Jag tillhör den skara som under lång tid beskyllt mina egna partikamrater i regeringsställning för att göra alldeles för lite för att på allvar vända trenden med ökande inkomst- och förmögenhetsklyftor – En linje som numer stöds av LO och dess ledning som kräver att regeringen börjar föra en politik som innehåller mer av förmögenhetsomfördelande skatter.

SCB:s mätning av den så kallade gini-kofficienten påvisar att den ökning av klyftornas storlek som började för länge sedan och accelererade i tillväxt under Alliansens regeringsinnehav som en effekt av slopande av förmögenhetsskatter och andra skatter och en sänkning av företagsbeskattningen fortsatt under 2016.

Att så är fallet visar att jag och andra som kritiserat regeringens ovilja att återinföra kapitalbeskattning av olika slag haft helt rätt i vår kritik.

Därutöver påvisar det att jag sannolikt har helt rätt i att det är dags för en stor och genomgripande reform av hela skattesystemet och för en växling av arbetsgivaravgift till förmån för en produktionsavgift.

Den sista mätningen som avser 2016 visar att den rikaste 10-delen konstant drar ifrån övriga och att den nu i reella tal förfogar över lika stor disponibel inkomst som den halva av befolkningen som har lägst inkomst.

I min värld är ett Sverige där 10% av befolkningen tjänar lika mycket som 50% av befolkningen långt ifrån det jämlika samhällsbygge som socialdemokratisk ideologi förespråkar och det är mot den bakgrunden jag länge förespråkat en återgång till den sorts traditionella socialdemokratiska politik som historiskt byggde välfärdslandet Sverige till varande världens mest jämlika land.

Att LO numer är med på tåget fullt ut och vill se en ordning med en skatteväxling som innebär höjda kapitalskatter och sänkta skatter för den med de lägsta inkomsterna tycker jag är bra – Därtill en bra garant för att regeringen ska sättas under tillräckligt hårt internt tryck för att genomföra sådana åtgärder.

I mitt Sverige ska det inte vara så att det lönar sig mer att inte lönearbeta och leva på passiva kapitalinkomster än det gör att lönearbeta – Den ordningen är säkert rätt och riktig för moderaterna och delar av alliansen men för mig som socialdemokrat är den ordningen kränkande och fel därför att den skapar ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor.

Ska vi på nytt uppnå ett jämlikt samhällsbygge och bli världens mest jämlika land finns bara en väg – En återgång till den traditionella socialdemokratiska politik som historiskt byggde välfärdslandet Sverige till positionen som världens mest jämlika land.

För mig innebär det bland mycket annat en politik som innebär att kapitalskatterna ökar samtidigt som nivåerna i socialförsäkringssystemen återställs till sin forna storlek och systemen återfår sin forna funktion.

Avslutningsvis vill jag därför på nytt anföra att skiljelinjen i det kommande valet handlar om en enda sak – Välfärden och om den politik som handlar om samhällsbygget och den jämlikhet respektive partiers samhällsbygge innehåller i form av politiska reformer.

Sist men inte minst – Jag tror mig ha en majoritet av väljarna med mig i det jag säger och är därför fullt och fast övertygad om att en socialdemokrati som vågar driva detta kommer att få stöd av minst 40% av väljarkåren i det kommande valet.

Låt oss därför ta tjuren i hornen och verka för en socialdemokratisk politik som innebär att Sveriges arbetarkollektiv på nytt känner igen sig i det parti de historiskt var med och skapade för allas gemensamma bästa.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”