Bilar 🚘🚗 Fåglar 🦜🦤 och allt runt omkring

Av , , Bli först att kommentera 11

Åkte ut till Klabböle igår. Vädret var väl inte jätte inbjudande, men det hade ju kunnat vara värre. Vi var inte ensamma där borta, minsann.

Kenneth (alias) Fjuppe, kom och satt sig vid bordet där vi intog lite kaffe och fikabröd. Det blev prat om Camaron, och jag påminde Åke om vad Fjuppe sagt vid ett tidigare tillfälle under sommaren. Ett enkelt sätt att kolla om vakuumklockan funkar som den ska. Så det la jag till. ”the to do list” när vi kom hem.

Körde över Sörfors/Brännland hem, enbart för att det känns bättre att köra en rundsväng, än en sväng dit, och samma väg tillbaka. In i garaget med bilen, själv gick vi in och åt lunch, medan bilen kallnade lite.

Hoppade ner i garagekällaren och påbörjade operation rengöring, för att eventuellt lokalisera läckage av växellådsolja.

Och Elisabeths tips, lönade sig. Jag rengjorde vajern till hastighetsmätaren, som går in i struten som sitter bakom lådan. Där dröjde det inte länge förrän man kunde se att det kom en droppe rullande. Så, här är felet, åtminstone ett av dom…

Åke lossade på slangen till vakuumklockan och provade suga luft, men den var stum. Vilket betyder att det är fel på den med. Se där ja, det går framåt.

Planterade en skål i blomman vi har ute på gården, så att nötkråkans nötter, får stå en bit ovanför backen. Kråkan väntade tålmodigt på nötterna.

Jämarns vad den åt Påminde om en hackspett då den plockade nötter ur skålen, som tömdes ganska snabbt. Det kan ju förstås vara så att han haft hjälp. Åke har sett 4 nötkråkor, och vi har ju, för all del, andra fåglar här med.

Nicco skulle bort så jag gick över en sväng till hennes Sambo. Gav han mat och lite bus.

Kunde ju inte låta bli att fota den lille killen med pipan i munnen. Den fick jag av min mormor Sadura, för en jädrans massa år sedan. Fast…haha, jag fotade med filter.

Apropå bilder och att sanningen är inte alltid det man ser. Titta på den här bilden, klura en stund och se om ni får den att stämma med verkligheten.

Ska vi tro och hoppas på vackerväder idag. Ser i alla fall ut att kunna ljusna lite. Jag hoppas verkligen man får chansen att sitta ute en stund. Behöver det, på riktigt 🌞

 

Här har ni svaret på hur det egentligen ligger till med tjejen på bilden.

Hon står nedanför en stenmur som löper jämns med gräsmattan. Och stenarna bakom henne, flyter ihop med mönstret från stenmuren. Coolt va? Ha en fin söndag, allihop!

Bilens 6 sidor…

Av , , Bli först att kommentera 12

Blev lite tvärt intensivt, igår förmiddag. Ni vet, när man missbedömer det man tänkt hinna göra innan en viss tid. Plötsligt inser man att det kanske är läge att sätta igång. Åke skulle fixa Audin så jag skulle ta Åkes SAAB. Den behövde egentligen en upp putsning på bilens alla 6 sidor. Jo, den har 6 sidor, jag lovar. 

Utsida, insida, undersida, översida, framsida, och baksida. Eller näe, den har nog fler…bettersia och sämmersia, beroende på skicket på bilen som helhet 😁 Jag hann med 1½ av dom. Insidan och lite hött som bött på utsidan.

Snabb uppdatering! Paul Smith, en vän från fejjan kommenterade mitt inlägg där, med följande sanning, faktiskt ”Glöm inte vänstersia och högersia, vilka ALLTID är på samma sia, och inte har ett dugg med var betraktaren står!” Klockrent, säger jag 🤣

Apropå sidor, böcker kan nästan ha oändligt med sidor, och dom kan också ställa till med huvudbry i många avseenden.

Efter städet, slängde jag in mig i blåbärs busken då jag hade tänkt göra en blåbärs pannkaka som Åke skulle få till middag. Har aldrig gjort det förut, har nog trott att det är en vanlig smet man gör av, men…nopp. Här är receptet jag utgick ifrån. Lägg märke till meningen längst ner 😐

 

 

Jo jag glömde sockret, kan ha varit därför den smakade aningens salt, faktiskt.

 


Iväg och hämtade upp vännen som skulle med på fikat. Vi började på Rusta. Jag införskaffade en påse nötter till fåglarna. Vi har ju Sibiriska Nötkråkan på besök, och den hittar tydligen inga kottar. Så den är i fågelmataren och käkar. Jag tänkte att den vill kanske hellre ha nötter. Vi provar med det.

Vidare ut på Nybro. Go´macka och kaffe

Yes, det blev en godbit också, min favvo, förutom kanelbullen som kommer längst upp på en eventuell Topplista över fikabröd/godbit.

Hem och byte av kläder och bil. Åkes service av Audi, med byte av luftfilter och annat hade gjort att lampan släcktes på instrumentpanelen. Tror ni att den fortsatte vara släckt?……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………..NOPP!!

Jag hann lägga in backen, vrida på ratten och då BAAAM, där tjöt den och började lysa igen. Och nej, den gick inte ett dugg bättre än innan. SKITBIL!

 

Trevlig middag med Elisabeth. Prat och planering. Jodå, vi spikade faktiskt en plan som rör nästa sommar, kan ni tänka. Den får ni klura på ett tag 😜

Idag ska Camaron ut ur garaget. Vi åker till Klabböle på bakluckeloppis. Vi ska inte sälja nåt men se om det kanske är fler finbil ute och om nån kan tänkas ha nåt i skuffen.

Ha en fin lördag!

”Vad skådar mitt norra öga?” (what beholds my northern eye)

Av , , Bli först att kommentera 12

Gick, med start från Östra Station, till Strömpilen, sedan upp på Sofiehemsvägen och tillbaka mot NUS och sedan ner via Stationen. Blev cirka 9500 steg. Hade inte fått igång stegmätaren så jag fick gissa vart halva vägen var…typ. Nå, det är världsligt, jag vet ju själv VART jag gått, i alla fall. Mitt lokalsinne till trots, hahaa…

Plötsligt, efter vägen…”Vad skådar mitt norra öga?” (what beholds my northern eye). Och vart, förutom i Norrland, då solen skiner och det är lite höstlikt, så ramlar man över något liknande?

Vadå för istappar…NU?? Började givetvis spekulera. Om detta har stått framme sedan nån gång i vintras, och det fortfarande står kvar på gatan, så måste det vara en handlingsförlamad fastighetsägare. Eller…har tegelstenarna ramlat ner nu, som i under senaste dagarna och dom återbrukade en varningslapp för uppmärksamhetens skull?

Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag hade då inte velat bo i det huset, om det inte hålls efter, bättre än så där. Såg förresten en hel del, byggnader efter vägen som såg rätt slitna ut. Garage som delvis saknade portar och som hade hälften av platserna tejpade, så ingen skulle parkera där. Igenvuxna trädgårdar med mera. Jodå, jag vet minsann att det kan finnas en uppsjö av olika orsaker, så jag ska inte lägga ner mer av min tankeverksamhet på att klura på det.

Det byggs ju även nytt, lite varstans. Slängde ett getöga (I threw a goat’s eye) på byggnationen vid Östra Station. Fascineras av arbetarna som får agera cirkusartister ibland.

Blir nyfiken på hur slutresultatet kommer att bli. Öbacka Strand och området kring NUS, är i ständig förändring. Såg en bild, tagen 1986 från Öbacka Strand

Och en från 2023

Klicka på bilderna för att komma till en sida som heter snedbilder. Där hittar ni bilder från andra områden i Umeå med omnejd, från åren 1983 till 2023.

Vi, jag och Nicco körde en sen träning igår. Hon kom och hämtade mig med Volvon, så vi åkte dit. Nåt vi vanligtvis inte gör, men ibland så… Gjorde en genomkörare, kändes bra. Det håller på vara dags för dom där rutinerna igen. Träningen har halkat efter lite men det har till största del berott på semester och allt som blev efter den.

Idag blir det fika med en vän, nånstans i Umeå, haha. Samt middag med Elisabeth, min vadslagerska och coola kompis. Jag häpnar alltid över allt hon tar för sig, allt hon kan och allt hon lär sig. Jag är imponerad!!

Ha en fin fredag, allihop, det tänker jag ha!

Mastodont, vet ni vad det är? Inte Googla nu…

Av , , 4 kommentarer 11

Blåbär, busken är full av blåbär 🫐 Jag blir lika häpen varje år, på riktigt.

Och nu har äntligen, buske nummer 2, vaknat upp och börjat producera bär. Inte vilka som helst heller. Jösses! Här är dom från buske nummer 1, tuggummit som referens.

Kontra dom från 2:an

Vilka mastodonter!!

Mastodonter, vet ni förresten vad det är för något? Utan att Googla nu…

Mastodonter var ett släkte av utdöda elefantdjur som levde mellan 10 miljoner och 10 000 år sedan. De hade koniska tänder som var anpassade för att äta löv, och vissa var håriga likt mammutar. Och ja, man kan använda mastodont som ord för att beskriva något jättestort 😁

Jag fick vara till sjukgymnasten igår och där inledde vi ”operation” stötvågsbehandling.

”En applikator genererar tryckvågor som med given frekvens och kraft bearbetar den skadade vävnaden. Stötvågsbehandling ökar metabolisk aktivitet i cellen, ger ökad blodcirkulation och ökad vävnads återbyggnad samt leder till minskad smärta. Stötvågsbehandling anses på detta sätt stimulera läkning i skadad vävnad.

Stötvågsbehandling har visat ge bra resultat vid skador som plantar fasciit, (hälsporre), benhinneinflammation, trochanterit, hopparknä, löparknä, tennisarmbåge, golfarmbåge, senskador i axel och impingement.

Blodcirkulationen i området ökas och en ny lindrig inflammation startas. Detta är kroppens naturliga reaktion vid läkning och reparation. Vid besvär med kalkinlagring i vävnaden har man kunnat visa att stötvågsbehandling resulterar i en minskning av kalkinlagringen – med minskade besvär eller utläkning som följd.”

Jag fick under 5 minuter, 1600 stötar mot punkten där det gör som ondast. Sjukgymnasten tog på sig hörsel proppar och jag undrade om det var för att han inte skulle höra mina skrik, haha…

Det kändes ungefär som nån som upprepade gånger (1600 gånger) skar med en liten kniv. Och efter 10 gånger säger hjärnan, jamen ge dig för f-n, fast det fortsätter.

Nå. Det var ändå inte jättejobbigt, smärtan blev inte värre än värst. Detta ska nu göras vid 3-4 tillfällen till med en veckas mellanrum. Sen vilar man 6 veckor för att sedan göra en utvärdering. Han sa också att jag förmodligen har Artros på gång i höften. Men det kan dröja flera år innan en röntgen kan visa på det. Men jag har typiska sådana smärtor.

Fick trösta mig med en bit blåbärs paj, så det blev ändå värt det 😜

Trevlig bokklubbs träff igår. Nya ansikten att försöka memorera, samt namnen förstås. Jag som suger på det 😯 Vi pratade allmänt om upplevelser vi haft, smått relaterade till boken vi läst. Och givetvis vad vi tyckte om boken, hur vi läst den, via ljudbok eller fysisk bok. Hur uppläsaren var (ljudbok), saker som vi saknar och vad som var bra.

Vi läste/lyssnade på, Fjäril i Koppel, av Zinat Pirzadeh. Det är en uppväxtskildring. Man får följa Shirins väg från barn till kvinna i Iran. Där revolutionen bryter ut och restriktionerna som följer med hennes ålder. Jag tycker att jag fick lära mig mer om ett land som jag inte tagit till mig så mycket av, tidigare. På gott och ont, precis som vanligt. Man kan ju växa av lärdom, men man kan även få gå lyckligt ovetandes, om man väljer att inte se eller lyssna. I det här fallet kommer jag att välja, att lyssna och se. Vi kan alla lära oss, tänker jag.

Nu är nästa bok påbörjad. Skilsmässan av Moa Herngren. För tidigt om ett uttalande, men jag ska ge ett då jag är klar med den.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Offret dängde upp förövaren

Av , , Bli först att kommentera 11

Hade en städdag igår. Känns inte som om jag hunnit med, ordentligt. Man är hemma en dag, för att nästa dag, vara ute på äventyr. Jobbet kallar, det ska göras, ärenden ska uträttas, räkningar betalas, man ska hinna underhålla sig själv. Promenader, träning, vännerna ska man absolut inte förglömma. Så, jag gjorde som jag alltid gör, höll många bollar i luften, då jag liks höll på.

Började faktiskt innan frukost, med att gå ut med hunden och blåsa iväg upp på Kvantum. Min frukost yoghurt hade nämligen tagit slut.

Ut på gården och plockade in blåbär. Gjorde en knäckig blåbärs paj och kokade en mjölkfri vaniljsås.

Det gjordes i samma veva som jag plockade ur kökshyllan och gnussade upp den och alla prylar som står där. Tror aldrig hyllan varit så vit sedan vi köpte den. Blir tyvärr så då man har ett kök utan fläkt. Alltså svårstädat…

Men nu är det städat och jag har minsann planer för den hyllan. Dom planerna väcktes naturligtvis medan jag höll på där.

Plockade undan saker som stått framme i väntan på nåt, fråga mig inte vad. Dammsög, torkade golv, gick över på Ica Nära och införskaffade lite blomjord. Planterade några blomskott jag haft i ett vattenglas för rotning

Pratade i telefon och tvättade kläder. Sen kände jag att nää, jag har redan gett bort några timmar från mitt onsdags pass, så jag frågar om assistenten som jobbar förmiddag, vill fortsätta till min vikarie kommer, och det gick alldeles utmärkt. Såå…wohoo, en extra ledig dag är inte fy skam.

Radio P4 i Västerbotten hade en fråga nu på morgonen. ”Vad är det som gör att du trivs och är kvar, där du bor?”

Många svarar att det beror på närheten till affär, jobb och andra bekvämligheter. Men är det så, på riktigt?

Klart att det kan vara pluspoäng, men viktigast av allt är väl att man känner sig hemma i hus eller lägenhet där du faktiskt har en stor del av ditt liv. Då kanske inte platsen, är absolut viktigast. Det är ju där du har din familj och allt vad som kan finnas i ens boende.

Sen kan man givetvis otrivas på grund av andra saker. Otryggt område, otrevliga grannar, buller ja allt sånt där som man inte vet, förrän man är där. Alla har kanske inte heller möjligheten att flytta, bara så där, heller. Då blir det ett ännu större problem.

Nåväl, jag trivs som fisken i vattnet där vi är just nu, i alla fall. Både på vårt område

Och i Umeå (på rätt sida av älven)

Sivert och Ewa kom hit på kvällskvisten och fick lite kaffe och blåbärs paj. Vi satt och surrade om allt möjligt- Samtalet gled in på inbrott och andra kriminella saker. Jag frågade om dom sett TikTok klippet med den 82 åriga kvinnan i USA, som blev överfallen i sitt hem, men det slutade med att förövaren fick åka plingpong Taxi till plåsterhuset. Det hade dom inte, kanske inte ni heller, så vill ni se en kvinna som kan ta hand om sig själv, klicka på bilden. Och hey…ha en fin onsdag allihop!

 

Kunde ha blivit ett sista inlägg, ever…😶

Av , , Bli först att kommentera 20

Jag och Nicco ska nog inte göra bilresor tillsammans till ställen vi aldrig varit till förut. Det är som gjort för att det bokstavligt talat, ska gå åt skogen. Fast det kan ju tilläggas att vi hittade ut ur skogen också, men…

Loppis hade vi ju tänkt oss, ja. Plötsligt var det jag som skulle sitta och googla fram nån lämplig sådan, inte alltför långt från verkligheten. Sen fick jag hålla i Google Maps och lokalisera vart vi skulle och vart vi var på väg. Gick väl halvdant. Sa det till Nicco vid ett senare tillfälle, att jag tycker det är roligt att hon ens ger mig det ansvaret då hon VET, att jag inte är världsbäst på sånt

Fortsätt, 300 meter kvar, fortsätt, fortsätt…FRAMME!!! Fast det finns ingen Loppis där. Gör en U- sväng, tillbaka, passerat, gör en U-sväng tillbaka, nä, finns inget eller jo, fast stängt eller nej…

 

Struntade i den och åkte ner till en annan Loppis.

 

Fast njae…inte var det vad vi tänkt. Grönsaker, nåväl, när vi liks var där så köpte jag ändå lite pären, gurka, krydda och en zucchini.

Jag hade kollat kartan till Ånge flera gånger innan vi åkte. Och sagt flertalet gånger, att vi ska över bron i Sundsvall och ta sikte på Matfors, och sedan fortsätta.

Det tyckte inte Niccos Goole Maps Nej, för tusan, sväng av vid Birsta och ut på svindlande vägar i urskogen. Kurvigt, 70 väg, 50 väg, uppför och utför. Vi hade ingen aning åt vilket väderstreck vi var på väg. Har kollat Eniro nu på morgonen, alltså…Blå markering är vår rutt. Med förbehåll för att vi kan ha åkt nån väg som inte ens finns på kartan.

Har inte ens koll på hur många mil vi åkte där innan vi kom ut på en större väg som pekade till Ånge. Och där tog vi sikte på Erikslund. Mm…fast så öppnade kvinnorösten munnen och sa högt och tydligt att vi skulle svänga vänster, ut i obygden. Här var vägen bitvis, som rallysträckor, med den skillnaden att enligt Nicco, hade inte ens rallybilarna hållit sig på vägen.

Till sist skrek rösten: -FRAAAME!! (jaja, den kanske inte skrek, men så fort rösten sa något kunde vi se hur den satt och hånlog då den gav direktiven. Jag hann lägga ut ett inlägg på FB, om att det kunde vara det sista inlägget ever…jag började nästan höra Banjos, därute i skogen.

Här ser ni vart vi skulle egentligen, och vart vi hamnade. TACK Google Maps, TRYGGT, NOT!!

Sista grejen, var att hitta deras brevlåda som hette BYN 176, fast 176 fanns inte, bara typ 132-175, och Byn 177-201. Inget 176 Då började jag tro att vi blivit förgiftade av något och hallucinerade. Nicco fick i alla fall tag i tjejen som kunde guida oss rätt. Hon visste inte själv varför deras adress inte fanns med nånstans, men hon visste att det var så. Synd att hon inte sagt det från början, men men…

Bilen, en Volvo 244 -87:a, verkligen jättefin!

Så det blev köp

Innan vi åkte frågade jag om bästa vägen till Sundsvall, och nej, det var absolut inte den vägen vi kom. Så det var egentligen bara raka vägen, följ skyltarna och tjopp tjopp kom vi upp på E4an norr om Sundsvall. Inga problem, what so ever!

Sedan gled vi hem i skymningen som övergick till natt. Jag var hemma 23.45, Zzzzz! Men då hade jag även varit upp på Mariehem och släppt av mamma som följde med till Övik för lite Bosse häng och sedan hämtade jag upp henne, på vägen hem, igen.

Ha en fin tisdag, allihop!

Varför, varför, varför…kanske därför, vem vet?

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag har aldrig sett…eller hm, (det kanske jag visst har gjort, men aldrig reflekterat över det), nån annan färg på rönnbär än röd.

Här är ett gäng orangea

När jag…reflekterade över dessa igår, googlade jag och fann fler sorter. Hade ingen aaaning om det. Dom heter Ullungrönn, och hittades av en svenska botaniker, Tor Nitzelius, på de Sydkoreanska Ullungöarna.

Titta på dom här

Och dom här

Jösses vad det finns rönnbär! Dom här gillade jag

Nåt annat jag reflekterade över igår, var denna artikel i Transport tidningen

Nä, det där är felformulerat. Det är faktiskt precis så, ALLA ska ha bilbältena, inte enbart en gravid person. Det är för att skydda dina inre organ, bättre att höftbenen tar smällen.

Nånting jag saknar är bälten som är konstruerade för oss som inte går med huvudet så högt ovanför marken. Jag har oftast bältet limmat över halsen. Vilket innebär att dom gånger jag är passagerare, sitter och drar undan bältet, vilket inte heller är optimalt.

Apropå längd…jag som så vackert varit 163, i hela min vuxna ålder, och stolt över dom, minsann. Fick en grym påminnelse om att äldre människor, brukar krympa på längden. Sally tyckte nämligen att det var en bra idé att kolla hur lång hon är, kontra jag. Vi dubbelmätte fler än en gång på mig, då jag tyckte att det var åt skogen fel.

Jag är numer 160, vart tog 3 centimeter vägen, och varför fortsätter näsa och öron att växa, varför är mitt 13 åriga barnbarn, 10 centimeter längre än jag, och varför kan inte pingviner flyga??? Så många frågor och så få, svar.

Fast å andra sidan, kunskaper, erfarenheter, visdom och såna där bra saker, växer med ålder, dom med. Så jag ska inte klaga. Fast jag vet att det inte gäller alla ändå, och inte heller allt som händer. Vissa saker fastnar inte för att dom inte känns relevant eller viktiga att ta in. Oviktigt för mig, viktigt för andra.

Här passar ju denna lilla anekdot in. Såg den på en väns FB sida igår

“When Albert Einstein met Charlie Chaplin in 1931, Einstein said, ”What I admire most about your art is its universality. You do not say a word, and yet the world understands you.” ”It’s true.” Replied Chaplin, ”But your fame is even greater. The world admires you, when no one understands you.”

Nu ska jag väcka Åke, käka frukost, gå ut med hunden och sedan hämta Nicco på Centralstation. Hon har åkt natt tåg från Göteborg. Är inte ett dugg avis. Och idag blir det 70 mil i en bil, usch då. Men vi får väl se det som en utflykt istället.

Ha en fin måndag, allihop!

Detaljer detaljer…och lite till

Av , , Bli först att kommentera 13

Det bidde en macklunch på Ullas kondis igår. Så enkelt och gott. Och vilken tur att vi har ett Kondis så nära. Inte alla förunnat att få ha både vardag och helg lyx, så nära inpå.

Ska börja med att gratulera Theresé till hennes nya tjänst som Global RP Service OLC manager & team leader på GE HealthCare. Jag betvivlar inte en sekund att våra döttrar är där dom är idag på grund av ett inre driv. Utmaningar och äventyr, utveckling och sedan belöning för det man lägger ner sin tid på. Men visst, oavsett vad du jobbar med, är det A och O, att man trivs.

Lite roligt att jag pratade om mitt yrke, i en Taxibil igår, då jag och min kund skulle en tripp ut på Tegs sidan. Chauffören sa,  direkt då jag klev in i bilen, ”-Du har väl jobbet länge med hmhm nu?” Ja, det blir faktiskt 13 år nu i oktober, svarade jag. Och sedan sa jag, att jag som barn, (när man fick frågan om vad jag ville bli som stor), hade ett önsketänkande om att bli en person som bakade bullar och gick på Posten åt folk. Mja, jag är väl där, med en stor skillnad, jag behöver inte göra det till 10 personer utan åt en enda.

Fast jag började inte där berättade jag. Har väl dom flesta år inom kontor och handel. Han berättade att han börjat jobba på Bank, och blev kvar där i 20 år, innan han bytte bana. Han saknade absolut inte bankjobbet. Vi var stående överens om att det är Guld värt, att få vara där man vill vara, oavsett vart man nu kan tänkas ha sitt arbete.

Teg ja, där är man inte dagligen dags. Rätt fint på sina ställen, men alla områden har väl sin charm. Precis som våra årstider. Jag fotade lite förstås

Vid den här statyn satt ett par på bänken, en bit bort. Jag hade mina teorier om att det var ett brudpar. Hon med vit klänning och en blombukett i handen, han med svart kostym och välkammad.

Jag hade nog rätt…tror jag i alla fall. För då vi kom upp till kyrkan, kom det finklädda människor som gick in där och det dröjde inte länge förrän kyrkklockorna började slå.

Vi satt en stund på en färgglad bänk och pejlade in omgivningen

Då vi var klar med Teg, slog klockorna återigen igång, och ut kom allihop. Nån sa något och sedan blev det jubel och dom kastade…ris, eller vad det nu kan ha varit. Så… ja, inte otroligt att det faktiskt var just dom på bänken, nere vid Umeälven, som väntade på en ny ingång till en gemensam framtid.

Okul då jag skulle hem. Stängde dörren till mitt jobb 20.35, var hemma 21.35…ish. Vi har en tagg som man bland annat öppnar soprum och garage med. Tagg mojängerna, som sitter på väggen, som man ska blippa emot, lyste inte alls

Ja, vad gör man då… inte en bil kom eller for. Men en trevlig äldre herre från huset, försökte sig på att prova med sin nyckel, men gick bet. Han föreslog att jag skulle gå till andra huset där kvartersvärden huserar för att se om jag skulle hitta ett nummer jag kunde ringa. Jag gick dit men kom på att jag lika gärna kunde googla, vilket jag gjorde och ett akut nummer hittade jag.

Tydligen hade någon redan anmält felet så hjälp var på väg. Att den hjälpen sedan, må ha utgått från nån by i obygden, ska jag ha osagt. Allt känns ju att ta evigheter då man väntar men man har ingen hum om hur länge man ska måsta vänta.

Den trevliga grannen kom tillbaka. Han hade kommit på att det finns ju en ingång på andra sidan garaget. Ja, sa, jag kanske skulle gå dit och se om jag kommer in där. Jag lyfte väskan för att gå iväg då han hejdade mig. Nej nej, stå kvar där om dom kommer, jag kan behöva motionera knäna i alla fall.

Han hann försvinna runt hörnet och efter nån minut for porten upp. Då hade dom som skulle fixa porten anlänt…finally!!

Vid 23.30 snåret fick jag veta att det var norrsken lite varstans i Umeå, så jag kunde inte låta bli att ta på ytterkläderna och gå ut i mörkret.

Bilderna blev dock ljusa, haha. Fast inget norrsken såg jag till. Det mest underliga fick jag inte på bild. 3 nanosekunder efter jag tog den här bilden. Blixtrade himlen till åt precis det hållet. Inget ljud, ingenting, förutom ett skarpt, brett ljus.

Jag stod ett tag och filmade åt alla håll, men det kom inte igen. Så jag tog lite fler bilder innan jag gick hem igen.

En sista arbetsdag innan jag gör helg. Känns bra, tycker jag. Det kan vara dags för ett miljöombyte igen. Fast jag kan inte påstå att Ånge, 35 mil söderut, var ett lämpligt ombyte…däremot lååångt bortistan, men men…

Har varit ut med Winstone på morgonen. Ni glömmer väl inte detaljer, mina vänner, detaljerna

Ha en fin söndag!!

Se er omkring och upptäck nya saker

Av , , Bli först att kommentera 14

Nicco skickade lite bilder från Borås, där hon fick tillbringa några timmar, dragandes på hennes bagage. Det var några timmars väntan till bussen hon skulle ta för vidare färd till slutmålet. Lunchen såg ju fantastisk ut

Sen var det nån huskonst

Skulle redigera lite så motivet kom fram, ojoj…där har vi räven, igen 😶

Borås ser fint ut. Synd att man inte reser mer än man gör. Man behöver ju egentligen inte åka långt för att kunna se nya vyer med andra vinklar än man är van.

Själv gick jag och min kund en halv mil igår. Men det blir aldrig samma sak då man har samma utgångspunkt. Likadant med alla promenader man går med Winstone. Start och slutmål är här hemma. Fast man ska aldrig sluta se detaljerna, det är ju det som sätter krydda på ute svängarna.

Man får flytta fokus på sidorna så kan man upptäcka saker man aldrig sett förut… 😯

 

Apropå flytta, haha, den här är ju klockren

Åke undrade om jag berättat för er alla att Ullas Kondis, börjat med lördagsöppet. Nä, det hade jag ju inte. Så på med ytterkläderna 22.30 igår kväll, för att fota öppettiderna och då passade jag även på att ta nån bild på omgivningen

Kanske Åke kan bjuda på en varm macka till lunch, på Ullas, vi får se…

Avrundar inlägget med ett klipp jag såg på fejjan igår. ”Man ska aldrig döma boken efter omslaget”. Klicka på bild för ett kort klipp. Och ja just ja, ha en underbar lördag!

Gav mina hjärnceller lite mer plats 🤪

Av , , 4 kommentarer 18

Åkte iväg på det där, ”ska göra nåt som kommer att synas”, igår. Och nu är det gjort…före

Och efter

Ja vad gör man inte då håret tunnas ut (inte alls ålders betingat, beror säkerligen på alla välfyllda hjärnceller som behöver plats att andas på). Jo man tar bort det och det här känns mer som jag. Ingen Agda 79 år, sorry alla Agdor i den åldern. Jag kommer ju dit en dag, jag med, men inte nu. Kanske dags för nåt sånt här med…😁

Gjorde inte så mycket under dagen. Kollade lite på skaderapporten dom gjort över våra stugor och tomterna. Verkar i alla fall som om vi blir ersatt för altanen, och träden tar dom bort, och ersätter med nya plantor. Fast neeej, vi vill inte ha några fler träd, just där.

Igår höll dom ett informationsmöte i Malå, angående stormen Hans. Citerar lite av texten från deras inlägg.

” För Svea Skog blåste 2,5 årsavverkning i volym ut på 29 minuter! 500 000 kubikmeter stormfälld skog ska tas tillvara till juli 2024. (Snön sätter stopp för jobbet dec-mars). Därtill kommer alla de privata markägarnas stormfällda träd som också måste tas omhand. Totalt ligger 1 miljon kubikmeter! Svea skog mobiliserar 25-30 maskinlag med tillhörande timmertransporter. Övriga skogsbolag kommer med sina maskiner.” Slutcitat

Man kan nog fortfarande inte ta in hur mycket elände som den Stormen, lämnade efter sig.

 

Hade 3 mindre, hemlagade hamburgare i frysen. Men jag var sugen på biff, potatis, lingonsylt och den där pressgurkan, jag la in i förrgår. Så jag skippade hamburgerbröden, och gjorde en brunsås istället.

Underbart gott! Kryddar numer, alltid köttfärsen med Åbergs kryddmix ”Drängens köttbullar”. Mängd beroende på hur stark man vill ha den. Dök även upp ett minne på fejjan igår, så det får bli en anekdot till gårdagens middag.

”Hade bestämt mig för att steka hamburgare till middag, fixar varma nachochips med het tacosås och mozzarellaost, som tillbehör. Tinar bröden och börjar leta efter hamburgarna. Dom finns inte, allt jag hittade var 2 frusna parisare.

Nå, då fick det bli det istället, och jag gjorde en Kerstin och sa till Åke: ” Det här är nu hamburgare, fast med korv”.

Kerstin, skulle bjuda vår yngsta dotter och hennes kompis på middag. Hon skulle förklara vad hon hade att erbjuda och då sa hon att dom skulle få hamburgare, såna där parisare, fast med kött 😃”.

Skjutsade Nicco till tåget. Hon är nu nere i Borås och ska vidare en bit till.

Bilden är förstås tagen av Nicco Lundmark Hällsten 😏

Där ska hon vara på kurs i Kommunikation. Den största delen är på distans men nån eller några få träffar in real, ska hon också vara med på.

Blir jobbigt på måndag då hon kommer tillbaka 8 på morgonen. Jag skjutsar hem henne för frukost och annat sen kör vi ner till Ånge, av alla jädrans ställen. Hon har nämligen sålt sin bil och ska nu kika på en annan, hon hittade, därnere. Blir det affär måste hon ju kunna köra den själv, därför hakar jag, lätt motvilligt med. Fast vi kan ju göra det till en utflykt med lite Loppis på vägen. Vem vet, haha…

Ha en fin fredag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten