Pappa…ser du mig??

Idag när jag stod där mitt ute på sjön i det gnistrande solljuset denna iskalla dag och drog röding efter röding kunde jag inte låta bli att undslippa mig ett något tidigt vårskrik. Ett riktigt starkt och kvittrande wohooo steg mot den blå himlen. Inte en kotte inom synhåll, bara jag, fisken och den fridfulla fjällvärlden. Jag hoppas att pappa Alvar någonstans från sin himmel fick se mig, min fiskelycka och min berusande glädjeyttring över att få befinna mig just här och nu. Han om någon skulle förstå. Jag tänkte på pappa, på hans fjällresor under några år där han åkte bort ett par dygn vid första maj för att fiska röding. Hur brunbränd och stolt han var när han kom hem med all den fantastiska fisken. Ett år hade han fått 40 kg och vi åt röding ända fram till påska följande år. Det är från honom jag fått mitt starka fiskeintresse och det känns som det finaste arv han lämnat efter sig till mig. Nu blir det stekt röding till Alla Hjärtans Middag. Strax kommer R hem. Han tycker att det är fina fisken att ha en sambo som kommer hem med all god fisk. Lucky me!