Rubriksättningen på detta inlägg är enligt mitt tycke klockren då den beskriver verkligheten så som den ser ut. Att jämvikt mellan offentlig och privatsektor råder är viktig för att undvika drivmedelsbrist inom den privata sektorn.

När det uppstår drivmedelsbrist i den privata sektorn är det naturligt att den med alla medel försöker skaffa nytt drivmedel.

Det är därför vi kan se hur den privata sektorn idag med hjälp av avregleringar och konkurrensutsättning är inne och härjar i verksamheter som tidigare drivits av det offentliga för att råda bot på den drivmedelsbrist Alliansens nyliberala politik skapat.

När den privata sektorns omsättning och vinster minskar som en följd av att den välmående medelklassen decimeras blir de desperata – Detta därför att vinstnivåerna måste bibehållas till varje pris om ägarnas omättliga profithunger ska kunna tillfredsställas.

Det verkar inte finnas några gränser för vilka åtgärder och metoder man använder sig av för att uppnå målet med bibehållna eller ökade vinster – Ju större drivmedelsbrist ju större inblandning av privata företag i den skattefinansierade offentliga sektorn.

Statens kaka är ju som bekant både god och stabil men den stora frågan är om detta är rätt väg att gå om man vill bygga ett välmående och väl fungerande samhälle?

För egen del vill jag påstå att så inte är fallet – Det företrädare för privat sektor och för nyliberalismen inte inser är att det är just den privata sektorns inblandning i offentlig sektor som skapar drivmedelsbristen.

Det är privat inblandning i offentlig sektor tillsammans med automatisering, jobbflytt till låglöneländer och den välmående medelklassens decimering som lett fram till dagens situation.

Den privata sektorns girighet som startade med en devalvering som sedan fortsatt med skattesänkningar och påspädning av kapitalets makt och inflytande vilket har givit oss den situation vi nu lever i.

När företagens anställda inte längre har råd att konsumera företagets produkter sjunker försäljningen. Denna sanning måste vi alla ta till oss och se till att förändra om vi vill ta oss ur dagens situation.

Sverige har allt sedan superdevalveringen 1982 (genomförd av oss Socialdemokrater men framtvingad av kapitalägarna) sett en snedvridning när det kommer till kontrollen över Sveriges tillgångar. Vid den tidpunkten kontrollerade de rikaste 3% ungefär 1/5-del av den totala svenska ekonomin – I dag kontrollerar dessa 3% 1/3-del av den totala ekonomin.

Det är denna devalvering och förskjutning i ekonomin som gjort att medelklassen i Sverige decimeras i antal.

Alla som kan lite grand om ekonomi vet att en av grundförutsättningen för en välmående ekonomi är en växande och välmående medelklass – Detta därför att det är medelklassen som är varje lands största konsumenter. Kort sagt kan man säga att de investerar hela sitt ökande välstånd för konsumtion av nya produkter och tjänster – Något som ökar företagens omsättning och vinster.

Dock är det en gång för alla så att det behövs en stark offentlig sektor för att skapa dynamisk tillväxt i Sverige – En offentlig sektor som är byggd på den demokratiska socialismens läror för att säkerställa att medelklassen kan växa sig stark och kan driva landets ekonomi framåt.

Avsaknaden av drivmedel i form av en stark samhällsägd offentlig sektor – Skattefinansierad och driven av behov och inte av vinstintresse har bland annat lett till följande misslyckanden för det svenska samhället:

• En ökad arbetslöshet under Alliansens regeringsår som närmast kan beskrivas som massarbetslöshet om siffrorna ställs mot 1960-talets siffror – En trend vi Socialdemokrater nu börjat vända.
• Kraftigt ökade sjukskrivningstal och längre sjukskrivningstid som en effekt av den skadliga arbetslinjen.
• Sjunkande kunskapsresultat i de svenska skolorna
• En kollaps för järnväg och övrig infrastruktur.
• Missförhållanden inom skola, vård och omsorg med hög arbetsbelastning och stora vinstutag.
• Massiv utflyttning av svenska företag.
• Brist på arbetskraft med rätt kompetens.
• Nedrustning av de sociala trygghetssystemen.

För att ta oss ur denna negativa spiral måste vi se till att vi återupprättar och renoverar svensk offentlig sektor till sin forna glans.

Detta kan bara göras genom att återreglera och återta samhällets kontroll över offentlig sektor för att därefter se till att driften av offentlig sektor sker utan inblandning från den privata sektorn.

Det är den typen av politik jag brinner för – En politik med en stark offentlig sektor som självklar grundbult för samhällsbygget.

Den typ av politik som Socialdemokraterna drev på 60-talet är själva garanten för att återföra Sverige till positionen som världens ledande välfärdsstat utan att komma i konflikt med näringslivet.

Även om Sverige står starkt i en internationell jämförelse får vi aldrig stanna upp och känna oss nöjda. Sverige behöver stärka sin position i världen. En stark offentlig sektor som jobbar hand i hand med den privata sektorn är garanten för att vi ska lyckas med den föresatsen.

Utan en stark offentligt ägd och offentligt driven offentlig sektor står sig näringslivet slätt i den internationella konkurrensen – Detta om något har blivit klart och tydligt under Alliansens 8 år vid makten.

En stark offentlig sektor är dessutom en garant för att kunna göra något åt den höga arbetslöshet som nu råder. I 1960-talets Sverige skulle de arbetslöshetstal som nu gäller kort och gott beskrivas som ”massarbetslöshet”.

En stark offentlig sektor som drivs av behov och inte av efterfrågan är lösningen på denna ”massarbetslöshet”.

En fullt ut fungerande offentlig sektor enligt 60-tals modell innebär att vi med lätthet kan parera skillnaderna mellan hög och lågkonjunktur – Detta då vi i tider av lågkonjunktur kan se till att hålla medborgarna i arbete eller i utbildningsinsatser för att tillgodose näringslivets behov av kvalificerad arbetskraft när konjunkturen vänder.

För att kunna bygga om och återställa den offentliga sektorn till sin forna glans måste vi därför skrota det mesta av alla avregleringar och reformer som berör utförsäljning och drift av verksamheter som tidigare drevs i kommunal, landstings eller statlig regi – Därtill skrota LOV.

Innerst inne tror jag att många av Alliansens företrädare inser detta även om de inte vågar erkänna att så är fallet i rädsla att förlora ännu fler röster.

Välfärdstjänster och kommunal service måste ägas och drivas av det allmänna om vi vill säkerställa att den offentliga sektorn ska klara av att producera tillräckligt mycket drivmedel för att privat sektor ska må bra och utvecklas.

Så länge offentliga verksamheter är styrda av efterfrågan och vinstintresse snarare än av behov kommer de aldrig att fungera som avsett – Vill vi råda bot på drivmedelsbristen måste offentlig sektor återställas till sin forna glans

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”