Miljöpartiet gör bort sig inför väljarna på område efter område och börjar mer och mer att framstå som ett missnöjseparti för rättshaverister som vägrar förstå att deras syn på olika miljöfrågor frågor kommit på skam och numera är felaktiga därför att mänskligheten utvecklat tekniken till nya och mer hållbara nivåer än när frågan först väcktes.

Det började med migrationspolitiken där MP hårdnackat vägrat lyssna till den förändring hos folkflertalet som numera kräver en migrations- och integrationspolitik de kan lita på och ställa sig bakom.

Det förfallet i MP fortsätter dessvärre och snart är MP ett parti som helt saknar förtroende i klimatdebatten såvida partiet inte klarar av inse sanningen och övergår till att föra en klimat- och utsläppsdebatt baserad på riktiga terser och forskning snarare än på gamla sedan början av 1990-talet förfelade sanningar hos vissa av MP:s nu ledande företrädare.

Senaste exemplet på förfallet inom MP är MP och dess Trafikborgarråd i Stockholm Daniel Helldén som vägrar att ändra sig om kravet på att förbjuda dieselbilar i Stockholms miljözoner trots att luften i Stockholm numer är den renaste sedan 1960-talet.

I och med sådana flagranta misstag har MP helt förlorat förtroendekapitalet i utsläppsdebatten från fordonstrafiken.

Skeendet och förslaget i Stockholm påvisar dessutom att MP inte vill föra någon debatt om utsläpp kopplad till vilken sorts drivmedel som används – MP har ett enda mål – Att förbjuda biltrafik helt och hållet i Stockholms innerstad.

Med sådana propåer och propåer att därtill göra samma sak i många andra städer – Däribland Norrtälje som aldrig haft några utsläppsproblem gör sig MP till en enda sak – Bilismens fiende nummer ett.

Jag har tidigare påtalat att det är ett stort misstag att ha en järnvägstaliban likt MP:s Karin Svensson-Smith som ordförande för riksdagens trafikutskott då hon undergräver allt vad förtroende för en hållbar miljöpolitik heter.

Lägger vi därtill MP:s nuvarande raserande av allt vad förtroende heter för den miljöpolitik som är relaterad till fordonstrafik späds den bilden på och kräver omedelbar åtgärd om vår önskan är att debatten på området ska kunna nyanseras och bli korrekt.

Jag är fullt medveten om att MP är ett parti som hör hemma i Stockholms innerstad och liknande områden och att de ledande i partiet vill att innerstan ska vara helt fri från bil- och busstrafik oavsett vilket drivmedel dessa drivs av.

Vill man leva helt bilfritt finns det andra ställen än Stockholms innerstad att välja – Vill man som MP:s ledning leva bilfritt rekommenderar jag ett liv på landsbygden i Norrland eller annorstädes där biltrafik och utsläpp är ett problem som knappt existerar.

Med allt detta anfört tycker jag det är dags att Miljöpartiet bestämmer sig för om partiet ska ha en framtid eller inte – Med dagens politik är MP snart ett minne blott vilket jag tycker är synd då Sverige behöver ett grönt parti som står på barrikaderna och tvingar övriga partier till nödvändig förändring.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”