Jan Hägglund och Åsa Eriksson från Arbetarpartiet påstår i en debattartikel i VK att det pågår en utrensning inom Umeå kommun därför att den nya ledarskapskultur som vuxit fram efter sammanslagningen av 10 förvaltningar till en gemensam förvaltning utgör ett hot mot socialdemokraterna och moderaterna samt alliansen.

Jag vill med bestämdhet hävda att detta är konspirationsteorier av högsta rang som saknar verklighetsanknytning.

Jan och Åsa påstår i debattartikeln att det vi nu ser är en återgång till den ledarstil Lennart Holmlund tillämpade och som debattörerna titulerat ”holmlunderiet”.

Det debattörerna påstår är att Lennart Holmlund under sin tid ledde kommunen med metoder som innebär att han hade kontoret på fickan.

Den ordningen innebär enligt debattörerna att Lennart därför fattade kortsiktiga beslut på bristande underlag med minimal insyn påhejad av Anders Ågren (M) som man påstår anpassat sig fullt ut till ”holmlunderiet”.

Det påståendet är mycket underligt då vi så vitt jag kan minnas hade samma beslutsordning som idag inom kommunen även under Lennart Holmlunds år som kommunalråd – Dvs. en ordning med nämnder, kommunstyrelse och ett kommunfullmäktige som tillsammans fattar beslut i demokratisk anda.

För mig är detta rätt grova anklagelser både mot Lennart Holmlund, Anders Ågren och den politiska ledning som nu styr kommunen då man påstår att den och alliansen med Ågren i spetsen vill göra en utrensning i kommunen därför att de känner sig hotade.

Förvisso har kommunledningen och oppositionen stannat upp och granskar vissa saker som sker i tjänstemannaorganisationen och därtill avskedat två höga tjänstemän som valt att inte följa det regelverk politikerna beslutat om men att ta det som ett tecken på en pågående utrensning är en utopi.

Att kommunledningen och alliansen gjort så beror inte på att de känner sig hotade utan blott och allena på att de vill säkerställa att tjänstemännen i kommunen och då speciellt de ledande tjänstemännen alltid handlar på det sätt politiken bestämt.

Att vi socialdemokrater tillsammans med oppositionen tittar över om en lösning på problemet är en återgång till skilda förvaltningar ska inte ses som något tecken på att vi känner oss hotade utan blott och allena som ett tecken på att både vi och alliansen är måna om att skapa en ordning som innebär att tjänstemännen alltid gör såsom politikerna bestämt.

Oavsett av om politiken bestämmer sig för att bibehålla ordningen med en gemensam förvaltning eller väljer en återgång till skilda förvaltningar görs det valet av en enda orsak – Den att säkerställa att tjänstemannaorganisationen alltid verkställer de beslut politiken fattat på det sätt politiken bestämt att det ska verkställas.

Det är politiken som genom gällande delagationsordning bestämmer vilken sorts ledarskapskultur som ska råda i organisationen – Har vi inte den ordningen kan vi avveckla politiken helt och hållet och överlåta till anställda tjänstemän att bestämma hur kommunen och dess funktioner och arbete ska utföras.

Den ordningen tror jag inte ens Arbetarpartiet och Jan Hägglund och Åsa Eriksson eftersträvar och därför har jag svårt att se deras debattartikel och de beskyllningar som görs där som något annat än ren populism och ett sätt att försöka vinna röster i det kommande valet med hjälp av ”fake news”

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”