Det är med förfäran jag under lång tid följt utvecklingen inom LSS och de utredningar och förslag som ges om hur LSS ska fungera i en framtid – I min värld är ett värdigt och fungerande liv för den som har en funktionsnedsättning en viktig byggsten i ett samhälle byggt enligt den svenska modellen. 

En ledare i Arbetet signeras Martin Klepke med titeln ”Slakten av LSS – ett politiskt haveri” får nästan hjärtat att stanna av förfäran över hur vi avser behandla de som behöver samhällets stöd för att kunna leva ett värdigt liv i framtiden.

För den som är intresserad av att läsa Martin’s ledare kan du göra så på denna länk: https://arbetet.se/2018/11/08/slakten-av-lss-ett-politiskt-haveri/

Att min egen regering tillsatt en utredning i om LSS och dess framtida utformning och funktion är givetvis bra – Däremot är det mindre bra att utredningen trots ändrade direktiv fortsatt arbeta med att till varje pris spara pengar inom LSS därför att regeringen tycker att reformen är för dyr.

Att som regeringsbärare spara på stödet till de grupper som behöver samhällets stöd mest av alla skrämmer och är därtill en helt felaktig ingång i en så viktig sak som funktionen i framtidens LSS.

När utredningen nu säger att en slutsats är att LSS bör slaktas och skäras ner till en basnivå samtidigt som övriga kostnader med fördel kan vältras över på landets kommuner känner jag precis som Martin Klepke att hela debatten om LSS kantrat och börjar bli obehaglig.

Att vältra över kostnader från staten till landets kommuner för att staten tycker att LSS blivit för dyrt är en ovärdig tanke om man är socialdemokrat – Ovärdig därför att en övervältring av kostnaderna från staten till kommunerna kommer att leda till att hjälp enligt LSS kommer att se olika ut beroende på vilken kommun man bor i.

För mig och med all säkerhet många andra är det en självklarhet att vi som samhälle solidariskt ska bära kostnaderna för att alla ska kunna leva ett så värdigt liv som möjligt oavsett funktionsnedsättning eller handikapp – Något som i förlängningen innebär att LSS måste få kosta det den kostar från tid till annan.

Ingen människa väljer frivilligt att drabbas av en funktionsnedsättning!

Att i det läget som samhälle i förväg och av budgetskäl försöka bestämma hur stor gruppen av människor som har oturen att drabbas av funktionsnedsättning ska vara låter sig inte göras och det är därför vi måste acceptera att kostnaden för LSS alltid blir det den blir beroende på hur många som omfattas av densamma.

Med det sagt menar jag inte att vi ska låta kostnader skena på grund av kriminalitet och bedrägerier för att vi som samhälle underlåter att kontrollera huruvida den som påstår sig vara funktionsnedsatt är så eller inte. Att säkerställa att rätt människor tar emot stöd och hjälp ur LSS är en viktig samhällsfunktion som alltid måste fungera.

Avslutningsvis så bör allt stöd inom ramen för LSS återgå till offentlig sektor för att i en framtid drivas av densamma helt utan privata inblandning.

Därtill tycker jag att det är bra om vi som samhälle kan kanalisera LSS genom institutioner såsom Arbetsförmedlingen så att alla med rätt till assistans enligt LSS får den hjälp och det stöd de har rätt till på lika villkor.

En stärkt och utbyggd LSS är en naturlig del av det svenska samhällsbygget – Något jag som varande socialdemokrat vill att vi som parti ska stå enade bakom från och med nu.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”