Allt sedan jag skrev mitt förra inlägg om det brittiska valet för några dagar sedan så har jag fortsatt att studera vad som kan tänkas ligga bakom att Labour och Jeremy Corbyn helt plötsligt går som en raktet i opinionsmätningarna inför det brittiska valet.

De studier jag gjort handlar framför allt om att läsa och titta på brittiska media och lyssna på brittiska valanalytiker men även om att prata med mina många vänner i landet (vänner som till övervägande delen är toriesanhängare) för att försöka förstå dynamiken i det som just nu pågår i Storbritannien.

En annan företeelse som fick mig att vilja undersöka saken närmare är att vissa av de som är flitiga kommentatörer på min blogg framförde åsikten att Labours och Corbyns framgångar enbart beror på att han förespråkar en mjuk brexit till skillnad från May som förespråkar en hård brexit.

Att framgången skulle bero på en brexit och hur den ska göras har så långt jag kommit fram till mycket liten inverkan på att Labour går bra just nu. Snarare verkar det som om Labour och Corbyn tänkt helt rätt när de inför valet knackar dörr intensivt och lyfter upp skolan, vården och omsorgen som varande den stora skiljelinjen inom brittisk politik.

Sålunda är det precis som jag anförde i det första inlägget saker som är att betrakta som Socialdemokratiska kärnfrågor som driver på framgången – Något mina vänner nästan undantagslöst säger när jag pratar med dem om vad de anser vara anledningen till Labours plötsliga framgång.

Därför anför jag ytterligare en gång det jag sa i mitt första inlägg – Det Jeremy Corbyn och Labour lyckats med inför det brittiska valet är att få vanliga människor att känna sig sedda och lyssnade på – Detta genom att lyfta de frågor som på allvar påverkar det dagliga livet för gemene man och göra dessa till riktiga valfrågor.

Därför är jag beredd att skriva under på Corbyns önskan och uttalande inför valdagen – Let’s make 8:th of June the end of May.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”