I tidningen Arbetet finns ett reportage om hur danskägda åkerier registrerade i Lettland och Polen rekryterar förare från Filippinerna för sin verksamhet – Förare som sedan kommer att köra olaglig cabotagetrafik i både Danmark och Sverige och därigenom lönedumpa och förstöra för de åkerier som är hederliga och bedriver konkurrens på sunda villkor.

En av de danska åkeriägarna Jorgen Steffensen säger att skälet att rekrytera förare från Filippinerna är att danska förare inte vill vara borta från familjen flera veckor åt gången. Han angav att detta är kutym för Filippinare men att sådana körningar möter stort motstånd bland danska och Europeiska förare som enligt honom vill hem till familjen varje kväll.

Tilläggas ska att danska åkeriägaren inte är ensamma om detta – Precis samma sak tillämpas av svenska åkeriägare som äger åkerier i samma länder – Åkerier vars bilar och chaufförer jag möter dagligen de dagar jag är ute och kör buss.

Danska facket 3F Transport och dess förhandlingssekreterare Flemming Overgaard kommenterar Steffensens utspel med att han borde tala om den riktiga anledningen som enligt honom har med lönen att göra.

I detta håller jag helt med Overgaard – Det riktiga skälet torde nog vara lönenivån. En av Filippinarna som intervjuats berättade att månadslönen totalt skulle bli 9.000 svenska kronor per månad inkluderande allt.

Att man utnyttjar arbetskraft på detta sätt och lönedumpar kallar jag utnyttjande och modernt slaveri. Utan tvekan går skam går på torra land bland dessa åkeriägare som har en enda sak för ögonen – Maximal vinst.

Därutöver är jakten på denna typ av arbetskraft som kan ligga ute veckovis i sträck klara och tydliga signaler på att den sorts körning man vill ha utförd är den olagliga cabotagetrafik vi med alla tillbuds stående medel måste stoppa.

EU:s regelverk tillåter EU-medborgare från andra EU länder att arbeta i hela unionen enligt de utstationeringsregler som finns men är man från Filippinerna är man inte EU-medborgare vilket för mig gör denna verksamhet olaglig i hela EU.

Finns det kryphål i lagstiftningen i andra EU-lånder som ger dessa Filippinare arbets- & uppehållstillstånd i Lettland och Polen så att de kan arbeta i andra EU-länder till slavlöner så ska dessa kryphål blockeras med omedelbar verkan.

Arbeten i EU ska i första hand gå till EU-medborgare och till flyktingar som kommit till EU-länder och inte till import av arbetskraft där lönedumpning och slavdrift är de enda bevekelsegrunderna.

Det finns tillräckligt med kvalificerad arbetskraft i Europa som kan och vill köra lastbil och i ett sådant läge ska jobben gå till dessa och inte till importerad låglönearbetskraft från Filippinerna.

EU:s nya utstationeringsdirektiv bör dessutom omfatta åkerinäringen och transportbranschen fullt ut så att lönedumpning förhindras på det sätt som nu sker.

Sedan bör vi alla fråga oss vilken utbildning dessa chaufförer från Filippinerna har?

• Klarar de av att ta ett EU-körkort med tillhörande teoriprov?
• Klarar de av och har de den utbildning som krävs för att få ett Europeiskt yrkeskompetensbevis (YKB)?
• Har de tillräckliga kunskaper för att köra och framföra ett tungt fordon på Nordiska vintervägar?
• Har de den kunskap som krävs om förankring av last mm.?

För mig som bott i Asien och jobbat i alla asiatiska länder och sett hur dessa chaufförer beter sig på hemmaplan så är svaret på ovanstående frågor rakt av NEJ.

Dock är det inte dessa saker vi ska använda som bevekelsegrund i första hand utan snarare att chaufförer från Filippinerna och andra låglöneländer som bara kommit för att arbeta inte ska omfattas av den fria rörligheten inom EU.

Stoppar vi den fria rörligheten för arbetskraft som kommit från länder utanför EU utan att ha kommit som flyktingar så kan vi stoppa denna moderna form av slavhandel.

Som jag ser saken så ska fackföreningarna i alla EU-länder ha vetorätt när arbetskraft rekryteras utanför EU – Detta genom att en arbetsmarknadsprövning görs innan ett eventuellt arbets- & uppehållstillstånd beviljas.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”