Etikett: flygbåt

Den flygande gummibåten – igen

Av , , 5 kommentarer 37

Gunnel Forsberg

Det var en gång en liten sjuksköterska som bodde med sin gube i ett rött hus med vita knutar. En kväll när hon just höll på att somna hörde hon ett rop från guben som checkade Blocket en sista gång: Det här måste du komma och se!


På bildskärmen ståtade en märklig, omöjlig, och till synes livsfarlig farkost som tydligen hade väckt gubens pojkdröm till liv. En flygande gummibåt. Han utbrast genast i visionära användningsmöjligheter utan att beakta fara för liv och lem.

Den lilla sjuksköterskan som var intill döden trött, premonstruell och allmänt skepiskt till vidunder, utbrast först i kreativa riskanalyser och därefter i ulkande gråt över detta uppenbara hot mot deras spirande relation: När vi nu har gått och skaffat oss varandra….och vill spendera fritiden tillsammans, ska jag då istället sitta ensam och snorande på en sten, snickra på utkast till dödsannonser medan du vinglar iväg mot horisonten och mot en högst oviss framtid??? Vad är då meningen…..med detta….med livet…med vårt förhållande??

Guben skakade suckande på sitt iderika huvud och argumenterade oroväckande enträget för sin sak tills hon somnade på sin våta kudde. Solidarisk eller toffel…(välj själv vilket) lade han drömmen en aning åt sidan, men fortsatte att beundra dessa ufon i smyg lite nu och då.

Den lilla systern berättade skroderande för sina supportande syskon och visade de bilder som guben skrivit ut om flygfäet och alla stöttade de henne och underströk det galna och farliga med farkosten.

Det gick något år och drömmen ville inte lämna guben. Under tiden hade den lilla systerns mod växt ett par centimeter, och likaså hennes tävlingsinstinkt och insikt om den nya möjligheten att kunna nå avlägsna drömfiskevatten, så en vacker dag gav hon ett kärleksfullt klartecken till guben som omedelbart anmälde sig till flygskolan, och tog sitt efterlängtade certifikat, köpte en flygbåt och började drömma. Det gällde att smida medans järnet var varmt.

En dag åkte de tillsammans till Orsa för gubens slutprov, uppkörning och teoriprov. Den lilla systern hade bestämt sig för att våga sig på en provtur med flygläraren och så skedde en tidig och vacker junimorgon. Det bar av upp i det blå högt över Orsasjöns spegelklara vatten och hon kände sig som Nils Holgersson och lyckades stolt undvika att kräkas i flyglärarens kapuschong.

Numera är farkosten med vartän det bär hän. Att sedan vädrets makter alltför sällan tillåter luftfärder är en annan femma, men sensmoralen i denna saga är att det är aldrig för sent att ge upp!

Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar eller iaf tom 28/7 2011

Det är aldrig för sent att ge upp

Av , , 2 kommentarer 30

Det var en gång en liten demenssjuksköterska som bodde med sin gube i ett rött hus med vita knutar. En kväll när hon just höll på att somna hörde hon ett rop från guben som checkade Blocket en sista gång för kvällen: Det här måste du komma och se!

På bildskärmen ståtade en märklig, omöjlig, och till synes livsfarlig farkost som tydligen hade väckt gubens pojkdröm till liv. En flygande gummibåt! Han utbrast genast i visionära användningsmöjligheter utan att alls beakta fara för liv och lem.

Den lilla sjuksköterskan som var intill döden trött, premonstruell och allmänt skepiskt till vidunder, utbrast först i kreativa riskanalyser och därefter i ulkande gråt över detta uppenbara hot mot deras spirande relation: När jag nu har gått och skaffat mig dig….och trodde att vi skulle spendera fritiden tillsammans, ska jag då istället sitta ensam och snorande övergiven på en sten och snickra på utkast till dödsannonser medan du vinglar iväg mot horisonten och mot en högst oviss framtid?? Vad är då meningen…..med detta….med livet…med vårt förhållande??

Guben skakade suckande på sitt idérika huvud och argumenterade oroväckande enträget för sin sak, ända tills hon somnade på sin våta kudde. Solidarisk eller toffel…(välj själv vilket) lade han drömmen en aning åt sidan, men fortsatte att beundra dessa ufon i smyg lite nu och då.

Den lilla systern berättade skroderande för sina supportande kamrater och syskon och visade de bilder som guben skrivit ut på flygfäet, och alla stöttade de henne och underströk det galna och farliga med farkosten.

Det gick något år och drömmen ville inte lämna guben. Under tiden hade den lilla systerns mod växt ett par centimeter, och likaså hennes tävlingsinstinkt och insikt om den nya möjlighet som gavs att kunna nå avlägsna drömfiskevatten dit ingen annan når. Så en vacker dag gav hon ett kärleksfullt klartecken till guben som omedelbart anmälde sig till flygskolan, och tog sitt efterlängtade certifikat, köpte en flygbåt och började drömma. Det gällde att smida medans järnet (fruntimret)var varmt.

En dag åkte de tillsammans till Orsa för gubens uppkörning och teoriprov. Den lilla systern hade bestämt sig för att våga sig på en provtur med flygläraren, och så skedde en tidig och vacker junimorgon. Det bar av upp i det blå ut över Orsasjöns spegelklara vatten och hon kände sig som Nils Holgersson och lyckades stolt undvika att kräkas i flyglärarens kapuschong.

Numera följer farkosten med vartän det bär hän. Att sedan vädrets makter alltför sällan tillåtervådliga luftfärder är en annan femma, men sensmoralen i denna saga är att det är aldrig för sent att ge upp!

Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar eller i alla fall till och med 1/9 – 2010

Högt flygande plan

Av , , 2 kommentarer 68

R är idag och mixtrar med bygget av sitt rullande flygbåtsgarage. Han hoppas nog att kunna flyga den kommande säsongen. Hans trognaste flygsupporter och pappa Ove som också har stuga i Gauto och hittills kunnat köra bil själv dit, har på grund av sjukdom en förändrad livssituation och hans favoritplats i sin stuga vid köksfönstret med milsvid utsikt över fjällvärlden kommer  inte att kunna besökas på samma sätt.

Att kunna promenera nedför den branta bryggen kommer också att bli svårt, och jag är så glad att jag tog dessa bilder av Robbans trognaste flygsupporter som tillsammans med mig satt och drack kaffe i sommarsolen på vår altan och betraktade R och hans flygande båt.

Ove tyckte då att även jag skulle ta certifikat  så han och jag kunde flyga tillsammans. Han och R i samma båt blir för tungt. Jag är smickrad över hans tillit men avser att hålla mig på jorden fortsättningsvis. Jag har ju övervunnit min höjdskräck och flugit med en gång och överlevt. Det är tveksamt om man ska utmana ödet någon fler gång.

2 kommentarer
Etiketter: , , ,