Snor, självömkan och sympatisjukling

Vaknade till en orgelsymfoni av täppta,och vindlande gångar i bihålor och huvdets innersta skrymslen. Skallebanken slog till, hårt och obevekligt. Gammkroppen producerar osannolika mängder av snor. Vart kommer allt ifrån? Utanför ligger drivorna vita – av snö. Intill sängen hopar sig drivor av pappersnäsdukar.

Med en kraftansträngning steg jag upp eldade, sopade broar, skottade det värsta, gjorde frukost och hämtade in ved för några timmars eldning. R fick sovmorgon. När frossan kom hade jag redan pälsat på mig allehanda underställ, fleecetröjor och tjocksockar. Det blir till att stanna i soffan så långt det är möjligt.

R har repat sig på revbensfronten men är inte riktigt pigg i huvudet han heller. Idag får han ändå huvudsakligen vara in charge, och så får vi hålla tummarna att detta är snabbt övergående, eller i allafall att vi inte blir däckade samtidigt. Ska ta min tillflykt till husapoteket. Vi är ju återförsäljare för diverse medikamenter nu gubevars. Gamla tiders Vademecum på sockerbit vore nog inte så dumt heller:)