I ett blogginlägg daterat 6 juli ställde Veronica 2 frågor till mig om Arbetsförmedlingen baserat på det inlägg jag skrivit i ämnet dagen före.

De frågor hon ställer är vilken tid jag vill gå tillbaka till i påståendet om att jag vill göra Arbetsförmedlingen lika stark som under sin storhetstid? Den andra frågan är i princip likalydande och det Veronica vill veta vilken tid jag anser var Arbetsförmedlingens storhetstid?

Då jag utlovade ett svar så kommer det här – Håll tillgodo Veronica Kerr.

Min syn är att Arbetsförmedlingen fungerade mycket bra fram till 1980-talets slut och att den fungerade som allra bäst när Arbetsförmedlingen hade mer eller mindre ensamrätt på att förmedla jobb och koppla ihop arbetstagare och företag som sökte personal – Den tid som sammanföll med att ett företag var tvungna att anmäla alla vakanser till Arbetsförmedlingen.

Första ingreppet för att försämra Arbetsförmedlingens funktion gjorde regeringen Bildt och allt sedan den tiden har AF blivit mer och mer tandlös vilket är anledningen till att jag vill reformera hela Arbetsförmedlingen så att den återfår sin rätta funktion.

Tankarna och idéerna till att göra så redovisade jag i inlägget och grundtanken är att vi ska ha en statligt ägd sammanhållen verksamhet som sköter både förmedling av arbetskraft och kompetenshöjande åtgärder och utbildning.

För mig är det självklart så att utbildning av arbetslösa så att de får en kompetens som matchar företagens behov är en statlig angelägenhet att ordna. Lika mycket som det alltid måste vara statens angelägenhet att säkerställa att svenska företag alltid har kompetent arbetskraft att anställa.

Den typen av verksamhet kan man aldrig överlåta åt de fria marknadskrafterna då dessa aldrig ens skulle tänka tanken att utbilda människor med lön under utbildningstiden och utan att ta betalt för utbildningen.

I nästa steg vill jag dessutom genomföra något jag skrivit om i flera tidigare inlägg – Införa en lagstiftning likt den som finns i Storbritannien och som innebär att alla företag med 10 eller fler anställda i samband med att de rekryterar ny personal alltid måste anställa den sökande som har det högsta meritvärdet.

Ska vi kunna säkerställa att så sker så behövs en myndighetsfunktion som kan hjälpa till att bedöma meritvärdet vid tvister och en myndighetsfunktion som företagen kan rådfråga om de är osäkra.

Ska arbetsmarknaden framledes fungera fri från ”svågerpolitik” så är det rätt och riktigt att det är meritvärdet och inte eventuella kontakter, könstillhörighet, etnicitet, sexuell läggning eller religiös åskådning mm. som styr vem ett företag ska anställa – Att det är meritvärdet och inget annat som bör styra tror jag är en uppfattning som de allra flesta delar.

Ska det kunna bli verklighet annat än på pappret så behövs en stark statligt ägd Arbetsförmedling helt fri från privata inslag.

Hoppas att du är nöjd med svaret Veronica.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”