Etikett: bröllop

Maddes Mellis

Av , , Bli först att kommentera 48

 

Ett mellis eller en entrerätt värdigt ett prinsessbröllop, Finn Chris-p med röra på hemrökt egenhändigt fångad röding, creme fraishe, majonnäs och lite peppar. Ägg och lite paprika på toppen, så mår man som prins och  prinsessa i allafall. Funderar lite smått på vad huvudrätten ska bli senare i afton…. Kanske Sessans fläsklägg, Slottsstek eller Bullens prinskorv.? Efterrätten kanske blir – Små söta Bernadotter med Christyr…. Men just ja!  Vi LCHF:ar ju. Det får nog  bli Jänkare m rampfebersås. Blåbär hallon och grädde på ett silverfat.

Om en väääldigt guldblond bad-hair-weddingday

Av , , 2 kommentarer 24

Kvällen före prinsessan Gunnel skulle gifta sig 7 dec 1979 så var det dags för storrengöring och diverse skönhetsbehandlingar. Jag hade köpt en tub hårbehandling med den lovande texten: Fördjupa din egen hårfärg – Guldblond. För att fördjupa den maximalt lät jag den sitta i en kvart längre än rekommenderad tid. Detta var den första i raden av de vådliga hårexperiment jag återkommande skulle ägna mig åt under de efterföljande 20 åren. Sedermera lugnade jag ned mig och ungefär samtidigt blev det omodernt med permanent så jag sansade mig något på hårfronten.

Åter till kvällen före dagen D. När jag sedermera uppsteg ur det väldoftande badskummet och torkade imman från badrumsspegeln mötte mig en fasansfull syn i spegeln. På min hjässa tornade en svintotrasslig och orange formation. Den blivande maken infann sig snabbt när han hörde mitt fasansfyllda utrop. Han drog häftigt efter andan, flackade med blicken och skojhotade för en sekund att anullera hela kalaset. Nu var goda råd dyra. Gästerna var på gång, kyrkan bokad, bullen i ugnen och på Sävargården förbereddes all den goda maten. Ingen återvändo fanns.

Efter en orolig natts sömn ringde jag Sjöbergs damsalong direkt på morgonen och beskrev det katastrofala resultatet av min hårfärgsfördjupning. Kvinnan i luren lugnade mig så gott det gick och utlovade att vi nog skulle kunna hitta tillbaka till en naturlig nyans, vilket också blev fallet. På bröllopsbilderna syns jag något mer guldblond än vanligt men för övrigt intakt och i normalt brudskick.

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Risk för risgrynsgröt

Av , , 4 kommentarer 24

Jag undrar hur hon har sovit inatt – Vickan alltså….För att inte tala om hur mamma Westling ska känna sig inför denna dag. Tror ni att hon fått handla en finklänning på sin vanliga butik, gå till sin vanliga frissa eller skoaffär? Tror ni att Lindex sortiment duger åt kungahuset eller att hennes uppsydda sidenthaiblåsa från semestern duger? Skulle icke tro det. Tanken på att bli tvungen att "göras om" få instruktioner för hur man ska se ut, prata, äta, vad man ska säja, vilket håll man ska titta åt gör mig handsvettig.

Handsvett är nog bara förnamnet på känslan att hälsa vinka och krampaktigt le mot all världens blickar och grumlar troligen svärmorslyckan en aning denna bröllopsdag. Kungahuset är ju vana att klistra på sig professionella fasader men man nog inte fått samma publicitetsträning på sträckan mellan konsum och hemma i Ockelbo. Att hålla in magen en hel dag och akta sig för att råka göra fel min verkar i min värld ytterst betungande och jag ska verkligen sända henne varma tankar idag.

Här i Sörfors är det regnigt och grått. Det är som gjort för en innedag med diverse göromål. Väntande sådana finns det i överflöd – tro mig! I sanningens namn ska jag faktiskt låta TV:n gå i bakgrunden. Inte är jag någon royalist, men jag har faktiskt trevliga känslominnen i maggropen från tidigare kunglighetsbröllop, och kärlek är det väl alltid fantastiskt att se oavsett vem som gifter sig. 

Mitt allra första TV-minne var när prinsessan Desirée gifte sig. Det var stort! Vi gick till grannarna för att se – mamma och jag. Själva TV-tittandet i sig var nog mest fantastiskt, men jag minns också hur mitt lilla barnahjärta snördes ihop av rörelse och hur vacker jag tyckte att hon var. 

Det är oundvikligt denna dag att inte minnas sitt eget bröllop. En decemberdag 1979 stod jag brud. Jag minns mig sjäv med ömhet – egentligen bara ett barn fast jag var 20 år och hade "inbyggd" brudnäbb. Jag minns hur kort Helena Elisabetkyrkans gång var i relation till Mendelssons brudmarsch, hur kallt det var ute, och hur mina späda axlar darrade av köld , men mest av spänning under mammas rävboa när jag steg ur bilen och gick in i kyrkan. Idag unnar jag Vickan en fantastisk minnesvärd dag och sol över sitt bröllop och över sin framtid med Daniel. Sol är bra . Då slipper man få ekologisk risgrynsgröt i brudkronan.

 

Som ett Kinderägg!!

Av , , Bli först att kommentera 0

Så skulle jag vilja sammafatta vår fina fest.

Till dig läsare vill jag först säja att jag ju är lätt miljöskadad av mitt jobb och umgås dagligen på jobbet och hemma med tankar på livet, döden, att åldras, relationer och att snacka klarspråk medans man liksom lever. Mina rädslor har krympt tack vare det myckna älyandet och jag är inte länge rädd.

Jag vill leva fullt ut, här och nu, för morgondagen vet vi inte ett smack om.

Ni vet reklamen om Kinderegg?! Där man säjer att det är tre saker i ett – godis, en leksak och en överraskning. Ungefär så vill vi sammanfatta festen som rymde så många känslor.

Glädje, värme, vänlighet, stolthet, tacksamhet. Skratt och tårar om vartannat. Flera av gästerna har efteråt sagt att det var så mycket kärlek i atmosfären den kvällen.

Det var litegrann som ett bröllop, en begravning och en fest allt-i-ett. Du kanske tycker att det låter makabert, men inte alls. Allt fint som sjöngs och sades gjordes medan vi ännu lever, hör, förstår och kan glädjas åt det. Tack!