Att tjänstemän på svenska myndigheter ska behöva känna sig hotade bara därför att de gör sitt jobb är en mycket olycklig situation.

Att det blivit så beror i grund och botten på det hårdnande samhällsklimat som uppstått som en effekt av en för samhällsbygget skadlig nyliberal politik som i allt sätter jagets bästa före kollektivets bästa.

Med det sagt så är min övertygelse att det är de socioekonomiska levnadsvillkoren och framför allt de stora skillnaderna i dessa som skapat det hårdnande samhällsklimatet.

En desperat människa som lever under hård press är kapabel till desperata handlingar – Bland dem att hota de tjänstemän som vägrar gå dem till mötes.

Hotet mot tjänstemännen är således inte riktat mot individen i sig utan snarare mot det samhälle den enskilde tjänstemannen anses representera.

Den utvecklingen måste vi bryta omedelbart och mitt förslag är att regeringen och övriga partier snarast möjligt sätter sig ner och diskuterar hur detta kan vändas så att tjänstemän i offentlig förvaltning kan känna samma trygghet som historiskt.

Ska den lösningen bli verklighet och verksam bör den sikta in sig på hur vi kan förbättra de socioekonomiska levnadsvillkoren för den utsatta grupp som står för hoten – Görs det är min övertygelse att hoten upphör därför att välmående människor har fullt upp med att ägna sig åt livet och inte åt att hota tjänstemän.

Slutligen en låten brasklapp – Den politik moderaterna och alliansen presenterat hittills där man aviserat att man ska försämra än mer för sjukskrivna och arbetslösa kommer inte att leda till mindre hot mot tjänstemän i offentlig förvaltning – Snarare till mer och allvarligare hot från en ökande skara desperata samhällsmedborgare.

Ska hoten upphöra behövs en politik som leder till ökad jämlikhet och en rättvisare fördelning av vinsterna av allas arbete – Ska hoten upphöra behövs en stärkt socialdemokrati och mer av traditionell socialdemokratisk politik.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”