En kommentator hade vänligheten at utnåmna MIG  till legend! Lätt chockad men glad yrar jag runt med rullstolen. Men kan med råge kontra för antalet historier om kommentatorn ute i världen torde vara betydligt fler än de om mig. Men kul var det!!!

Om en månad ungefär, har jag tänkt ha en liten tillställning för goda vänner. Mat, lite dryck och kanske att det blir lite underhållning i slutändan.

Men i Sten Bromansk anda – musikgurun från skåne åt nämligen middagen baklänges ibland – har jag börjat med att fixa komponenter till efterrätten. Utan att vara någon nobelmiddag-ätare har jag provat lite olika matmiljöer.

En fantatisk middag i Ormsjö med Ralf Edström, Åby Eriksson och resten av VM-laget -74 minns jag gärna. Som jag avrundade med en intervju med herr Edström i en glänta bakom Folkets Hus. Och maten var dessutom god!

Vid ett annat tillfälle i Dorotea på hotellet hade jag Torbjörn Fälldin som bordsgranne. Mitt emot satt den gamle storlöparen Dan Waern och bordet var välbefolkat av andra gamla storstjärnor.

På den tiden finansministern hette Allan Larsson åt vi lunch tillsammans i Södertälje. Jag hjälpte en tjejkompis med foto till ett reportage.

Och nu aktuelle partisekreteraren Carin Jämtin delade jag en lunch med för inte så länge sedan. Hon hade lusekofta och verkade som en alldeles vanlig människa…

En höstdag på Hotell Wilhelmina fick jag förklara paltens mysterier för en nyfiken och väldigt trevlig (vad som än sägs i media) Björn Ranelid.

Men en middag med gamla vänner smäller ändå absolut högst. Det ser jag fram emot!!!

Tja, tyvärr måste jag klämma ur mig en bleklagd ursäkt. Jag skriver som ett arsle ibland. Men det finns omständigheter som förklarar att bokstäver och ord ibland fattas. Till att börja med skriver jag allt med höger pekfinger. Det i sin tur innebär att blicken vilar på tangentbordet och små missar på skärmen kan passera. Sedan är jag säker på att det händer att signalerna från det trådlösa tangentbordet inte alltid hittar fram.

Sedan har förstås långvarig syrebrist under min första operation och – främst – stroken 2008 satt vissa spår. Om jag har typ åtta hjärnceller kvar och sex av dem är på något annat möte så märks det. Nej, det var bara en lite skämtsam syn på det, men observansen är inte 100 %. Jag kan missa småsaker trots att jag korrläser.

Men trots allt har ni ju haft fördragsamhet och gått in för att kolla i alla fall. Och just idag har ni gjort det 114 000 gånger vilket känns jättebra!

Och jag ska fortsötta att leta mig fram över tangentbordet – förhoppningsvis till er förnöjelse…

Det här med "legender" vad det nu egentligen innebär är olika. Många har en artist högst upp på sin idol-lista, många minns Olof Palme och andra menar att större än Bertil Perrolf kan man bara inte bli. Till exempel.

Jag har några andra namn: Jag växte upp med texter av umesonen Anders "Bostic" Envall. Han skrev i flera motortidningar, främst Bilsport och var/är en sanlös ordtrollatre. Hans gatbilsreportage från Köpenhamn nån gång på 80-talet i nyss nämnda tidning är nog det roligaste jag läst! Dessutom kanske legendstatusen stärks av det faktum att vi aldrig pratat. Däremot såg jag honom i den nu avsomnade affären Autoshop en gång. Jag tror att han är en duktig filmmakare i Göteborg nu om hann inte hunnit byta bana.

Nära honom ligger en kille jag nog egentligen inte har så mycket gemensamt med, om han är "höger" så är jag "vänster" om man säger men jag beundrar hans enorma kreativitet och arbetsförmåga. Kjelle Gustavsson är namnet och han är skapare av en annan stor motortidning,  Power Magazine. Allt är ju inte svart och vitt här i världen, vi har som sagt inga grundvärderingar gemensamma men då jag träffade honom på bilträffen Power Meet 1993 var han jäkligt trevlig!

Under perioden då jag åkte raggarbil träffade jag några figurer som så småningom blev legender i vissa kretsar, dock kanske inte i mina. Legendstatusen fick de postumt efter ett ofta rätt struligt liv så det är lika bra de får fortsätta att vara anonyma…

Men närmast de flertalet menar med legender var jag på Sweden Rock Festival 1999 då vi nästan satt i knä på Deep Purple på en gräsmatta under en spelning med Entombed.

Det var några legender. Håll till godo…

Den miljonvinst jag halliucinerade om förra veckan blev betydligt beskedligare 25 kronor. Men den lott vi kommer att ta ut blir i sin tur vinstlotten med många nollor!

I motsats till de flesta har jag inte tänkt resa upp pengarna. Det känns som lite opraktiskt att bli globetrotter i min nuvarande situation. Tyvärr har jag ju det mesta jag behöver. Ja, Hawai lockar lite, det verkar jäkligt fint. Men 14 dagar där kan väl inte kosta mer än typ 40 000 – 50 000. Sen har jag ju 450 000 kvar om vi fantiserar om att vinna en miljon som vi delar lika. Att uppdatera datorbiten kan ju vara bra för prylarna är från 2003. Säg 10 000 för hårddisk, större skärm och bra skrivare. Om jag tar i så jag svimmar samma summa på kläder. Bland annat en skinnjacka som anpassas för mig. D v s XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX på jackan men armlängd för en guldhamster.

Puh, 430 000 kvar. Det här börjar bli jobbigt. Lycligtvis finns ju de som verkligen behöver . Och har jag så mycket tillgångligt är det helt klart ett par projekt som får dela på 130 000. Dels Vaggan, en satsning på ett barnhem i Littauen. Det speciellt fina är att 100 % av insamlade medel går till barnen, inget till administration. Och med ICA kuriren, Microsoft och Dagens Medicin bakom får man nog kalla det superseriöst och det har ochså gjort mycket . Mitt andra projekt skulle vara att placera ut ett antal hjärtstartare i Vilhelmina kommun, på strategiska platser. 3-4 stycken borde rymmas i den budgeten.

300 000 kvar. De får väl gosa till sig på kontot OM något skulle dyka upp….

Ja, så blir det. Nästan säkert…

Dagen inleddes på ett sätt som signalerade att det nog är bra att skärpa till sig. Jag var en sekund från att gnugga in rakgel i stället för frisyrskum i den glesa och tunna matta som vissa vill kalla hår och som tacksamt nog döljer en del av mitt ansikte.

På väg till gymmet bevittnade vi en blådåre som körde om bilar precis före en rondell vilket innebar att han hamnade på fel sida och nästan krockade med mötande trafik.

Glömde plånboken hemma, dessutom. Vilket betydde att det inte blev några inköp av fredagsgodis i form av insulin. Ja, det är ju gratis med jag måste ha legitimation. Tur att jag har hemma så jag klarar mig.

Men i helgen ska i alla fall Det Stora Varuhuset besökas. Alla lådor i bokhyllan och det na skrivbordet som saknat handtag och knoppar ska förses med sådana. Och två takhalogenlampor inhandlas. Sen löser vi ju in våra fem lotter, jag och B och sedan blir det ju en massa press och foto och smörgåstårta.

Min "Att göra" lista blir alltså: Köpa handtag. Bli miljonär. Trevlig helg!!!

I skrivande stund väntar jag på en flicka som ska avlasta mig bördan av en videogramuppspelningsapparat. Den ska lyckliggöra en ännu mindre flicka med mysiga barnfilmer, vilket måste räknas som ett hedervärt uppdrag.

Så småningom kommer den kanske att placeras i mormoderns ladugård och stimulera kossornas livsmiljö med trevliga musivideos, s k "milkshakes". Observera att det hittar jag bara på men det var kul att skriva!!! Men det skrevs ju en gång en bok "100 sätt att använda en död katt" så varför inte "Några idéer för användning av gammal video".

Ett alternativ är att placera en väldoftande ostbit som lurar in omisstänksamma möss. Då luckan slår igen sitter de i fällan och kan sedan bäras ut i skogen och släppas loss.

Det är också ett lysande gömställe för hushållskassan, för man kan konstatera att det är vääldigt osannolikt att någon snor en gammal VHS.

"VHS-kast" kan bli en ny gren i byatävlingar där då förstås längstkastande vinner.

Uppspikad i ett träd vid stugknuten och lätt anpassad kan den fungera som en högteknologisk fågelholk. för de mindre arterna. Smörsångaren och den lätt slemmiga porrpippin (eller var det "pippa?") trivs och babybirden förekommer rikligt.

För övrigt kan ni notera att det här är den enda text som producerats i Sverige idag som inte uteslutande handlar om Håkan Juholt…

Det står en video på min köksbänk. Jag erkänner öppet att så är fallet. Alltså VIDEO !!!!, en sån där grej som du stoppade stora plastlådor i och kunde sedan njuta av en film av något slag.

Det är alltså inte DVD, Blueray, Greenfeet, Whiteboard eller något annat format som den moderne svenskenkan förväntar sig. Den köptes 2005 men hann knappt användas innan DVD:n gjorde sitt intåg och mitt problem är enkelt men kanske lite generationsrelaterat. Vad ska jag göra av den?

För icket att jag tänker fråga någon i omgivningen om de vill ha den. Då blir jag ju fulltändigt kategoriserad som gammal stofil med stärkkrage, Raketost och telefon med nummerskiva. Ni vet en sån som hävdar att Volvo PV är den bästa bil som byggts. Och vem tar den risken??

Samtidigt bär det mig emot att slänga ett styck ny och oskadad (hoppas jag i alls fall den har inte varit inkopplasd sedan 2005…) teknik enligt moderna principer.

Så den står där och glor och ger mig dåligt samvete.

Redan på 80-talet försatte en jämnårig kompis en tjej som jobbade på ett stort varuhus i chock då han frågade efter en "sydväst". Hon var övertygad om att det var Dolda kameran.

Så det är lätt att bli omodern. God morgon…

Ja, det var jag idag. Magnetfoto och dessutom lungröntgen. Rutin var sjätte månad för mig. Besked om någon vecka eller så. Och vad äter man i morgon? Numera är det idé att kolla i frysen. Igår skrev jag om bilnamn. Ett som snurrat på nätet är modellen Honda Fxxxxa. Men är finns en gren som hävdar att det är en luring, att Honda inte alls lanserat en modell med detta "kvinnliga" namn. Jag är böjd att tro det för alla marknader undersöks nu så ett nytt namn inte är stötande.

Det är en annan sak om man är ett danskt jordbruksredskap som råkat få namnet "Bogballe". Hörde på radio om en dansk som bokade skidor på en vinter ort och orsakade viss munterhet med sitt efternamn, "Langballe".

Bilar och namn har säkert inneburit en hel del huvudbry genom åren. De här små reflexionerna är inte nödvändigtvis korrekta, men hyggligt underbyggda i alla fall. Precis som det mesta jag presterar.

Porsches legendariska 911 skulle egentligen hetat 901 med Peugeot hade skyddat konstruktionen med tresiffrigt nummer med en nolla i mitten.

Vår kära "Amazon" fick bara heta så i Sverige på grind av en brasiliansk moped med samma namn. Utomlands blev det 121, 122, 123 i stället.

Audi hade beteckningen "CC" på sina modeller på 80- och 90-talen. Sägs betyda "Complete Comfort".

Citroen presterade en "Citroen CX 25 GTI Turbo II Prestige ABS" som väl behövde nästan hela bakluckan för modellbeteckningen.

Chevrolet Nova floppade i mexico. "no va" på spanska sägs betyda "fungerar inte" eller något liknande.

En kanadabyggd Pontiac Parisienne från de goda åren på 60 och 70 talen är egentligen ett Chevrolet Impala chassie med pontiacskal.

Ferrari har lånat detaljer i instrumenteringen från…Fiat!

Peugeot hade 10 000 mils motorgaranti på sina 404-dieslar vilket var fantastiskt tyckte många.

Och Folkvagn delade ut klockor till de som kört en bubbla 10 000 mil utan ingrepp vilket var ett tecken på exeptionell kvalitet på 50-talet.

Däremot de amerikanare, Cadillac, Buick och liknande, som efter något år som representationsbil eller något sådant, köptes av åkaren Torsten Pamp fick ett hårt liv. Baksätet slets ut och sedan överlastades de grymt med tidningar och fick gå ibland upp till 130 000 mil med gasen i botten i mellansverige mellan städerna. Den eran varade tills Pamp och andra gick över till vans och pick upper.