Moderate riksdagsmannen Edware Riedl sprider en felaktig bild av Public Service media dvs. Svt och Sveriges radio och deras intåg i den digitala världen. Detta genom att föreslå ett förbud för dem att konkurrera med övriga media digitalt på nätet.

I en artikel i dagens digitala VK går det att läsa att han lämnat in 6 interpellationer i ärendet till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) – Ett mycket märkligt ställningstagande tycker jag.

Riedls kritik består i att nyhetsredaktioner inom public service som har licenspengar i ryggen i och med digitaliseringen går in och konkurrerar med tidningsredaktioner på nätet och därför enligt honom skapar osund konkurrens.

Hela Riedls resonemang haltar dock högst betänkligt då public services intåg på nätet inte förändrar konkurrensen alls enligt mitt sätt att se på saken.

Redan innan digitaliseringen fanns konkurrens – Då i form av valet att ta del av nyheterna via papperstidningar alternativt via radio och/eller tv. Sannolikt gjorde de allra flesta redan då precis samma sak som de gör idag – Läser och lyssnar till flera olika nyhetsmedia trots att media till stor del flyttat till nätet.

Låt mig påminna Edward Riedl om att privata traditionella media alltid levt på sina annonsintäkter och eventuellt presstöd och om att tryckandet och utdelningen av papperstidningar alltid varit en ren förlustaffär.

En flytt till digitala medier förändrar inte något i stort då public service inte tillåter annonsering på sina mediekanaler medan de privata medierna gör det. Fristående medias chans att stärka sina annonsintäkter torde snarare ha ökat än minskat då tidningarna nu kan erbjuda både traditionella och digitala annonseringsplattformar och kanaler.

Så vitt jag förstått saken så är VK-koncernen i Umeå ett lysande exempel på hur en tidningskoncern kan utnyttja digitaliseringen till sin fördel – Med det sagt anser jag det bevisat att Riedls teorier faller platt.

Sverige och svenskarna behöver både public service och privata media – Både på traditionellt sätt och via digitala kanaler.

Public service står för och har altid stått för oberoende rapportering utan att ta hänsyn till hur nyhetsrapportering eventuellt påverkar en stor annonsör. Den oberoende granskningen ska vi vara rädda om och ha kvar då sådan nyhetsrapportering tillhör en av demokratins grundläggande fundament även på digitala mediakanaler.

Att Edward Riedl sedan ogillar media och då specifikt public service vet vi sedan länge!

För inte allt för länge sedan kritiserade samme Riedl public service storligen och beskyllde dem för att inte ge honom som varande riksdagsman tillräckligt med mediautrymme – Något jag tror är Riedls egentliga motiv till att nu förespråka en begränsning av public service på digitala medier.

Min uppmaning till Edward Riedl blir därför att tala klarspråk istället för att gömma sig bakom kritik som saknar bäring i debatten om medias framtida utveckling.

För mig skulle Riedl framstå som mer ärlig om han i stället för att kritisera public service digitalisering berättade att han tycker bättre om privata media därför dessa ger honom möjlighet att köpa så mycket medieutrymme som han önskar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”