Som Socialdemokrat är förhandling, jämkande och ömsesidiga överenskommelser för att hitta en lösning på Sveriges problem något vi ägnar oss åt varje dag trots att det ibland innebär att att vi behöver kompromissa med  våra ideologiska kärnvärden kärlek – solidaritet och alla människors lika värde.

Det är denna politik som präglat Socialdemokratin under största delen av dess levnad med några få undantag såsom Ådalen 1931 och det är det förhållningssättet som sten för sten byggt välfärdslandet Sverige.

Ibland är dock denna väg omöjlig att använda sig av helt enkelt därför att det från tid till annan är viktigt att stå oböjligt fast vid det som är våra kärnvärden och principer stipulerar och i sådana lägen måste vi ta striden även om striden påtvingas oss.

Kampen för välfärden och kampen för att återställa villkoren för den offentliga sektorn är en strid vi måste ta – Dessutom en strid vi måste ta här och nu.

Jag säger ofta att den offentliga sektorn är politikens viktigaste verktyg i strävan att bygga ett jämlikt Sverige och det är därför striden för välfärden blivit nödvändig. I den kampen är jag öppen för att kompromissa vad gäller metoderna men aldrig när det gäller de kärnvärden jag tror på och de principer jag står upp för.

Demokratin kräver och jämlikheten fodrar att offentlig sektor drivs av det allmänna utan privata inslag – Styrd av behov och inte av efterfrågan och vinstintresse.

Palme sa på följande sätt under 1970-talet:

”Det frisläppande av marknadskrafterna, den nedskärning av offentlig sektor, den ökning av inkomstklyftorna, den försvagning av de fackliga organisationernas ställning som nyliberalismen enligt sina programskrifter säger sig företräda går icke att förena med den svenska modellen, den svenska blandekonomin, och välfärdssamhället som vi känner det”

Tänk så rätt han fick i sin förutsägelse om vad som skulle hända om offentlig sektor marknadsanpassas och delvis privatiseras.

Nyliberalismen har varit framgångsrika i sitt arbete med att marknadsanpassa den offentliga sektorn och med att släppa in privata intressen i verksamheter som helt eller delvis finansieras med skattemedel. Den har även varit framgångsrik med att rationalisera och driva de verksamheter man avreglerat och privatiserat med ett minimum av personal för att öka sina vinster.

Det visar att nyliberalsimens ekonomiska politik inte bryr sin om arbetslösheten överhuvudtaget och att man gör allt man kan för att minimera fackföreningarnas inflytande över arbetets utformning. Blandekonomi har ersatts av marknadsekonomi vilket gynnat ”fåtalet” på ”flertalets” bekostnad.

Resultatet ? 

Oproportionerligt höga vinster för de företag som ägnar sig åt välfärdstjänster, och en minskad välfärd för alla utom de mest priviligerade som genom reformen tjänat så mycket pengar att de kan köpa sig den välfärd de själva önskar.

Dessutom till priset av otrygga anställningsformer såsom visstidsanställning och inhyrning av personal via bemanningsföretag.

Vi Socialdemokrater är likväl som nyliberalerna medvetna om att offentlig sektor och dess tjänster är den sektor som kommer att växa mest i framtiden. Det är därför de nyliberala företrädarna vill privatisera och tjäna pengar även på detta område. Deras inträde i det som traditionellt varit offentlig sektor driven av samhället visar dessutom att deras tidigare beskrivning om den offentliga sektorn som tärande bara är ord och skrämselpropaganda.

Offentlig sektor är inte tärnade – Den är närande i fler avseenden än ett!

Vad vi Socialdemokrater ska ta strid för är att stoppa utvecklingen med privata inslag i offentlig sektor och striden för att kasta ut det privata näringslivet från de servicetjänster som hör offentlig sektor till.

Vi ska och måste använda verktyget på detta sätt för att visa människorna att vi är oböjliga i vår strävan att bygga ett jämlikt samhälle, och därför att det tillhör vår grundläggande värdering att värna den svenska modellens blandekonomi.

Vi måste visa människorna hur fel det är att betrakta den offentliga sektorn och dess ökning som tärande och som byråkratins förlamande hand över samhället och som en improduktiv verksamhet som tär på våra gemensamma resurser.

Till ekvationen bör läggas att det är fullt naturligt att offentlig sektor måste växa i ett land med en växande befolkning som därtill åldras mer än någonsin tidigare i historien.

Förvisso är den delen av striden mycket lätt att vinna och skaffa förståelse för – Allt vi behöver göra är att påpeka för väljarna varför det privata näringslivet vill in i den sektor de tidigare kallade tärande.

Den hårda striden är att stå upp för vår övertygelse och kasta ut alla privata företag ur verksamheter som hör offentlig sektor till. Det är i denna strid som vi kommer att kallas kommunister och det är i denna strid vi kommer att beskyllas för att vilja införa ett system i Sverige som minner om gamla DDR och dess planekonomi.

Vi ska inte rygga tillbaka och backa för sådana påståenden då de är lika grundlösa som någonsin påståendena om att offentlig sektor är tärande.

När vi Socialdemokrater väl bestämt oss backar vi inte – Vi står oböjligt fast vid vår övertygelse och tar striden.

Den offentliga sektorn är personalintensiv och måste så vara helt enkelt därför att största delen av dess personal jobbar ute på fältet i förskolorna, skolan, hemma hos de gamla som behöver hjälp och ute på alla kommunala institutioner där människor ställer ökade krav på bättre och mer service.

Därför måste vi visa att tillväxten i offentlig sektor och ökningen av antalet anställda inom stat och kommun beror på naturliga orsaker. I ett samhälle där medborgarnas anspråk på utbildning, sjukvård och bra kommunal service ökar är det naturligt att även antalet anställda i den sektor som tillhandahåller dessa tjänster ökar.

Mer personal kostar mer pengar – Dock kostar det mindre för skattebetalarna om vi behåller driften i offentlig regi utan privata inslag.

Självklart ska vi  som ett led för att hålla kostnaderna nere bekämpa och begränsa den byråkrati detta medför – På samma sätt ska vi självklart rationalisera och spara på alla områden där detta är möjligt.

Därför upprepar jag mitt budskap – Kampen för välfärd och jämlikhet är socialdemokratiska kärnvärden väl värda att strida för.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”