Fordonsindustrin i kris, företagsundersökningar & kommunernas ekonomi

Ja, det är ingen nyhet vid det här laget kan tyckas, men runt om i världen gör regeringarna massor av saker då den är viktig för sysselsättningen. Branschen har hamnat i en akut kris på grund av finanskrisen som orsakats av ansvarslösa banker, framför allt i kapitalismens hemförlovade land USA.

Idag har jag och andra diskuterat fordonsindustrin och bilden om hur det ser ut är lika i hela landet. I Sverige har vi världsledande företag på lastbilssidan samt betydande i personbilsindustrin, den senare är tyvärr en del i den amerikanska industrin som inte hängt med i utvecklingen.

Maud Olofsson är den som är ansvarig för näringspolitiken i Sverige och regeringen har fattat beslut om ett program på 28 miljarder med bland annat lånegarantier, undsättningslån och forskningsbolag. Än så länge händer dock inte ett enda dugg då inte en krona har börjat operera. Det saknas nog både vilja och kompetens för att inse vad bilindustrin betyder för Sverige som nation.

En industri som skapar jobb, skatteintäkter och forskning och utveckling på många platser. Den ger således välfärd. 5 000 arbetslösa kostar hela 2,5 miljarder kronor per år. Vi saknar därför en bra svensk näringspolitik och risken för att företagen väljer att lokalisera sig i andra länder är uppenbar på grund av regeringens syn. Regeringen tycks tro att skattesänkningar och hushållsnära tjänster är framtidens lösningar.

Utbildningspaket som såväl samordnare som lokala politiker och industrin efterlyser har vi inte sett skymten av. Jag tror att regeringens mål är att skrota den svenska fordonsindustrin som har gett så mycket jobb och välfärd över tiden. Den måste ges chansen att överleva i en akut kris i ekonomin. Regeringen för ett högt spel.

* Undersökningar
Titt som tätt får vi höra talas om olika utredningar som ska visa på företagens syn på kommunerna. Ofta ligger Bjurholm bra till i dessa undersökningar. Nog kan man undra om det verkligen är så bra med det underlag som finns i en kommun på strax under 3000 invånare och med få företag.

Jämförelserna handlar om hur man upplever den egna kommunen. Det är dock inte säkert att det som är bra i Bjurholm passar bra i Umeå. Skattesatser och vad man gör själv i kommunerna kan skilja sig åt. Vi vet att kommunen har en hög skatt och anser sig ha svårt att klara av verksamheten. Utan samarbete mellan kommunerna skulle det vara omöjligt att fortsätta som man gör. Likaså är entreprenadutsättningen i stort sett obefintlig i Bjurholm, vilket inte bekymrar Bjurholms näringsliv.

* Törs inte lokala borgare säga något?
Regeringen verkar ha lagt munkavle på sina lokala företrädare. Jag känner många politiker och diskuterar gärna öppenhjärtligt om vad som sker. Jag är dock besviken på att man inte törs öppna käften och tala om vad man tycker om kommunernas situation när det gäller ekonomin och kommunernas ansvar. Som kommuner kan vi inte och ska inte ta över vad som är statligt ansvar. Men varför törs man inte kritisera det som är fel. SKL:s ordförande han har i alla fall kurage att säga att kommunerna behöver mer pengar.