Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Lönerna för de som förhandlar våra löner är löjligt höga.

Carola Lemnes månadslön på 490.000 kronor/månad för jobbet som VD i Svenskt Näringsliv sticker ut ordentligt.

Att den främste företrädaren för arbetsgivarorganisationerna trycker på och vill hålla tillbaka löneutvecklingen för Sveriges arbetstagare när denne själv har en månadslön som är mer än dubbelt så hög som den genomsnittliga LO-kvinnans årslön är ovärdigt tycker jag.

Därutöver pendlar lönerna för Arbetsgivarorganisationerna mellan 106.000 kronor/månad och 378.400 kronor per månad hos den arbetsgivarföreträdare som har näst mest betalt vilket även det är mycket höga löner jämfört med de arbetstagare man vill hålla tillbaka löneutvecklingen för.

Som jämförelse ska sägas att Karl-Petter Thorwaldsson har en månadslön på strax under 96.000 kronor per månad vilket även det är en hög lön – Dock väsentligt lägre än den sämst betalde arbetsgivarrepresentanten.

När de som förhandlar lönerna på svensk arbetsmarknad själva har löner i dessa storleksklasser tycker i vart fall jag att hela lönerörelsen förlorat stora delar av sin trovärdighet.

Lemnes förklaring till varför hon ska ha denna höga lön gör att man häpnar – Hon säger att lönenivån speglar att hon jobbar mycket hårt för att göra sig förtjänt av lönen och att lönen speglar vad som är en marknadsmässig lön för en person med hennes arbetsuppgifter.

Så kan det mycket väl vara och det är den skevheten och det sättet att tänka som gör att klyftorna i Sverige ökat dramatiskt under de sista 20 åren. Därför tycker jag att det är hög tid att vi tar en ordentlig debatt i Sverige om hur förhållandet mellan chefslöner och arbetarlöner ska se ut.

Min fråga till Lemne måste därför bli huruvida hon anser att även Sveriges arbetstagare jobbar mycket hårt för att göra sig förtjänta av en högre lön?

Till att börja med så tycker jag att de som sitter och förhandlar fram lönerna för Sveriges arbetare själva ska nöja sig med samma procentuella lönehöjningar som gäller för arbetstagarna.

Därutöver tycker jag att Lemne och övriga chefers löner borde ligga på en nivå som innebär att deras månadslön inte överstiger den genomsnittlige arbetstagarens årslön för de grupper de förhandlar lönerna för.

Ska Sveriges arbetstagare känna respekt för arbetsgivarsidan måste dessa skevheter rättas till – Så länge denna elit behandlar arbetstagarna enligt en standard för att sedan själva följa en helt annan standard vad gäller löneutveckling kommer missnöjet att jäsa.

Därför vill jag att vi ska lyfta detta till debatt och gör den debatten till en bärande del av debatt om hur vi ska minska klyftorna i Sverige.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

6 kommentarer

  1. Kim

    Vackert tänk, men personligen tror jag att ”mitt lag” har större chans att få fram en god förhandlare om de betalar mer.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Det tror jag inte. Min uppfattning är att det ska finnas rim och reson i all lönesättning och en sådan får man inte om de som förhandlar har så höga löner att de har svårt att sätta sig in i vanliga löntagares situation.

      Vilket är ditt lag?

  2. Lars Winter

    Och vem är skyldig att löneskillnaderna ökar ? Ja visst din kompis LO:s Thorwaldsson, så länge facket förhandlar löneökningar med procent ökar skillnaderna. Om vi tänker Thorwaldssons lön 98.000 kr får han 2940 kr med 3 procentig löneökning och arbetaren med 20.000 kr får klara sig med 600 kr och löneskillnaden har ökat med 2.340 kr/ mån. eller 28.080 kr /år. Om thorwaldsson tycker att näringslivs löneökningar är orimliga kan han försöka visa vägen och höja sin egen lön med samma summa som arbetaren med kronor inte procent.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Hur lönerna för de högst avlönade ska ske kan diskuteras tycker jag men en sak är helt klar och det är att vi måste ha en politik som ser till att klyftorna minskar drastiskt i Sverige.

  3. Kim

    Då har vi helt olika erfarenheter.
    Noterar att de som själva anser att man får samma kompetens oavsett vad man betalar sällan själva anställt folk.

    Även om jag önskar att jag kunde dela din åsikt (eftersom jag håller med i grundresonemanget) är verkligheten i min värld långt därifrån. Min erfarenhet är att en duktig förhandlare väljer sällan att ta en tjänst med avsevärt sämre villkor bara av ideologiska skäl. Jag har faktiskt inte träffat någon duktig förhandlare som tackat nej till solklart högre lön och bättre villkor de senaste 10 åren.

    ”Mitt lag” beror på situationen. I dessa fall mitt fackförbund om jag är arbetstagare respektive arbetsgivarrepresentant om jag är arbetsgivare.
    Principen gäller dock för de flesta förhandlingar om än med gyllene regeln ”ingen regel utan undantag”.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Visst kan jag hålla med dig då lön och andra villkor nästan alltid styrt när jag anställt människor vilket jag för övrigt har stor erfarenhet av.

      Det jag pratar om gäller dock generellt och det jag framför är att hela systemet måste göras om från grunden. Vi kan inte ha ett system med så stora löneskillnader som idag då ett sådant skapar ett girigt samhälle och i det stora hela förstör det solidariska samhällsbygget.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.