Det är föga förvånande att Centerpartiet på sin hemsida i starka ordalag kritiserar regeringens förslag på vinsttak inom välfärden och sätet på hur vinsten ska beräknas och därtill beskyller Socialdemokraterna för att föra väljarna bakom ljuset med sitt förslag

Ännu lättare att förstå varför C driver detta stenhårt blir det när man läser den krönika Annie Lööfs personlige ledarskapscoach Malin Dohlwitz-Strindlunjd skrivit i Dagens PS på följande länk:http://www.dagensps.se/ps-exclusive/skribenter/malin-dohlwitz-strindlund/vanstern-ljuger-om-vinster-valfarden/

Orsaken att Centerpartiet driver detta stenhårt beror på att det i egentlig mening är Malin Dohlwitz-Strindlunds snarare än Annie Lööfs idéer och värderingar som styr centerpartiets politik.

I krönikan i Dagens PS beskyller Dohlwitz-Strindlund Socialdemokraterna för att ljuga om vinsterna i välfärden trots att det är hon själv som ljuger därför att hon utelämnar en viktig del av sanningen i sin argumentation mot ett vinsttak på 7% för välfärdsföretag.

Förvisso är det helt korrekt att regeringens förslag handlar om att begränsa vinsten till 7% av det operativa kapitalet i välfärdsföretaget – Dvs. till 7% årlig vinst på det riskkapital/rörelsekapital välfärdsföretagens ägare plöjt ner i investeringar i lokaler, maskiner, fordon och andra investeringar.

Att vinsten ska beräknas utifrån det operativa kapitalet i den typ av tjänsteföretag som privata välfärdsföretag utgör borde för varje tänkande människa vara en självklarhet – Alldeles speciellt så därför att rörelserisken är minimal i välfärdsföretag beroende på sättet på vilket de får sina intäkter betalda.

Det behövs ett förhållandevis litet eget kapital för att starta t.ex. en skola då mycket av investeringarna kan betalas med den skolpeng friskolorna löpande får utbetald för 1 år alternativt 1 termin i förskott för varje elev man har inskriven i sin skola.

Samma sak gäller till stora delar övriga välfärdsföretag vilket gör att intäkterna är kända i förväg och därtill erhållna i förskott – Något som innebär att välfärdsföretag med lätthet kan anpassa sin kostnadsmassa mot redan erhållna intäkter och därför kan minimera det operativa kapitalet till ett absolut minimum.

Den jämförelse mellan vanliga företag och välfärdsföretag som Dohlwitz-Strindlund och Centerpartiet försöker sig på att göra är därför falsk och felaktig och om något ett sätt att mörka varför regeringens förslag är rätt och riktigt vad gäller sättet på vilket vinsttaket ska beräknas.

I vanliga företag behöver man utöver investeringar i lokaler, maskiner och fordon först investera egna pengar i form av rörelsekapital för att täcka upp för de lönekostnader, lönebikostnader och materialkostnader man som företag har innan en vara är såld och betald och en eventuell vinst kan inkasseras.

I vanliga företag måste ägarna således ligga ute med egna pengar under en normal faktureringscykel på minst 30 dagar innan man i slutändan får avkastning på sitt kapital – Den verkligheten gäller inte för välfärdsföretag och det är av den anledningen vinsttaket ska beräknas på det operativa kapitalet.

För mig som har ett förflutet i bankvärlden är det självklart att företag och dess ägare ska tillåtas göra vinster då det är det som är drivfjädern till att starta företag och satsa riskkapital utan att vara säker på att göra vinst eller ens få tillbaka det insatta kapitalet.

Därför har jag inte några som helst problem med att traditionella företag tjänar pengar och gör stora vinster då detta är fullt naturligt i företag som verkar på en starkt konkurrensutsatt marknad utan intäktsgaranti.

På samma sätt som jag inte har några problem med att traditionella företag tjänar pengar på sin verksamhet har jag stora problem med att Centern med flera Allianspartier anser att samma förhållande bör råda för företag verksamma inom välfärden där riskerna är minimala och den egna kapitalinsatsen liten jämfört med i den traditionella företagsvärlden.

Med detta sagt tycker jag att det är hög tid att vi precis som Malin Dohlwitz-Strindlund anför sansar debatten och slutar ljuga.

Det är hög tid att vi talar klarspråk om villkoren för de privata företag som verkar inom välfärdssektorn och det är hög tid att vi berättar för väljarna att dessa företag genom en oerhört liten egen kapitalinsats under lång tid kunnat skära guld med täljkniv på skattebetalarnas bekostnad.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”