I Jönköpings Län  har man stora problem med kostnaden för kollektivtrafiken – Detta därför att kostnaden för tågtrafik är väsentligt högre per passagerarkilometer än den är för busstrafiken.

I fallet Jönköping finansieras i dagsläget 66% av kostnaderna via skattsedeln vilket är betydligt mer än de 50% regionen planerat för – Att samma sak gäller för vår region finns all anledning att tro även om jag inte sett de reella siffrorna när detta skrivs.

Slutsatsen är därför att tågtrafik som kollektivt transportmedel lämpar sig mindre bra i regioner där resandet på grund av bristande befolkningsunderlag inte är tillräckligt stort för att nå en tillfredsställande kabinfaktor.

Sedan finns det givetvis miljökonsekvenser att ta hänsyn till då tåget historiskt varit att anse som mer miljövänligt än bussen – Dock gör den snabba övergången till fossilfria drivmedel och elbussar att miljökonsekvenserna blir mer och mer likartade för bägge transportslagen.

Både Trafikverket och företaget Trafikanalys har gjort studier av regional tåg- och busstrafik för att utröna hur stora kostnader skattebetalarna belastas med inom respektive trafikslag. Regional trafik är den trafik som går kortare sträckor mellan större orter i ett län eller till angränsande län.

I en rapport som avser Kalmar län går det att läsa att Länstrafikbolaget i Kalmar län och därmed indirekt skattebetalarna skulle tjäna 140 miljoner kronor per år genom att ersätta tågtrafiken med busstrafik.

Så här ser rapportens resultat ut:

• Att järnvägstrafik är 60% dyrare för Länstrafikbolaget än busstrafik räknat per passagerarkilometer.
• Att trafikkostnaderna som belastar Länstrafikbolaget för en bussresa var 56,72 kronor/resa 2014.
• Att trafikkostnaderna som belastar Länstrafikbolaget för en tågresa var 220,13 kronor/resa 2014.
• Att trafikkostnaderna för en bussresa ökat med 16% mellan 2008 och 2014.
• Att trafikkostnaderna för en tågresa ökat med 386% mellan 2008 och 2014.
• Att Länstrafiken belastas med merkostnader på 140 miljoner per år som en effekt av kollektiv tågtrafik.
• Att tågtrafiken på Stångabanan och Tjustbanan går med 9 av 10 stolar tomma och har en genomsnittlig beläggning på 17%.

Rapporten gör att Trafikverket ställer sig frågande till en fortsättning av persontågtrafiken på Stångabanan och Tjustbanan i samband med nästa upphandling – Dessutom är de tveksamma om en fortsättning för dessa banor överhuvudtaget.

Det går säkert att öka resandet på tågen men i slutändan är passagerarunderlaget trots allt för litet för att det ska vara ekonomiskt försvarbart att fortsätta med tågtrafik – Bussar och busstrafik är således lösningen av den anledningen att samhällets kostnader minskar.

Utan att ha reella siffror att hänvisa till vill jag ändå påstå att Botniabanan och en eventuell Norrbotniabana även de är rena förlustaffärer om vi ser till samhällets kostnader för persontransport.

Samma sak torde vara verkligheten för det mesta av tågtrafiken som är regional med undantag av Stockholm – Göteborg och Malmö som borde ha tillräckligt stort passagerarunderlag för att räkna hem tågtrafik när den ställs mot busstrafik.

Jag vet att de tågsätt som ersatte bussarna mellan Umeå och Sundsvall kostade 10 gånger mer i inköp än de bussar som tidigare trafikerade sträckan – Nya bussar skulle ha kostat totalt 120 miljoner medan notan för tågsätten landade på ca 1,2 miljarder kronor – Således måste man öka passagerarvolymen flera gånger om för att få samma transportkostnad som med buss.

Därtill vet vi att övergången till tåg ställt till det ordentligt för de som förlitar sig på kollektiva transportmedel i och med att tågen krånglat ordentligt vintertid och lett till stora mängder inställda avgångar utan möjlighet till ersättningstrafik. 

Järnväg och tågtrafik som transportmedel och byggande av nya järnvägssystem har länge varit en populistisk fråga som få politiker duckat för. Jag tror att alla politiker lite till mans gjort så för att framstå som miljömedvetna – Dock och utan att tänka över om det blir bättre och effektivare för resenärerna och leder till effektiv användning av skattemedel.

Som politiker ska vi inte ägna oss åt politisk populism – Istället ska vi alltid vara noga att hushålla med våra skattekronor och använda dem på bästa sätt.

För egen del ser jag stora problem med att räkna hem tågtrafik i regioner med relativt litet passagerarunderlag – Dessutom saknar tågtrafiken den flexibilitet som busstrafik kan erbjuda då bussen kan passera orter dit ingen järnväg finns.

Som Socialdemokrat vill jag därför att vi ska sluta tänka populistiskt för att istället i alla lägen fokusera på vad som är bäst för samhället och medborgarna.

Varje kollektivtrafikupphandling och varje diskussion om byggande av nya järnvägsprojekt måste föregås av djupa analyser av samhällsnyttan och av samhällets kostnader för att tillhandahålla kollektivtrafik till Sveriges invånare. Därefter bör valet av transportslag göras utifrån vilket transportsätt som erbjuder bästa lösningen sett ur både miljö- och kostnadshänseende.

Rätt utformad busstrafik torde därför vara modellen för framtiden – Med rätt drivmedel blir den förutom att bli miljövänlig även betydligt billigare för samhället.

Min slutsats är därför att busstrafik som kollektivtrafik fortfarande är den bästa lösningen i större delen av vårt avlånga land.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”