I dagens Sverige har vi under många år levt med en utveckling där den politiska arenan blivit till en ”broilerfabrik” där politikerna lyssnar mindre och mindre på väljarna och ofta fattar beslut som tar mer hänsyn till partikamraternas vilja än de gör till väljarnas vilja.

Pratar man runt med gemene man är det inte svårt att förstå att fler och fler betraktar politiker som en grupp som bara anses betrakta väljarna som ”valboskap” och något som man som politiker bara har nytta av en gång vart 4:e år för att därefter betrakta väljarna som besvärliga och jobbiga.

Att lyssna på väljarna tycker jag är A & O av den enkla anledningen att det alltid är väljarna som till syvende och sist avgör till vilken politiker de ska ge sin röst.

Företräder man inte väljarna har man inget i politiken att göra och den saken tror jag att fler och fler politiker kommer att få erfara i takt med att antalet personkryss ökar vid varje valtillfälle.

Denna utveckling vi sett under många år har lett fram till ett stort politikerförakt och min analys är att det är det växande politikerföraktet som gett grogrund och näring för tillkomsten och tillväxten av missnöjespartier såsom SD.

Erlander och Palme hade bra koll på detta och för bägge herrarna handlade politik om att marknadsföra ett samhälle byggt på Socialdemokratisk värdegrund för att sedan cementerade förtroendet för och skaffa samtycke för det hos väljarna.

Att lyssna på väljarna och göra dem tillviljes finns således i politikens historiska dna även om stora delar av dagens företrädare i alla partier helt verkar att ha glömt bort att inget parti är starkare än sina väljare.

Min strävan är och har alltid varit att återgå till den ordningen – Dvs. till att låta väljarna avgöra huruvida jag som person har deras förtroende eller inte.

Saknar väljarna förtroende för mig som person och för den politik och de frågor jag vill driva har jag inte i politiken att göra för stunden.

Saknas stödet får jag istället för att fatta politiska beslut i folkvalda församlingar ägna mig åt att försöka skapa det förtroende som behövs för att tillfredsställa väljarnas önskemål och vilja att ge mig sitt stöd och se mig som sin kandidat.

Med det sagt så kan jag självfallet inte lägga förslag och driva frågor och politik som går emot den ideologi jag påstår mig följa – Däremot är det som jag ser saken helt legitimt att försöka skaffa stöd hos väljarna för en förändring av mitt partis politik så länge de förändringarna inte strider mot vår ideologi och vår värdegrund.

Rom byggdes inte på en dag och trägen vinner alltid till slut – Med den insikten inneboende i mig kommer jag envetet att sträva vidare för att skaffa det väljarstöd som behövs.

Om det kommer att ske i detta val eller i framtida val ska jag låta vara osagt men en sak vet jag med säkerhet – Den politiker som väljer att låsa in sig på kammaren med sina partikamrater för att tillfredsställa partikamraterna genom att fatta beslut ovanför väljarnas huvud är en förlorare – Vinnare blir alltid den som istället för att göra det lägger sin tid på att träffa vanliga människor och tar sig tiden att lyssna till deras problem och vad som är viktigt för dem.

Vinnare blir med andra ord den som ser till att genomföra folkets vilja.

Med det sagt vill jag avslutningsvis säga att det var precis det som var Palmes och Erlanders styrkor och det är därför de hade väljarnas fulla stöd även när det kom till för väljarna obekväma beslut.

På lokal nivå har jag tre förebilder som i allt jag sett praktisera och gör precis detta – Den ena är Fritidsnämndens ordförande Ari Leinonen (S) – Den andra Tekniska nämndens ordförande Lena Karlsson-Engman (S) och slutligen Fritidsnämndens vice ordförande Lennart Johansson (M).

Vore alla politiker som dessa 3 skulle politikerföraktet vara mindre och väljarnas inflytande större än idag.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”