Det stora personallotteriet

När jag tänker på äldreomsorgen slår tanken mig med full kraft: De utsatta människor vi är satta till att vårda och tjäna är varje dag, varje timme och varje minut, för resten av sina liv, brickor i ett gigantiskt personallotteri.

ATT man får utlovad hjälp sker oftast enligt plan, men HUR man får hjälp det är helt beroende av vilken attityd, grad av lyhördhet och ödmjukhet inför en medmänniska som just den personen/personalen visar. Det här gäller oavsett personalkategori.
 
Vi som är friska, kan tala för oss själva och har ben att gå iväg med, skulle lätt kunna ta oss ut genom kodlåset och ”byta” utförare av den hjälp vi söker och behöver om vi var missnöjda
 
Den som är berövad sitt språk, sitt minne och i mångt och mycket sina förmågor, sitter där den sitter, utan kanal att protestera, låsa om sig, ropa på hjälp eller tala för sin sak. Den personen är utlämnad till den som just för dagen är satt att utföra hjälpen. Här kan det variera kraftigt. Här finns hela spektrat från mycket väl lämpade till direkt olämpliga personer.  
 
Varje dag jobbar ödmjuka inkännande personer – vinstlotter –  som närmar sig med respekt, som läser på i levnadsberättelsen eller genomförandeplanen för att i så stor utsträckning som möjligt ”göra till lags” tillgodose efter önskemål och jobba utifrån begreppet ”personcentrerad vård”. Som vårdar utifrån personens behov och önskemål. Sådana som verkligen förstått att jobbet handlar om att vara en annan människas tjänare.  
 
Tyvärr  möter jag också trötta och ibland ointresserade personer i äldreomsorgen som går på slentrian, inte ”ser” individen utan menar att ”så här gör vi här hos oss, har alltid gjort, och vi har inte tid, tillräcklig bemanning eller lust med utveckling, teamarbete och nytänkande”. De finns i alla skikt, inom alla personalkategorier från ledare till omvårdnadspersonalen närmast brukaren. 
 
Detta får inte fortgå. I dagens vård med den snäva bemanning som gäller, finns inte det minsta utrymme för omotiverad eller okänslig personal. Varenda kotte behöver vara fullständigt på det klara med sitt uppdrag, sina brukares behov och vara medveten om hur viktig den uppsyn, det tonfall, det handlag man uppvisar är, för att brukaren ska få en värdig dag. Det är ledaren som har möjlighet och även skyldighet att slå an rätt ton i sin verksamhet.
 
Det får inte vara ett lotteri om det är Ada eller Beda som jobbar. Det får inte vara ett lotteri om jag hamnar på Gröngården eller Blågårdens äldreboende. Det ska vara säkerställt att om jag blir beviljad insatser så ska de utföras professionellt – oavsett vem som jobbar, eller vart man hamnar.
 
För övrigt så är det ju de människor som jobbar på ett ställe som präglar andan. Du är dina brukares boendemiljö och dina arbetskamraters arbetsmiljö. Det tar inte längre tid att vara uppmärksam och sprida vänlighet och glädje omkring sig.
 
Är du en vinstlott eller en nitlott?  Är jag en vinstlott eller en nitlott? Det tål att tänkas på. Kanske vi ska ta oss en funderare kring den gyllene regeln: Allt vad ni vill att människor ska göra för er – det ska ni göra för dem.
 
Det är egentligen den enda riktlinje vi behöver.
Etiketter: , , , ,

8 kommentarer

  1. Bertil K

    Hej Gunnel.
    Ja, lite bibelkunskap (Matteus 7:12) skulle nog göra nytta även i Socialdepartementet. Hoppa bara att din skrivning hittar fram. Det är ju trots allt vad vi sätter i styret som avgör hur vi tar hand om våra åldringar. När vi behandlar våra åldringar illa så lär vi också våra barn hur vi vill bli behandlade. Lev Väl!

  2. Gunnel Forsberg

    Svar till Bertil K (2011-11-15 15:54)
    Ja med tanke på framtidens prognoser av det ökade antalet gamla och sjuka så behöver vi särdeles lämpade politiker att fatta mänskliga kloka beslut och även någon som håller förståndigt i vår gemensamma plånbok och prioriterar rätt saker.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.