Demokrati och regionfrågan

Regionfrågan och ansvarskommittén kommer med sitt betänkande idag. Jag har inte hunnit ta del av underlaget än men jag hoppas att indelningen sammanfaller med gränserna för sjukvården i Norrland. Jag har fortfarande svårt att förstå dom som är negativa ur demokratisynpunkt. Att ge uttryck för hur samhället ska organiseras kan jag inte se är odemokratiskt. Skapa debatt om frågor som berör människor är i hösta graden kärnan i en demokrati och därför förstår jag inte kritiken som framförs gällande artikeln om regionindelning som jag med flera skrivit.

Att staten i alla dess roller och med tjänstemän på verken, länsstyrelser med mera skulle vara mer demokratiskt är en direkt osanning. Inflytande över bland annat planeringen av infrastruktur kan väl inte bli sämre än den är. Att tro att samarbetet och resursutnyttjandet bara skulle ske på frivillig väg är en utopi och med en ny ordning är det ännu viktigare med kommuner i samverkan. Jag tycker att det är demokratiskt riktigt att politiken får fatta de beslut som idag fattas av statliga tjänstemän, i alla dessa statliga myndigheter. Att politiken får fatta fler beslut är kärnan i att bilda nya regioner. Jag och andra som skrev artikeln har inte med ett enda ord sagt att staten ska avhända sig sitt ansvar för regionalpolitiken eller något annat. Vi vill bara ha ett större inflytande. En regionindelning där sjukvården utgör basen känns är, i alla fall för mig, rätt. För mig är det långt mycket viktigare än de regionalpolitiska medlen som länsstyrelsen har, 120 miljoner, mot sjukvårdens 4 miljarder i vårt län. Nuvarande gränser med länen är för små, det har jag känt, inte minst i byggandet av nya järnvägar som sen ska ha en kollektivtrafik som går över gamla länsgränser.

Mycket har förändrats sedan Axel Oxenstierna beslutade om län i början på 1600-talet. Jag är helt säker på att hans organisation inte tillkom av demokratiska skäl utan för kungens möjligheter att styra och kunna tukta folket vilket fortfarande sker på många olika sätt i den odemokratiska uppbyggnaden som finns idag. Nu försvaras denna indelning i ett öppet Europa där regioner bör ha någon jämvikt i styrka. Att ämbetsmän och landshövdingar går ut och försvarar detta system förstår jag då deras makt flyttas till politiken i en ny demokratisk regionindelning där personer kan bytas ut vart 4:e år i val. Vi behöver en ny regionindelning byggd på folkvalda. Axel hittade inte rätt hur organisationen skulle se ut för 400 år sedan och ingen vill väl ha en tillbakagång till det samhället. Samhället måste organiseras efter dagens och morgondagens uppgifter.

Vi får säkert gott om tid att diskutera innehåll och gränser men där man kört igång regioner som i Västra Götaland och Skåne finns bara positiva effekter, ur alla synpunkter – inte minst demokratin. Att ligga kvar vid gamla gränser är en tro på att Axel Oxenstierna hittade rätt för flera hundra år sedan.