Etikett: semester

Rabarberpaj med knäcktäcke

Av , , Bli först att kommentera 49

Nu är allt klappat och klart så nu väntar vi bara på att bilarna ska rulla in. Jag längtar efter att få krama om dem hela bunten. Kaffet är nykokt och rabarberpajen med knäcktäcke väntar bara på att få sällskap av vaniljglassen. Få se om Vera gillar gåstolen och om Sixten har något klurigt att berätta för farmor. Hoppas på fina dagar tillsammans! helst vill jag förstås att solen ska strössla lite guld på oss alla.

Hur var det nu igen

Av , , Bli först att kommentera 56

 Efter snart tre år här i vykortet  utan semester så har jag nästan glömt känslan när man räknar ner och så är det sista arbetspasset över och veckor av ledighet  väntar. Känner mig ändå lite upprymd ikväll när flera av mina fb-vänner uppenbarligen har gått på semester och gläder mig med dem. Det firas  med god mat och dryck och man kan riktigt känna glädjen och upprymdheten mellan raderna. I morgonbitti kliver dott med familj på tåget i Gbg för ett dygns tågresa upp genom Norge. Jag hämtar dem på söndagmorgon och det ska bli SÅ mysigt att träffa dem och lille V. Hoppas att solen behagar skina på oss och på alla ystra semesterfirare. Vi önskar oss en fin sommar!

GPS o PMS, eller Jag tror faktiskt att dom rackarna gillar att ta order ifrån kvinnor!

Av , , 13 kommentarer 24

 

Är ni med mig systrar och bröder? De må låta hur kaxiga som helst, männen, men faktum är lik förbaskat att de betalar dyra pengar för något de egentligen får gratis och franko  dagligdags.

 

Jag pratar om GPS:en. Den nya ”nödvändiga” inneprylen som numera finns i var mans bil, båt eller snöskoter. Inte nog med att den är en  riktig trafikfara då det ofta ska pillas och grejas med den under pågående körning, den ska dessutom upplysa om färdväg ,mackar, restauranger, månfaser och till och med om fiskens huggperioder!!

 

Något som jag däremot ännu inte hittat i manualen är kalender för PMS-perioder, vilket är synd för det är ju faktiskt vetenskapligt bevisat att kvinnor med PMS är sämre bilförare och ”ovetenskapligt misstänkt” att kvinnliga passagerare med PMS  kan försätta föraren i sinnesstämningar som är potentiellt farliga för såväl liv som lem.

 

Nu till pudelns kärna: Har ni noterat att ur GPS.en strömmar en kvinnoröst?! Som om inte vi kvinnor alltid vänligt talat, försiktigt kommenterat, vettskrämda gråtit, dirigerat, bett, hotat och semaforerat från passagerarplats när vi velat påverka såväl  hastighet, placering på vägen, färdriktning som stopp och allmänt trafikvett.

HELT GRATIS!

 

Förstår ni vart jag vill komma? Nu radar gubbarna gladeligen upp tusenlappar för att ett okänt elektroniskt fruntimmer ska uppmana ”gör om rutt”  eller ”om 200 m – sväng vänster” när vi levande kvinnfolk alltid gjort det gratis och dessutom tillhandahållit kaffe, uppmuntrande nackmassage, och uppiggande/distraherande aktiviteter som lårstrykning, ögonbrynsplockning och kärleksfull servering av resgodis.

 

Kanske vi har undervärderat våra insatser? Om vi helt enkelt börjar ta ”milersättning” för våra tjänster så kanske vi kan konkurrera ut den trafikfarliga  GPS:en och återerövra makten i bilen. Männen verkar ju gilla att betala för det. För det andra så har ”min chaufför” aldrig lyckats missa Sävar-avfarten förrän vi skaffade just en GPS.

 

Tyvärr känns det som om att värdet av ett gammalt hederligt bra lokalsinne, kännedom om väderstreck, solen, månen och andra navigationshjälpmedel är på väg ut ur bilden. Männen hävdar ju att de  naturligt har ett något bättre lokalsinne, vilket möjligtvis  beror på att vi kvinnor mest satt hemma i grottan och höll elden vid liv medan de själva var ute och vandrade, jagade och tränade upp sin orienteringsförmåga. (Det är nog därför vi är så välorienterade i köksregionen systrar och varför mannen ej hittar smöret om det står lite för mycket till vänster i kylskåpet)

 

Ska inte våra barn och barnbarn få lära känna vårt eget avlånga land från bilfönstret ? Få sitta obältade i baksätet i en varm galondoftande Amazon, läsa kartboken och se det svenska landskapet passera förbi med dess skyltar och ortsnamn: E:4, Hudiksvall, 363, Vägen 7 älvar, Silvervägen….Ska de inte få en egen uppfattning om avstånd och sammanhang och lära sig att längta. Idag sitter de ”hörlurade” över en tecknad DVD-film istället för att ”resa” med. Jag minns än hur förundrad jag var som barn över hur många orter det fanns som hette JVSTN – och tänk vad svårt det måste vara att uttala för de som bor där.

 

Nu bär det snart iväg norrut till fjälls igen – med både hängslen och livrem…..alltså med både mig och min rival GPS:en.

 

Kör försiktigt i semestertrafiken hälsar er egen färdskrivare Gunnel

 

 

 

På minisemester i Kvarndammen

Av , , Bli först att kommentera 14

Denna hektiska och varma sommar är det inte många lediga stunder för vår räkning. Man får istället helt enkelt fånga stunden och försöka göra den så trevlig som möjligt. R infriade nyss den utlovade minisemester på ca 3.5 minuter i Munktorp där "semestrandet" innefattade en hastig sightseeing förbi huset som han byggde där i tidernas begynnelse. Just för närvarande "semestrar" jag inomhus i en svettig orange galonsoffa på Kvarndammens auktionshall i Strängnäs, medans R inspekterar lastbilen han köpt för att se om den får följa med hem. Rent teoretiskt skulle jag då kunna semestra hela hemresan inuti en Subaru outback, inuti ett sexmeters lastbilssläp, i behaglig skugga eller olidlig hetta. Om inte annat så skulle det kunna vara något att berätta för barnbarnen. Jag brukar prata om "här och nu" och idag är det precis samma formel som gäller. Vi får helt enkelt se när vi kommer oss iväg, om vi har en lastbil med hem eller inte. Därefter fortsätter  hjullastarsafarin norrut, så det blir att provköra sig hemåt så sakteliga.Jag sluter ögonen och drömmer mig några veckor framåt till svala vindar i vacker fjällmiljö. Vad är väl en dag på beachen…….

En hydrovågänkas bekännelser

Av , , Bli först att kommentera 18

Här kommer en liten sommarbloggrepris från förra året, men just ikväll känns den väldigt aktuell. Jag ser hans silhuett i skymningsljuset där han sitter på sin älskling och gräver av hjärtans fröjd i denna sena timma.

Ja, ni ser ju själva av bilden att döma vem/vad som får pussen. Ledtråd: Inte är det jag inte!!

Min fråga till läsarpanelen idag är om det finns sådana som känner igen sig i att spela andrafiolen mot ett suspekt fordon?

Här har nu R grävt i snart 3 veckor, vare sig det har behövts eller inte. Uppenbarligen är det hans uppfattning om den perfekta semestern. När bilden togs hade han just lyckats styra undan ett gäng gamla astunga och genomsura telefonstolpar som var för tunga för mänskliga krafter att lyfta med just denna blåa skönhet. Imponerande vad man faktiskt kan göra med den mackapären, även om den efterlämnar ett blivande pärland varhelst den drar fram.

Små romantiska utflykter är liksom inte hans grej. Däremot har han verkligen anammat uttrycket "Gräv där du står" och han hittar hela tiden nya stora stenbumlingar en bit under det spirande gräsfröet som man kan gräva fram och planera en sprängarsemester nästa år. Det är ännu en bit kvar till Kina….

I hopp om att vinna hans uppmärksamhet tog jag på mig en "rutigskjorta" utanpå bikinin, och försökte hjälpa honom  med att flytta en brädhög. Det hade en viss effekt för han log rart från sin position på hydrovågen och försökte smeka mej med skopan.

I den allmänna yran hamnade jag mitt i ett hummelbo. Jag menar att det handlade om genmanipulerade humlor med storhetsvansinne. I varje fall betedde de sig som om de var getingar eller concordeplan.

Jag slog nytt personbästa på sträckan dasset – förrådet och sökte febrilt efter min framlidne svärfars gamla radarflaskor och hormoslyrdunkar. Här finns det resurser. Nu snackar vi inte om någon modern  miljövänligt "Lightradar" utan här fanns det tunga artilleriet från det glada 70-talet.

En lätt touch på sprayen och concorderna  intog ett stillsamt horisontalläge. Ambivalens mellan känslor som sadistisk  skadeglädje och underläppsdarrande skuld brottades en stund, innan den mer neutrala lättnaden tog över.

Nu får jag försöka ta till det sista desperata vapnet över "kvinnans listprylar". Mat. Om en stund  blir det grillad fläskfile och potatisgratäng. Nu får vi vila från fisk några timmar. Få se om jag kan locka honom från hydrovågen en stund.

Nedräkningen har börjat

Av , , 7 kommentarer 27

Det är nu mindre än en månad kvar tills jag arbetar min sista dag som Demenssjuksköterska i Umeå kommuns äldrevårdsteam. Jag har sagt upp mig till direkt efter semestern. Visst går jag med kraft och mod och nyfikenhet in i en spännande och inspirerande framtid som kommer att innehålla mycket nytt att lära, men med mig i min livsryggsäck, nära hjärtat, har jag naturligtvis den här tiden av utveckling, teamarbetet och framtidstro som jag fått förmånen att uppleva med mina kamrater i teamet sedan 2007.

Innerst inne kommer jag alltid att känna mig som (och vara) en demenssjuksköterska och faktiskt även fortsättningsvis använda mig av mina kunskaper genom att ta på mig föreläsnings och utbildningsuppdrag framöver när det passar. Det blir nog svårt att låta bli att debattera och heja på äldreomsorgen även framledes, så jag fortsätter säkert att lobba för de gamlas och svagas sak i bloggform eller annorstädes.

Några av er tycker säkert att jag är galen som gör ett så tvärt kast från en trygg tillvaro och ett jättebra jobb, men som jag brukar säga: Livet går inte i repris, är HÄR och NU och det passar väl ganska bra här att citera ett gammalt ordspråk: Hellre lyss till den sträng som brast , än att aldrig spänna en båge.

Här och nu….

Av , , 6 kommentarer 13

Så fort tiden rinner ifrån oss…eller som min syster E brukar säga: Tiden kommer. Hur som helst har den här veckan gått väldigt snabbt, samtidigt som det känns som evigheter sedan vi lämnade Umeå. Ungefär samtidigt som vi lade till idag, så vände vädret och har bjudit kalla vindar och moln. I morgon utlovas regn inför vår sista seglingsdag. Det känns lite trist men samtidigt är vi tacksamma för dessa fina seglingsdagar.

I morgon ska vi börja dagen med ett bad vid utloppet från den varma källan. På hemväg från kvällens restaurangbesök passerade vi källan och kunde konstatera att vattnet var riktigt varmt. En sakta promenad tillbaka  på den lilla pittoreska strabdpromenaden förbi de restauranger som håller öppet så här i början av säsongen. Pelle som är en gudabenådad sångare, rev av ett paradnummer á capella på begäran av en av de andra båtarnas besättning vid ett av långborden direkt vid strandkanten, till allas vårt jubel.

Vi har skrattat mycket åt alla "namnförbistringar" i sällskapet och i stort sett ingen av oss har vårt originalnamn i behåll. Jag är nu Gunilla och R har blivit Roland:) Skepparen Pelle har blivit Olle och Maja har blivit Malin. Nu sitter vi och småpratar under biminin på däck. Det är ljummet och becksvart ute. Himlen är mörk och inga stjärnor syns förutom en mångubbe som verkar vara lite på sniskan. Han är förresten i gott sällskap….

Sakta men säkert kommer verkligheten ifatt oss, och så smått börjar sommarplaneringen ta form. Det kommer att bli mycket att ta tag i att göra de närmaste veckorna. På tisdag är det besiktning av fjällgården. Då åker R upp och är med. Själv ska jag till Storuman med J och ha demensutbildning med kommunpersonalen i dagarna två.

Men än så länge är vi kvar här nere och ska njuta till sista minuten av vår semester.