Efter att ha suttit en hel dag på Kommunfullmäktige i Umeå så är det ganska glasklart att Vänsterpartiet i Umeå använder sig av helt egentillverkade alternativa fakta i den politiska debatten.

Inte nog med att man använder egentillverkade alternativa fakta – Därutöver kritiserar Vänsterpartiet beslut man själva varit delaktiga i och försöker få det att framstå som om man inte varit med och fattat beslutet trots att så är fallet

Modus operandi i Vänsterpartiet är att föreslå åtgärder och reformer som går rakt emot egna löften vilket sannolikt är naturligt då Vänsterpartiet i Umeå redan i förväg vet att man aldrig kommer att behöva ta ekonomiskt ansvar för sina vidlyftiga förslag.

Den sortens populism och användande av alternativa fakta visar med all önskvärd tydlighet att Vänsterpartiet i Umeå aldrig kommer att vara att lita på – I vart fall inte så länge som Ulrika Edman och Elisabeth Forsell utgör deras förtroendevalda och ingår i partiets lokala ledning.

Om vi börjar med Vasaplan och dess ombyggnad har Vänsterpartiet och Ulrika Edman mage att gå in och kritisera oss Socialdemokrater och Alliansen för att inte ha involverat bussförarna, deras fackföreningar och övriga intresseägare i beslutet – Därtill anföra att ombyggnaden bör anstå och att pengarna för ombyggnaden bör användas till annat.

Vänsterpartiet är självfallet i sin fulla rätt att ifrågasätta det beslut som fattades under den tid de själva hade ordförandeposten i Tekniska nämnden.

Svaret på varför dessa grupper inte blivit involverade bör dock Ulrika avkräva från sin egen partikamrat Lasse Jacobsson som var ordförande i nämnden och inte till övriga partier då Lasse om någon borde veta varför.

Samma beteende upprepar Elisabeth Forsell angående barngruppernas storlek inom förskolan då hon påstår att vi bryter mot tidigare fattade beslut om maximalt 15 barn per barngrupp – Detta trots att beslutsprotokollet klart och tydligt säger 15 barn per barngrupp och inget annat.

Att Vänsterpartiet sedan överklagat försäljningen av Scharinska villan i Umeå trots att vi i Umeå kommun har beslut och riktlinjer som klart och tydligt säger att vi ska sälja av alla lokaler som vi inte behöver och som inte kan inrymma kommunalverksamhet är inte förvånande.

Däremot förvånar det storligen att Vänsterpartiet vill behålla Scharinska villan för att bedriva verksamheter som Länsstyrelsen förbjuder i lokalen och som därför inte är möjliga i huset.

Vad Vänsterpartiet säger med den inställningen är att det är bättre att behålla en fastighet i kommunal ägo av nostalgiskäl med tillhörande årliga driftskostnader än att satsa de pengar detta kostar på fler lokaler för förskolan och på färre barn per barngrupp.

Dagens stora debatt stod dock att finna runt det förslag Vänsterpartiet lagt tillsammans med Moderaterna om införandet av en friskvårdstimme per vecka på betald arbetstid för all personal i kommunen – Ett förslag Vänsterpartiet dessutom anser att vi ska genomföra utan att utreda och utan att involvera anställda och fackföreningar.

Varför Vänsterpartiet inte vill involvera arbetstagare och fackföreningar i ett beslut om en friskvårdstimme per vecka för alla kommunens anställda har jag redan räknat ut.

Involverar man dessa redan i beslutsfasen förlorar man möjligheten att bete sig som i beslutet om Vasaplan – Dvs. man avhänder sig rätten att senare kritisera det beslut man själva drivit fram och då mot bakgrund av att det är dåligt förankrat hos de berörda och deras fackföreningar.

Tack och lov finns det politiska partier som tar ansvar och det är därför vi Socialdemokrater yrkade på en återremiss av förslaget om en friskvårdstimme.

En återremiss som ger oss möjlighet att utreda konsekvenserna och möjligheten att implementera friskvårdstimmen på ett sätt som gör att alla anställda praktiskt kan tillgodogöra sig friskvårdstimmen.

Ska en friskvårdstimme införas ska den kunna nyttjas av alla – Hårt schemalagda kvinnodominerade yrkesgrupper likväl som mansdominerade tjänstamannagrupper med flextid.

Sedan ställde jag två frågor till Vänsterpartiet i ett tidigare inlägg – Frågor jag inte fått svar på och sannolikt aldrig kommer att få svar på.

Det jag frågade var följande:

• Vilken förklaring ger Vänsterpartiet till de föräldrar som strävar efter mindre barngrupper inom förskolan när man väljer att använda pengar motsvarande minst 365 årstjänster i förskolan till att bekosta en friskvårdstimme?
• Vilken förklaring ger Vänsterpartiet till de partimedlemmar och V-väljare som kritiserar ombyggnaden av Rådhustorget därför att man ser det som ett slöseri med kommunala medel när förslaget om en friskvårdstimme för all personal kostar motsvarande ombyggnaden av 3-6 Rådhustorg per år?

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”