Att regeringens politik för att sätta människor i arbete fungerar som avsett ser vi med all tydlig önskvärdhet i den sjunkande arbetslöshetssiffrorna – Att ungdomsarbetslösheten är rekordlåg och att 90-dagars garantin för unga äntligen fungerar är andra bevis för att rätt sorts politik sätter människor i arbete.

Trots det kvarstår två problem:

1. Att landets företag skriker efter arbetskraft som inte finns  – I vart fall inte med den kompetensnivå företagen efterfrågar.
2. Att många vuxna, ungdomar och nyligen invandrade som saknar godkänd gymnasieexamen och som står utanför arbetsmarknaden har svårt att ta sig in på densamma på grund av sin kompetensbrist.

Med den kunskapen på bordet och i samklang med LO:s utspel om att låta de som gör arbetspraktik för att erhålla rätt kompetens ska göra så med lägre lön för att komma i arbete tycker jag det är dags att vi Socialdemokrater tar ett ännu större helhetsgrepp om situationen.

Når vi tar detta helhetsgrepp bör vi väga in att vissa av de YA-utbildningar som finns i nuläget fungerar mycket bra vad gäller att utbilda arbetslösa till rätt kompetens och göra dem anställningsbara i yrken där det råder brist på arbetskraft.

Det faktum att många arbetslösa fått jobb denna väg gör att det är dags att vi bygger ut dessa YA-utbildningar radikalt i samarbete med landets företag samtidigt som samhället tar en större samhällskontroll över YA-utbildningarna.

Därtill att vi till YA-utbildningarna fogar studier i svenska språket upp till den nivå som krävs för att klara av det arbete man utbildas för att utföra och i förekommande fall de delar av gymnasiekompetensen som är nödvändiga för arbetsuppgifternas utförande.

Kan vi uppnå detta så har vi gjort både företagen som efterfrågar arbetskraft och samhället en stor tjänst.

Att människor inte initialt får en fullvärdig gymnasieutbildning för att sättas i arbete ser jag som ett mindre problem då min avsikt är att vi parallellt med att människor arbetar och försörjer sig själva ska vidareutbilda och kompetensutveckla dessa vidare enligt den modell jag skrivit om tidigare.

För den som inte läst det inlägget handlar det schematiskt om att företag i stället för att permittera och avskeda i tider av arbetsbrist kompetensutvecklar sina anställda på statens bekostnad och mot slopade arbetsgivaravgifter mot att företagen behåller den som anställda och fortsatt betalar lön under utbildningstiden.

Den insikten och det påstående grundar jag på att arbetslivet framgent kommer att vara ett livslångt lärande på ett helt annat sätt än det varit historiskt och att staten och samhället därför måste ta på sig delar av kostnaden för det livslånga lärandet.

Vis av livserfarenhet vet jag dessutom att man kan lära från historien och använda den kunskap man får av den till att spå in i framtiden med rätt stor träffsäkerhet. Historien upprepar sin nästan alltid om än i en något annorlunda form. Dock kan man genom att ha bra koll på sin historia förutse hur framtiden kommer att utvecklas.

Min uppfattning är därför att det nu är rätt läge att damma av gamla AMS och AMU och samordna dem i en organisation sammanlänkad med Arbetsförmedlingen och göra den organisationen till huvudman och utförare av alla framtida YA-utbildningar och framtidens kompetensutveckling.

Genom att skapa en statligt ägd och kontrollerad specialistorganisation för detta får vi en huvudman för hela ledet vad gäller kompetenshöjning via arbetsmarknadsutbildningar/YA-utbildningar och arbetsskapande åtgärder – Detta samtidigt som vi sätter människor i meningsfull sysselsättning och arbete.

Får jag bestämma ska denna huvudman med hjälp av egen anställd personal hantera hela linjen från arbetslöshet till arbete med tillhörande kompetenshöjande utbildning för att bli anställningsbar där så krävs.

Detta ska ske med hjälp av medarbetare som via god förankring i näringslivet kan utreda företagens och organisationernas framtida behov av arbetskraft tillsammans med den kompetens som behövs för att klara av arbetsuppgifterna.

När detta är utrett och klart ska organisationen se till att skräddarsy utbildningar som svarar mot de nuvarande och framtida behoven hos landets företag och placera arbetslösa i dessa utbildningar för att säkerställa svensk industris framtida behov av kompetens och arbetskraft.

Alla utbildningar ska sedan i egen regi drivas och utformas av denna nya huvudman hand i hand med näringslivet som tillhandahåller nödvändiga praktikplatser mot att de behöver betala lägre lön under utbildningstiden i enlighet med LO:s förslag.

Tittar vi på Sveriges historia så kan vi finna att Sverige som land varit mest framgångsrikt i ett Internationellt perspektiv under de tider när staten och näringslivet jobbat hand i hand utan inbördes konkurrens.

Man kan kort och gott säga att det som behövs för en framgångsrik morgondag för Sverige stämmer överens med texten i sången av Ebba Grön som säger att ”Staten och kapitalet sitter i samma båt” – Kan vi acceptera ordningen att staten tillhandahåller utbildningen och företagen praktikplatserna har vi en vinnare.

För att tillse att detta inträffar vill jag väcka liv i AMU som ska stå för utbildningen och i AMS som ska stå för för praktiksamordningen och inkludera Arbetsförmedlingen i samarbetet.

För mig är det uppenbart att AMU och AMS behövs mer än någonsin och att saker fungerar bäst när staten/samhället och näringslivet jobbar hand i hand utan inbördes konkurrens.

Svenskt näringsliv behöver och kommer att uppskatta en stark offentlig sektor som klarar av att förse dem med framtida arbetstagare med rätt kompetensprofil. Detta systemet tillämpade vi historiskt med stor framgång och spår vi in i framtiden kommer så att bli fallet om vi tillämpar det igen i vår tid.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Att SD ska tappa väljarsympatier har jag påstått länge – Att tappet blir så stort från mätning till mätning hade jag inte trott trots att jag förutspått att SD i samband med nästa val i sin färd ner mot den 4%-nivå där man hör hemma skulle landa på ett valresultat runt 10%.

SCB som är de som gjort undersökningen som därtill baserar sig på ett större antal intervjuer än övriga (8.919 personer) säger nu det jag sagt länge – SD:s uppgång i väljarkåren har nu definitivt vänt och trenden pekar stadigt nedåt.

SD backar 3,6% och landar på 14,8% vilket för ett så pass litet parti är ett jättetapp.

I övrigt så går Moderaterna starkt framåt med en ökning på 4,1% och är med råge Sveriges näst största parti på 22,1% av rösterna – Röster de tagit från SD och de övriga Allianspartierna.

Socialdemokraterna befinner sig i en stabil uppåtgående trend och noterar en uppgång på 1,5% till ett röstetal på 32,6% vilket är över valresultatet i förra valet. Uppgången för Socialdemokraterna följer i stora drag min förutsägelse om att S kommer att landa på +35% av rösterna i nästa val.

Om man analyserar vart de partier som ökat sina röstetal tagit röster ifrån finns det anledning att tro att de röster som L och C förlorat med allra största säkerhet gått till M medan det sannolikt är så att V tagit det mesta av de väljare som MP tappat.

SD:s tappade röster ser ut att ha gått i två riktningar – Till Moderaterna och till Socialdemokraterna.

Mest glädjande av allt är att de rödgröna partierna trots sitt regeringsinnehav ligger stabilt före Allianspartierna sett till det totala väljarstödet – S+MP+V samlar 43,4% medan M+C+L+KD samlar 39,2% vilket ger de rödgröna ett försprång på hela 4,2% gentemot Alliansen.

I övrigt visar SCB:s opinionsmätning att både KD och MP skulle ramla ur riksdagen om det vore val idag vilket skulle göra en regeringebildning efter valet till en riktig balansgång för den som får uppdraget att bilda regering.

Avslutningsvis tycker jag att det är bra att vi börjar återfå en ordning i svensk politik som blir mer förutsägbar än den varit på mycket länge.

Med S och M som ankare på respektive sida finns det två klara och tydliga alternativ för väljarna att välja mellan – Alternativ vars politik och verkan är känd på förhand.

Trots det är mitt tips att nästa regering kommer att bli en koalitionsregering som går över dagens blockgränser – Hur den ska se ut ska jag låta vara osagt men en koalition S+C+L är inte alltför osannolik.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Skolan väl, elevers lärande och lärarnas arbetssituation har intresserat mig länge. Jag har skrivit om den svenska skolan många gånger här på min blogg och ju mer jag studerar utvecklingen i den svenska skolan i gemen ju säkrare blir jag på att min analys om vad som gått fel är helt korrekt.

I dag lever i stort sett alla kommuner i en värld av ständig lärarbrist och stora svårigheter att rekrytera tillräckligt många lärare. Samtidigt vet vi att många som är lärare väljer att lämna läraryrket och frågan om varför det är på det sättet måste definitivt besvaras för att säkerställa att problemet kan lösas.

Många tror att dålig löneutveckling och relativt låga löner är anledningen till både lärarflykt och svårigheten att attrahera människor till att utbilda sig till lärare – Något som inte verkar vara fallet när man pratar med de som arbetar som lärare och de som valt att hoppa av läraryrket om man frågar om den primära anledningen till deras val.

I mina många möten med lärare har jag lärt mig att lönen och löneutvecklingen inte är det främsta skälet till att man lämnar läraryrket.

Att man väljer att lämna läraryrket eller avstår från att söka sig till läraryrket beror snarare på den enligt många ohållbara arbetssituationen för merparten av landets lärare.

Det faktum att samhället tillåter elever och föräldrar i den kommunala skolan att på mer eller mindre daglig basis lägga sig i undervisningsmetoder och lärarnas yrkesutövande på ett sätt som är helt orimligt i de allra flesta yrken är huvudskälet till att man lämnar läraryrket – I vart fall om man ska tro de lärare jag pratat med.

Därutöver anger många lärare att deras yrkesroll störs av stora mängder ”onödigt” administrativt arbete som inte har med lärarrollen och lärandet i sig att göra – Administrativt arbete blir därmed en bidragande orsak till att man byter yrkesbana.

Lärarna i den svenska skolan – Ett fåtal privatskolor undantaget har helt enkelt förlorat möjligheten att göra ett bra jobb därför att föräldrar och elever hela tiden lägger sig i och vill vara med och bestämma hur undervisningen ska ske och vad som ska läras ut samt vilken ordning som ska råda rent diciplinärt i klasarbetet och på skolan.

Förvisso ska vi lära våra barn att kritiskt granska och ifrågasätta olika saker i samhället men detta granskande och ifrågasättande får inte som nu ensidigt gälla lärarna, undervisningsmetoderna och de kunskapskraven som behövs för att få godkänt betyg i ett ämne.

I en väl fungerande skola borde detta kritiska granskande istället vara ett ämne som omfattar samhället i stort och den samhällsutveckling som sker.

Dessutom får aldrig denna del av undervisningen aldrig ersätta kunskapsinhämtningen och inlärningen i våra kärnämnen – Gör den det så är svenska barn helt utan chans när de ska konkurrera med barn från andra länder vad gäller internationella arbeten och en internationell karriär.

Återgår vi till lärarnas situation så är det klart och tydligt att lärare får utstå mycket spott och spe från föräldrar som ”curlar” sina barn genom att alltid ge barnen rätt.

Att som lärare ständigt bli påhoppad av föräldrar till barn bara därför att man som lärare ställt krav på elevens kunskapsinlärning och uppförande är inte bra och en oerhört dålig och skadlig utveckling som den kommunala svenska skolan måste rätta till snarast om man vill värna lärarna och deras arbetsmiljö.

Ska attraktiviteten för läraryrket öka måste lärarna få sin auktoritet och därmed sin yrkesstolthet tillbaka!

För egen del har jag i min egen familj haft förmånen att uppleva både den kommunala skolan och en skola där disciplin, uppförande, ordning och reda och elevers respekt för vuxna är en av skolans grundpelare.

Efter flera år i den kommunala skolan har två av mina barn själva valt att gå i Engelska Skolan – En skola som tillämpar den sortens grundvärden många lärare säger sig sakna i den kommunala skolan.

Allt sedan mina barn flyttade dit har deras kunskaper ökat dramatiskt samtidigt som de trivs som aldrig förr i skolan och längtar efter att gå till skolan varje dag. På en direkt fråga om varför svarar barnen att man gillar att det finns enkla och tydliga regler och ett sätt att förhålla sig på till vuxna och till sina skolkamrater.

Därtill har jag vid besök på skolan själv känt den fina atmosfären och den trygghet och glädje som verkar finnas både bland lärare, skolledning och elever.

En annan sak jag som förälder uppskattar är den dagliga återkoppling av mina barns lärande och mina barns uppförande jag får varje dag via en enkel och väl fungerande digital plattform där jag som förälder måste kvittera att jag tagit del av informationen.

En trygg och bra skolmiljö med klara och tydliga regler är en attraktiv miljö för både lärare och elever – Kan vi tillämpa det i den kommunala skolan tror jag personligen att det blir enklare att rekrytera de lärare som saknas.

Läraryrket liksom övriga yrken kräver stora mått av professionalitet och kunskap för att framgång ska kunna nås. Då får det inte vara så att denna professionalitet ifrågasätts på daglig basis i den svenska skolan därför att samhället tillåtit det att bli så.

Lösningen är enkel – Ge lärarna sin auktoritet tillbaka!

Lär barnen att de är just barn och att det är de vuxna som bestämmer i samhället och att deras tid kommer när de blir vuxna – Mest av allt låt oss sätta ner foten och hålla föräldrarna borta när det handlar om att lägga sig i hur och på vilket sätt lärarna ska bedriva sitt undervisningsarbete.

Fixar vi detta så är jag övertygad om 2 saker:

1. Fler lärare kommer att stanna i yrket och fler kommer att utbilda sig till lärare därför att de får en värdig och acceptabel arbetssituation.
2. Våra barn kommer att öka sina kunskaper i kärnämnena och övriga ämnen och därmed stärka sina möjligheter att konkurrera med barn från andra länder när det gäller jobb.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Enligt en opinionsundersökning om britternas syn på brexit som Daily Mail låtit göra är hälften av den brittiska befolkningen för en ny folkomröstning i frågan nu när prislappen börjar bli känd – Frågan om huruvida det kommer att bli ett folkligt uppror i frågan är därför ytterst relevant.

Enligt opinionsundersökningen är 34% mot en ny folkomröstning medan 16% inte har någon uppfattning – På andra sidan finns hela 50% som säger sig vara för en ny folkomröstning i frågan.

Att den brittiska regeringen förbereder sig på att betala 50 miljarder euro för att sätta fart på brexitförhandlingarna upprör många britter trots att det beloppet ligger klart under det resten av EU anser att britterna ska betala om de lämnar EU.

Redan när resultatet av den första omröstningen blev känt anförde jag att den sanolikaste utgången av britternas vilja att lämna EU skulle bli att de stannar kvar i vad jag spått kommer att bli ett reformerat EU med mer av nationellt självstyre och mindre av överstatliga beslut.

Att britterna kommer att vandra den vägen ser nu mer och mer troligt ut då antalet som vill se en ny omröstning i frågan växer.

Mitt tips är därför att frågan kommer att bli föremål för ytterligare en omröstning – En omröstning som kommer att ske när alla fakta ligger på bordet och prislappen för en brexit är känd för alla röstberättigade.

Skulle det bli som jag anfört är min uppfattning att vi får ett betydligt bättre EU än dagens till gagn för alla européer.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Svenska företag varnar högljutt om att bristen på arbetskraft hotar deras existens och utveckling – Att i det läge avstå från att lösa företagens problem och samtidigt sätta alla som står utanför arbetsmarknaden i arbete vore vansinnigt.

Varningsropen från svenska företag har därtill hörts länge – De ropen ska vi självfallet både hörsamma och tillfredsställa för att trygga företagens framtida utveckling och överlevnad.

Alliansen och Svenskt Näringsliv prat om att det behövs sänkta ingångslöner och sänkta trösklar för att få in de grupper som står långt från arbetsmarknaden in i arbete och egen försörjning är inget annat än kvalificerat skitsnack.

Det behövs inga sänkta löner – Det som behövs är mindre snack och mer verkstad och ett bra samarbete mellan regeringen och Sveriges företag för att tillsammans finna den lösning som löser problemen för både företag och samhälle.

Vi befinner oss därtill mitt i en brinnande högkonjunktur – En högkonjunktur som dessutom kommer att stärkas under det kommande året. Att i det läget avstå från att integrera, utbilda och sätta även de som står längst från arbetsmarknaden i arbete vore vansinne.

Mitt förslag är därför att vi som regering och beslutsfattare med omedelbar verkan sätter oss ner med alla företag som efterfrågar arbetskraft för att tillsammans med dem utforma ett system och ett program för att lösa företagens behov av arbetskraft och samhällets behov av integration för de som står utanför arbetsmarknaden.

Den nöten borde inte vara allt för svår att knäcka och min övertygelse är att landets företag med öppna armar välkomnar varje sådan lösning och därtill är villiga att betala för den så länge lösningen ger dem arbetskraft att anställa.

Att samhälle och företag delar på kostnaderna för att låta de som står utanför arbetsmarknaden utbilda sig på jobbet är en bra väg in i arbete och något vi som samhälle ska vara med och finansiera – Exakt hur detta ska gå till och finansieras får vi återkomma till när vi pratat med företagen i fråga.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Sittande regering har gjort många bra saker – Nu senast i att införa striktare amorteringskrav för att förhindra att människor kan skuldsätta sig på nivåer de inte klarar av när konjunkturen vänder och räntorna skjuter i höjden.

Med det sagt förvånar det mig storligen varför regeringen går som katten runt het gröt i frågan om skatteplanering?

Som expert i ämnet skatteplanering – Jag upprepar – Som expert vet jag hur man skatteplanerar utan att begå olagligheter och därmed även hur lätt det skulle vara för vår regering och övriga EU-regeringar att stoppa skatteplaneringen helt och hållet bara viljan att göra så finns.

I en ledare i Aftonbladet på följande länk: https://www.aftonbladet.se/ledare/a/J11X2P/hela-varlden-ar-ett-skatteparadis går det att läsa om de skador skatteplaneringen ställer till med för EU:s medlemsländer och dess medborgare.

Den minnesgode minns att jag brukar anföra att ca 2.000 miljarder svenska kronor hålls undan beskattning på grund av vår regerings och andra regeringars underlåtenhet att göra något åt saken. Följer ni länken och läser de siffror som finns där så anges den summan vara mer än 10 gånger större än den summa jag anför.

Låt oss därför lägga summan åt sidan för att i stället debattera fenomenet skatteplanering som sådant.

Att Sveriges regering och andra regeringar ska hålla världens superrika under armarna genom att låta den gruppen särbehandlas är allt annat än korrekt.

Att detta trots allt sker tror jag beror på att EU:s politiker delvis handlar i eget intresse!

Pengarna som finns i skatteparadis kan med fördel användas till att muta mindre nogräknade politiker i samband med offentliga upphandlingar där företag som skatteplanerar är villiga att betala på sidan om för att vinna attraktiva kontrakt och det är just därför jag tror att EU:s politiker avstår från att göra något åt saken.

I den ledare jag hänvisar till beskrivs Irland, Luxembourg, Nederländerna och Malta som Europeiska skatteparadis – För egen del med oerhört god insyn i ämnet vill jag påstå att endast Luxembourg och Nederländerna kvalificerar som skatteparadis i egentlig mening.

Att man helt lagligt kan byta 22% bolagsskatt i Sverige mot 0,5 promilles skatt i dessa 2 länder genom att förhandla med dess skattemyndigheter är allt annat än moraliskt och etiskt riktigt – Alldeles speciellt så när jag som expert i ämnet vet att det är oerhört enkelt att stänga den dörr som gör det möjligt att skatteplanera på det sätt som nu sker.

Med allt detta anfört tycker jag att det är hög tid att regeringen slutar gå som katten runt het gröt och faktiskt agerar aktivt för att stoppa den skatteplanering man i ord påstår sig ogilla.

Låt oss därför göra som jag redan skrivit om ett oräkneligt antal gånger och ändra de skatteavtal Sverige har med övriga EU och OECD-länder och ersätta den med den typ av skatteavtal vi har med världens utvecklingsländer.

Skatteavtal som klart och tydligt stipulerar att man endast får nedsättning krona för krona av skatten i Sverige med lika mycket som man kan bevisa att man betalt i ett annat land för samma inkomst/vinst drar undan mattan för allt vad skatteplanering heter.

Med den typen av skatteavtal vinner vi dessutom en ännu större seger för Europas samhällsmedborgare – Med sådana skatteavtal på plats kan EU:s länder inte konkurrera med varandra genom att erbjuda låga skattesatser för människor som inte bor i landet.

Därför upprepar jag det jag sagt ovan – Det är dags att vi som politiker slutar gå som katten runt het gröt i fråga om skatteplanering. I stället för att gå runt den heta gröten ska vi med hull och hår äta upp den genom att skriva om skatteavtalen så att möjligheten att skatteplanera upphör.

Att ett sådant agerande kommer att vinna väljarnas förtroende är jag fullt övertygad om.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”