Efter terrordådet i Stockholm går det inte att låta bli att bli imponerad av Sverige i allmänhet och stockholmarna i synnerhet och av svenskt polisväsende som till skillnad från många andra länders polismyndigheter grep den skyldige oerhört snabbt – I det avseendet kan vi verkligen säga att stockholmarna öppnat inte bara sina hjärtan utan även sina hem.

Om vi börjar med stockholmarna så går det inte att låta bli att beröras av sättet på vilket man ställde upp för medmänniskor som inte kunde ta sig ut ur staden på grund av det inträffade. Att öppna sina hem och att erbjuda mat och husrum visar att kärleken till medmänniskorna i vårt land är mycket levande.

Dessutom förtjänar Polisen och myndigheter oerhört mycket beröm för sitt sätt att hantera situationen och för sitt sätt att oerhört snabbt spåra upp och gripa skyldiga och misstänkta.

Jag tillhör de som hela tiden sagt att Polisen och Säkerhetspolisen har mycket bättre koll på dessa individer än gemene man vill tro – Att man lyckats i sitt arbete på det sätt man gjort är beviset för detta och något som borde innebära att vi kan känna oss rätt trygga i vårt land trots det inträffade.

Sedan tycker jag att de manifestationer och annat som skett efter attentatet är rörande och visar på en kollektiv beslutsamhet att inte låta händelser som dessa att leda till att vi sluter samhället och ändrar vårt sätt att leva våra liv.

Att skydda sig från enskilda individer som begår hemskheter och terrorbrott är i stort sett omöjligt vilket inte minst alla skolskjutningar och annat i USA är beviset för. Så länge den som begår gärningen inte förvarnar utan behåller sina tankar och känslor för sig själv är det svårt att skilja ut dessa från övriga som rör sig i samhället.

Enskilda gärningsmän har inget speciellt utseende eller några speciella kännetecken likt tatueringar i pannan etc. Tittar vi på skolskjutningen i Trollhättan och andra liknande händelser så blir det lättare att inse att vi aldrig helt och fullt kan skydda oss från dåd som dessa.

Däremot kan vi bli ännu duktigare på att identifiera potentiella gärningsmän vilket jag vill mena att svenskt polisväsende och säkerhetspolisen är rätt duktiga på redan i dagsläget.

Ska vi bli ännu vassare på det området finns ett antal frågor att ställa oss – Frågor som berör hur mycket vi ska tillåta att vår personliga integritet kränks och hur stor insyn polisen och övriga myndigheter ska ha i vårt privatliv och i vår dagliga liv.

• Ska övervakning och avlyssning vara lättare att utföra än idag?
• Ska myndigheter tillåtas kartlägga allas surfande, skrivande, gillande, osv. på sociala medier?
• Ska asylsökande övervakas under hela asylprocessen?
• Ska samhället slutas mer och ska t.ex. kroppsvisiteringar mm. bli vardag vid skolor, flygplatser, järnvägsstationer och andra platser som samlar mycket människor?

Det jag försöker säga är att allt har ett pris och att den stora frågan är hur högt pris samhället är beredd att betala för att leva fritt men tryggt.

Min tro är att vi ska vara rätt nöjda med situationen så som den ser ut idag med ett enda tillägg – Vi måste bli betydligt duktigare på att hålla koll på de som ska utvisas och se till att utvisa dem med omedelbar verkan.

Därutöver tror jag på ett system som på ett eller annat sätt övervakar sociala medier och spårar upp riskbeteende och i sådana fall ett generellt system som omfattar alla samhällsmedborgare.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”