Smisk på bara rumpan

Sitter här och måttar på hur jag ska rymma en fullvuxen bångstyrig karl och kunna knövla ihop och lägga honom över knäna och ge honom smisk på bara rumpan. Han försvann nämligen med skotern in i snöröken för ca 5 timmar sedan i akt och mening att fara ut och köra lite med sladden. Hans första försiktiga försök efter revbenshaveriet…..

Efter några timmar börjar jag undra om det hänt något och ringer när det börjat mörkna. Han sitter i godan ro hos några militärgubbar som har en övning på fjället och låter frågande och helt ostressad. Nu är han äntligen hemma och jag har spänt ögonen i honom, trots att ´jag verkligen inte är den oroliga typen, och drivit fram en överenskommelse om att vi väl i allafall kan tala om vart på fjället, åt vilket håll vi far, och hur länge vi avser att vara borta. Speciellt när man knappt ser skorna framför sig..

Etiketter:

6 kommentarer

  1. Gunnel Forsberg

    Svar till Karl-Gustav Sjöström (2011-02-01 18:29)
    Ja, det skulle vara ett riktigt skräckscenario för lilla mej att börja leta – som efter en nål i en höstack, om det verkligen hade hänt något.

  2. Berith

    jag brukar be mina söner (35,39 och 40 år gamla) att meddela vars de far ” så man vet vars man ska dragga”.Det fungerar- ibland.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.