Precis samma ord som i rubriken yttrade Tor Kangas som är driftchef vid Tågkompaniet i samband med en artikel i VF angående tågtrafiken och nedläggningen av den sista turen varje dag mellan Umeå och Örnsköldsvik längs Botniabanan.

Att det han säger är helt korrekt har jag framfört mycket länge så jag har full förståelse för korrektheten i det uttrycket och tycker precis som Tor Kangas att den typen av trafik ska sköta via upphandlad tågtrafik för att kunna säkerställa att samhällsmedborgarnas intressen möts upp vid alla tillfällen.

I det aktuella fallet rör debatten främst konsekvenserna för de passagerare som bor i Nordmaling men arbetar i Umeå alternativt Örnsköldsvik och deras möjlighet att fortsätta bo i Nordmaling och arbeta i någon av sagda städer utan att överge det kollektiva resandet till förmån för reande med egen bil.

Redan när bygget av Botniabanan var uppe till diskussion – Dvs. innan beslutet att bygga densamma togs lyfte jag frågan om det vansinniga i att bygga tågtrafik främst strukturerad för passagerare snarare än för gods i glest befolkade områden – Då ur perspektivet att kostnaderna för ett sådant bygge aldrig kommer att kunna återbetala sig oavsett hur man räknar.

För den tågtrafik som nämnts ovan tittar därför Norrtåg som är trafikhuvudman över möjligheten att lösa den uppkomna situationen med hjälp av att upphandla sagda tågtrafik – Detta så att samhällsmedborgarna slipper komma i kläm om det visar sig att ett stort samhällsbehov av en kvällstur föreligger.

Med det sagt så är jag säker på att Nordmalingsborna strax har en lösning på sitt problem som alla parter kan acceptera vilket innebär att vi lämnar den delen av debatten för att övergå till det som är mitt egentlig syfte med detta blogginlägg.

Att med facit i hand – Ett facit upprättat som ett resultat av verkligheten, eventuella felbeslut och erfarenheter från bygget av och den hittillsvarande driften av Botniabanan låta bli att använda dessa erfarenheter i beslutsprocessen runt den nu tilltänkta Norrbotniabanan är vansinne och i mina ögon densamma som ett politiskt självmord.

För mig är det självklart att vi ska lära av de erfarenheter som vi gjort i och med bygget av Botniabanan och driften av densamma – Detta genom att säkerställa att Norrbotniabanan i stället för att likt Botniabanan struktureras för persontrafik i första hand struktureras för godstrafik med möjligheten att utföra persontrafik som en extra bonus.

Att förändra synsättet och fokusera på godstrafik snarare ön på persontrafik gör en enorm skillnad – Inte minst i den i Umeå mycket omdiskuterade frågan om Norrbotniabanans sträckning på sträckan Umeå till Sävar samt i frågan om hur många stopp som persontågen ska göra på sträckan Umeå till Skellefteå.

Läggs huvudfokus om från persontrafik till godstrafik är det självklart att välja en sträckning som innebär att Norrbotniabanan passerar Norrskogs sågverk i Sävar som för övrigt är Europas största sågverk snarare än att välja den lösning som vissa politiker anser vara bäst för persontrafiken mellan Sävar och Umeå och omvänt.

PÅ samma sätt blir det helt plötsligt uppenbart att ett minimum av stopp underlättar för godstrafiken och att Trafikverkets ursprungliga plan på att inte ha något stopp i bland annat Bygdeå är helt korrekt.

För de som bor i Bygdeå samt för de som bor i Ånäset med omnejd löses detta lämpligast genom kompletterande busstrafik som tar de passagerare som önskar resa med tåg norr- eller söderut till Resecentrum i Robertsfors där de kan kliva av och på tåget.

Som slutord säger jag därför följande!

Låt oss ta till oss både Tor Kangas konstaterande att kommersiell tågtrafik inte fungerar i glest befolkade regioner tillsammans med de erfarenheter vi dragit som en konsekvens av bygget av Botniabanan genom att tänka om och tänka rätt och säkerställa att Norrbotniabanan blir strukturerad för godstrafik i första hand.

Gör i så kan vi inom en relativt kort tidsrymd påvisa att Norrbotniabanan var en mycket god samhällsinvestering vilken snarast möjligt bör följas av liknande investeringar för att förbättra vår miljö, vårt klimat och flytta godstrafik från väg till järnväg.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”