Min partikamrat – Tillika kommunikationschefen i Region Västerbotten Thomas Hartman har skrivit ett inlägg på Facebook där han vill belysa medias skuld till den negativa debatten runt anställningsvillkor och fallskärmar för generaldirektörer och andra höga chefer inom statsförvaltning och offentlig förvaltning.

I samma inlägg framför Thomas åsikten att det verkar som om människor i gemen inte känner till att anställningsformer och eventuella avgångsvederlag för generaldirektörer och andra statstjänstemän är en arbetsrättslig fråga som följer gängse standard på arbetsmarknaden.

Thomas slutsats är att debatten i media och på sociala media därmed blir osaklig därför att journalister och media mer och mer blivit en del av underhållningsindustrin och därför ägnar sig åt indignationsjournalistik snarare än åt folkbildning.

Låt mig därför säga följande innan jag spinner vidare på det jag vill ha sagt:

1. Thomas Hartman har helt rätt i att hanteringen i samband med att generaldirektörer och andra höga chefer inom statlig och offentlig förvaltning får ”sparken” och förflyttning följer gängse regelverk och de överenskommelser som gäller för närvarande.
2. Thomas Hartman har fel gällande medias skuld till att debatten enligt honom är skev och felaktig och underhållning snarare än folkbildning.

Måhända är det så att Thomas enligt mig kommit till fel slutsats därför att han själv är en del av detta maskineri – Huruvida så är fallet ska jag låta vara osagt.

En sak är dock klar och det är att min uppfattning i frågan har brett stöd hos socialdemokratiska gräsrötter och hos en majoritet av de svenska väljarna och det är av den anledningen jag beslutat mig för att skriva om ämnet.

Thomas – Det media rapporterar och skriver om handlar inte om att anställningsärenden för gruppen generaldirektörer och andra höga chefer inom offentlig förvaltning inte skulle följa gängse regelverk – Tror du det har du helt missuppfattat debatten.

Snarare handlar kritiken i debatten även om detta sällan och aldrig framkommer klart och tydligt om att svenska folket i gemen tycker att de förmånliga arbetsvillkor denna grupp skapat sig över huvudet på vanliga medborgare är gravt felaktig och i allra högsta grad orättvisa gentemot resten av landets arbetstagare.

Det både människor och journalister reagerar på är att denna typ av tjänster tillsätts politiskt på ett sätt som innebär att det är partibok snarare än yrkesmässiga kvalifikationer som avgör vem som ska få jobbet.

Människor i gemen upplever att denna grupp – Förutom att de erhållit sina positioner på ett sätt som inte följer arbetsmarknaden i gemen dessutom skaffat sig lönenivåer och förmåner som vanliga löntagare och arbetstagare aldrig ens kommer i närheten av.

Kort sagt tycker en majoritet av svenska folket att dessa människor skapat sig en skyddad verkstad där de tjänar varandra istället för nationen och då på sätt som bara gagnar dem själva.

Ska vi skapa tillit till och förståelse för Myndighetssverige och minska politikerföraktet så måste detta förändras och förankras hos medborgarna. 

Min inställning är därför att vi som parti måste bejaka detta och angripa problemet från grunden snarare än att följa Thomas linje som handlar om att försöka skjuta budbäraren vars enda drivkraft är att lyfta upp det människorna tycker och ger uttryck för.

För mig är det en självklarhet att som Socialdemokrat bejaka det människor i gemen tycker och tänker – Därför ska frågan upp i ljuset och upp på bordet och debatteras fullt ut så att vi utifrån folkets vilja kan skapa ett system som folkflertalet kan ställa sig bakom och stödja fullt ut.

Exakt hur det systemet ska se ut är svårt att sia om i detalj – En sak är dock säker och det är att folkvljan redan idag anser att den grupp som idag anses leva i en skyddad verkstad i en framtid bör omfattas av samma arbetsrättsliga regler som de som gäller för vanliga arbetstagare.

Det går aldrig att jämställa en myndighetschef med en VD i ett privat företag så länge anställningsprocessen inte följer samma struktur som i det privata näringslivet. Så länge detta inte görs så ska anställningsvillkor för statstjänstemän och chefer inom offentlig sektor därför följa de villkor som gäller för arbetsmarknaden i stort.

En statstjänsteman är oavsett av om denne är chef eller inte i mina ögon att jämställa med en vanlig tjänsteman i det reguljära arbetslivet och därför bör lön och övriga anställningsvillkor vare densamma inom staten och offentlig sektor som inom den privata sektorn vad gäller lön, löneförmåner såsom pension, uppsägningstid och uppsägningslön.

Sedan tycker jag personligen att en generaldirektör och dennes anställning ska knytas direkt till den myndighet man är avsedd att leda och inte till regeringskansliet eller andra personalpooler inom statsmaskineriet.

Missköter man sitt uppdrag ska vederbörande entledigas från sitt uppdrag med max 12 månadslöners ersättning beroende på anställningstid för att efter entledigandet precis som vanliga arbetstagare stå till arbetsmarknadens förfogande.

Således är det hög tid att bejaka folkets vilja och öppet debattera anställningsvillkor för generaldirektörer och andra politiskt tillsatta chefer – Detta så att deras anställningsvillkor och lönenivåer i en framtid följer de nivåer som kan vinna bred folklig förankring.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”