Såg nyss att 600 000 1,5 liters vattenflaskor sålts i Östersund på de elva veckor vattnet varit förorenat. Det myndigheterna förväntade sig var att östersundsborna skulle koka dricksvattnet, men av detta blev intet. Och jag förstår dem. Bökigt och säkert även en viss osäkerhet. Dog verkligen Storsjöodjuret nu (eller vad det nu är som orsakar problemen…)?. Det är ungefär som om varje vuxen kommunmedborgare i Umeå sörplat i sig sju till tio flarror sedan i höstas…
Avslöjad!
Bilgåtan är ingen gåta längre, den avslöjades väl av undertecknad härom dagen? Men den som vill kan ändå gå in på kommentarerna och njuta av de "lettrådar" som ägaren ger. Sådana detaljer noterar bara en entusiast, eller hur? Ibland blir skillnaderna mellan årsmodellerna rätt lustiga. Särskilt när man egentligen tvivlar på att det finns några. Jag ägde en Oldsmobile 1972 som bortsett från grillen och möjligen bakljusen var lika föregående årsmodell. Men i broschyren beskrevs den som jordens åttonde underverk. Förresten tror jag en lag tvingade stötfångarna att vara lite energiabsorberande och även det beskrevs ju som en OHYGGLIG sensation!!!
Men i bilbranschen har ju alltid superlativerna flödat. Och vi köpare har troget svalt dem med hull och hår. Och diskuterat. Cadillac 1959 eller 1960? Cheva 55, 56 eller 57? Dog Thunderbird 1958 då den blev fyrsitsig eller kunde man stå ut med dem tills Landaumodellen med felvända dörrar kom 1967?
Ja, sådana väsentligheter fyller luften runt lägereldarna vid jänkarträffarna i alla fall.’
Och det är lätt att hetsa upp sig i dessa viktiga frågor. Vi hade ett möte på jobbet en gång om HEELT andra frågor då någon plötsligt uttryckte en sympati för Ford-produkter. Det fick en annan mötesdeltagare att tvärtända och trumpeta ut ingör de chockade och kanske måttligt intresserade mötesdeltagarna: "Ford!!! Är du inte klok! Hemma brukar vi säga Hellre en penis i anus än en Ford Taunus!!!"
Ridå, brukar man säga…
Att bli tillgänglig
Det är en alldeles vanlig onsdag. Du har ett snabbt möte med en kund. Sedan väntar ett besök hos optikern och tandläkarens halvårskoll. Efter kundmötet har du, som den ärlige person du är, tagit kompledig för att fixa de privata ärendena.
Men redan hos kunden blir det problem. Det finns en vattengrav med tre meter djupt, kokande, vatten. Ingenstans finns någon vindbrygga så du får via telefon boka ett panikmöte på gräsmattan utanför. Det känns att kunden störs av ändringen:
”Ja, alla andra som besöker oss har ju egen höjdhopps-stav som de svingar sig över med”, säger han och ler ansträngt.
När du så småningom åker där ifrån känns det obra. Kundens blick uttryckte ett visst tvivel även om handslaget var hjärtligt.
”Kan man verkligen göra affärer med människor som inte har höjdhoppsstav”, verkade han undra…
Optikern, Dyrblick AB, håller till i ett pittoreskt kulturhus i centrum. Du ska testa synen idag för att så småningom få en ny och moderiktig båge.
Redan på håll får du en obehaglig känsla som visar sig stämma. Helt i enlighet med kulturhusets anda av oföränderlighet är vägen in ett tjockt, inoljat hamprep med hullingar varje halvmeter. Precis som det var på 1500-talet. Men tyvärr har du extrem höjdskräck som gör att mobilen får jobba igen, men den här gången för att ställa in optikermötet.
Den tand du tänkt låta tandläkaren titta på pulserar lite extra av irritation. Ska ingenting bli gjort den här dagen?
Tyvärr är det som förgjort. Den reserverade civilingenjörsparkeringen som skulle gjort att du fick ett rimligt avstånd till mottagningen är upptagen. Du får aldrig veta det men den som står på platsen är en arbetssökande 25-årig kvinna vars enda motiv för att sno den reserverade parkeringen är: ”Jamen, det stod ju ingen där”.
Allt det där verkar ju absurt. Men det är en spegling av vardagen för den som har ett funktionshinder. Du förväntas kolla i förväg om du tar dig fram i många olika sammanhang. En del verksamheter fungerar väldigt bra. Andra har jag inte kunnat ta del av sedan 2006 då jag började använda rullstol. Bemötandet från omgivningen är föredömligt, men grundproblemet kvarstår. Om man tvingas byta lokaler, lägga ut tillfälliga ramper, bära och lyfta min stol, är jag ändå så tagen av det faktum att jag måste särbehandlas, att det tar lång tid innan jag hittar tillbaka till ”normalkapaciteten”.
Vad jag efterlyser är en nationell norm som alla arrangörer av samtliga verksamheter som inbjuder allmänhet måste tillämpa. Och som visas i alla sammanhang med en tydlig symbol.
Utan att förlora oss i att ta fram en norm som ska fungera för alla. Det kommer alltid att finnas djupare särskilda behov än de vanliga. Men en väg in som du klarar även med rollator, toalett som fungerar för rullstolsburna och lösningar på nivåskillnader som gör att du självständigt kan ta dig fram i lokalerna. Och lite andra mindre åtgärder.
Det är ett stort steg mot ett samhälle där de allra flesta tillåts fungera självständigt.
Svåårt!
Det var väl inte lätt? Det svar jag fått in var riktigt bra och tyder på kunskaper i ämnet. Men bilen är lite äldre. Nämligen en 4-d Chevrolet Bel Air 1957. Tror inte ens den största expert skulle se att det är en Bel Air, alltså den lyxigaste, men bilder på exteriören berättar det. Den här bilen är relativ nyhemkommen och ger benämningen bruksbil dess rätta betydelse eftersom den verkligen rullar landet runt som en mullrande reklampelare för sin ägares verksamheter. Cheva -57 såg man ofta som till exempel taxi med rak sexa och treväxlad manuell som nya, och ofta dystert svarta. Den här bilen har 283 kubiktums V8 med tvåstegs Powerglide orginalautomat. Där får ägaren rätta mig om jag minns fel. Modernare bromsar, nutida AC och lite andra uppdateringar. En lustig detalj som verkar en aning inkonsekvent är att båda Chevrolet 1957 som jag har erfarenhet av har elektriska vindrutetorkare, medan jag minns att en annan kompis Cadillac Fleetwood 60 Special 1958, en verklig superlyxvagn, hade mer ålderdomliga (och farliga, torkarna stannade då du gasade…) vacumtorkare, Men nu kunde man ju beställa det mesta om rätt ruta kryssades…
Gissa?
På tal om bilmekande. Vad är det för bil som visar sitt gap härovan? Vill minnas att det är orginalmotor men en hel del modernare komponenter runtom. Märke och årsmodell räcker annars blir det nog för svårt. Och de som vetfår inte svara! Hm…jag tvivlar på att jag får något svar…Trevlig söndag!
Jag och min spärrnyckel…
Idag har jag bytt några glödlampor. Till skyltbelysningen. Ett perfekt jobb för en enarmad eftersom man ändå inte får plats med två nävar.
Det är inte varje dag verktygen kommer fram numera. Jag har enormt mycket mer i verktygsväg än jag någonsin kommer att behöva. För förr i världen var jag en rätt hängiven mekare. Amerikanare och vinterbilar av varierande kvalitet gav oanade möjligheter till det. Bromsar, automatlådor, kamremmar, topplock och allt möjligt annat förädlades. Ibland med bra resultat, ibland det motsatta. Men för det mesta gick det bra. Möjligen kan mitt batteribyte ca 1995 vara ett undantag. Missade att sätta fast en kabel och på ett enda startförsök uppstod strömrusning i styrenheten som förvandlades från ett st 5 000 kronors elektronik till ett stort fiskblänke på ungefär en sekund. Ett dyrt misstag.
Däremot blev jag väldigt nöjd med bromsarna på min Pontiac Le Mans. Trummor runt om vilket kan vara lite svårjusterat där jag bytte det mesta från backarna plus en handbroms som var som gjord att INTE fungera. Men jag fick ihop det och besiktade utan problem.
Ibland var det enkelt. Som då jag köpte min Granada Ghia 3.0. Den vibrerade ruggigt men jag körde bara in den på OK, tog en promenad tvärs över vägen till Ford och köpte en ny mellanaxel, bar över den till macken och monterade den.
Eller då jag hade lånat ”Svenssons” legendariska Opel Admiral -68. Tyvärr saknade den ett lyse vilket gjorde den intressantare än vanligt för Lagens Väktare. Men det första jag ser på Tegs-skroten är rätt insats för 50 spänn, som snabbt monteras varefter friden sänker sig…
Fredagsfrid i pannkakslandet
Precis här är stormens lugna öga. Pannkakor som är rejält bacondopade fräser i stekpannan, tv:n puttrar diskret och det största bekymret är frågan om jag ska raka mig i kväll eller vänta tills i morgon.
Men lugnet är tunt som den guldplätering som täckte en spegel i Antikrundan härom kvällen. Och lika lätt att nöta bort. Samtidigt finns en märklig trygghet i det faktum att många händelser just nu jäser. Egypten, sjukregelverk, ungdomsarbetslöshet, 900 miljoner som saknar drickbart vatten. Och miljoner andra företeelser som har , "förbättringspotential". För att ur kaos skapas nya lösningar, nya världar och nyorienteringsmöjligheter. Det är då man lite pösande säger att "oj, vad bra allt är", som det verkligen finns behov att förändra!
I helgen sitter de på stolpar i Vilhelmina. Men det är tydligen tjejerna som är tjurigast. Jag vet inte om tävlingen pågår ännu, det har ju varit jäkligt kallt och isstolpssittning är en av de mer underskattade tävlingsformerna. Jag skrev om tillställningen i ett antal år och märkte att det var en påfrestande process både fysiskt och inte minst psykiskt.
Nästan bästa minnet ur det enormt trevliga och unika arrangemang som WWW-helgen är var väl när isstolpsvinnarna skulle fotograferas, som alltid, ett år och jag lyckades bränna av blixten rakt i ögonen på kollegan Per-Arne på Kuriren. De som bevittnade händelsen trodde kanske att ett tufft mediakrig var under uppsegling, men det var helt enkelt ett misstag!
Glöd i pennan
Skrev två artiklar i andra sammanhang igår, därför får bloggen vila lite. Ämnen fattas inte. det spänner från stort, till exempel det faktum att vi som folk blir totalplundrade och de oroande tendenser jag tycker mig se i USA till det faktum att 53 tydligen är den ålder då man förvandlas från ungdomligt löfte till sur gubbe:-).
Men det får bli i morgonkanske…
Kalhygget talar
I natt sov jag. Detta kan leda till förvånande intellektuella insikter. Runt frukost klack det till exempel till i manöverrummet och jag mumlade för mig själv vid tanke på den nyss avlidne Per Grundén: "Hm…Wall-Enberg, Wall-Enberg…WALLENBERG!!!hihi…"
Det tog mig alltså ungefär trettio år att fatta ordvitsen med hans namn i Jönsson-ligan som vem som helst över tre år begrep på åtta sekunder.
Det var då begreppet Mentalt Kalhygge om min egen kapacitet dök upp. Plus insikten att sömn nog är bra!!!
Alternativ festival
Som jag tidigare skrivit skulle en schlagerfestival JAG arrangerar vara avklarad på två timmar. Och svenska folket skulle få ta ställning till musik av helt annan typ än vad som nu gäller. Utan inbördes ordning fick de rösta på följande. Att många dött eller slutat med pension eller bor utomlands behöver vi väl inte bry oss om?
Mörbyligan. Sveriges enda socialdemokratiska rockare med "Snälla pappa"
Blackfoot. De skulle visst vara Svartfotsindianer. De framför "Good morning" och visar vad rock är!
Mustasch spränger några trumhnonnor med "Black city".
Snowstorm " Vårstämning i stan". Alla som var 20 runt 1980 svimmar av lycka.
Slipknot "Psykosocial". Inget som imponerar på flickvännens föräldrar direkt men grymt bra.
Slade "Rock and roll preacher". Röj så du tror inte det är möjligt…
Venom"Witching hour". Man vågade knappt lyssna själv som ung.
Iron Maiden "The number of the beast". Vääldigt bra och höll på att kosta mig en sönderslagen bergsprängare av mina äldre jobbarkompisar som inte gillade att höra introt trettio gånger på raken med full volym!!!
Senaste kommentarerna