Orden i rubriken har jag lånat från en oerhört välskriven debattartikel i VK.se skriven av Bengt Björkman som innan pensionen arbetat som tjänsteman i Umeå kommun under 35 års tid och därtill varit fackligt aktiv under delar av den tiden.

Du hittar debattartikeln på följande länk om du vill läsa den i sin helhet: https://www.vk.se/2515684/i-umea-kommun-har-nagon-tystnadskultur-aldrig-funnits 

Bengt börjar hela artikeln med att berätta för alla att det aldrig funnits någon tystnadskultur inom Umeå kommun och att så är fallet även idag. Däremot förekommer det politisk pajkastning och då oftast med vänsterpartiet och i förekommande fall arbetarpartiet som pajkastare.

Enligt Bengt så tävlar gruppledarna för dessa två partier i otidigheter gentemot politiska motståndare och tjänstemän och då främst gentemot Hans Lindberg (S) och Anders Ågren (M) – Något jag håller med om fullt ut.

Bengt anför ett flertal gånger att personalärenden aldrig ska drivas offentligt och att det är viktigt att politikerna lär sig skilja på sina roller och tjänstemännens roller – Något jag själv anfört många gånger och därtill i alla inlägg jag skrivit i det ärende som handlar om Aidanpää och den förre budgetchefen.

Att politikerna ska hålla fingrarna borta från personalärenden och överlåta till tjänstemannaorganisationen att sköta dem på det sätt som klart och tydligt stipuleras i alla delagationsordningar och i kommunallagen borde vara en självklarhet för alla politiker.

Att Ulrika Edman (V) och Jan Hägglund (AP) uppenbarligen ser sig som stående ovanför lagar och överenskommelser är därför en logisk slutsats att dra när man betraktar hur de handlat i ärendet.

Att som dessa två offentligt orera om att det skulle råda en tystnadskultur inom Umeå kommun trots att de rimligen borde veta att så icke är fallet ligger därför precis som Bengt säger på gränsen för vad som kan anses vara oförskämdheter och förtal.

I den välskrivna debattartikeln upplyser Bengt alla om Vänsterpartiets beteende under mandatperioden 2010-2014 där de öppet kränkte ett flertal tjänstemän i samband med nämndsammanträden genom att påstå att de manipulerar siffror mm. – Något de för övrigt fortfarande gör från gång till annan.

Vänsterpartiets handlande under ovan nämnda mandatperiod ledde till ett flertal åtgärder och till att den dåvarande gruppledaren för vänsterpartiet i Umeå fick avgå – Något man för övrigt inte ser ut att ha lärt något av då Ulrika Edman fortsätter på samma väg som Tamara som fick lämna.

Att kommunala tjänstemän under den mandatperiod vänsterpartiet var delaktiga i att styra kommunen valde att byta arbete och lämna kommunen för att slippa vänstern säger en hel del om hur tjänstemannaorganisationens syn på vänsterpartiet i Umeå ser ut.

Ett annat viktigt påpekande från Bengt är att Aidanpää inte var medlem i facket och att hon därför var utelämnad till att gå via tingsrätten för att få tillstånd en förhandling om ett eventuellt avgångsvederlag i enlighet med det avtal som fanns mellan henne och kommunen.

Att den ordningen sedan ledde till att parterna förlikades innan tingsrätten tog upp målet följer gängse praxis i ärenden som dessa och är på inget sätt något bevis på vem som hade rätt och/eller fel i grunden.

Med det sagt håller jag fullt ut med den slutsats Bengt Björkman drar när han i slutet av debattartikeln anför att Ulrika Edman har tillåtit sig att som politiker beskylla enskild tjänsteman och kräva dennes avgång – Något som är bevis på att hon fortfarande saknar kunskaper om sin roll som politiker och att viljan att skaffa den kunskapen inte heller verkar finnas.

Därför är vänsterpartiet precis som rubriken säger en stor arbetsmiljörisk för Umeå kommuns anställda – Något som alltid måste beaktas så att vi övriga kan undvika att släppa fram vänsterpartiet till en beslutsposition i alla forum där alla former av personalpolitik ska behandlas och beslutas.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

För att fortsätta på spåret om upphandlingar inom offentlig sektor och hur dessa fördyrar är det viktigt att framhålla att det ligger i sakens natur att den som vinner en upphandling måste spara in på personal och personaltäthet så länge upphandlingarna har lägsta pris som viktigaste kriterium för att vinna en upphandling.

Om lägsta pris ska styra i alla lägen utan att vi som politiker lägger in krav om personaltäthet och kvalitet mm. blir det per automatik så att vi får vad vi betalar för – Nämligen en service och en personalpolitik i förhållande till prislapp.

Precis som jag skrivit i tidigare inlägg så är min övertygelse den att den upphandlade och konkurrensutsatta offentliga verksamheten leder till högre samhällskostnader om vi tittar till totalen i form av arbetslöshet, sjukskrivningar mm.

Skenande sjuktal innebär att vi måste reagera och göra något åt saken. Jag vill därför att vi snarast möjligt tillsätter en kommission med uppdrag att arbeta fram nya och mer hållbara regler för all offentlig verksamhet som ska upphandlas i framtiden.

Denna nya upphandlingspolicy bör bland mycket annat innehålla skrivningar om att befintlig personal alltid ska följa med till den entreprenör som vinner upphandlingen. Dessutom bör regelverket ställa krav på personaltäthet och förekomsten av företagshälsovård och sist men inte minst bör regelverket innehålla en reglering av hur scheman och arbetstid får förläggas.

Jag vill se ett regelverk i Sverige som innebär att delade turer försvinner och att tillsvidareanställning på heltid blir norm i all offentlig verksamhet – Detta oberoende av om den drivs i egen regi eller av en privat entreprenör.

Sist men inte minst vill jag se ett regelverk som stipulerar att all den tid en arbetstagare tillbringar på sin arbetsplats ska vara betald tid undantaget avdrag för 1 timmes rast för mat och fika fördelat över en matrast på 45 minuter samt 2 fikaraster om vardera 7,5 minuter.

Gör vi så kommer fler verksamheter än i dag att drivas i egen regi av det offentliga samtidigt som de verksamheter som drivs privat regleras på ett sätt som över tid kommer att minska sjukskrivningarna på grund av stress och hög arbetsbelastning.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Sverigedemokraterna har länge försökt framställa sig som ett parti som värnar om Sveriges arbetstagare och deras situation trots att SD:s partiledning vet att det påståendet är en ren och skär lögn.

SD har länge flörtat med den svenska arbetarklassen och det är bland dess manliga arbetstagare med arbeten som kräver relativt låg utbildningsnivå som SD:s väljarstöd historiskt växt allra snabbast även om tillväxten nu avstannat och ersatts av en stabil och pågående nedgång.

En nedgång som antagligen kommer att leda till att SD i slutändan ramlar ner till den nivå på ca 4% väljarstöd som jag länge förutspått när det nu blivit känt att SD sviker Sveriges arbetare genom att gå till sängs med Almega och Svenskt Näringsliv.

SD varken är och har heller aldrig varit ett parti för den svenska arbetarklassen – Ända sedan starten har SD varit ett rasistiskt och främlingsfientligt parti som skyr arbetare och lågutbildade som pesten i alla lägen annat än i rollen som röstboskap för partiet.

Därför tycker jag att både pensionärer och arbetare ska ta sig en extra funderare och noga analysera hur deras egen situation kommer att se ut om SD får makt och inflytande – Min analys är att den kommer att bli bra mycket sämre än i dagsläget.

Att alliansen som mer eller mindre styrs av Svenskt Näringslivs och moderaterna ogillar att majoriteten av Sveriges arbetare ska få det bättre på bekostnad av företagens vinster har varit känt länge.

Att SD nu tycker densamma tydliggjordes genom deras besked att inte stödja regeringens förslag om justa villkor för de anställda i samband med offentliga upphandlingar.

För egen del tycker jag att det är bra att SD gör detta tydligt för väljarna då deras ställningstagande kommer att snabba på partiets marsch ner mot den 4%-nivå där de hör hemma långsiktigt.

SD:s ställningstagande ger dessutom socialdemokrater chansen att ta kampen för arbetarnas löner, anställningstrygghet och arbetsvillkor till nästa nivå – En nivå där vi visar alla arbetstagare att vi socialdemokrater aldrig kommer att lämna dem i sticket genom att låta Almega och Svenskt Näringsliv ensidigt bestämma deras villkor.

Kampen för ett bättre och mer jämlikt Sverige byggt enligt den svenska modellens principer ska inte avvecklas utan utvecklas.

Därför tycker jag att vi socialdemokrater i framtiden ska ställa ännu skarpare krav än i det förslag SD röstade emot.

Inte nog med att vi fortsatt ska kräva att upphandlande myndigheter i sina skallkrav alltid ska kräva kollektivavtalsliknande villkor vad gäller löner, semestervillkor och arbetstider – Denna gång ska vi dessutom kräva att allt det som kollektivavtalen stipulerar uppfylls även om den leverantör som vinner upphandlingen saknar kollektivavtal.

Vi ska inte kräva att de tecknar kollektivavtal då detta är en fråga för arbetsmarknadens parter att avgöra – Däremot ska vi kräva att den leverantör som vinner upphandlingen följer alla förmåner som kollektivavtalet stipulerar.

Gör vi så faller SD:s argument om att vårt förslag stänger ute små företag utan kollektivavtal platt till marken.

För att verkligen visa Sveriges arbetstagare att socialdemokraterna är arbetstagarnas naturliga hemvist ska vi därutöver ställa följande krav på de leverantörer som vinner offentliga upphandlingar:

• Att vinnande leverantör tar över avgående leverantörs personal rakt av och att även visstidsanställd och/eller behovsanställd personal omfattas av detta personalövertagande.
• Att den övertagna visstidsanställda och behovsanställda personalen tar med sig den LAS-tid de intjänat hos föregående leverantör.
• Att normen för anställning hos den tillträdande leverantören ska vara tillsvidareanställning på heltid och att undantag från detta bara medges om oerhört specifika skäl finns.
• Att delade turer inte får användas i verksamheten annat än i undantagsfall som i förekommande fall ska föregås av en förhandling mellan leverantör och uppdragsgivare.
• Att all tid en anställd tillbringar på sin arbetsplats ska vara betald tid jämte 1 timmes avdrag för matrast och fikaraster.

Till skillnad från SD ska vi socialdemokrater visa att vi är arbetstagarnas vänner och beskyddare och inte likt SD dess fiende nummer ett.

Att göra så är en hederssak för varje socialdemokrat och ett tecken på att vi i sanning står upp för den svenska samhällsmodellen och allt den står för.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Sverige är ett av de länder i världen som åldersdiskriminerar allra mest – Detta till skillnad från de flesta andra länder som ser högre ålder och mer livserfarenhet som viktiga beståndsdelar för att säkerställa att kloka och framåtsträvande beslut ska bli verklighet.

Åldersdiskrimineringen märks på alla plan i samhället och har man passerat 50-årssträcket eller i extremfall till och med 45-årssträcket så räknas man som mer eller mindre förbrukad.

Dagens samhälle ser annorlunda ut än gårdagens i och med att många arbeten blivit betydligt mindre fysiskt krävande vilket innebär att många kan arbeta betydligt längre om de så önskar. Idag faller bilan för fortsatt anställning vid 67 eller 70 år och det är bland annat detta jag vill ändra på.

Till att börja med vill jag påstå att både politik och näringsliv skulle må bra av att ha en betydligt större andel äldre beslutsfattare än idag – Detta därför att alla som är äldre besitter en kompetens som många yngre människor saknar – En kompetens som stavas erfarenhet.

Erfarenhet som bygger på egna erfarenheter och misstag och på de misstag man sett andra begå under den tid man samlat på sig erfarenheten kan aldrig underskattas på det sätt som görs i dagens Sverige.

Erfarna människor fattar i regel klokare beslut än yngre därför att de lärt sig att livet och skeenden i livet inte alltid sker på det sätt som beskrivs i teorin. Erfarenhet och att göra saker handlar om att omsätta teori i praktik och om att göra de förändringar av teorin som behövs för att få saker att fungera i verkligheten.

Därför vill jag se en utveckling i Sverige som liknar den i resten av världen vilket innebär att de som är yngre jobbar på positioner som innebär att de kan samla på sig den erfarenhet som behövs för att fatta klokare och hållbarare beslut när de blir aningen äldre – Detta samtidigt som de överlåter till de äldre och mer erfarna att fatta besluten här och nu.

Jag vill dessutom införa förändringar gällande pensionsåldern som innebär att den som vill arbeta längre än ordinarie pensionsålder ska kunna göra så utan att riskera att bli uppsagd på grund av åldersskäl så länge knopp och kropp fungerar som den ska.

Jag vill även fortsättningsvis ha en ordinarie pensionsålder vid 65 år. Därefter vill jag att man ska kunna öka sina pensionsförmåner fram till 67-års ålder genom att fortsätta arbeta.

Ska jag vara riktigt ärlig vilket man alltid bör vara vill jag inte stoppa där utan tillåta arbete utan övre åldersgräns givet att arbetstagaren är frisk och vid god vigör och utan tecken på demens eller annan sjukdomsbild som påverkar arbetsinsatsen.

Jag vill således ta bort den regel som säger att arbete efter 70 års ålder ensidigt ligger på arbetsgivarsidan att bestämma.

En annan sak jag vill förändra är hur arbetsgivaravgifter och sociala avgifter ska betalas för de som är äldre.

I min värld är det självklart att samma avgifter ska gälla alla arbetstagare oavsett ålder och det är därför vill jag ta bort dagens system som gör det billigare för en arbetsgivare att ha anställda som uppnått pensionsåldern – Detta är en rättvisefråga och ska vi råda bot på åldersdiskrimineringen får det inte vara olika avgifter för olika åldrar.

Anledningen till att jag vill ge äldre möjligheten att själva bestämma beror på att jag tycker att det alltid måste vara upp till människan själv att avgöra vad man vill göra med sitt liv på ålderns höst.

Vi måste beakta att det finns många människor i samhället som lever helt ensamma – Speciellt när de blivit äldre och för dessa grupper är det inte ovanligt att arbetet är det andningshål som behövs för att man ska känna tillhörighet och gemenskap.

Långt ifrån alla har familj och barn och barnbarn utan lever helt ensamma utan nära släkt och vänner. För dessa är jobbet sannolikt den enda plats där de kan känna samvaro och glädje och att då sätta stopp för denna glädje bara för att man uppnått en viss ålder är inte korrekt.

Därför upprepar jag vad jag sa inledningsvis – Det måste bli slut på åldersdiskriminering i Sverige.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag är oerhört glad över att socialdemokraterna på nytt är på det klara med att vi ska fokusera på laget och inte på jaget när ett Sverige byggt enligt den svenska samhällsmodellens principer och värderingar växer fram.

Gång efter gång lyfter Stefan Löfven fram detta i de tal där han pratar om vikten att hålla ihop landet och att vi måste göra det tillsammans om vi vill lyckas.

Det är precis detta jag lyft fram och haft som röd tråd i de allra flesta av mina blogginlägg.

Ska det svenska samhällsbygget bli stabilt och framgångsrikt måste vi migrera bort ifrån girighet och egoism och återgå till ett samhällsbygge baserat på kärlek och solidaritet.

Det är den vägen Sverige måste gå om vi ska uppfylla vårt löfte om att skapa det land där jämlikheten är störst och det land där inkomst- och förmögenhetsskillnaderna är minst i världen.

Sett ur mitt perspektiv finns bara ett sätt att skapa en stabilare och fredligare värld och det är genom att se till att alla i samhället kan leva under någorlunda acceptabla livsbetingelser.

Ska vi nå dit innebär det att vinsterna av allas arbete måste fördelas mer rättvist – Något som bara kan ske så länge det finns politiker som är villiga att fatta de politiska beslut som behövs för att detta ska bli verklighet.

Jag är helt överens med Stefan Löfven om att Sverige behövs i detta arbete och att det faktiskt är så att Sverige behöver ta på sig ledartröjan för att visa EU och världen hur detta ska gå till.

Ledartröjan är redan påtagen vilket inte minst vår plats i FN:s säkerhetsråd påvisar. Sverige kan men bara så länge som vi sätter laget före jaget.

Låt oss därför tillsammans jobba för ett jämlikare och bättre Sverige för alla och för ett jämlikare och bättre Europa för att därefter exportera denna framgångsmodell till resten av världen i övertygelsen om att en jämlikare värld även betyder en fredligare värld.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I kommentarsfältet på min blogg beskylls jag ofta för att vara än det ena än det andra sett ur ett politiskt perspektiv. Där vissa som kommenterar kallar mig nyliberal kallar andra mig kommunist och socialist trots att de kommenterar samma inlägg.

Låt mig därför klargöra varför jag Anders Forss likt Olof Palme är socialdemokrat och därtill en STOLT DEMOKRATISK SOCIALIST.

Det finns säkert många som ställer sig frågan varför och hur jag får ihop rollen som stolt demokratisk socialist med att vara socialdemokrat anno 2018?

Låt mig därför förklara varför.

• Jag är stolt demokratisk socialist därför att den politik den demokratiska socialismen står för är den enda politik som med framgång kan bygga ett jämlikare och bättre Sverige baserat på den svenska samhällsmodellens principer.
• Jag är stolt demokratisk socialist därför att ett demokratiskt samhälle alltid måste hylla grundprincipen i varje framgångsrikt samhällsbygge – Den princip som lyder ”Av alla efter förmåga och åt alla efter behov”.
• Jag är stolt demokratisk socialist  därför att ett starkt Sverige behöver en stark offentlig sektor som är offentligt ägd, skattefinansierad och styrd av av behov och inte av efterfrågan och vinstintressen.
• Jag är stolt demokratisk socialist därför att grogrunden till rasism går att finna i människors ekonomiska och sociala levnadsvillkor.
• Jag är stolt demokratisk socialist därför att rasism och främlingsfientlighet bäst bekämpas genom att oförtrutet slåss för full sysselsättning, ekonomisk expansion och social rättvisa.
• Jag är stolt demokratisk socialist därför att rasism och extremism har mycket svårt att rota sig i ett samhälle där människor vet att de kan få ett jobb, kan försörja sig själva och känna social trygghet och se framtiden an full av optimism och framtidstro.
• Jag är stolt demokratisk socialist därför att kärleken alltid kommer att besegra och vara viktigare än girigheten.
  

Mest av allt är jag stolt demokratisk socialist därför att jag är övertygad om att Olof Palme hade rätt när han sa att det är socialdemokratin som bröt marken för demokratin och välståndet i Sverige.

Palme sa att socialdemokraterna är det parti och den rörelse som lyfte Sverige ur fattigdom och arbetslöshet genom att föra en politik som skapar det jämlika samhället.

Med den övertygelsen går det inte att vara något annat än en stolt demokratisk socialist – I vart fall inte om man hyllar kärlek, solidaritet och alla människors lika värde som ideologiskt ideal.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Den politiska populism som växer sig allt starkare runt om i världen är det ultimata beviset på att man får skörda som man sår även inom politiken.

Det är när politiken distanserar sig från väljarna genom att undvika att prata om och debattera de vardagsfrågor som är viktiga för folket som man lämnar dörren vidöppen för de politiska populister som med enkla medel kan kapitalisera på just dessa vardagsfrågor och lova väljarna att de ska ställa saker tillrätta bara de får väljarnas stöd.

Att detta sker i accelererande fart beror på att dagens politiker till stor del är politiska broilers som inte spenderat en enda dag ute i det reguljära arbetslivet som övriga män och kvinnor av folket.

Att som politiker tro att man kan sätta den politiska agendan själva utan att först rådgöra med och rådfråga väljarna är att tro fel.

Jag är dessutom övertygad om att populismens största framgångsfaktor är att den ideologiska debatten tystnat därför att dagens politiker hellre profilerar sig själva genom sakfrågor än genom ideologi och den typ av samhälle man vill bygga med sin politik.

Således skördar vi även inom politiken som vi sår och får därmed de politiker vi förtjänar.

Som jag ser saken måste den politiska populismen botas då den är skadlig – Ska det ske måste andelen politiska broilers begränsas till ett minimum samtidigt som vi återgår till en ordning som har ideologi och ideologiska skillnader som plattform i alla politiska debatter.

Det är således viktigt att ge väljarna en klar bild av vilken sorts samhälle respektive parti vill bygga och varför ett politiskt beslut i den ena eller andra riktningen påverkar slutresultatet för samhällsbygget.

Därför måste dagens politiker börja träffa väljarna på regelbunden basis och lyssna på deras frågor, tankar och önskemål i större utsträckning än idag – En åtgärd jag och mina partivänner i Ersboda S-förening redan vidtagit.

I min egen roll som politiker har jag och Ersboda S-förening gjort så genom att starta politiska caféer på vilka vi för debatt direkt med väljarna – Något som lett till att många av väljarnas vardagsfrågor och/eller önskemål för området blivit eller är på väg att bli verklighet.

Dessa politiska caféer kommer vi att återuppta direkt efter nyår och i god tid innan det första politiska cafét går av stapeln lovar jag att återkomma med agendan och tidpunkten för respektive cafékväll.

Hela tanken bakom dessa cafékvällar är att detta ska hjälpa oss politiker att komma närmare väljarna och förstå vilka vardsgsfrågor de vill att vi ska driva och för mig som politiker är det just mötet med väljarna som stimulerar mest och ger mig nya krafter att driva på för förändring.

Samtidigt är givetvis förhoppningen att väljarna ska uppleva att de kommer närmare de politiska beslutsfattarna och därigenom kan skaffa sig insikt i vilken sorts samhälle de olika partierna vill bygga – Något som över tid leder till att den politiska populismen aldrig får fotfäste i Umeå.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag har skrivit många inlägg om den tickande bomben Deutsche bank och utnämnt den till den bank som kan ställa till det så att världen drabbas av en ny ekonomisk apokalyps.

En bank som har en riskexponering som är mer än 20 gånger större än Tysklands samlade BNP är ett hot mot världsekonomin – Detta är jag inte ensam om att tycka då både IMF, Federal Reserve i USA och ett antal andra tunga ekonomiska institutioner tycker precis som jag.

Jag bifogar därför en artikel i BBC news: http://www.bbc.com/news/business-36723034 som beskriver precis det jag talar om.

Tysklands tidigare finansminister Wolfgang Schäuble må beskriva Deutsche Bank som solid och kassaskåpssäker men resten av världen vet att detta inte är sant.

Den bistra sanningen är att Tyskland förvisso inte kommer att låta banken gå i konkurs i första taget – Samtidigt måste vi förstå att det om det smäller till ordentligt i DB så att hela riskexponeringen måste lösas in samtidigt leder till en gigantisk finanskris där Tysklands finansiella styrka är långt ifrån tillräcklig. 

Banken har förlorat 70% av sitt börsvärde under en relativt kort tid och en sådan nergång i värdering sker inte utan anledning. På detta ska läggas att det faktiskt är så som artikeln beskriver att man idag kan köpa hela banken för 20 biljoner Euro vilket är en tredjedel av vad banken är värd på pappret.

Precis som jag sagt tidigare så kan vi inte ha det på detta sätt i ett solidariskt och demokratiskt Europa – Det är därför hela bank & finansmarknaden måste återregleras innan krisen blir ett faktum.

Ju förr vi reglerar banker och finansinstitut och ju förr vi inför fasta växelkurser mellan olika länders valuta ju förr undviker vi finansiella krascher.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Rubriken beskriver på ett bra sätt hur det parti som numera betecknas nya moderaterna ånyo började fungera moraliskt under Anna Kinberg Batras ledning – Något som fortsatt efter det att Ulf Kristersson tog över som partiledare.

Moderaternas självpåtagna moral gäller bara gentemot svaga och utsatta grupper och jakten på dessa samtidigt som rikare och mer välbeställda grupper helt undantas från de moralpredikningar och/eller åtgärder som påverkar deras liv i negativ riktning.

Jag vågar till och med gå så långt som till att påstå att moderaterna numera helt saknar moralisk kompass – Något jag baserar på det faktum att moderaterna anser att alla former av bidrag till behövande är farliga för samhällsutvecklingen samtidigt som man tycker att det är fullt legitimt med skatteavdrag för de rika i form av RUT och ROT med flera avdrag.

Låt mig därför en gång för alla klarlägga att bidrag och skatteavdrag är precis samma sak trots att bara bidraget kallas bidrag.

En annan sak som gått snett är att moderaterna och alliansen ersatt fastighetsskatten med en fastighetsavgift som är lika för alla fastigheter oavsett pris samtidigt som arvs&gåvoskatten och förmögenhetsskatten avskaffats helt och hållet – Åtgärder som även de ensidigt gynnar de redan välbeställda på övrigas bekostnad.

Att moderaterna nu föreslå ett bidragstak som ensidigt slår mot svaga grupper samtidigt som de avstår från att se till att den viktigaste av alla moraliska förpliktelser uppfylls – Förpliktelse som handlar om att säkerställa att alla betalar sin beskärda andel av skatter och avgifter visar att det inte finns någon moralkompass hos moderaterna överhuvudtaget.

När AKB ledde partiet sa hon under ett tal i Almedalen att hon och moderaterna ville slå ett slag för vad hon beskrev som den allra svenskaste värderingen – Den om viljan att göra rätt för sig.

Det uttalande är mycket problematiskt då viljan att göra rätt för sig bara ska gälla svaga och utsatta grupper samtidigt som privilegierade grupper även fortsättningsvis inte ska behöva göra rätt för sig och betala de skatter och avgifter de rimligen borde betala för att välfärdssamhället så som vi känner det ska överleva.

Att man ska göra rätt för sig är en självklarhet i alla samhällsbyggen och detta ska gälla alla i samhället och inte bara de svaga och utsatta grupper som redan har det hårt nog med att få vardagen att gå ihop.

Moderaterna har lagt locket på vad gäller skattemoralen genom att konstant undvika att prata om skattefifflet och svenska storbolags underlåtenhet att betala skatt i Sverige – Något som alla vi som betraktar det moderaterna säger och gör borde ta till oss för att förstå varför moderaterna aldrig varit ett parti för de breda folkmassorna.

Moderaterna är och har alltid varit ett parti som ensidigt gynnar redan rika på övrigas bekostnad. Förslaget om ett bidragstak visar att man även nu vill se till att det är de svaga som ska betala för de starka istället för tvärtom.

Det som utmärker ett sådant parti är att man gärna lägger sig till med en uppförandekod som gäller alla andra men som man själva inte tänker följa.

Att göra rätt för sig genom att betala skatt i Sverige för vinster som uppstått här är det svenskaste av alla svenska ting och det är på detta moderaterna bör lägga sitt krut istället för att slå på de svaga grupper som redan ligger ner.

Om svenska bolag betalar skatt i Sverige kan vi kanske sänka skatten för alla i en framtid – Så länge Moderaterna tycker att det är helt i sin ordning att svenska bolag inte ska betala skatt i Sverige saknar de den moraliska plattform man måste ha om man ska tala om hur de breda grupperna i samhället ska behandlas sett ur ett politiskt perspektiv.

Det hoppas jag att alla lägger på minnet så att det får utslag nästa gång det är dags att gå till valurnorna.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”