Vårdnadsbidraget – en kvinnofälla, luftmiljö och mer om demokrati i Storuman

Igår var Anders Sellström (kd) heltänd när motionen om vårdnadsbidrag var uppe i kommunfullmäktige som en gemensam motion från alliansen. Det har varit och är kd:s viktigaste fråga att få till ett system med 3000 i månaden för att kvinnan ska stanna hemma och ta hand om baren. Jag ska inte upprepa alla de argument som hela tiden funnits för att avslå motionen. Däremot kan jag till min glädje konstatera att 4 av 5 folkpartister gick emot vårdnadsbidraget. Det är självklart glädjande att folkpartisterna på lokal nivå står emot partipiskan och röstar efter sin övertygelse. Dessutom är Marianne Normark gruppledare för folkpartiet i landstinget. Däremot gick inte Maria Brömster mot partiet vid riksdagsbehandlingen utan då ven partipiskan. Det är klart och tydligt att detta var en eftergift för kd och att detta egentligen är det enda kd fått ut i regeringsställning samtidigt är det nog framförallt folkpartiet som fick vara förlorare i den här frågan på nationell nivå. Jag kan också konstatera att moderaterna mera pliktskyldigast röstade för vårdnadsbidraget och det var inte var med någon större entusiasm man gjorde det.

* Miljöproblemen i centrum
Det finns partier som vänstern och miljöpartiet där det inte går att få förståelse för att det är nya vägar som måste till om vi ska få en renare luft. De tror inte ett dugg på all kunskap som finns utan vet bättre än alla lärda. Men samtidigt som de röstade för att införa gratis parkering för miljöbilar vill de också kraftigt höja parkeringsavgifterna. De verkar inte se att etanol och miljöbilar, ja alla fordon som har förbränningsmotorer, bidrar till problemen med luftmiljön. Det enda som hjälper är att folk tänker till. I Umeå är det relativt korta avstånd och man kommer fram på kort tid fram till nästan alla arbetsplatser om man cyklar eller går. Detta plus nya vägar ger en bättre miljö och dessutom bättre hälsa.

* Utrensningen i miljöpartiet
Det framgick också igår med all tydlighet att utrensningarna och utfrysningarna i miljöpartiet fortsätter. Det har varit ovanligt tyst i media och lite analyser av den personkult med Alireza och Jabar Amin i bakgrunden bedriver. Miljöpartiet i Umeå har numera blivit klanen Amin än ett parti och alla som inte går i deras fotspår fryses ut. Vi har kunnat följa detta sedan kupperna började när de hade sina nomineringar och hur man skrev in familjemedlemmar för att gå och rösta enligt klanens order.

* Revolutionärer
Det är nästan samma med Trotskijklanen i offensiv. Hur de finansierar sin partiverksamhet har ingen kommit åt och granskat. Inte heller hur deras ledare lever på löner som inte är en millimeter i närheten av vad kollektivavtal ger. Stämmer det som tidigare redovisats så ligger de långt under existensminimum. Jag är lite förvånad över att det finns människor som röstar på ett parti med en sådan struktur. Ett parti som vill ha den ständiga revolutionen, ett totalitärt parti eller rättare sagt en sekt som styrs av en inre kärna och som inte tål att någon verksamhet drivs och ägs av privatpersoner. Själva går de inte ut och talar om helheten i sin politik och vilket samhälle de skulle vilja ha om de fick bestämma. Den kommunistiska ideologin ska inte ha någon bevarandestämpel på sig av någon länsantikvarie för vi får väl för folkets skull hoppas att kommunismens tid är över en gång för alla.

* Mer om demokrati i Storuman
Ser att kommunalrådet i Storuman tycker att jag tar i om alliansen samarbetar med avhopparna i kommunen efter gårdagens blogg. För mig handlar det inte om att lägga mig i Storumanpolitiken utan att slåss för demokratin. Som jag tidigare skrivit har vi partival med personvalsinslag. Det innebär att de som lämnar ett parti och inte lämnar uppdragen för det parti man blivit invald på har gjort ett bedrägeri mot väljarna. Demokratin ska man vara rädd om då det alltid finns antidemokratiska krafter. Sitter utbrytarna kvar och leder skolan så sker ett organiserat samarbete. Gunnar Åström säger att man sköter sig själva och det får man göra. Men för mig är alltid kampen för demokrati överordnad olika samarbetsprojekt.