I grunden är det bra att Stefan Löfven klivit fram och axlat ansvaret gällande IT-skandalen i Transportstyrelsen även om jag faktiskt kan hålla med vissa kritiker att så borde ha skett redan för ett par veckor sedan.

Efter att ha analyserat både presskonferensen och framträdandet i Aktuellt samt inhämtat ytterligare information i ärendet så känner jag mig på inget sätt nöjd med det som hittills presenterats då det fortfarande finns flera frågor som behöver besvaras trots att jag är Socialdemokrat och trots att jag har fullt förtroende för vår statsminister.

Till de 3 frågor jag ställt i tidigare inlägg adderar jag därför följande 3 frågor:

1. Hur kan en organisation i detta fall Sveriges regering ha en delagationsordning och ett arbetssätt som innebär att högsta chefen inte kontinuerligt blir informerad om händelseutvecklingen i hela organisationen och om vilka frågor och utmaningar som finns på agendan på respektive avdelning/departement?
2. Hur kan chefen för ett departement – I detta fall Infrastrukturminister Anna Johansson fortsatt ha statsministerns stöd när hon uppenbarligen inte ens vet vad som händer i de verksamheter hon är tillsatt att leda?
3. Varför har en myndighetschef delegeration att skriva under ordrar om outsourcing av offentlig verksamhet utan att dessa ordrar attesteras av endera ansvarigt statsråd eller av statsministern?

Därtill behövs svar på de 3 frågor jag väckt i alla de 3 föregående inlägg jag skrivit i ämnet:

1. Vem bestämde att IT-tjänster inom offentlig sektor ska upphandlas istället för att drivas i egen regi?
2. Vem bestämde att sådana upphandlingar skulle ske internationellt istället för nationellt?
3. Vilka politiker ingick i den församling som fattade besluten?

När det gäller de 3 sista frågorna så kom det ganska klara och raka svar på dem under presskonferensen och under intervjun i Aktuellt.

Det vi fick veta är att de politiska beslut som gav ordern till Transportstyrelsens styrelse att outsourca och upphandla IT-verksamheten togs av Alliansregeringen i början av 2014. Därutöver fick vi veta att frågan beretts av Alliansregeringen allt sedan 2010.

Således är beskedet att Alliansen är klart delaktiga vad gäller skulden till det inträffade.

Med det konstaterat bör vi alla fråga oss vilken sorts desperation och populism det är som driver politiker som klart och tydligt har del i skulden att kräva misstroendevotum för ett eller flera statsråd?

Att som medskyldig till det inträffade ensidigt försöka lägga skulden på någon annan utan att själv ta ansvar för sin del i skulden är hyckleri på hög nivå.

Min tro är att man gör så från Alliansens sida i hopp om att vinna kortsiktigt stöd i väljaropinionen – En erfarenhet som jag tror kommer att bli mycket dyrköpt framgent för Alliansen då det beteendet är ren och skär populism som väljarna kommer att genomskåda med tiden.

Därutöver är jag helt överens med Göran Greider på ett par punkter baserat på vad han anfört i debatten om det inträffade:

1. Att nyhetsvinkeln på IT-skandalen i Transportstyrelsen borde ha varit ”Nyliberal outsourcing har åter misslyckats”
2. Att NPM eller New Public Management som är nyliberalismen terminologi för att beskriva hur offentlig sektor ska göras mer marknadslik är ett djupgående drag inom politiken som håller på att få enorma negativa och skadliga konsekvenser.

NPM har under den nyliberala vågen fått alldeles för stort gehör bland politiker på den borgerliga sidan men även hos vissa Socialdemokrater – Något som inneburit en resa bort från den blandekonomi som historiskt garanterade balans mellan offentlig- och privatsektor. 

Att offentlig verksamhet ska göras marknadslik och anpassas på ett sådant sätt att den ska upphandlas och skötas av privata företag är precis som IT-skandalen påvisar skadlig och potentiell farlig för varje demokratiskt samhällsbygge.

Det är just därför och mot den bakgrunden jag lutar mig närt jag envetet under lång tid hävdat att vi måste återskapa blandekonomin för att säkerställa att samhällsfunktionerna fungerar som avsett efter den klara och tydliga devisen ”Av alla efter förmåga – Åt alla efter behov”

Offentlig verksamhet ska skötas av det offentliga utan privat inblandning och utan att marknadsanpassas. Att den ordningen måste återskapas hoppas jag utredningen av Transportstyrelsen öppnar ögonen för hos en majoritet av väljarna.

Slutligen vill jag säga att jag om jag varit regeringschef aldrig skulle tillämpa det arbetssätt och den delegationsordning sittande regering använder sig av. I de organisationer jag haft förmånen att leda har jag uppnått samma mått av frihet för medarbetarna med med full kontroll.

Att ge sina medarbetare fria händer att sköta de områden de är tillsatta sköta är en självklarhet i alla dynamiska organisationer och rätt väg att gå givet att man har rapportsystem som kan hantera ett sådant arbetssätt.

Som chef i den typen av dynamisk organisation handlar chefsskapet inte om att detaljstyra men väl om att lita på sina medarbetare och ge dem utrymme för egna beslut utifrån ett förutbestämd regelverk på en spelplan med klara och tydliga avgränsningar – Detta utan att fortlöpande peta i besluten på detaljnivå annat än om det är oerhört nödvändigt att ingripa.

En sådan organisationsstruktur och ett sådant arbetssätt kräver som jag nämnde ovan att man har ett rapportsystem som fångar upp allt som händer i syfte att hålla den ytterst ansvarige chefen underrättad om allt som pågår – Den sortens system ser ut att saknas i regeringskansliet och behöver därför införas snarast möjligt.

Mitt råd till Stefan Löfven och till mina partikamrater är att de ska lära av det inträffade och så skyndsamt som möjligt inrätta system som möjliggör att högste chefen altid har full kontroll på allt som sker – Därtill att statsråden har rapportsystem i sina respektive verksamheter som innebär att de har full kontroll på allt som sker där.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”