Att frihandel skulle vara en vinst för världen och ett sätta att skapa många nya arbetstillfällen är en starkt modifierad sanning. Som jag ser saken finns bara en enda vinnare på frihandel – Företagen och dess ägare samtidigt som i princip alla andra är förlorare inklusive vår miljö.

Dessutom driver frihandelsavtalen på växande inkomst- och förmögenhetsklyftor på ett sätt som är osunt och som därför bör stoppas.

Dagens frihandelsavtal har i princip skräddarsytts för att företagen ska kunna flytta arbetstillfällen till låglöneländer där man förutom lägre lönenivåer även kan fortsätta att förorena vår miljö och tillverka med metoder som är dåliga för klimatet.

Den utvecklingen parad med generösa skatteregler som gör det lätt att skatteplanera och flytta pengar till skatteparadis med oerhört små avbräck i form av skatter förstärker bilden av den skada frihandel ställer till med – Därför tycker jag at det är dags att dra i handbromsen och tänka om.

Jag har skrivit om flykten av industrijobb till låglöneländer många gånger och även om vikten av att se till att det vi konsumerar skapar arbetstillfällen och skatteintäkter där det konsumeras och det är den ordningen frihandelsavtalen stör ”BIG TIME”.

Mot bakgrund av detta vill jag i detta inlägg slå ett slag för införande av skyddstullar runt om i världen – Detta för att säkerställa att jordens välstånd sprids mer rättvist. 

Som modell för mitt resonemang och det jag vill se hända använder jag Malaysia – Ett land jag bott i under lång tid och ett land som framgångsrikt tillämpat skyddstullar på ett sätt som utvecklat landet från ett u-land till en fullt utvecklad industrination på mycket kort tid (läs ca. 30 år).

Tun Dr. Mahathir Malaysia’s forne Premiärminister var frustrerad över att världens industriföretag trots hans stående inbjudan om att tillverka det som säljs i Malaysia i Malaysia föredrog att tillverka i sitt eget land för att sedan exporterna de färdiga produkterna till Malaysia och ta med sig vinsterna ut ur Malaysia utan att bidra till Malaysias utveckling,

Efter långa påtryckningar utan resultat – Framför allt gentemot världens bilindustri beslutade han sig därför för att göra något åt saken och från den dagen gäller följande regelverk för bilindustrin:

• Bilar tillverkade utanför Malaysia till 100% – Importavgift 326%.
• Bilar sammansatta i Malaysia med minst 20% lokalt tillverkade komponenter – Importavgift 60%
• Bilar tillverkade i och/eller sammansatta i Malaysia med minst 80% av komponenterna tillverkade i Malaysia – Importavgift 0%.

Genom att införa detta regelverk rakt av fick han nästan alla världens bilföretag att starta endera en sammansättnings- eller tillverkningsenhet i Malaysia vilket gav och fortsatt ger landet en massa industrijobb likväl som teknologiöverföring och skatteinkomster.

Viktigt att tillägga är att Tun. Dr. Mahathir för att få full utväxling på sitt beslut samtidigt som det nya regelverket infördes startade upp en statsägd malaysisk bilindustri med hjälp av gamla tillverkningsverktyg och plattformar inköpta från Mitsubishi under namnet Proton Malaysia Berhad.

Samma strategi som tillämpades på bilindustrin har senare applicerats på näst intill allt som konsumeras i Malaysia förutom på de produkter som tillverkas inom ASEAN området som är en tullfri handelsunion.

Åtgärderna kan därför anses vara bra både för nationen och dess medborgare – Landet Malaysia fick skatteintäkter och medborgarna fick arbete i och med att många industrier valde att etablera sig i landet. Malaysia ingår i ASEAN samarbetet vilket har vissa likheter med EU och produkter tillverkade i Malaysia kan därför säljas inom unionen utan skyddstullar.

Samma modell kan vi tillämpa inom EU om vi är innovativa och samma modell kan med fördel användas i Afrika, Latinamerika och övriga delar av världen för att säkerställa tillkomsten av arbetstillfällen, skatteintäkter och tekniköverföring mm.

Jag vill se en ordning där företagen istället för att tillverka i låglöneländer för att sedan exportera till länderna där slutanvändarna finns startar tillverkning i varje handelsunion/världsdel där deras slutanvändare finns.

Således kan t.ex. IKEA tillverka samma produkt i flera fabriker runt om i världen – Minst en favrik per handelsunion eller världsdel är ett rimligt mål tycker jag.

Med en sådan ordning hamnar vinsten fortfarande hos IKEA samtidigt som man bidrar till utvecklingen och välfärden på det ställe där ens produkter konsumeras – Något som enligt mitt sätt att se på saken är det enda rätta i det långa perspektivet om världens tillgångar ska fördelas mer rättvist för att undvika krig och andra oroligheter.

Tillskapande av en sådan ordning innebär att det som konsumeras inom EU ska tillverkas inom EU medan det som konsumeras i t.ex. ASEAN området ska tillverkas inom ASEAN.

Företag som väljer att gå utanför den ordningen för att likt öka vinsterna genom t.ex. lägre lönekostnader ska drabbas av skyddstullar likt de i Malaysia för att göra den sortens beteende olönsamt.

Vi måste bryta ordningen där ägandet av världens samlade tillgångar koncentreras till ett litet fåtal individer – Fullt genomfört gör mitt förslag precis det och kan vi därtill skriva om världens skatteavtal för att försvåra aggressiv skatteplanering blir världens välfärd och människorna som ska ta del av den de största vinnarna.

Förvisso kommer mitt förslag med all säkerhet att innebära aningen lägre vinst per såld enhet – Något jag är övertygad om kompenseras mer än väl av fler sålda enheter därför att ökat välstånd i form av fler arbetstillfällen och större skatteintäkter skapar fler tänkbara kunder till det som tillverkas.

På detta sätt kommer industrijobben att komma tillbaka till EU länderna då det blir billigare att tillverka inom unionen än utanför. Vinnare på mitt förslag blir länderna inom EU likväl som EU:s medborgare. 

Dessutom tror jag att hela världen och framför allt hela världens miljö blir vinnare av en sådan modell.

Min politisk agenda är att verka för att Sverige tar täten och driver frågan hårt i EU. Dessutom tror jag att det är lätt att få övriga medlemsländer med sig då vi alla lider av höga arbetslöshetstal och behöver göra något för att skapa fler nya arbetstillfällen.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”