Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Nu är måttet rågat – Skrota Trafikverket och återupprätta Banverket.

Nu tycker jag att det får vara nog med allt strul för landets tågresenärer – Därtill nog med illa underhållna järnvägar och en renoverings och utbyggnadstakt som under allt för lång tid fått stå tillbaka därför att betongkolossen Trafikverket inte fungerar som det borde.

För mig är tålamodet slut och jag kommer inte längre att acceptera en verklighet där aktörerna skyller på varandra och politikerna skyller på marknaden och aktörerna. Som politiker måste man ställa högre krav än så och reagera när saker och ting går fel och när viktiga samhällsfunktioner inte fungerar som de ska.

När det gäller landets järnvägsnät gäller bägge dessa saker – Något har uppenbart gått väldigt fel med resultat att järnvägsnätet inte fungerar som det ska – När saker trots upprepade påtryckningar inte åtgärdas krävs drastiska åtgärder.

Allt sedan uppstyckningen av gamla SJ i olika delar har landets järnvägar befunnit sig i stadigt förfall – En utveckling som accelererat ännu mer sedan Banverket som var en av delarna i tidigare SJ gick upp i Trafikverket.

Det riktiga förfallet startade dock när sagda Trafikverk frångick skötsel och underhåll i egen regi och började upphandla skötsel och underhåll av järnvägsnätet hos privata aktörer.

Att det är mycket illa ställt med landets järnvägar visas inte minst av det faktum att Trafikverket har tvingas sänka både hastighet och bärighet på många sträckor för att undvika urspårningar och olyckor.

Detta bevisar enligt mitt sätt att se på saken att konkurrensutsättning och upphandling av offentlig verksamhet – Alldeles speciellt av sådan verksamhet som är kärnan i samhällets service till medborgarna allt som oftast leder till försämrad service och högre samhällskostnader totalt sett om alla bikostnader räknas in i kalkylen.

I fallet om järnvägsunderhållet och dess totalkostnad måste man utöver kostnaden för själva underhållet lägga till kostnaderna för inställda tåg, ersättningsbussar, extra reparationer, utebliven lön hos de som kommer sent till arbete och möten etc.etc.

Vågar vi göra den kalkylen kommer kalkylen att påvisa att det totalt sett blivit dyrare med privata aktörer än med drift, skötsel och underhåll i statlig regi.

Vad gäller järnvägen så ska vi därför genomföra två förändringar för att bringa ordning och reda på torpet.

Till att börja med ska vi skrota Trafikverket och återgå till den gamla ordningen där alla olika trafikslag hade sitt eget verk. Anledningen till denna återgång är att skillnaderna mellan de olika trafikslagen är allt för stor och att inget trafikslag vunnit på nyordningen och inrättandet av ”betongkolossen” Trafikverket.

I min värld är det bättre att varje trafikslag får en egen exklusiv budget utifrån egna äskanden framstagen av egna specialister på just det trafikslaget – Experter som är lämpade att avgöra hur mycket pengar som behövs för att garantera god standard och hur pengarna bäst ska användas.

När Banverket är återskapat ska vi i nästa steg se till att Banverket utför all skötsel och underhåll i egen regi med egen personal. Därutöver bör vi kraftigt överväga om inte banverket dessutom ska bygga all ny järnväg i egen regi utan privata inslag.

Dock vacklar jag fortfarande lite vad gäller vem som ska svara för byggandet av ny järnväg och kan därför eventuellt nöja mig med att bara projektledning och själva framtagandet av ritningar ligger hos Banverket medan själva byggandet upphandlas hos privata aktörer.

Därför tycker jag att regeringen och statsminister Stefan Löfven bör förnya den tidigare givna utfästelsen om att järnvägsunderhållet ska återförstatligas och dessutom se till att beslut om att så ska ske fattas snabbast möjligt.

Ett bra järnvägsnät av god standard är ett måste för svenska folket för att nå upp till den miljömål Sverige satt upp – Ska detta miljömål bli verklighet måste järnvägsunderhållet återförstatligas.

Dessutom tycker jag att det är högst rimligt att svenska folket kan kräva en järnväg med en standard de kan lita på – Detta så att tågen kommer och går på sin tidtabell så att svenska folket kommer i tid till arbete och möten.

När vi ändå är igång med denna förändring ska vi samtidigt se till att återta postutdelningen i egen regi genom att återupprätta ett statligt ägt och drivet Postverk så att vi slipper situationer där brev och paket inte kommer fram till sina slutdestinationer.

Ett statligt Postverk av gammalt snitt är dessutom garanten för att ”Hela Sverige ska leva” – Detta då bara staten och ingen annan kan se till att även företag i glesbygd och de som valt att leva där kan erhålla god samhällsservice utan att flytta verksamhet  eller boende till en större tätort.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

51 kommentarer

  1. Leif Andersson

    Min uppfattning är att huvudproblemet främst handlar om att man inte investerat tillräckligt i underhåll och utbyggnad efter den ekonomiska krisen på 90-talet. T.ex. en huvudlös migrationspolitik slukar enorma resurser och har inneburit att det inte finns några pengar kvar till dessa samhällskritiska infrastrukturinvesteringar.

    Man kan t.ex. jämföra med tågen på danska sidan av Öresund som nästan aldrig har några problem som de på den svenska sidan. Men så har också Danmark fört en restriktiv migrationspolitik vilket inneburit att man har kunnat lägga de pengar sombehövs för järnvägsunderhåll och utbyggnad.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      man kan inte skylla alla företeelser i samhället på migrationspolitiken Leif – Det vi skulle ha gjort var att behålla SJ intakt och se till att det arbetssätt de hade bestått.

    • Lars Flemström

      Tja, om man inte hade lagt X miljarder kr på invandring, hade man kunnat lägga X miljarder kr på något annat. Men vad säger att de pengarna hade gått till järnvägsunderhåll, när vi dessutom vet vad de pengar, som skulle ha gått till underhåll av befintliga järnvägar, har använts till?

      1. Hallandsåstunneln
      2. Bottniabanan
      3. Citybanan / tunnel i Malmö.

      Sossar och miljöpartister var oense om prioriteringen av de två förstnämnda projekten, när minister Rosengren gjorde upp med Mp:s Claes Roxberg att satsa på bägge, utan att tillföra ny finansiering över statsbudgeten. Eftersom Helsingborgsintresset inte givit upp kravet på en fast förbindelse till Helsingör, sågs Hallandsåstunneln som ett stöd för det kravet, varför Malmö krävde en egen storsatsning (även den ofinansierad) för att tågen inte skulle behöva köra runt Malmö för att komma till Öresundsbron.

      Till följd av den lättsinniga politiska inblandningen och dragkrampen om järnvägspengarna var Banverket konkursmässigt i tidsläget 2008, med följd att angelägna underhållsarbeten sköts på framtiden. Alliansregeringen trodde kanske att nya pengar skulle trollas fram genom bildandet av Trafikverket och konkurrensutsättningen av allt banunderhåll 2010, men jobb som skulle ha gjorts 2008 var fortfarande ogjorda 2014.

      Den politiska huggsexan om järnvägspengarna fortsätter fortfarande, exempelvis genom ett tjugotal likalydande motioner från kommuner längs en av de önskad ny järnvägs sträckning till S-kongressen. Jag finner inte ord för att uttrycka min avsky för en så ansvarslös lobbyverksamhet, som inte tar minsta hänsyn till någon nationell helhet eller ens till behovet av finansiering.

      När Riksdagen 1988 beslöt att järnvägsinvesteringar ska bygga på samhällsekonomiska och inte företagsekonomiska kalkyler, var detta någonting nytt inom järnvägssektorn, vilket gav en viss osäkerhet om begreppet ”samhällsekonomiska vinster”. Banverkets generaldirektörer lyckades inte hålla emot, när de utlovade samhällsekonomiska kalkylerna kom att ersättas av ett politiskt narrspel, som i stort sett gick ut på att man kan betala byggföretag med ”ren luft”.

      Utan fortsättning söderut är Bottniabanan en gigantisk felinvestering. Man kan åka buss mellan Härnösand och Sundsvall på 30 minuter, men med X2000-tåg (som tidvis har trafikerat sträckan) tar det 48 minuter. Sundsvall – Hudiksvall har också väldigt låg standard. Man borde kunna åka tåg Umeå – Stockholm på högst 4,5 timmar, vilket enligt erfarenheter från södra Sverige borde locka knappt hälften av nuvarande flygresenärer till tåget, men idag tar tågresan över 6 timmar.

      Men det enda som tjoas om i den norrländska debatten är Norrbottniabanan, som om den skulle minska utsläppen från flyget.

  2. Jonny Disenfeldt

    Anders skriver . ”För mig är tålamodet slut och jag kommer inte längre att acceptera en verklighet…”

    Oj, det innebär att du kommer att göra vad ?
    Kommer något episkt att inträffa de närmaste dagarna ?

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Det jag kommer att göra är att öka intensiteten på att få till en förändring genom att driva på för en sådan.

      • Krister

        ”Jag Anders Forss representerar bara mig själv på denna sida
        och mina åsikter representerar ingen annan än mig själv och inte
        Socialdemokraterna som parti.”

        • andersforss (inläggsförfattare)

          I de lägen jag representerar partiet skriver jag så – I alla andra lägen talar jag som Socialdemokratisk politiker och partimedlem om vad jag anser vara rätt och vad jag avser att skapa stöd för i mitt eget parti,

          • Krister

            Du är ju inte politiker eftersom du inte är vald till nåt ämbete i allmänt val.
            ELLER av det socialdemokratiska partiets medlemmar i tex en förening
            till en post där du representerar partiet så att du kan uttala dig kollektivt.

          • andersforss (inläggsförfattare)

            I den förstas delen är du korrekt men inte i den andra Krister – jag är vald av medlemmarna i min förening till kassör i föreningen – Därtill som talesperson och röstberättigad för föreningen i partiets representantskap,

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Det gör den alla gånger – Bra saker för Sverige och ekonomisk framgång som slår förväntningarna.

  3. Petter

    Det är väl skit samma vad det heter, varför skulle Banverket göra ett bättre arbete bara för de heter Banverket och inte Trafikverket ?? Staten lyckas väl inget bättre att styra beroende på namn ??

    • andersforss (inläggsförfattare)

      När varje verk fungerade för sig innan de blev hopslagna till betongkolossen fungerade verksamheten mycket bättre än idag.

    • Lars Flemström

      Det handlar alltså inte bara om ett namnbyte, utan om en uppdelning på separata verk för de fyra trafikslagen, vars personal från toppen och neråt behärskar den teknik, som man arbetar med. Det är väl klart att den statlig verksamheten skulle fungera mycket bättre om generaldirektörerna behärskar tekniken och vet vad de organisationer, de är satta att leda, egentligen sysslar med? Detta gäller inte bara trafiken.

      Det är närmast en självklarhet att en läkare är generaldirektör för Socialstyrelsen och att en militär är överbefälhavare för Försvarsmakten. Och det skulle säkert inte heller skada om rikspolischefen hade haft personlig erfarenhet av polisarbete eller åtminstone av polischefsarbete. Det måste bli ett slut på vanföreställningen att man kan sätta vilken klåpare som helst som högste chef för en tekniskt komplicerad verksamhet på enbart politiska, ekonomiska eller administrativa meriter.

      Specialisering är ordet. Samt lagom stora och hanterbara myndigheter.

      • andersforss (inläggsförfattare)

        Publicerar som ett inlägg i debatten med följande tillägg:

        Det är därför jag föreslagit en uppdelning i separata specialverk för respektive verksamhet Lars.

  4. Lars Flemström

    Vi bör inte gå från den ena överdriften till den rakt motsatta överdriften. Men det var vad infrastrukturminister Björn Rosengren, s, gjorde när han slog sönder SJ och Posten och sålde ut delar av Telia som ”folkaktie”, varigenom han lurade enormt mycket pengar av småspararna. Värsta aktiesvindeln under decennier genomfördes av en s-minister. Vilket givetvis bidrog till den borgerliga valsegern 2006 och lade grunden för SD:s riksdagsinträde i nästkommande val.

    När jag skriver att Rosengren gick till motsatt överdrift, syftar jag vad gäller SJ på förhållandena under 1970-talet och inte på förhållandena under 1990-talet, då SJ i stort sett var på rätt väg. En oerhörda skada som Rosengren tillfogade de statliga f.d. affärsverken har sedan förvärrats ytterligare av infrastrukturminister Åsa Torstensson, c, som förtjänar epitetet ”landsbygdens värsta fiende” på grund av sin förstörelse av det fasta telenätet på landsbygden.

    Därtill kommer avregleringen av taxi, som ställde stora delar av svensk landsbygd utan taxiservice på kvällar och veckoslut. Hur ska storstadsbor våga flytta ut till mindre kommuner i ”landsorten” om det inte ens finns taxi utan framkörningsavgift från någon större stad, när bussen slutat gå? Lägg därtill att omvandlingen av länstrafikbolag till ”kollektivtrafikmyndigheter” har medfört ett ökat hot mot trafiksvaga busslinjer på landsbygden. Och det är faktiskt c (och inte Mp som många tror) som ligger bakom nedläggningen av mindre bensinstationer på landsbygden, detta genom orimliga krav på investeringar i E85-pumpar.

    Som ett av fyra regeringspartier är C även medskyldiga till apoteksdöden och den försämrade apoteksservicen i småorterna på landsbygden. Är det sakfrågorna eller ideologin som har styrt alliansregeringarna? Ideologierna engagerar bara de ideologiskt engagerade och ideologiska debatter utmynnar allt som oftast i ett val mellan två extrempositioner.
    Minister Rosengren avslöjade genom sitt ansvarslösa styre en komplett okunnighet om just sakfrågorna inom sitt ansvarsområde.
    Som näringsminister ansvarade han för de konkurrensutsatta delarna (järnväg, post och tele) av statens verksamhet, men facklig karriär inom kommunaltjänstmännen saknade han helt yrkeserfarenhet från någon konkurrensutsatt verksamhet. Hur kunde statsminister Göran Persson, s, rekrytera en sådan odugling till ett sådant uppdrag?

    Förutom att SJ styckades upp i ett persontågsbolag och ett godstågsbolag (Green Cargo) fråntogs SJ tågledningen, som skulle göras till statlig myndighetsutövning med ”konkurrensneutralitet” mellan de olika tågbolagen som högsta prioritet. Som pionjär (Jag var en av de första, kanske den allra första, som förespråkade att privata tågbolag borde tillåtas på statliga järnvägar) skrev jag i min första debattartikel i ämnet att ”Fri konkurrens på järnvägen är en illusion. Det måste vara en strikt reglerad konkurrens.” -fortd

  5. Lars Flemström

    Illusionen om konkurrensneutralitet och millimeter rättvisa mellan tågbolagen har givit upphov till många onödiga tågförseningar, och att uppkomna tågförseningar byggs på i stället för att köras in. Detta även om Trafikverket självt har orsakat den ursprungliga förseningen genom sitt dåliga underhåll och avsaknad av jourpersonal för akutreparationer. Försenade fjärrtåg drar härigenom med sig förseningar över hela Sverige, så att ett signalfel i Stockholm leder till störningar i lokaltrafiken kring Malmö.

    Tågledningen överfördes alltså till Banverket, som 2010 slogs ihop med Vägverket m.fl. till Trafikverket. Som mycket grovt missbrukar sin makt över tågledningen i syfte att sänka underhållskostnaderna. Som om detta inte var nog, bestämdes 2004, fortfarande under Göran Perssons statsministertid, att Järnvägsinspektionen – som dittills haft en enda uppgift: att övervaka säkerheten i järnvägsdriften – skulle tillföras ännu en högprioriterad uppgift: att övervaka konkurrensneutraliteten. Millimeterrättvisa mellan tågbolagen till hur högt pris som helst!

    2010 sammanslogs så Järnvägsinspektionen, som hade bytt namn till Järnvägsstyrelsen, med de andra trafikslagens säkerhetsinspektioner till Transportstyrelsen, som 2015 (beslutet hade dock med all sannolikhet tagits av alliansregeringen) tillfördes ansvaret för bl.a. körkortsregistret, som dock fortfarande praktiskt sköttes av Trafikverket genom avtal mellan dessa myndigheter. Outsorcningen, som med all sannolikhet hade beslutats av alliansregeringen, brådskade när Maria Ågren blev ny gd för Transportstyrelsen, eftersom avtalet med Trafikverket skulle löpa ut inom kort.

    Ågren tog beslut om ”avsteg” från fler lagar. Kunde hon inte ha bett regeringen att den skulle besluta om en tillfällig förlängning av avtalet med Trafikverket? Att en gd för en myndighet som har som ursprunglig uppgift att övervaka säkerhetsarbetet inom andra myndigheter såväl som privata trafikföretag, att de följer lagar och bestämmelser, tyder inte på någon lämplighet att leda en trafiksäkerhetsmyndighet. Men så klagas på att någon flygkaptener – inte en sjökapten – har högsta ansvaret för säkerheten till sjöss. Som broraset i Ludvika visar, finns numera ingen myndighet som ansvarar för säkerheten på våra järnvägar.

    Konkurrensneutralitet som viktigaste uppgift för tågledningen: Ett par exempel: Ett godstågsbolag hade fått fel på sitt lok och begärde tillstånd hos tågledningen att skicka ett reservlok som godstransport i ett annat godstågsbolags tåg. Men tågledningen lyckades inte få kontakt med det andra godstågsbolagets kundtjänst och saknade själv tillstånd att bevilja transporten. Vilket var brukligt före ”konkurrensneutraliteten” Ett X2000-tåg, hade fått motorhaveri 2 mil söder om Stockholm, och blev stående i solgasset i sex timmar.

    På en bandinspelning från tågledningen hörs tågledare prata om att skicka ut ett lok med ett stångkoppel (ett slags adapter för sammankoppling av tåg med olika koppeltyper). Men problemet var att efter delningen av SJ i olika bolag för person- och godståg, hade de lok som kunnat assistera hamnat i det andra bolaget. I stället för att gå till regeringen och erkänna att något inte fungerar, bestämmer tågledningen att ställa in tåg vid minsta vindpust av rädsla att något träd ska blåsa omkull och kortsluta kontaktledningen över spåren (vilket dock sällan sker).

  6. Lars Flemström

    Forts. När Banverket fanns och bedrev banunderhåll i egen regi, hölls de diesellok som används för spår- och ledningsunderhåll i beredskap för sådana tillfällen. Vartill kom godstågsbolagens över 150 diesellok. Eftersom Trafikverket i praktiken är eldistributör till tågbolagen, borde det vara Trafikverkets skyldighet att hålla med reservdragkraft för de fall elleveranserna uteblir. Under stormen Dagmar 2011 stängde Trafikverket av alla järnvägar i söder Norrland under två hela dygn, för att satsa alla resurser på att hålla landsvägarna öppna.

    Resenärer till övre Norrland fick sova i sovvagnarna på Stockholms central under två nätter, utan att någon visste när tågen norrut skulle avgå. Efter lastbilsattacken på Drottninggatan i Stockholm stoppade polisen all tågtrafik under flera timmar. Sedan stoppet hävts av polisen kl 21.00 beslöt Trafikverket att inga fjärrtåg skulle gå förrän kl. 5.00 följande morgon. Resenärer som kommit med flyg till Arlanda och skulle fortsätta med tåg till slutmålet i Sverige fick sova på betonggolvet i Centralhallen. Trafikverkets bortförklaring var att utan det förlängda stoppet skulle det fattas tåg i Stockholm, vilket var en grov lögn. Eftersom attentatet skedde under en fredag och lördag är en lågtrafikdag, så färre tåg än vanligt är i trafik.

    Maktpotentater i Trafikverkets högsta ledning har vid upprepade tillfällen utsatt oskyldiga tågresenärer för ett rent lidande för att utåt ge sken av handlingskraft. Att sitta fast i ett tåg sex timmar en stekhet sommardag är farligare än lika många timmar en vinterdag. Detta hade aldrig kunnat ske om SJ fortfarande haft kvar tågledningen. Jag tror inte att personalen på tågledningen hade diskriminerat konkurrerande tågbolag, om de varit anställda hos SJ. Den personalen vet alltför väl vad ett försenat tåg kan ställa till med för andra tåg, för att inte se till helheten.
    Men en lösning på konkurrensproblemet hade varit att tågbolagen hade bildat en gemensam organisation som huvudman för tågledningen, då de kunnat lösa prioriteringsfrågor internt mellan sig, utan statlig inblandning. Det värsta är dock Trafikledningens missbruk av makten över tågledningen i sitt eget intresse – som inte ens alltid är ett ekonomiskt intresse. Utan också för att ge sken av handlingskraft. I ett konventionellt järnvägsbolag, oavsett om detta var statligt eller privatägt, som både körde tågen och underhöll spåren, var det alltid ”trafiken” som gav bandispositioner till underhållsavdelningen.

    I de mindre privata järnvägsbolagen var det vanligt att trafikchefen också var företagets verkställande direktör, som såg till det samlade ekonomiska resultatet för hela bolaget. Detta gav kanske ett något dyrare banunderhåll, när arbetet måste avbrytas för att tåg skulle passera. Men gav alltså bästa ekonomiska resultat enligt principen ”Vad man förlorar på gungorna får man ta igen på karusellerna”. Det var ju trafiken som gav intäkterna.

    Jag förespråkar inte en återgång till den tiden, men väl till principerna bakom Riksdagens trafikpolitiska beslut 1988, som säger att tågbolagen ska betala en ”kilometerskatt” för varje fordon motsvarande den samhällsekonomiska marginalkostnaden, samt att investeringar i järnvägsnätet ska bestämmas av samhällsekonomiska kalkyler. Inte att det ska sparas maximalt i underhållet av existerande järnvägar för att vi ska få ”mer järnväg för pengarna”.

    Trafiken ska ge bandispositioner till underhållet, i stället för tvärtom. Men det betyder att det blir mycket svårt att upphandla banunderhållet i konkurrens mellan olika entreprenören, eftersom den upphandlande myndigheten inte har full kontroll över hur mycket tid som kommer att finnas för arbetet i spåren. Därför anser jag förutom att Banverket måste återuppstå som ett eget statligt verk att minst 60 %, (kanske mer men inte mindre) av allt banunderhåll bör ske i Banverkets egen regi.
    Vad som då återuppst

  7. Lars Flemström

    Forts Andelen jobb i egen regi måste vidare bestämmas av behovet av jourpersonal dygnet runt för akutreparationer. Jourpersonal måste finnas på plats inom en timme efter inrapportering av fel, som stoppar tåg. Att det, som förekommit i Norrland, sedan Trafikverket tagit över, att det dröjt hela tio timmar är absolut oacceptabelt. Det är också oacceptabelt att man höra Trafikverket flera timmar efter en felrapportering gå till motangrepp mot sina kritiker, ”Vi är mitt uppe i upphandlingsfasen”.

    Vad detta kommer att kosta? Avgiften till staten per tågfordon och kilometer ska enligt riksdagsbeslut motsvara den samhällsekonomiska marginalkostnaden. Naturligtvis påverkas denna kostnad av hur stor av arbetstiden för banarbetare och maskiner som utnyttjas till arbete spåret, d.v.s. den effektiva arbetstiden. Om tågbolagen slipper de dryga kostnaderna för försenade tåg, inställda tåg och ersättningsbussar eller taxiresor samt förlorade trafikintäkter kommer de att klara höjda, t.o.m. kraftigt höjda kilometeravgifter.

    Detta är ju också vad tågoperatörernas branschorganisation säger. Och om regeringen samtidigt inför den föreslagna flygskatten så blir det ju ingen påverkan av konkurrensläget till tågets nackdel. Eftersom det helstatliga banunderhållsbolaget Infranord, som bildades 2010 genom ombildning av Banverkets underhållsavdelning till aktiebolag, redan idag utför 60 % av banunderhållet på de statliga järnvägarna, behöver man inte vänta på att kontrakten har löpt ut innan 60 % av banunderhållet återtas i direkt statlig regi. Därefter kan vi ta diskussionen om vad som ska ske med resterande 40 %. Men det måste ske efter en uppdelning av Trafikverket, med separata verk för de olika trafikslagen.

    De separata säkerhetsmyndigheterna måste också återuppstå, helst innan det sker en stor olycka. Övervakningen av säkerheten ska vara deras uppgift. Konkurrensfrågorna får Konkurrensverket ta hand om. Man ska inte blanda olika myndighetsfunktioner, som t.o.m. kan stå i strid med varandra. Säkerheten måste få före konkurrensneutraliteten.

  8. Erik

    Men Postnord är ju redan statligt. 60 % ägs av svenska staten och 40 % av danska staten. Bara att gå in och skruva i ägardirektiven eller kicka oduglingar.

    Sen är frågan om det fortfarande behövs postbefordran över natt. Jag får all myndighetspost och fakturor elektroniskt och mina prenumererade tidskrifter är inget som jag står vid brevlådan och otåligt väntar på. Försvinner kravet så borde det gå att öppna upp för posttåg till Norrland.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      För de som har dåliga nätverk och för företag som finns i inlandet är en fungerande postgång helt nödvändig.

      Därtill vill jag att vi återgår till ett läge där svenska staten äger Posten till 100% och låter andra länder äga och sköta sitt postväsende efter eget gottfinnande.

      Helt rätt ska det skruvas i ägardirektiven och det ordentligt.

      • Lars Flemström

        Statliga infrastrukturverk bör det finnas ett i varje land. När infrastrukturverk börjar konkurrera med andra länders infrastrukturverk med hemlandets skattebetalare i ryggen, då är det illa. Lika illa är sammanslagningen av de svenska och danska f.d. postverken, som medfört att svenska skattebetalare måste betala förlusterna i postverksamheten i Danmark. Trots att det långa avstånden finns i Sverige.

        Vi klarar brevdistribution över natt i nästan hela Sverige. Och har dessutom varit mycket framgångsrika med samordning av post-, tidnings- och brevdistribution, vartill lantbrevbärarlinjerna också utnyttjas till paketdistribution. En verksamhet som kan väntas öka p.g.a. den ökande postorderhandeln via internet. Samordning med den kommunala hemtjänsten till äldre, bl.a. matdistribution, kan bli en ny uppgift för lantbrevbärare i glesbefolkade områden.

        Det är däremot tveksamt hur länge postmängden kommer att räcka till för två konkurrerande brevdistributionsföretag (Postnord och Bring-Ctymail), som vi har i de större städer. Med mindre än ett brev om dagen i många brevinkast blir ju arbetstiden per brev längre, sparkraven ökar och yrkesskadorna hos brevbärare ökar. Bägge företagen har numera svårt att rekrytera brevbärare trots den höga arbetslösheten, eftersom få arbetslösa orkar med det höga tempot.

        Svensk offentlig förvaltning bygger till stor del på fysiska brev, som dessutom är det säkraste sättet att skicka sekretessbelagda meddelanden. Teknik finns redan för spårning av vanliga brev, så att man kan kolla att de har inkommit till postsorteringsterminalen och följt med rätt brevbärare till adressaten. Men utnyttjas inte för vanliga brev med normalt porto. Här finns alltså en utvecklingspotential.

        När jag skriver att minister Rosengren slog sönder Posten, syftar jag på uppdelningen av verksamheten på brev- och paketdistribution och Kassaservice, som lades ner efter en kort tid. Kassaservice hade under sin korta tid även tjänat som bankkontor åt banker utan lokala kontor. Vinsten var förmodligen att man kunde lägga ner postkontoren, eftersom verksamheterna inhystes i butiker med längre öppethållande. Emellertid borde det ha funnits minst ett postkontor i varje kommun, bl.a. för hantering av olika myndighetsärenden.

        Kontanthanteringen bör inte, enligt min mening, vara affärsbankernas utan statens ansvar i egenskap av mynt- och sedelutgivare. Den koncentration på kärnverksamheterna, som hade inletts genom Riksdagens trafikpolitiska beslut 1988 genom bildandet av Banverket (så att trafikföretaget SJ kunde koncentrera sig på den konkurrensutsatta trafikverksamheten) drevs av Rosengren till sin absurda spets genom fragmentering av verksamheter, som borde ha förblivit samordnade.

        Varefter alliansregeringen har genomfört de mest osannolika sammanslagningar, så att den från början avsedda koncentrationen på kärnverksamheten gått helt förlorad genom bildandet av monstermyndigheterna Trafikverket och Transportstyrelsen.

        Brev, paket, in- och utbetalningar hade varit en lagom satsning på kärnverksamheterna hos ett statligt, nationellt postföretag, som samarbetar med liknande företag i andra länder. Detta hindrar inte, enligt min mening, att ett sådant företag anlitar privata företag för delar av sin verksamhet.

        • andersforss (inläggsförfattare)

          Rätt så Lars – I Sverige får kommuner som konkurrerar med privata företag bakläxa därför att risken finns att de gör så med kommunala pengar i ryggen – Konkurrerar ett företag ägt av andra länders regeringar med privata företag om anbud i Sverige och då med en hel statsbudget i ryggen anses detta vara helt legitimt.

  9. Alexander

    SVT rapporterar om att var tionde mord är hedersrelaterat och att människohandeln ökar. Anders Forss tycker att ”invandringsfrågan är löst”….

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Invandrarfrågan i stort är löst – Däremot finns fortfarande enskilda detaljer som kommer att lösas över tid.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Det kommer den att göra – Än snabbare om den antar mitt förslag som sitt eget.

      • Lars Flemström

        Det som Forss har skrivit i inlägget är till stora delar identiskt med vad jag har skrivit i kommentarer, när samma ämne har behandlats tidigare. Jag tycker att Forss har betydligt ”bättre på fötter” den här gånen än i tidigare diskussioner. Om det är jag eller någon annan, som har stått för ”undervisningen” låter jag vara osagt. Men det är aldrig fel att kontrollera med andra källor, att det stämmer som någon skriver.

        Men sedan går Forss sina vana trogen till en lätt överdrift, när han skriver att all privat verksamhet inom banunderhåll ska upphöra. Varför jag inte vill gå så långt, har jag förklarat i en av ovanstående kommentarer, där jag också har förklarat svårigheterna med att upphandla underhåll av trafikerade järnvägar, och varför jag anser att minst 60 % av allt banunderhåll skall utföras i statens egen regi genom Banverket.

        Det glädjande är att Forss har fått med allting väsentligt och att inlägget är så sakligt hållet, så att han kan räkna med medhåll av de flesta järnvägsanställda. Mest från dem med vänstersympatier. Men även från en hel del järnvägsfolk med högersympatier, skulle jag tro. De vill ju också att det ska fungera.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Jag har inte skrivit något inlägg som handlar om mord och människohandel så vitt jag vet.

  10. Alexander

    ”Jag har inte skrivit något inlägg som handlar om mord ocvh människohandel så vitt jag vet”

    Läs det du dkrev 21.47 i går…

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Jag säger fortsatt att jag inte skrivit något inlägg om mord och/eller människohandel Alexander.

  11. Alexander

    Anders

    Fast du har svarat och verkar tycka att människohandel och mord inte är så märkvärdigt, du kallar det för enskilda detaljer….

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Det har jag inte gjort Alexander – I vart fall inte i den kontext du försöker antyda.

  12. Alexander

    Anders

    Du skriver ju att det finns enskilda detaljer som kommer att lösas över tid. Vad är det då du menar?

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Det beror på i vilket sammanhang det sägs Alexander men i grund och botten menar jag att saker utvecklas allt eftersom och att felaktigheter ska rättas till när de är konstaterade som varande felaktigheter.

  13. Alexander

    ” Det beror på i vilket sammanhang det sägs”

    Jag skriver om hedersmord och människohandel och då pratar du om enskilda detaljer. Läs så får du se. Hur tror du att det uppfattas? Så fort någon opponerar sig mot det du skriver så kör du med att det är klippa och klistra….

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Så vitt jag vet har inget av mina inlägg handlat om det ämnet och att då anföra sådana saker i en kommentar är i sanning att försöka leda in på debatten på ett spår som inte tillhör inlägget – Dvs. den taktik du alltid försöker dig på att använda.

  14. Patrik

    Hej Anders.

    Då jag jobbar i en bransch som har Trafikverket som kund. En av mina kollegor sammanfattade hela på ett enkelt sätt. ”Då Trafikverket och banverket slogs ihop fick de sparka alla med operativt ansvar och kvar blev de som tidigare sparkats uppåt till att läsa tidningen på arbetstid pga LAS. Alla som kan och vågade fatta riktiga beslut försvann.”
    Det och sossarnas underfinasiering av underhållet ligger bakom dagens situation.

    Mvh
    Patrik

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Så du vill mena att det var vi socialdemokrater som under Alliansens regeringsår minskade Trafikverkets finansiering av järnvägsunderhåll?

      • Lars Flemström

        Se min kommentar, 3:e uppifrån, svar till Leif Andersson. Det är som Patrik skriver. Bristen på järnvägsteknisk kompetens inom Trafikverkets ledning är mycket tydlig. Man ser det på de helt stolliga besluten från Trafikverket. Och: Medan S fortfarande hade regeringsmakten togs beslut om tre mycket dyra och helt ofinansierade nyanläggningsprojekt, som dränerade Banverkets budget för flera år framåt. Det var så S-regeringen köpte röststöd i riksdagen från Mp, som stöddes av åtskilliga lokala sossar. Dessa projekt stoppades ju inte för att vi fick en ny regering 2006, varefter utgifterna ärvdes av Trafikverket. Problemen förvärrades av Trafikverket.

        Se här ett typiskt exempel på kompetensbrist hos Trafikveket: http://www.mynewsdesk.com/se/sj/pressreleases/trafikverket-tar-fram-handlingsplan-efter-moete-med-sj-2043174

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.