Den sista tidens vilda strejker bland sopåkarna i Reno Norden och framför allt den efterföljande debatten sätter fokus på något mycket viktigt – Behovet av en enad arbetarrörelse som med kraft står upp mot landets arbetsgivare och mot de politiska intressen som försöker splittra arbetarrörelsen.

När politiker som den Moderate EU-parlamentarikern Christofer Fjellner börjar angripa sopåkarna och hävda att de har löner som undersköterskor bara kan drömma om bör vi ta oss en riktig tankeställare och försöka förstå vad han vill uppnå med sitt inhopp i debatten?`

För mig är det glasklart att hans inhopp har ett enda mål – Att ösa på mer bensin för att splittra arbetarrörelsen genom att ställa arbetstagare mot arbetstagare så att de är mer upptagna av att slåss inbördes än att slåss mot organisationer såsom Svenskt Näringsliv och Almega.

Att detta dessutom framförs av en person som själv har lön och förmåner som väldigt få ens vågar drömma om håller han tyst om. Ska vi överhuvudtaget göra någon jämförelse så borde det i sådana fall vara den mellan Fjellner och de strejkande sopåkarna.

Jag kan till viss del hålla med om Fjellners kritik mot Transport och att de skulle vara flata i frågan. Dock tycker jag i motsats till honom att Transport borde ställt sig upp och stöttat den principfråga som gör att sopåkarna strejkar.

Den fråga jag avser är huruvida det ska vara möjligt för landets arbetsgivare att sänka arbetstagarnas löner och försämra deras arbetsvillkor bara därför att man som företag gjort en kraftig felberäkning när man lämnade anbud i en offentlig upphandling.

För mig är svaret på den frågan självklart NEJ!

Det kan aldrig vara arbetstagarnas uppgift att betala för ett företags förluster – Ansvaret för dessa ligger i sin helhet på företaget och dess ägare.

Att en arbetsgivare räknade in sänkta löner och försämrade arbetsvillkor i sitt bud och då utan att fråga arbetstagarna huruvida de skulle komma att acceptera sådana är horribelt och ett mycket fult tilltag.

Det är därför jag står upp för sopåkarna och det är därför jag säger att Arbetarrörelsen måste stå enade bakom de principer som skyddar landets arbetare från lönedumpning och försämrade arbetsvillkor.

Att Fjellner vräker ur sig att klassklyftorna är för små i Sverige påvisar bara hans förakt för Sveriges samlande arbetare och för det jobb de gör – Hans utspel visar även förakt gentemot OECD och deras uttalande om att klyftorna är på tok för stora i Sverige som en effekt av 8 år med Allianspolitik.

Därför upprepar jag det jag sa i rubriken – Arbetarrörelsens fiende finns inte i den egna rörelsen – Snarare hos mindre nogräknade arbetsgivare som sätter den egna vinsten framför arbetstagarnas väl och ve.

Det är därför Arbetarrörelsen ska stärkas och utvecklas så att vinsterna av allas arbeta kan fördelas mer rättvist när vi bygger ett jämlikare Sverige.

Det hoppas jag att de flesta ställer sig bakom – Så även LO och Transport.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”