Jodå, Tranströmmer får godkänt. Jag är med på banan även om det säkert finns metaforer jag inte kan tolka. Men väldigt tacksam att läsa och tankeväckande. Sen är vi ju strokekompisar, det är inte det sämsta. Tacogratängen var härlig idag, och blåbären på plats i den välfyllda frysen. Nu är det bara att spika igen fönsterluckorna och invänta april.

Och vänta på miljonvinsten förresten! Jag och B vann 125 kronor på Triss som ska omsättas i en vinstlott som ger minst 100 000. Alltså 50 000 var. Om det stannar där gör jag nog inget speciellt, möjligen någon extra resa till Vilhelmina fram emot jul och resten för en regnig dag… Kul måndag (ja, dröm om det…)

Idag inträffade det otänkbara! Nyss hemkomna från stormarknaden skulle lite after dinner kaffe avnjutas. Då visade det sig att det inte fanns någon java i huset. Katastrof! Men en snabb resa tlll närmaste bryggkaffeutminutieringsställe, eller "affär" fixade det hela.

Hör Leif GW på tv. Måste läsa hans bok, den verkar självutlämnande och facinerandfe. Jag är imponerad av i stort sett alla som presterar en bok. Har själv orkat med en liten novell på sex sidor som någon stackars olycklig av er läsare kanske minns att jag utsatte er för. Och bara det var ett jäkla jobb!!!

Kanske särskilt imponeras jag av en liten grupp författare, nämligen de som i sin envishet närmar sig rättshaverister. Enkelt uttryckt de som skriver gigantiska verk som ingen läser.

Pensionerade officerare som presterar 600-sidiga jätteböcker om sveriges armés val av hästskor under 1600-talet och så. Ett enormt jobb på något som ingen läser.

Nu får det i alla fall vara bra för ikväll. Jag ska testa att läsa vår senaste nobelpristagare, Tranströmmer. Han sägs ju ska vara så tillgänglig så jag ska prova att se om jag begriper nåt. God kväll…

Ja, jag är nöjd. Fick ett påpekande på sprickan i rutan. Men på bilprovningens nyspråk heter det underkänd utan krav på ombesiktning. Så den ska jag byta. Blankt papper för övrigt. Så ni mina tusentals (ser ni nåt gult klibb runt datorn  är det ironin som rinner ut…) fans kan sova lugnt i helgen.

I morgon ska bilen in på granskning. Jag är inte ett dugg orolig även om jag är säker på att en inte blir godkänd. De här Renaulterna har leder som nog är gjorda av modellera i framvagnen och blir glappa på nolltid. Och sprickan i framrutan som J varnade om då den var ett litet stenskott är också en riskfaktor. Annars är jag lugn. Den har gått 5 500 mil och är pedantiskt och dyrt servad.

Jag har alltid haft bra relationer till besiktningspersonalen och det kommer nog att fortsätta. Men kanske bäst att jag ger taxipengar till min assistent som ska sta det hela…

Den något intetsägande bilden ovan visar min förra bil, den som krockades och indirekt troligen räddade mitt liv eftersom de hittade en tumör hos mig på sjukhuset. Alltnog, en trevlig bil som gått som demobil på Bil o Traktor. Den hade nog allt som går att stoppa in i en vanlig Renault. Fick i stort sett lika mycket av försäkringsbolaget som jag fick ge då jag köpte den. Bra affär och trevlig bil.

Men i den rika bilfloran jag äkt, vad finns det som jag helst glömmer?

En bil som bara lämnat vaga avtryck var en Opel Rekord 1969 som jag hastigt  och lustigt köpte hösten 1979, tror jag. Jättefin bil men saknade två saker Opel saknade på den tiden. Vinterväggrepp och Värme. Efter att ha halkat och frusit några veckor blev den parkerad bakom väggen tills en entusiast kom och köpte den. För Opel av dessa modeller hade en grupp fanatiska entusiaster på den tiden. Och nu skulle jag gärna ha en i garaget…

Min första Renault, en 20 TL-77, blev bra men inledningen var något chockartad. På väg upp till Vilhelmina var jag tvungen att stanna och gå en sväng runt den. Bara för att kolla om något var allvarligt fel. Kan en bil gå så jäkla dåligt på vägen? Men det var ju bara en vanesak. Fjädringen var mjuuuuuk, och lät du bara bilen sköta vägvalet och glömde det där om aktiv körning så var den enormt bekväm!

Det var några små minnen. Fler finns på lager om jag får för mig det. Ha en trevlig natt nu och sov gott.

Var på föreläsning om hur du som rörelsehindrad kan gå ner i vikt ikväll. Riktigt intressant för i stort set alla som börjar använda rullstol går upp i vikt.Och vägen ur detta är inte så mycket motion som att äta mindre. Att röra på sig har många andra vinster men inte just viktminskning. Jag tycker att jag är en bra bit på väg men ska justrera lite saker efter i kväll så blir det nog bra!!!

Konstaterar att det är 24,5 grader i lägenheten. Till och med min vän Bloggdrottningen skulle nog kunna ta av tjocksockarna! Den här lägenheten är som gosigast när temperaturen närmar sig -25. Men det är å andra sidan inte långt borta nu..

Tack för trevliga kommentarer som droppat in. Alla publiceras inte, en del vill jag gotta mig år helt själv. Det är nu ungefär två år sedan jag provade deta med blogg – och fastnade. Och i skrivande stund har man gluttat på den ungefär lika ofta som det finns innevånare i Umeå, runt 112 000 gånger.

Söndagen kommer att gå i religionens tecken på så vis att det blir en vilodag.Kanske gör jag mina planerade festarrangemng i tanken. Hade tänkt ha en whiskyfest här hemma i november och jag är rena Bindefeldt då det äller sånt, gillar verkligen att hitta på det lilla extra.

"Den vår de svaga kallar höst" var det väl någon som skrev? Men det är svårt att vara helt opåverkad då vinden sliter i gula löv. Men det är mest av praktika skäl för att rullstol och snö inte är kompatibla. Även den nedsablade novembermånaden har en stor portion charm som spänner från det mörka och murriga till den första snöns renhet. Dessutom fyller minst två av mina vänner år så det är läge att träna på "Ja må du leva".

Ha en mysig söndag. Tjocksockar och värmeljus är nu tillåtna!!!