I går röstade Allianspartierna med stöd av SD i riksdagen igenom ett förslag som tvingar riksdagen att uppmana regeringen att lägga ett lagförslag som återinför den bortre tidsgränsen/parentesen i sjukförsäkringen.

Med det har de forna Allianspartierna och SD påvisat att man har en cynisk och allt annat än värdig syn på de som haft oturen att bli så sjuka att de inte kan arbeta.

Den stora frågan som omedelbart uppenbarar sig är hur dessa partier kan besitta en så cynisk människosyn att de tror att en som är sjukskriven blir friskare av att förlora sin sjukersättning och kastas ut ur sjukförsäkringssystemet?

Varför detta röstas igenom nu kan vi säkert spekulera i hur länge som helst – Min tro är att det sker för att med alla medel försöka sätta stopp för den framgång vår socialdemokratiska politik haft allt sedan vi påbörjat restaureringen av de sociala trygghetssystemen.

Socialförsäkringsutskottets ordförande Johan Forsell (M) säger att man lägger förslaget därför att den långa sjukfrånvaron ökat kraftigt sedan den bortre parentesen i sjukförsäkringen avskaffades. – Ett uttalande som påvisar en enligt mitt tycke förskräcklig människosyn.

Att den långa sjukfrånvaron inom sjukförsäkringen ökar är naturligt därför att avskaffandet av den bortre parentesen innebär att fler stannar kvar i sjukförsäkringen istället för att slussas över till systemen för försörjningsstöd.

Frågan Johan bör ställa sig är om människor tillfrisknar fortare om de får ersättning via försörjningsstöd istället för via sjukförsäkringen?

Mitt svar på samma fråga är självklart NEJ det blir de inte. Snarare riskerar de att bli sjukare samtidigt som barnen till de som drabbas riskerar att hamna i än större barnfattigdom än tidigare.

Under de år den bortre parentes Alliansen införde verkade och Ulf Kristersson var ansvarig på området ökade sjuktalen med 50% – Detta samtidigt som 100.000 sjukskrivna utförsäkrades och lämpades över som en förödande kostnadspost på landets kommuner.

En bortre parentes är således något vi prövat – Därtill med förödande resultat och stort mänskligt lidande och den stora frågan är vilket av Alliansens påfund – Arbetslinjen eller den bortre parentesen i sjukförsäkringen som skadat den svenska samhällsutvecklingen mest?

Att SD nu sällar sig till den grupp som vill stampa på den som redan ligger är i sak bra – Bra därför att det nu finns två grupperingar inom svensk politik – Den grupp som värnar alla människors lika värde och den grupp dit SD nu sällat sig som ser sjuka och arbetslösa som mindre värda.

Sedan är det bara att hoppas att alla de som gett SD och Jimmie Åkesson sitt stöd och nu svikits rejält tar sitt förnuft till fånga och inser att en förbättring till det bättre bara kan ske så länge rösten läggs på Socialdemokraterna.

Att det blivit så ska vi Socialdemokrater givetvis göra till en av de stora frågorna i kommande val – Med detta ställningstagande blir det val väljarna ska göra betydligt lättare.

Vilken sorts regering och vilket Sverige vill väljarna se efter valet? 

Vill de se en som leds av Socialdemokraterna där vår dynamisk politik fortsätter att sätta fler i arbete och bygga ett jämlikare Sverige eller vill de se ett Sverige där sjuka, arbetslösa och invandrade ses som en tärande massa som förtjänar att behandlas som något oönskat som katten släpat in?

Min tro och övertygelse är att väljarna vill se det förstnämnda och därför ger oss Socialdemokrater än större stöd i samband med nästa val.

Därtill vidhåller jag det jag anfört i tidigare inlägg – Vi ska reformera och återställa sjukförsäkringen och A-kassan till sin forna glans och funktion.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Hela mitt politiska engagemang bygger på en stark ideologisk övertygelse – En övertygelse om att traditionell Socialdemokratisk politik är vägen framåt om strävan är att bygga ett mer jämlikt samhälle där alla människor har lika värde.

Den övertygelsen färgar givetvis av sig på de förslag jag lägger därför att den ideologiska grund ett förslag vilar på alltid får genomslag i förslaget i sig självt. För egen del så är den grunden i det stora hela vårt Socialdemokratiska partiprogram anno 1975 som för mig är det partiprogram som bäst åstadkommer ett jämlikt samhällsbygge baserat på den svenska modellen.

I 1975-års partiprogram definierade och införde partiet och Olof Palme en viktig företeelse som Palme benämnde som varande demokratisk socialism. Det är precis den sortens politik jag nu vill använda mig av för att här och nu för att förändra och vända riktningen på den samhällsutveckling den skadliga nyliberalismen skapat.

Grundbultarna i den samhällsutveckling som Socialdemokratin under Olof Palme stakade ut 1975 är precis lika relevanta idag som någonsin 1975 om samhället ska utvecklas på ett positivt sätt.

Ideologiska kärnvärden såsom solidaritet, alla människors lika värde och jämlikhet blir aldrig omoderna och är precis lika relevanta idag som de var 1975 trots att mer än 40 år förflutit sedan dess.

Det fundamentalt viktigaste om vi ska vända samhällsutvecklingen i rätt riktning är att se till att folkflertalet på nytt återfår makten över fåtalet.

• Precis som Palme sa är det viktiga att organisera samhällsförhållandena under folkflertalets aktiva deltagande – Detta genom att tillse att vi får en produktionsordning som styrs av andra faktorer än ensidiga och begränsade vinstintressen.
• Precis som Palme delar jag uppfattningen att den fredliga samhällsomdaning som sker på den demokratiska socialismens grund erbjuder den enda framkomliga vägen till människornas frigörelse.

Att all samhällsutveckling som ska vila på stadig grund bara kan ske så länge som samhällsutvecklingen ger medborgarna inflytande över sina arbetsplatser, sin arbetssituation och sin livssituation ser jag som självklart.

Att en sådan ordning måste byggas inom ramen för en stark och progressiv blandekonomi för att bli framgångsrik är jag starkt övertygad om.

Att den samhällsordningen även ska tillse att vi har en stark offentlig sektor som är offentligt finansierad och driven av behov snarare än av vinstintresse är en självklarhet om man precis som jag strävar efter ett jämlikt samhälle där alla människor har samma värde och samma skyldigheter, rättigheter och möjligheter.

En stark offentlig sektor är själva motorn i varje jämlikt samhällsbygge – Det är precis därför blandekonomi och en stark offentlig sektor har stor tyngd i doktrinen om den demokratiska socialismen.

En stark offentlig sektor är garanten för och något som genom sin blotta närvaro ser till att världsomspännande företag inte får ensidig tillgång till världens naturtillgångar och/eller ensamrätt till världsomspännande handel.

Det är därför jag är övertygad om att det i varje välmående land är viktigt att den offentliga sektorn står som motvikt mot det privata näringslivet för att balansera medborgarnas intressen gentemot företags ensidiga vinstintresse.

Palme sa att den demokratiska socialismen bygger på en grundmurad tilltro på människors vilja och förmåga att skapa ett samhälle präglat av gemenskap och värdighet – Något jag kan skriva under på fullt ut varje dag i veckan.

Tilltro till människans vilja och förmåga att göra rätt för sig är en fundamental bevekelsegrund i varje väl fungerande samhällsbygge.

Det är just därför måste vi lägga om kursen – Bort från det egoistiska och giriga samhällsklimat som sätter jaget före laget tillbaka till en samhällsordning som ger medborgarna tilltron tillbaka till solidaritet och gemenskap.

Kan vi gemensamt skapa den samhällsordningen kommer alla de problem som dagligen lyfts och avslöjas i VK, Aftonbladet med flera tidningar att få sin naturliga lösning.

Demokratisk socialism är lösningen på nutidens problem likväl som den var lösningen på dåtidens problem – Den ideologiska övertygelsen står jag orubbligt fast vid och det är därför jag står upp för den politik jag ser som vägen framåt i renoveringen av välfärdslandet Sverige.

Därför upprepar jag det jag sagt många gånger tidigare – Det är hög tid att re-lansera tanken om den demokratiska socialismen som varande problemens lösning. Låt oss implementera den, förankra den för att tillsammans bygga det långsiktigt hållbara Sverige vi alla förtjänar att leva i.

Ett Sverige som kan tjäna som mönster och modell för resten av världen för hur ett land ska byggas för att bli långsiktigt hållbart i alla avseenden.

Jag har tidigare lovat att jag kommer att ta täten i den kampen och det löftet kvarstår – Min kamp för ett jämlikare och bättre Sverige byggt enligt den svenska samhällsmodellens principer kommer att fortsätta hela vägen in i kaklet och långt därefter.

Idag precis som igår och alla dagar därföre handlar mitt fokus i den politiska debatten om att förklara och driva på återinförandet av den lika enkla som självklara teori som Palme var upphovsman till – Teorin om den demokratiska socialismen och dess förträfflighet för ett långsiktigt stabilt och hållbart samhällsbygge.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag har ägnat stora delar av förmiddagen åt att analysera pensionsuppgörelsen och de effekter uppgörelsen får för oss alla. Vissa saker är bra även om jag tycker att det fortsatt är långt kvar innan vi nått hela vägen in i mål.

Allt sedan 2014 har jag med jämna mellanrum skrivit i ämnet och senast i oktober i år skrev jag ett inlägg om att det är dags att göra om hela pensionssystemet.

Hur och varför kan du läsa om genom följa denna länk: http://blogg.vk.se/andersforss/?p=10638

Min grundinställning till hur pensionssystemet bör utformas beskriver jag ingående i det inlägget och kommer därför inte att skriva mer om det i detta inlägg varför den som vill veta mer om det gör bäst i att följa angiven länk.

Vad tycker jag då fattas i den pensionsuppgörelse som nu träffats mellan regeringen och Allianspartierna?

Först och främst tycker jag precis som många andra att garantipensionerna är alldeles för låga och att regeringen borde lagt ordentligt med krut på att skapa en nivå på garantipensionen som gör att garantipensionen går att leva ett värdigt liv på.

Min analys ger vid handen att det även efter uppgörelsen finns stora risker att många, främst kvinnor i lågbetalda vårdyrken framgent kommer att få leva på en låg garantipension på samma sätt som idag – Att så är fallet är fel.

Att Sverige ska ha en nivå på garantipensionen som bara är hälften så hög som i vårt grannland Norge som har ett välfärds- och pensionssystem som liknar vårt tycker jag är skämmigt för att använda ett modernt uttryck.

Sedan delar jag helt den åsikt alla som vill skrota systemet med premiepension anför – Premiepensionen och det egna valet av pensionsförvaltare gagnar ingen och är i grund och botten inget annat än en eftergift åt borgerligheten och nyliberalismens lobbyister för att ge banker och finansinstitut möjlighet att profitera på våra pensionspengar.

För mig som Socialdemokrat är det självklart att pensionens storlek inte ska vara ett lotteri. Ett lotteri är precis vad det är så länge PPM-systemet finns på plats – Ett lotteri därför att de flesta arbetstagare saknar den expertkunskap som krävs för att välja rätt fonder eller rätt fondförvaltare.

I den bästa av världar skrotas PPM-systemet helt och hållet samtidigt som all förvaltning av pensionsmedel återgår till och sköts av AP-fonderna.

Vill vi som nation fortsatt att banker och finansinstitut ska få vara med och tjäna pengar på att förvalta våra allmänna pensionsmedel ska detta i sådana fall ske genom att AP-fonderna för del av sin förvaltning använder sig av externa förvaltare.

Organisationen Svenskt Näringsliv gillar att människor måste jobba längre för att få full pension. Däremot ogillar de kraftigt att åldern för hur länge en arbetstagare har rätt att jobba kvar höjs från dagens 67 år till 69 år.

Enligt Svenskt Näringsliv kommer den höjningen av åldersgränsen att göra att äldre får det svårare att erhålla en tillsvidareanställning i framtiden – Skulle så visa sig bli fallet ska vi självfallet skärpa den lag Svenskt Näringsliv ser som sitt största hot – Lagen om anställningsskydd.

Sedan tycker jag att det i grund och botten måste vara så att det är antalet år man arbetat snarare än fysisk ålder som ska styra när man går i pension.

Med det sagt så ser jag hellre ett system där man får rätt att gå i full pension utan inskränkningar efter X år av arbete – Lämpligen 40 år som norm för full pensionsrätt. Ett sådant system finns i många länder och skulle ge oss som individer mer frihet och större förutsägbarhet för när man kan pensionera sig och hur stor pensionen kommer att bli.

Avslutningsvis återkopplar jag till det som jag skrivit om i inlägget jag länkat till – Uppgörelsen är ett fall framåt men fortfarande långt ifrån målgång.

Ska pensionssystemet bli hållbart och rättvist behövs en ny genomgripande pensionsreform och ett reformerat sätt att finansiera morgondagens pensioner.

Bästa sättet att åstadkomma en stabil finansiering av morgondagens pensioner är att skrota systemet med arbetsgivaravgifter och ersätta dessa med en produktionsavgift som utgår oavsett av om företagen tillverkar/producerar manuellt eller maskinellt.

I min värld är är det därför den vägen vi bör gå – Därtill skyndsamt om vi vill värna bygget av ett jämlikare samhälle.

Som slutord vill jag tillägga att vi bör se över hela skatte- och bidragssystemet och se hur vi kan lösa de utmaningar framtiden för med sig – Hur det skulle kunna ske har jag skrivit många inlägg om – Inlägg du hittar genom att söka i min blogghistorik.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I går hade både VK och VF reportage om problemen med inställda turer i lokaltrafiken Ultra i Umeå – Problem som beror på att det saknas bussförare.

I reportaget går det att läsa att Ultra fått ställas in cirka 25 turer under hösten med stora viten för entreprenören som följd. Jag blev kontaktad av VK för att som facklig ge min syn på saken vilket jag också gjorde.

Många vill göra gällande att problemen beror på att bussbolagen behandlar sina anställda dåligt och på att de betalar busschaufförerna alldeles för dåliga löner – Den uppfattningen delar inte jag och varför ska jag förklara nedan.

Förvisso går det inte att helt friskriva bussföretagen helt och hållet från den uppkomna situationen men min inställning är att detta är ett generellt branschproblem som i grund och botten beror på att landets politiker inte insett att landets busschaufförer måste garanteras drägliga arbetsvillkor.

Den saken förbiser politiken varje gång busstrafiken ska ut på upphandling – Detta genom att i upphandlingens skallkrav avstå från att ställa krav som garanterar att de bussförare som ska köra den upphandlade trafiken kan göra så på samma arbetsvillkor som gäller för merparten av Sveriges arbetstagare.

När busstrafiken ska upphandlas gäller en enda sak för landets politiker – Man vill ha mesta möjliga trafik för minsta möjliga peng – Med den inställningen får man så att säga den kvalitét man betalar för.

Hur det blir när pengarna tillåts styra ser vi nu när vi i en delvis överhettad arbetsmarknad får uppleva att människor söker sig till andra yrken än bussföraryrket därför att arbetsvillkoren i bussföraryrket är allt annat attraktiva för den som betraktar dem.

Lönen och själva jobbet är det inga fel på – Det som är fel stavas långa arbetsdagar/ramtider och en massa obetalda raster på både hemma och bortaort som innebär att man trots att man tillbringar maximalt tillåtna 13,5 timmar på sitt jobb inte ens har betalt för 8 timmar per arbetsdag.

Ingen människa som själv kan välja väljer ett yrke där den tid man tillbringar på sin arbetsplats inte är fullt ut betald!

Jag tror inte att t.ex. industriarbetare, byggnadsarbetare och lärare med flera skulle acceptera att arbeta utan lön.

Ska vi fylla vakanserna och ge buschaufförsyrket den status det borde ha är det i den änden vi ska börja – Den ände som stavas att all tid en arbetstagare spenderar på jobbet ska vara betald tid – Självklart jämte 1 timmes gängse avdrag för mat och fikaraster.

Facket har kämpat länge med att få ordning på detta förhållande men utan att lyckas därför att vinst på ett område för facket innebär att man måste ge bort något på ett annat område.

Som Socialdemokrat och som politiker tycker jag att vi som Socialdemokrater ska föregå med gott exempel genom att säkerställa att vi ställer oss på de anställdas – I detta fall på busschaufförernas sida när offentliga upphandlingar ska genomföras.

Att göra så är enkelt – Allt vi som politiker måste göra är att se till att ett av skallkraven i den busstrafik som ska upphandlas stipulerar att alla busschaufförer ska ha betalt för all den tid de tillbringar på sin arbetsplats och att delade turer inte får förekomma annat än på den anställdes egen begäran.

Därtill ska politiken i samband med offentliga upphandlingar alltid som grundkrav kräva att alla anställda ska följa med över till ny entreprenör i samband med entreprenörsbyte på grund av utförd upphandling – Då tillsammans med krav om att vinnande entreprenör ska ha tillsvidareanställning på heltid som norm för sin personal.

Vågar vi som verkar som politiker ställa de kraven kommer busstrafiken självklart att bli aningen dyrare för samhället vilket alltid alltid är rätt om merkostnaden beror på att arbetstagarna garanteras värdiga arbetsvillkor

Den merkostnaden tror jag att majoriteten av samhällsmedborgarna är beredda att betala för att till skillnad från idag få en busstrafik som fungerar klanderfritt – Därtill därför att det aldrig kan vara politikens uppgift att skapa dåliga arbetsvillkor.

Avslutningsvis vill jag säga att det jag föreslår självfallet ska gälla alla yrkesgrupper som ska arbeta i verksamheter som är föremål för offentliga upphandlingar – Bland dem landets alla personliga assistenter.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Den 7 december –  Dvs. för fyra dagar sedan skrev jag ett inlägg med titeln Donald Trump kastar bensin på elden i Mellanöstern och det är i sanning vad han gjort sett till den senaste tidens händelser både i Sverige och annorstädes och inte minst i Palestina och i mellanöstern.

De antisemitiska demonstrationer och attentat som skett i Göteborg och Malmö där folkmassor öppet skanderar sitt hat mot människor av judisk börd hör inte hemma i vårt land och inte heller på någon annan plats på jorden – Att dessa händelser triggats av Trumps erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad tror jag att de allra flesta håller med om.

För mig är det gentemot Donald Trump och hans uttalande människor bör rikta sitt missnöje snarare än mot en grupp människor (läs judar boende i Sverige) som inte har med saken att göra överhuvudtaget.

I Sverige ska alla människor oavsett trosinriktning kunna leva sida vid sida utan problem och utan att rikta hat mot och/eller attackera varandra. En av demokratins viktigaste grundvalar är den om alla människors lika värde och som jag ser saken måste den grundvalen genomsyra hela samhället.

De människor av judisk börd som bor i Sverige måste precis som alla andra religiösa grupper fritt kunna utöva sin religiösa tro utan att bli attackerade, utsatta och bespottade av andra religiösa grupper.

Därför är min förhoppning att samhället tar i med hårdhandskarna och lagför och straffar de som ligger bakom dessa händelser.

Vem dessa människor är och vartifrån de kommer har ingen som helst betydelse i sammanhanget – Det viktiga är att vi som samhälle lagför och straffar dem på samma sätt som vi straffar alla övriga brottslingar.

Därtill hoppas jag att världens regeringar är sina medborgare behjälpliga med att rikta missnöjet dit där det hör hemma – Mot Donald Trump och hans administration.

Avslutningsvis tycker jag att alla som har en religiös tro ska använda den för att be till högre makter om fred på jorden – En världsfred Donald Trump ser ut att göra sitt yttersta för att sätta i ordentlig gungning genom ogenomtänkta akter, handlingar och förslag.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Som bekant går det rätt bra för oss Socialdemokraterna för närvarande med ett väljarstöd i stabil tillväxt – Ska det stödet fortsätta att växa finns ingen återvändo – Nästa sak som behöver reformeras är sjukförsäkringssystemet.

I grunden är sjukförsäkringen något våra Socialdemokratiska förfäder slogs hårt för att införa och utveckla och man gav sig inte innan den fungerade fullt ut och funktionsmässigt levde upp till varje bokstav i ordet försäkring.

I skrivande stund tycker jag personligen inte att sjukförsäkringen lever upp till innebörden i ordet försäkring i och med att den urholkats och urvattnats på ett sätt som inte är värdigt – Alldeles speciellt så med en Socialdemokratisk regering vid rodret.

Därför vill jag att vi förändrar sjukförsäkringen och återger den sin forna glans vilket innebär att sjukförsäkringen efter genomför reform ska tillgodose bland annat följande:

1. Att den som blir sjuk kan vars sjukskriven så länge det krävs för att avgöra om personen i fråga kan återgå till sitt ordinarie arbete.
2. Att ett beslut om att man inte kan återgå till sitt tidigare jobb innebär att man ska omskolas till ett arbete man klarar av att genomföra och då med full sjukersättning under hela utbildningstiden och fram tills dess man fått en anställning i det yrke man omskolas till.
3. Att en eventuell lönesänkning som beror på att man omskolas till ett annat yrke kompenseras fullt ut av sjukförsäkringssystemet.
4. Att den som bedöms som så sjuk att man inte kommer att kunna arbeta de närmaste 3 åren per automatik ska sjukpensioneras.
5. Att Försäkringskassan skrotar systemet med egna förtroendeläkare och fortsättningsvis litar på sjukskrivande läkare. Behövs en ”second opinion” ska en sådan inhämtas från den reguljära vårdapparaten av en läkare som träffar patienten i fråga.

För mig är en fullt ut fungerande sjukförsäkring av gammalt gott snitt en rättvisefråga.

Ingen vill bli sjuk och att bli så sjuk så att man inte förmår arbeta är inte självvalt. Mot den bakgrunden måste sjukförsäkringen fylla den funktion den alltid varit tänkt att fylla – Som ett skydd om det oförutsedda skulle inträffa.

Med det sagt hoppas jag att mina partikamrater i regeringsställning tänker om och snarast möjligt ser till att lägga förslag i riksdagen som återställer sjukförsäkringen till sin forna glans.

Skulle det till äventyrs bli så att ett sådant förslag röstas ner av Alliansen och SD bör vi Socialdemokrater göra rätten till en fungerande sjukförsäkring till vår viktigaste valfråga tillsammans med frågan om en effektiv och fungerande integrationspolitik.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

När SCB gör sina stora väljarsympatiundersökningar gör de så på ett grundligt sätt – En av sakerna de undersöker är partiernas väljarsympatier i olika yrkesgrupper och sett till den har Socialdemokraterna ökat sitt förtroende rejält bland de som har ett arbetaryrke för att i november ha stöd av hela 46,3% av landets arbetare – Upp från 42,1% i maj 2017.

Att den ökningen kan tillskrivas framsynt politik såsom höjt barnbidrag, avdragsrätt för fackföreningsavgiften och satsningar på skola och omsorg tror jag att de allra flesta är beredda att hålla med om.

På samma sätt tror jag att de flesta håller med om att vägen framåt för Socialdemokraterna är att fortsätta på inslagen väg med sjukförsäkringen och A-kassan som nästa förbättringsområden.

Att återge sjukförsäkring och A-kassa sin forna styrka och sin funktion som varande just försäkringar är för mig en ödesfråga och något jag anser att vi som socialdemokrater måste göra om vi fortsatt vill åtnjuta arbetarklassens och folkflertalets fulla förtroende.

Sjukförsäkringen ska återgå till att vara det den en gång var – Är man sjuk ska man ha full sjukpenning fram tills dess man blivit frisk – Är man så sjuk att man aldrig mer kan arbeta ska man sjukpensioneras.

Befinner man sig i ett läge där man efter en sjukskrivning kan arbeta om än i ett annat yrke än det man är sjukskriven från ska omskolningen till det yrket ske med bibehållen sjukpenning under hela utbildningstiden samtidigt som en eventuell inkomstförlust på grund av bytet av yrke ska kompenseras fullt ut av samhället.

Ordet försäkring innebär just det jag anfört ovan och att som Socialdemokrat bryta det samhällskontraktet finns inte i min politiska gärning som Socialdemokrat.

Sedan är min uppfattning att folkflertalet vill se en reformerad A-kassa med full avdragsrätt för premien precis som under socialdemokratins glansdagar och så vitt mig anbelangar är det detta vi ska genomföra för att stärka vår ställning som varande ett arbetarparti än mer.

Med allt det sagt ska jag som avslutning återgå till det SCB:s stora väljarsympatiundersökning påvisade vad gäller stödet bland Sveriges arbetare. Samtidigt som S stärkts med 4,2% har SD förlorat 4,5% av sitt stöd bland väljarna i arbetarklassen för att nu ligga på en nivå på 17,1% av dessa röster.

Det mest påfallande är att män i LO-kollektivet är den grupp som lämnat SD i störst omfattning – Män i arbetaryrken i LO-kollektivet var under en kort tid SD:s största väljargrupp med hela 31,5% av LO-männen som sympatisörer för partiets politik – Det stödet är nu kraftigt ner och landar för stunden på 23,6% vilket därtill är statistiskt säkerställt.

Som jag sagt tidigare – Vi Socialdemokrater befinner oss i en stabil och uppåtgående trend medan SD befinner sig i en stabil och nedåtgående trend.

När vi Socialdemokrater återställt ordningen inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen kommer ordningen att vara återställd  – En ordning där vi hittar SD på sin naturliga nivå runt 4% av de totala röstetalet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jämsides med opinionsundersökningarna som handlar om vilket parti man tänker sig rösta för just i stunden gör SCB varje vår och höst en väljarsympatiundersökning med frågeställningen ”Med vilket parti har du störst sympati för?”

Resultatet av den undersökningen visar vilken så kallad väljarpotential ett parti har framgent – Dvs. hur många som känner störst sympati för partiet även om de för stunden röstar annorlunda. Har ett parti fler sympatisörer än de som för stunden röstar på partiet finns utvecklingspotential medan det omvända råder om man har fler röster än sympatisörer.

Höstens undersökning slår ytterligare fast det jag anfört länge – SD befinner sig i en nedåtgående spiral och förlorar 1,6% av sina sympatisörer för at landa på en nivå på 11,9%. Både S och M ökar kraftigt – För S med +2,2% till totalt 33,6% och för M med +2,7% till totalt 23,7%.

Glädjande är att även V påvisar en uppåtgående trend och ökar med 0,2% till en total på 7,3%.

Det är bland mycket annat från denna typ av långsiktiga trendundersökningar jag hämtar fakta när jag kommer med förutsägelser och den minnesgode vet att jag sagt att SD i nästa val kommer att landa runt 10% vilket inte är allt för otroligt när man ser till deras långsiktigt nedåtgående trend.

Det som är viktigt att notera i denna sympatiundersökning är att SD nu förlorar stort i sina starkaste fästen i Skåne och Blekinge där fler och fler enligt undersökningen vänder SD ryggen för att gå till S och till viss del till M.

I samma undersökning visar den uppåtgående trenden för Socialdemokraterna att min förutsägelse om +35% i nästa val inte är allt för avlägsen då skillnaden mellan 33,6% och 35% är förhållandevis liten och fullt möjlig att uppnå med den trend som nu uppvisas.

Undersökningens slutsats är således glasklar – Det finns god tillväxtpotential hos S och M medan SD har en negativ tillväxtpotential.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Stora delar av staden Ventura nordväst om Los Angeles har förstörts i den stora skogsbrand som rasar i Kalifornien och branden hotar USA:s näst största stad Los Angeles – Trots det så uppvisar Donald Trump strutsbeteende av värsta sort och vägrar inse kopplingen mellan klimatförändringarna och den kraftiga ökningen av antalet skogsbränder.

Frågan är vad som krävs för att Donald Trump ska börja lyssna på expertisen och därmed inse att det finns ett stort samband mellan människans utvinnande och förbränning av fossiler och de bränder, den torka och de tropiska oväder som i ökande omfattning drabbar västra och mellersta USA?

Jag har skrivit om klimathotet många gånger och ska vi kunna rädda vår jord krävs att mänskligheten tänker om och inser att jorden är en ändlig planet om inget görs.

För den som är intresserad av att läsa det jag skrivit tidigare är min rekommendation att söka i min blogghistorik under ämnet cirkulär ekonomi – T.ex. i det som är skrivet om du följer följande länk: http://blogg.vk.se/andersforss/?p=10258

Därför tycker jag att Donald Trump bör tänka om och förstå storheten i att leda sitt land in i en ny era – En era av miljötänk och övergång till cirkulär ekonomi.

Att övergå till cirkulär ekonomi som jag skrivit om många gånger är inte att överge vårt sätt att leva utan blott och allena en tillbakagång till ett samhälle där vi lever som i det gamla bondesamhället med den skillnaden att vi genom att följa den cirkulära ekonomins trossatser och direktiv slipper den fattigdom som fanns i det gamla bondesamhället.

Cirkulär ekonomi innebär inte heller något hot mot företagen utan blott och allena en omställning till att tillverka sådant som kan återvinnas och uppgraderas istället för att tillverka sådant som kasseras och förbränns.

Vill Donald Trump bli ihågkommen som en stor och betydelsefull president är det den vägen han borde slå in på – Vill han bli ihågkommen som den som medverkade till att elda upp USA och göra stora delar av landet till öknar och översvämningszoner ska han fortsätta på inslagen väg.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Donald Trumps utspel där han erkänner Jerusalem som Israels huvudstad och utfärdar order om att flytta USA:s ambassad till staden får med fog anses vara detsamma som att kasta bensin på en eld som på sin väg mot släckning länge varit under någorlunda kontroll.

Det är mitt sätt att beskriva den i mitt tycke huvudlösa akt Trump spelade upp i går när han mot världens vilja deklarerade och erkände Jerusalem som Israels huvudstad.

Jerusalem är en komplex stad med en ännu komplexare historia och räknas som en viktig plats av 3 religioner – Att i det läget tillerkänna den staden till ett specifikt land som varande det landets huvudstad är att begå ett oerhört stort misstag – Ett misstag som kommer att få elden att flamma upp till nivåer som blir omöjliga att kontrollera.

Den stora frågan är varför Donald Trump gör detta?

Beror det på att han hade med det som ett av sina vallöften eller beror det på att Trump vill sätta denna av världen i ännu större brand för att senare kunna attackera både Iran och Saudi Arabien och därmed kontrollera oljan och gasen?

De frågorna tycker jag är relevanta och min enda förhoppning för att skapa ordning och reda är att världssamfundet ingriper och säger åt Donald Trump att det inte blir något av den flytten.

Ett land kan inte ensamt tillåtas bestämma över en hel värld och att så är fallet bör världen med all önskvärd tydlighet visa Trump genom att gå samman och se till att Trumps beslut förblir en ren pappersprodukt snarare än reell verklighet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”