I det stora hela upplever jag gårdagens möte mellan Stefan Löfven och Donald Trump som framgångsrikt och framåtskridande. Trump kunde dock inte låta bli att säga att han trots kritik hade rätt om att Sverige har problem med sin migrationspolitik vilket är vad detta inlägg kommer att handla om.

Min tro är att det Trump avsåg med sin kritik handlar om att han med flera ser det som om regeringen inte har stöd av hela svenska folket i dagens migrationspolitik. Stefan förklarade på ett elegant sätt varför och att regeringen med framgång jobbar för att lösa problemen.

Enligt mitt sätt att se på saken är migrationspolitikens största problem separationen av de med genuina asylskäl från de som saknar asylskäl och därför är att betrakta som ekonomiska migranter och framför allt det som händer när en asylsökande får en i laga kraft vunnen dom om avslag och utvisning.

En av faktorerna som ställer till saken för de som får avslag är att deras hemland inte vill kännas vid dem och därför inte vill ta emot de som fått avslag och för den sortens ärenden måste vi finna en EU-gemensam lösning som accepteras av alla inklusive medborgarna inom EU.

I den bästa av världar borde separationen av genuina asylsökande och ekonomiska migranter ske redan innan ankomsten till EU men fram tills dess den frågan är löst måste Sverige trappa upp antalet utvisningar för att säkerställa medborgarnas tillit till migrationspolitiken.

För de ekonomiska migranter som redan slunkit igenom nätet finns två val som jag ser saken – Endera ger vi dem amnesti eller så utvisar vi alla som redan fått eller i framtiden får avslag.

Mitt val är det sistnämnda och då därför att bara det sistnämnda innebär att Sveriges och EU:s medborgare fortsatt kommer att ha respekt och övertygelse om att den migrationspolitik vi för är rätt och riktig.

För att säkerställa att alla som fått avslag verkligen utvisas är jag beredd att satsa massivt för att ge Polisen och Migrationsverket de resurser som behövs för att verkställa dessa utvisningar – Detta för att säkerställa att förtroendet för migrationspolitiken är intakt och högt bland medborgarna.

Det växande skuggsamhälle som Polisen varnar för ska inte tillåtas växa på det sätt Polisen befarar och i den bästa av världar så ska vi inte ha något skuggsamhälle överhuvudtaget. För att säkerställa att så inte blir fallet är jag beredd att ge Polisen befogenhet att aktivt spåra upp alla som fått avslag och gömmer sig med alla tillbuds stående metoder.

För mig är det A och O att alla är lika inför lagen och att alla lagar och regler gäller alla oavsett social status eller etniskt ursprung.

Lika lite som vi ska ha en ordning som innebär att människor över en viss inkomst ska kunna köra bil hur fort de vill oberoende av vad fartgränsen är lika lite ska vi ha ett läge där den som lyckas gömma sig undan utvisning undgår utvisning.

I grund och botten kan jag personligen tycka att det bästa vore att implementera den nya tillämpningen av lagen vid ett specifikt datum och ge de som hållit sig undan trots att de fått avslag före detta datum asyl och rätt att stanna i Sverige.

Att jag inte väljer att gå på den linjen beror på att jag tror att en sådan åtgärd kommer att undergräva förtroendet för migrationspolitiken.

Jag är dock inte sämre än att jag är villig att prova den saken i en rikstäckande folkomröstning i samband med valet. Bestämmer en majoritet av svenskarna att amnesti är det som gäller så är det detta som ska tillämpas – Väljer de motsatsen dvs. utvisning ska detta gälla.

Att jag har den hållningen i denna fråga beror på att förtroendet för migrationspolitiken för mig är överordnat min personliga åsikt och värdering i frågan.

I min värld gäller att vi som ägnar oss åt politik alltid måste lägga oss vinn om att ha väljarnas stöd i allt vi gör.

Därtill på att jag inte vill att människor som Donald Trump i en framtid ska kunna peka finger åt Sverige och påstå att de hade rätt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”