Lunka på

Av , , Bli först att kommentera 20

Tillbaka till vardagslunken igen. Jobba på, jobba på, jobba på -så hårt det går. Först en kontorsdag och därefter bär det i eftermiddag iväg till Storuman för mig och Jenny. Vi ska ha demensutbildning i dagarna två för kommunens omvårdnadspersonal, vilket inkluderar såväl Tankeväckare, de nya demensriktlinjerna, som allmän demenskunskap och bemötande. Dessutom vill vi jobba med  konkreta fallbeskrivningar utifrån olika demensjukdomars perspektiv och de typiska symtom och svårigheter i vardagen som ofta uppstår.

Det blir mitt och Jennys sista stora gemensamma projekt. Hon ska ha barn i sommar och själv lämnar jag ju Umeå kommun och mitt jobb som demenssjuksköterska för att ägna mig åt helt andra saker till hösten. Naturligtvis lämnar jag inte mitt engagemang för demensfrågor och kommer fortsättningsvis även att ta på mig de föreläsningsuppdrag som dyker upp.

En riktig thriller

Av , , 4 kommentarer 18

Nästan direkt vi lämnade Lavrio så fick vi på lite avstånd se en svärdfisk som hoppade. En mäktig syn! Strax därefter passerade ett gäng glada delfiner men de kom tyvärr aldrig riktigt nära oss.

En svärdfisk visar upp sitt långa svärd!

Mattias trotsar det kalla vattnet och dyker i. Vattentempen visade på 23, 5 men vi var en aning skeptiska till den temperaturangivelsen vid detta vårt premiärdopp. Här är vi i en härlig badvik där alla fem båtar  ankrade upp en stund för bad och lek. Längst inne i viken låg två superlyxiga jättekryssare på betryggande avstånd – trodde vi!!

Vi skulle ge oss iväg ungefär samtidigt men vårt ankare verkade sitta fast i djupet och samtidigt pajade vinschen.  Vi satt alltså fast i deras långa ankarkätting och kunde inget göra. Innan vi visste ordet av så kom de alldeles inpå oss och båtarna drev närmare varandra och stötte i. I närheten fanns ett grund,  vi drev fritt och det hela artade sig till en spännande och ganska obehaglig historia innan vi äntligen kom loss.

Robban klämmer lite på "fru Onedins" omfångsrika fendrar.

 

Dags att gå till kyrkan….

Av , , Bli först att kommentera 16

Överallt dessa högt belägna kyrkor på toppen av höga berg. Vi förundrades och diskuterade med varandra hur det kom sig att de valde begstoppar att bygga kyrkorna på. Som om det inte är nog svårt att få folk till kyrkan ändå. R kom med en bra teori: Den vertikala förbindelsen får en kortare väg att färdas och kommunikation med högre makter underlättas. Vad tror du?

Hemma igen

Av , , Bli först att kommentera 15

Staden från bergets baksida, med kyrkan på bergets topp

Äntligen hemma igen efter en lång resdag. Björkarna har nu slagit ut och gräsmattan lyste intensivt grön i skymningsljuset och är redan i behov av klippning. Det känns länge sedan vi lämnade Sörfors för vår Greklandsresa. Sveriges vackra kustlandskap bjöd under hemresan idag generöst på alla tänkbara nyanser av grönt, samt blommor som  vitsippa, liljekonvalj pch gullviva. Himlen var blå och solen strålade.

Sverige är oerhört vackert och färgrikt. En helt annan typ av skönhet än den som Greklands karga öar, steniga kullar och vinpinade vegetation bjuder. De vitkalkade husen med blå dörrar, pelargonerna, det turkosblå havet och bruset från vågorna finns ännu i kroppsminnet. Ännu gungar marken en aning efter en vecka till sjöss. Tänk att det är samma sol som lyser på oss och som bara är ur synfältet en kort stund nu innan gryningen kommer.

Den ljusa försommarnatten lovar gott om morgondagen som innehåller trädgårdsarbete, jobbförberedelser samt kärt besök av syster E som tillfälligt är hemma från NY med anledning av Einas begravning som ägt rum idag. Mina barn rapporterade om en fantastiskt fin ljus minneshögtid över sin kära farmor som lämnat jordelivet. Vi minns henne med värme.

I förrgår på ön Sifros när jag satt på terassen utanför den gamla vitkalkade kyrkan som ni ser belägen högst upp på toppen av stadsberget så flög plötsligt en mycket liten kritvit duva fram och satte sig intill mig. Fågeln var så oerhört vacker i sin flykt och gav mig en hälsning som från ett annat land av hopp och glädje. Långt nedanför oss lyste havet blått och mötte en lika blå himmel vid horisontens rand. Tankarna gick till Eina som lämnat jordelivet och till R:s pappa Ove som just nu är skör av sjukdom och hög ålder. Jag påmindes än en gång om att livet är här och nu.

Våra båtar i hamnen på ön Sifros

 

Life is a journey

Av , , 2 kommentarer 16

Life is a journey – banderollen som prydde allas våra båtar.

Nu är vi tillbaka i hamn i Lavria. Hemresan blev mycket spännande då det friskade i och båten lutade kraftigt. För en ovan seglare som jag var spänningen i häftigaste laget, men  de mer vana sjöbjörnarna tyckte att allt gick som smort. Nu blir det en sista kväll tillsammans innan hemresan påbörjas i morgonbitti. Den här veckan har varit spännande och rolig på många sätt och vi är glada att få ha varit en del av  firandet av Thomas  på detta sätt. Ett stort tack till Thomas o Kerstin som arrangerat den här fina seglingen.

 

Nu kastar vi loss igen

Av , , Bli först att kommentera 15

Nu kastar vi loss och lämnar ön Kythnos för den sista sträckan tillbaka till Lavrio. Nyss åskade det och regnade som om himlen var öppen, men nu lyser solen igen och  vi verkar få en strålande sista etapp på vår seglingsvecka. På med bikinin igen! Jag ser fram emot att få lägga in bilder och komplettera reseberättelsen när vi kommer hem. Kameran är full av fina minnesbilder! På återseende!