Etikett: återvinningen

Det var en gång en rävkapuschong. Del 1

Av , , Bli först att kommentera 24

 

Varsågoda, här kommer en önskerepris av hur vi träffades R och jag.
För snart åtta år sedan så ramlade jag och R helt oförhappandes över varandra och idag ska jag berätta om den allra första fjällresan tillsammans med ripjägaren till hans fjällparadis i Gautosjö. 

Det hade gått hela 3 omtumlande dagar sedan vi först träffades, sedan hans ripmiddagsförförartrix som i bästa dammsugarförsäljarstil och mot alla odds hade lyckats och jag visste fortfarande inte vad som var upp eller ned på mig själv.

Visserligen var jag, i sanningens namn, aningen betuttad, men ännu fast besluten att inte "sylta in mig" och hade fällt ut skepsisens sylvassa broddar i vårkänslornas halkiga terräng för att hålla mig på fötter. Då visste jag ännu inte att jag hade mött min överman.

Den här morgonen fick jag så frågan om jag ville följa honom den kommande helgen till fjälls för att jaga ripa.

Det enda jag kände till om ripjakt vid den här tiden, var boken jag läst om ripjägaren Stenmark som drogs med av en lavin och mirakulöst överlevde flera dygn under snön. Jag hade även sett den vackra gamla tavlan i R:s vardagsrum där fyra vitklädda ripjägare skidar i lågfjällsterrängen medan eftermiddagssolen silar sitt guld över björkriset. (Sedermera förstod jag att motivet var hämtat från finska vinterkriget och att ripjägarna egentligen var soldater:)
Den något kaxige R skämtade och menade att detta var ett utmärkt tillfälle för honom att se om jag uppfyllde de fyra kriterierna som han förväntade sig att en kvinna skulle uppfylla:
1.Att kunna köra skoter.
2. Att jaga själv/alternativt kunna vara tyst under jakt.
3. Att kunna fiska
4. Att kunna bugga.
Jojo, han visade redan där och då på tendenser som var frestande att försöka kväsa….
Jag nappade i alla fall på fjällresan som oavsett utgång lät som ett lockande äventyr. Inte sedan den där enda gången jag följde pappa till Ammarnästrakten och fiskade röding någon gång i barndomen hade jag sett fjällen vintervid.
Det bar iväg till återvinningscentralen för att hitta ett par pjäxor för kabelbindning, och hittade ett par svarta 35:or för 20 kr. Ringde därefter mor och bad henne ta ned mina gamla Edsbyns skidor från hövinden. Därefter packade jag lite smått och gott och förstås lite gomat att äta (för att imponera på karl´n) vilket visade sig vara klokt då fjällskafferiet enbart innehöll försvarets urgamla frystorkade samt pulverblåbärssoppa med bäst-före-datum från tidigt 90-tal. 

På vägen upp skulle vi passera hos min gamla mamma och jag presenterade då R som en "fiskarkompis" (jo tjena) vilket jag i det skedet fortfarande hyste en illusion att han var.

Lilla mor som genom decennier har sett ett antal olika mågämnen passera revy vid köksbordet hyste ett sunt och välgrundat mått av skepsis. Hon var korrekt om än något korthuggen när vi anlände.
Jag var inte alls förberedd på att "fiskarkompisen" skulle ta min hand inför hennes åsyn vilket fick till följd att hon vid vår avfärd viskade i mitt öra med en lätt kärv ton: Börj int å tappå dra på dä nån gammstut som du ska böre pass opp!
Detta har därefter blivit ett bevingat uttryck som vi skrattar gott åt ännu i denna dag.

Jag hade noterat att det första man möttes av i hallen hemma hos R var yviga pälsmössor, björnspjut, sälskinnsbyxor och vederhäftiga knivsamlingar, så när vi hamnade i bakhasorna på en järv i höjd med Nalovardo, så såg jag hur det lyste av "potentiell pälsmössa" i hans blick. Järven som turligt nog var fridlyst, kände nog hotet och lyckades slutligen ta sig över plogkanten.

Jag började ana att vi hade en spännande helg framför oss. Mörkret hade lägrat sig över nejden där vi körde genom inlandets mjuka snölandskap.
Vita snöharar korsade vägen då och då. Vid min sida satt en härlig man, som visserligen körde i fortaste laget med sin enda fria hand, men verkade trygg och rolig och hans andra stora hand vilade varm i min lilla.

Fortsättning följer….

Nu är det juli igen och Tomten behöver pysslas om!

Av , , Bli först att kommentera 9

Oj vad gräset växer. Det växer som gräs kan man lugnt säja! Redan när vi vaknade hade vi ärmarna mentalt uppkavlade inför de veckor av arbete som ligger framför och vi knogar på med våra respektive "intresseområden" här hemma. Några "härdar" som inte direkt är någons intresseområde borde vi gå igenom idag.

Min plan är idogt arbete dagarna i ända, förutom en rolig  eller trevlig grej varje dag som vi nog behöver för att hålla modet uppe. Det kan vara en tur till återvinningen, en tupplur i gröngräset eller en glass på närmsta bensinstation. R har redan bestämt vad han tycker är dagens "roliga grej", nämligen en containersafari till Holmsund… Hm..Jag rekonstruerar snabbt mina trevlighetsönskningar och bestämmer att få bli av med ett skräplass på återvinningen på vägen till Holmsund, känns som en hyfsat rolig sak.

Närmsta veckorna  kommer jag dock att ha skygglapparna på för att inte frestas, bli distraherad eller få krupp om jag ser att det vakar fisk någonstans. Här finns inte tid till fiske. Men den som spar han har;))

Kjell-sortering – en miljömedveten ordvitsares vedermödor

Av , , 3 kommentarer 0

Kjellsortering – frestelsen blev mej övermäktig – att göra ett fånigt ordvitsarskämt av detta. Det handlar alltså inte om hur jag organiserar samtliga ’Kjells’ i bekantskapskretsen, utan svårigheten att i detta komplicerade sopsamhälle riktigt veta vad man ska göra med alla skumma förpackningar,lergods, värmeljushållare och annat.

Jag är i en utvecklingsfas och lär mej nya saker hela tiden. Bland annat har jag förstått hur oerhört mycket energi det går åt att framställa en aluminiumhållare till ett helt vanligt värmeljus. Följdaktligen försöker jag samla dessa i en särskild burk innan jag tar med dom till återvinningen. Det brukar gå åt en ansenlig mängd värmeljus hemma hos oss under den mörka årstiden.

Här kommer ett gratis tips till eventuella uppfinnare med idetorka:
Varför inte göra värmeljus utan hållare. I varje påse skulle bara några återanvändningsbara finnas av lite stabilare kvalitet. Tänk vad vi skulle spara energi.

Vi måste göra allt för att förhindra att dom börjar snegla lystet på energipotentialen i Vindelälven. Om detta skulle ske så kommer undertecknad att kedja fast sej i en ’Pudaslåda’ och strida till sista blodsdroppen.

3 kommentarer
Etiketter: , ,