Kan man dö lite av att skratta för mycket 🤔 Nää 😁😂

Av , , Bli först att kommentera 12

Känns inte som om det blev gjort så mycket igår. Så pass lite att jag nästan hade kunnat gå och lägga mig mitt på dagen för jag blev så trött. Gjorde en tväruppryckning. Kläddepå mig och gick ut med boken i örat och tog riktning mot industriområdet. Blev några kilometer ändå, så jag kände mig genast piggare då jag kom hem.

Fick en bild som får representera gårdagens ljus och tidig vårkänsla

Ännu piggare och om möjligt, ännu mer uppiggad av ett klipp jag fick syn på i FB flödet. Hittade igen den på youtube. Ingen textning men häng med i engelskan och skratta med kvinnan. Jag dog lite, av allt skratt.

Detta kan ju hända vem som helst…eller kan det, det Jag använder ju aldrig klänning så jag borde kunna känna mig säker. Fast jag kan ju klanta till det med annat. Tur att man kan skratta åt det mesta, känner jag.

Sally och Anders har åkt på sportlovsresa till nån typ av skidort söderöver. Hon skickade en bild på hennes outfit inför detta sportlov, innan dom åkte

Ska smsa henne och fråga om hon kan skicka nån annan fin bild på vyerna där dom hänger.

Hade egentligen ett digitalt möte idag om det andra uppdraget som arbetsledare. Men efter att ha tänkt igenom fredagens intervju, och vad jag tror kommer att bli i framtiden, samt hur mycket tid jag kan tänkas ha kvar. Så mejlade jag och sa att dom kan se om dom hittar nån annan. Och skulle jag känna att jag fortfarande vill ha lite mer att göra, så hör jag av mig då jag vet hur mina dagar kommer att se ut.

Kändes lite bortkastat av deras och min tid om jag ändå inte vill hoppa på detta just nu. Jag kanske är dum men tror ändå att det kommer att lösa sig i alla fall. Fick frågan av en arbetsgivare jag varit i kontakt med, ifall jag kunde tänka mig att ta några få timmar i veckan, och åka ut och sätta guldkant för en person som bor på ett seniorboende. Det lät så trevligt så det kunde jag inte tacka nej till. Vi ska dit och hälsa på i veckan.

Apropå dagsljuset som var igår, det var ett mycket konstigt nattljus då vi gick i säng, klockan 00.00

Kan ju vara nåt ljus från bygget längts ner efter Industrivägen, ser ju ut som en lampa där i trädet. Men det såg så konstigt ut även ljuset från grannarna på andra sidan gatan.

Fågel expert som jag är, så avrundar jag med att önska er alla en fin måndag och här får ni en bild på en, tadaaa… fågel. Och tydligen kan man inte lita på nån.

Jag bara visste att jag visste 🤘😁

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag insåg att jag faktiskt är ett proffs på att känna igen fåglar

 

Ok, säger Åke, vad är det där då?

Jag svarar på en nanosekund: Fåglar, förstås. Se, jag visste det! Vilken talang!!

Handlar det om arter, mjae, en skata, sibirisk nötkråka, duva, sädesärla, domherre eller flamingo, japp, då vet jag. I övrigt skulle jag nog inte svära på att jag vet, men jag kan ju alltid gissa. Eller bildgoogla 😁🤘

Mamma och pappa har alltid haft ett intresse av fåglar, och ägde en del böcker och uppslagsverk. Kan väl dels bero på att pappa jobbade i skogen och där lär han ju sett både den ena och den andra fågeln. Var dom osäkra på vilken fågel dom såg, slog dom upp det. Nä, jag kommer aldrig att bli nån expert på fågelarter men jag tycker dom är fascinerande att se på.

Väldigt många tror nog att vi är intresserade av Rallyt som pågått några dagar nu. Fast nej, inte egentligen. Därför har många frågat om vi ska dit och kolla, svar nej. Jag tyckte mest det kändes jobbigt. Fast jag ska väl ändå säga att det är omöjligt att inte, vända sig om och kolla då en rallybil närmar sig.

Så kom då frågan från Nicco, igår eftermiddag. -Ska du inte följa med till Redbarn och rallyt på kvällen? NEJ, det tänker jag inte, svarade jag. Och förberedde mig för en kall kväll utomhus. Åke skjutsade dit oss och jag sa att det är då första gången i mitt liv som jag sätter på mig en mössa för att gå och köpa en öl ute i minusgrader. Se, öltält, visste jag att dom hade, minsann.

Vi placerar oss vid det största hoppet, och även fast vi är där 30 minuter innan start (det skulle vara en snabb skogssträcka från 120 skogen), så var det rätt mycket folk och ingen plats vid kanten. Hade ingen möjlighet att få med bilarna på film, då lampor tändes varje gång en bil kom flygandes över hoppet. Men en liten TikTok på området, och nån stackars filmsnutt, fick jag till, som jag la ut via youtube. 

Sen måste jag tillägga att detta är definitivt en upplevelse ändå. Första bilen som kommer och flyger över hoppet, och jag tjoar som om jag står där ensam. Man får det där som kan liknas vid ett biobesök. Man taggar varandra och man förstärker upplevelsen gemensamt genom hurrarop, skratt eller skrik (beroende på vad man ser, förstås).

Största minuset ever…jag har för lite kläder på mig, även om jag har satt på mig extra saker. -6 grader men lätt blåst och att stå direkt på snö i 3 timmar är inte nåt som värmer. Ölen då… nä, vet ni vad. En kall öl då man står och fryser och kön ringlar sig så låååång att det känns lika avlägsen som planeten Pluto, gjorde att vi struntade i den.

Nå, vad tyckte du då, frågade Nicco. Ja dom första bilarna, kan ju knappast jämföras med dom efterkommande. Nä, sa hon det är ju som då du tävlar, din bil VS dom stora klasserna. Jodå, det fattar ju jag med, fast, sa jag, då sitter ju jag själv och kör, där har du ju självaste grejen. Jag vill ju köra inte stå och kolla, haha. Fast, sa jag, blir det nån fler gång, så ska jag bara mer preppad, gärna gå dit en timme ännu tidigare. Ha med både fäll och annat som gör att man dels får en bra plats, och kan härda kylan.

Man kan ju också gå runt på området, köpa mat, korv, och kolla in andra kändisar

Själv blev Nicco taggad på att bli kartläsare. Jösses, sa jag, det är inte tvärenkelt.

Kartläsarens uppgift i ett rally är att ge föraren instruktioner i hur han eller hon ska köra. Det kan låta enkelt, men det ligger mycket kompetens och arbete bakom minuterna i rallyt.

Innan rallyt får föraren och kartläsaren åka så kallade besiktningsrundor. Under dessa skriver kartläsaren ner anteckningar om hur vägen går, hur skarpa kurvorna är, om de går över krön och vilken växel föraren bör ligga på vid olika tillfällen, för att ge några exempel. Dessa anteckningar används sedan under tävlingen, då föraren och kartläsaren kommunicerar via ett system som är inbyggt i deras hjälmar. Läs mer om kartläsarens uppgifter HÄR

Man får ofta sitta i bilen 10-16 timmar/dag, oh my guard. Körinstruktionerna kallas för noter, jag vet inte om det är för att dom skrivs med speciella tecken, jag gissar det. Det blir nog för mycket att skriva en hel novell, för en sträcka. Men gissa vad, när jag skrev det så kom jag på att jag kunde ju googla för tusan. Så här ser noter ut. Klicka på bilden för att se källan. Och för mig blev det som att läsa kinesiska, fattar nada.

Det skulle i alla fall, definitivt INTE, vara något för mig. Ser ni framför er hur jag tappar kartan i bilen, vet inte vad jag skrivit, höger, och vad tusan heter nu det där tecknet, eller njaää jag tror att det är nästa sväng, eller….jo nu vet jag…och där åkte jag ut ur bilen och föraren fortsatte själv.

Nu är det uppvärmningen på gång så ljudet har vi här hemma. Och vill vi se bilarna kan vi kika ut genom fönstret

Hoppas på en fin söndag för er alla! Jo ja just ja 😊👌

Kom till the end of the line

Av , , 2 kommentarer 11

Då vi satt och pratade om boken Stacken, i torsdags, så kom frågan upp ifall man hade haft eller fastnat för nån favorit karaktär. Jomen så var det. Jag tror att vi alla gillade en specifik man, Joseph (osäker på stavningen), som överlag var rätt beige, han följde med strömmen. Även om han hade åsikter så höll han dom lite för sig. Han ville inte skapa konflikter.

I övrigt, om man nu skulle välja nån så tog dom andra en kvinna, jag har inte koll på namnen och nu pratade vi så pass mycket om annat också, så jag vet bara att mitt val, stack ut lite. Jag gillade nog mest, kvinnan som satte andra på plats, värnade om sina nära, var en ensamvarg, men ville ha något mer. Hon ingav respekt hos både kvinnor och män.

Här drog jag iväg en liknelse med kvinnan Qristina Ribohn, hon som var i med i första avsnittet, första säsongen av Farmen. Hon finns numer inte i livet och nu kan man titta på den säsongen om man vill.

Jag ville, så jag varvar den med den nuvarande säsongen.

Nå, den kvinnan tror jag att man antingen hatade eller älskade. Hata kanske är starkt, man kan säga ogilla eller älska, det låter bättre. Jag fattade inte vilken planet hon var ifrån, första gången jag såg och hörde henne på teven.  Men jag ändrade mig så till den milda grad, att jag hade sån lust att bara ringa och prata med henne, haha. Jag gjorde inte det, men vad jag älskade hennes raka sätt att vara. Pang på, så här tycker jag, punkt!!

Varför ska man lulla in saker i bomull? Det är inte så att jag själv, brakar på, det beror alldeles på vem jag hänger med, situationen, magkänsla/intuition. Ibland tjänar man på att sitta lite i bakgrunden och inte säga nåt. Man behöver kanske inte starta upp något som man vet, på ren känsla, inte kommer att leda nånvart.

Fotnot: Jag och Tina pratade magkänsla och/eller intuition, vi var lite osäkra på vad skillnaden var. Därför googlade jag nu, haha. Ja det kan betyda samma sak, för mig är magkänsla lättare att både skriva och säga än intuition 😅

Summa summarum är väl ändå, att vi allihop, borde vara lite av den där Josef i boken, han som tar in miljön och människorna och följer med, samt lite av Qristina stuket, säg som det är och gå inte med på allt. Sen kan man slå på lite av allt möjligt där emellan, ödmjukhet, öppensinnad, glad, rolig, lättsam och seriös. Listan och önskemålen kan göras lååång

 

Jag åkte en bit utanför stan igår. Fick träffa en eventuell, framtida brukare. Jag hade, inför denna träff, kollat kartan trettifjorton gånger, både ritad och satellitbild. Och jag kände mig helt säker på vart jag skulle. Jodå, jag vet, det har jag tänkt och känt förut. Missade infarten och tog nästa. Kände med en gång att detta stämmer inte, men smal väg och jag visste i huvudet att jag sett att man kunde köra runt. Så jag fortsatte i sakta mak framåt. Tills jag kände att det här måste vara the end of the line.

Svängde in så jag hamnade mitt på en gård som jag körde igenom. Men där stannade jag och ringde. Jodå, jag hade inte villat bort mig totalt, huset jag skulle till låg 50 meter framåt. Fick höra att jag absolut inte var den enda som missat den första infarten, man får känslan av att det är en privat väg.

Vi hade ett trevligt samtal och det kändes jättebra. Så vi får se hur det blir. Brukaren får fundera om jag passar in där eller inte. När jag åkte hemåt så körde jag ut den väg jag skulle ha kört in. Så ska jag dit fler gånger så VET jag nu, precis VART, jag ska svänga in…haha, säger jag ja.

Åke är iväg och visar upp bussen för en man som helt oförhappandes plingade på dörren igår då jag var borta. Han bor inte här utan hade kommit upp enkom för Rallyt och då passade han på. Kul, jag hoppas att han gillar bussen lika mycket som vi gjort. Blir väl ingen affär idag, hur som, men han får ju se hur den ser ut i riktiga livet.

Inte så skönt väder ute, jag frös då när vi gick ut i morse. Men det kanske har slutat blåsa. Ser då skönt ut då man kikar ut genom fönstret. Paret som skulle kolla ut genom deras fönster och upptäckte katten i prekärt tillstånd, tyckte nog inte att det såg så härligt ut. Fast lite småroligt, men inte för katten, stackarn…

 

Önskar er alla en toppen lördag!

Hört talas om Streken? _______________________________

Av , , Bli först att kommentera 10

Mja, jag vet inte om jag ångrar det jag skrev igår: ” Att stiga upp mitt i natten kan jag göra, men att åka några mil för att stå mitt ute i nån terräng, mitt i vintern, nopp… skulle inte tro det. Jag har ju världens längsta startsträcka på morgonen. Så har jag en inbokad tid, vill jag stiga upp 2-3 timmar innan. Hon ska iväg vid 04.00 så för min del hade det inte ens varit lönt att gå i säng 😵‍💫🥱”

Jag släckte lampan typ 00.00 och vaknade 02.00. En timme låg jag och försökte somna sen klev jag upp. Fast jag tog med täcket och en kudde ut till soffan. Tog väl 2 timmar innan jag slocknade igen. Tänkte mest att det kan ha varit för att jag nämnde tiden i inlägget jag skrev, som min klocka ställde in sig och jag kör ju aldrig på snooze så…

Klockan 7 kom Winstone in tassande och tyckte att vi skulle säga God morgon! Klädde på mig och vi tog en promenad i omgivningen. Inte kallt alls, men kändes som om det låg lite flister i luften. Dom har lovat en hel del snö men jag hoppas att det kan hålla sig utanför kustlinjen, tack så mycket!!

Fick by the way nån bättre bild på Rallybilar igår. Dagsljus och position gör saken lite lättare

Att stå bakom ett fönster i skymningen och bara har ett litet hål mellan snövallarna att få en körande bil att fastna med skärpa, är svårt. Fick tips av både Ulla och Jan A med olika inställningar på mobilen. Jo jag vet att dom finns, jag testade lite av varje. Men vissa inställningar funkar inte alls om man tar bildserie eller vill ha ”anti skak” mode. Nå, det var ju inte så viktigt, i så fall hade jag nog gått ut och fotat istället

Hade en jättetrevlig lunchdejt med Helena Springare. Vi käkade på Victoria, gick upp på Marknadsplatsen och kollade runt i båsen. Vidare över till Röda Korset. Och ja, givetvis stod där en kolteckning gjord av Åkes farbror, Jean Ragnar. Den var ramlös, och jag kunde inte låta den stå kvar där. Vänta, jag går och fotar… hinner bara sätta ner den på golvet, fota

och BAAM, där kom modellen in, haha, han är ju för rolig 😁

Sa till Åke då jag kom hem att jag vet faktiskt inte varför jag köpte den. Och hade det varit du, som kommit hem med den, så vet du ju vad jag hade sagt… Jodå, han visste precis det. Vi har väl nånstans insett, att vi inte kan köpa alla hans tavlor som dyker upp. Vi har ingen plats för dom. Den här bilden föreställer stor hässjan bortanför Brännland…tror vi 🤔

Sen avrundade vi faktiskt vår lunchdejt med en kaffe inne på Mios lilla fik. Ett bra avslut på dagen. Helena la ut den här bilden på hennes story

Dom har ju goda vänner i Norge och fick veta att där kallas Linus antingen för La Linea som han heter på Italienska, eller Streken, haha. Det var ju klockrent. En kvalificerad gissning från mig är att Streken är ett ord för streck ______________________

Hann hem och koka kaffe, bre en macka och drog iväg på bokklubbs träffen. Tyckte himlen såg magisk ut därnere på Skeppsbron där jag parkerade bilen

Vi gick igenom boken vi hört eller läst och var rätt eniga om att det var svårt att komma in i handlingen, men då man fattade det så hade den absolut sina poäng. Är klart läsvärd men ett tips är att läsa nån recension innan, så man förstår upplägget.

Vi hade lite olika frågeställningar om hur man kan tolka historien. Så intressant att höra vad andra tyckte och att vi nånstans tyckte likadant. Ny bok blir denna

Fredag och helgen står för dörren. Önskar er alla en trevlig och förnöjsam helg oavsett vad ni pysslar på med. Ut och fota, vetja, men kolla vad ni fångat på bild innan ni lägger ut…kanske 😶😁

Vem ska vi skylla på 😶🙄

Av , , Bli först att kommentera 12

Skrollade i flödet på FB och såg något om Fröken Snusk. Jag har hört namnet nämnas nånstans, möjligtvis på teven. Lyssnade på intervjun, av ren nyfikenhet. Förstår utan att höra på nån av hennes låtar hon sjunger, att dom innehåller lite svordomar och annat.

Nå, här kollar jag sedan kommentarerna, där folk trycker ner henne, skamligt, fult, rånarluva, inte konstigt att världen ser ut som den gör…

Mja, och därom tvista de lärda. Vem ska vi skylla på, ifall man tycker att saker och ting börjar sväva iväg, och gränsen mellan rätt och fel, naggas i kanten? Är det Fröken Snusk, som står för förfallet? Eller ska vi lägga det på oss vuxna, som tillåtit saker som egentligen inte alls har varit ok, fast vi lät det vara?

Jag kommer osökt att tänka på Eddie Meduza. Han hade inte så rumsrena låtar, men dom fastnade ändå. Och även om vissa var lite too much, gjorde han ändå en massa bra covers på bra låtar. Nu påstår jag inte att alla gillade honom heller. Utan mer att det fanns såna låtar, redan på gamla tiden, men då kanske han var mer ”en” av sitt slag. Idag är det inget ovanligt.

Nån skriver om rånarluvan som ett sätt att dölja skiten, och får till svar, att gömma sig bakom en skärm och döma ut en annan människa, är väl också att gömma sig. Och det kan vara där, du har dom som bidragit till varför världen idag, ser ut som den gör. Nailed it, tänkte jag, men skrollade vidare.

Har vi inte alla, nån gång i livet varit både hon, och åhörarna, vi har varit dom som haft åsikter och meningar om mycket, men… Man växer till sig. Och man ska aldrig glömma hur man själv varit. Ibland kanske man inte ens ska säga nåt om saker, utan göra som jag, skrolla. Ge inte sånt du inte gillar, din uppmärksamhet. Om ingen gjorde det, så kanske saker och ting skulle förändras lite snabbare. Och kanske, kanske, skulle många må lite bättre av att bara släppa saker.

Rallyt är på gång, det både syns och hörs där vi nu råkar bo. Skulle försöka få en bil på bild igår kväll men farten och skymningen är inget att fota i, inte med min mobil i alla fall

Nicco är en av volontärerna till detta Rally, och ska upp mitt i natten för att ta sig ut till den sträckan där hon ska stå imorgon. Jag är inte ett dugg avundsjuk. Att stiga upp mitt i natten kan jag göra, men att åka några mil för att stå mitt ute i nån terräng, mitt i vintern, nopp… skulle inte tro det.

Jag har ju världens längsta startsträcka på morgonen. Så har jag en inbokad tid, vill jag stiga upp 2-3 timmar innan. Hon ska iväg vid 04.00 så för min del hade det inte ens varit lönt att gå i säng 😵‍💫🥱

Testade att göra nåt jag sett på TikTok. Till middag hade jag planerat falsk lövbiff, det är ju superenkelt att göra. Jag hade typ 300 gram upptinad köttfärs, blandade ner ett litet ägg, 1 msk majsstärkelse, salt, kryddor, en liten skvätt kalvfond. Delade färsen i 4 delar, rullade en liten boll och släppte ner på plastfolie, la över en bit av folien och klappade ut färsen till en lövbiff. Stekte med olja och extrasaltat smör.

Till detta, det jag fått tips om… potatis kroketter. Dom lät jag tina och sedan klämde jag ner dom i våffeljärnet. Inget smör utan bara som dom var. Kryddade lite lätt med pommeskrydda… men suveränt enkelt och gott. Jag gillar inte potatis kroketter, men nu…yes, det blir repris på detta i framtiden. Inte så bra bild men…hehe, vi hade hunnit börja äta då jag kom på att jag skulle föreviga tallriken

Idag är det lunchdejt med Helena Springare och ikväll, bokklubbs träff. Men dessförinnan, en kopp kaffe till, promenad med Winstone, frukost och samtal med Tina. Blir en bra start på dagen. Önskar er alla en fin dag och skickar stort grattis till ännu en till, pigg och fräsch 60 åring, min kusin Johan, Hipp Hipp Hurra!!

Små händer liten hund, stora händer stor hund, eller 🤔

Av , , 2 kommentarer 12

Vet ni vem Valentin var och att det är han som är anledningen till varför det firas denna dag? Helgonet Sankt Valentin var enligt sägen, en martyr som dödades av den romerska kejsaren Claudius II under sena 200-talet. Anledningen var att kejsaren hade förbjudit äktenskap men upptäckte att Valentin arrangerade kristna vigslar i smyg.

Alla hjärtans dag firas i många länder runt världen, i Sverige började vi dock fira först under 1990 talet. Själv ska jag villigt erkänna att jag inte haft en aning om att det är ett helgon som firas utan jag trodde det var ett sätt för marknaden att dra in pengar. Givet med tanke på allt som köps inför denna dag, då vi alla ska deklarera vår kärlek till alla vi känner och bryr oss om.

Det ska vara små nallar med hjärtan på, kort med kärleksförklaringar, choklad, godishjärtan och blommor. Såg denna lilla lathund (nopp, inte Winstone) så man ska veta hur många rosor man ska införskaffa.

Tycker kanske att man inte alls ska använda sig av detta, överhuvudtaget. Ponera att du köper 6 rosor, bara så där för att. Du vet inte vad det betyder men mottagaren vet eller tror på detta. Jösses! Fast seriöst, nä, om du är osäker och tvivlar på någons ord, varför skulle du då ens köpa rosor åt den personen?

Äsch, köp hur få eller hur många du vill, och strunta i att ge till nån du inte bryr dig om. Eller gör nåt annat…

Jag tänker swisha Sally en liten peng på denna dag, i övrigt köper jag inga struntsaker bara för att det är alla <3 dag. Däremot, mina vänner, finns det något som heter Hjärtebarns fonden. Och dom fick en liten swish, dagen till ära. Klicka på bilden så kommer ni till deras hemsida. Dom har även en gåvobutik om man vill köpa en present till någon, pengarna går ju till något bra.

Apropå Winstone så köpte jag ett nytt rullkoppel. Förvånas över utbudet, på riktigt. Om man utgår ifrån storlek på hunden, vilket man kanske gör för att få rätt hållbarhet i förhållande till vikt och kraft som bandet eller snöret, utsätts för. Så kan jag för mitt liv inte fatta, varför handtagen, det som vi håller i, följer storlek på hunden??

Liten mini hund, litet handtag. Bauta hund, STORT handtag. Innebär det att det alltid är folk med stora händer som har stora hundar, och dom med små hundar, har väldigt nätta och fina händer. Mitt svar på den frågan: NEJ!!

Åke har betydligt större händer än jag, men nu har vi en mellanhund vilket i vårt fall innebär att jag INTE kan ha dubbla vantar utan måste i så fall trä handtaget över vantarna så dom sitter som i ett skruvstäd. Och Åke, kan knappt ha vantar alls på sig, alls.

Jösses, vilken tur att vi inte har en liten hund då…

Jo, jag vet att det större rullkopplet vi har, är lite av en delux modell, man kan justera storleken på handen med en snurrgrej. Fast på riktigt, inte optimalt om man ska göra det varje dag. Sen gillade jag inte bandet, själva kopplet. Det vill tvinna sig efter ett tag och börjar tjorva. Men det är väl som vanligt. Det mesta kan förbättras och saker och ting utvecklas. Inte alla gånger till det bästa men även här kan saker bli till det bättre, om någon lägger manken till.

Önskar er alla en mycket fin, alla hjärtans dag 🧡

Jag överlevde i alla fall…puh, haha

Av , , 2 kommentarer 11

Hälsade på en vän som ligger på lasarettet igår. Fick fin fina instruktioner om hur jag skulle hitta igen henne. ”Du ska till trapphus E. Passera trapphus A, sen ska du in i en tunnel med plast runt väggarna, ja, dom håller på med ombyggnationer så man måste igenom där…”

Jag kommer dit, passerar trapphus A, läser en skylt med en pil, att här är vägen till Södra ingången. Jag skrattar lite inombords och tänker att vad tusan håller dom nu på med. Varför ska man gå åt det hållet för att ta sig dit, och med det i tanken så passerar jag bara. Jag går rätt fram, kommer till trapphus D och där man tidigare kommit till den långa korridoren som leder mot E, satt en igenbommad dörr.

Och vad gör jag då, tror ni? Nä, jag gör inte som normala människor gör, går tillbaka. Nej nej, jag öppnar dörr till trapphus D och går upp en trappa. Jamen VARFÖR, jag VET ju att det är E jag ska till

Skärper till mig och går ner igen samt tillbaka. Bestämmer mig för att gå till informationen istället. Men så kommer jag till den där pilen med riktning mot Södra in och utgång, slänger ett getöga åt det hållet och ja, varför gjorde jag inte det första gången?? Det är ju där den där inplastade korridoren är.

Halleluja moment och därifrån är det snudd på, ingen match. E trapphuset ligger precis där det alltid varit, och jag kommer upp och fram. Behövde bara fråga en människa inne på avdelningen om jag var på rätt sida, och det var jag, WOW!!

3 timmar small bara till och det var dags att åka hem och fixa middag. Vilken tur att man parkerat nedanför Östra Station och passerar Nybro fiket inne på stationen. Dom råkade ha en kyckling och en räksallad kvar så dom fick följa med hem och middagen var klar att ätas.

Apropå att äta så är det just idag nånting som kommer att ätas i mängder, runt om i Sverige. Behöver nog inte utlysa nån tävling i vem som ska gissa vad det är som väldigt många älskar att äta.

Jag hittade en semla som jag tycker låter jättegod och framförallt intressant och annorlunda. Umeå semlan ”Guldfrost” gjord på en norrskensbulle fylld med en västerbottensost blandning med mandelmassa och tips på andra godsaker, samt toppas med en isgrädde smaksatt med bland annat, Brännlands fatlagrade iscider. Låter ju som en semmeldröm. Klicka på bild för historien och receptet.

 

Sen kommer jag förmodligen inte att göra den själv, men hade den gått att köpa så hade jag nog testat. Why not…

För 7 år sedan testade jag prinsessemlan på Finas, då jag och Helena Springare hade en fikadejt

Skrev att jag tyckte den var god men way too sweet. Kan tänka mig det. Men då hade man testat i alla fall, och jag överlevde då…

 

 

Gick med Winstone i morse och ville se om jag såg det där mönstret på husväggen. Men vi var för tidiga. Det var på gång för korset syntes men bara halva och jag kunde inte se vart mönstret kommer ifrån. Borde rimligtvis vara huset på motsatt sida men det ena huset har fönster och balkongdörr, det andra huset har bara 2 fönster, så hur kan det reflektera samma mönster?? Nä, jag måste gå till botten (höjden) med detta. Jag är ju nyfiken för tusan… (fast jag är glömsk ibland också, så det kan hända att jag kommer att glömma bort det).

Ha en fin tisdag, allihop!

Vill ni vet, får ni fråga, kan inte skriva det här i alla fall 😂

Av , , 6 kommentarer 18

Blir inte klok på den här rättstavningen som finns i Word. Kolla det här…

 

Nähä min stavning måndag, stämmer inte? Inte allesammans heller. Men då jag flyttar markören så vill den plötsligt byta ut allesammans till, tadaa…

 

 

Vad betyder alles Ammans?? Ibland markerar den med rött, men alternativen jag får, är dom jag skrivit. Är det enbart för att se om jag är på tå och vaken, eller 🤔🙃

Idag är det Siverts riktiga födelsedag, med andra ord är det 60 år sedan han föddes. Han föddes inte, som vi andra barn i flocken i Umeå, utan Lycksele låg närmare till hands. Våra föräldrar var bara 17 år och bodde just då, i Malå.

Så även vi om redan grattat med fina viner och glas (samt lite annat, internt knas)

Slänger vi iväg ett stort GRATTIS även idag. Hipp Hipp Hurra!!

 

Apropå ålder, det där vi aldrig kommer ifrån, så såg jag en kul grej på TikTok. Jag sparade den och la ut på Youtube då jag bara kan dela länkar därifrån. Åtminstone enda sättet jag vet hur jag ska göra.

Visst känner ni igen allt detta, ni som har några år i bagaget? Jag undrar vad det var vi höll på med. Men känner lätt igen nästan allt. Och nog kan man lägga till fler saker på den listan. Jösses! Kusin Anna påminde mig om allt vi höll på med, och trodde förstås att vi var coola på nåt sätt. Fast då hon påminde mig om alla saker så undrade jag hur vi tänkte där, egentligen, alltså oh my guard.

Jag tänker inte ens nämna det här, utan ni som vill veta, får fråga mig in real, haha. Men då handlar det inte om dom här klicka på pennan i 120 eller fippla på med olika fingerövningar. Nej nej, det är värre saker 😜😂

Vi pratade lite om dom här sakerna som visas i klippet, och ja, det är nog så att en del av sakerna har ersatts med annat. Fidget spinners var ju väldigt poppis, det finns sociala medier man kan skrolla runt på, TikTok, och gummifigurer det ska klämmas på. Ja, så det kanske inte är så annorlunda idag, det används bara andra redskap.

Var på kall morgonpromenad med Winstone

Kolla vilket ljus det var på ett hus

Det roligaste var att det såg exakt likadant ut 2 hus innan. Måste vara solen som lyser in i fönstren på övervåningen och sedan reflekterar tillbaka ett mönster på husen mitt emot. Måste gå åt andra hållet imorgon och se vad dom har i fönstren som gör detta mönster.

Gick en kall sväng även igår, solen inger falska förhoppningar om värme, men snart så.. då är vi ändå där. Varmare tider kommer 🧡

Önskar er alla en fin måndag!

Tid och otid, allt är relativt

Av , , Bli först att kommentera 11

I min värld hade jag tänkt, att jag och möjligtvis Åke, skulle haft tid att åka ner på stan igår för att se rallyfolkets veteranbilar som skulle visas upp därnere. Men med ett 60 års firande som skulle börja 17, och med oskrivna kort och annat, så blev det för lite tid. Fast då ringer Nicco, hon undrar om jag ska med och träna lite snabbt. Nopp, säger jag med fast och bestämd röst, finns ingen tid till det. Men så ändrade jag mig.

Det är ändå skillnad på tid och tid. Åker man ner på stan vill man väl inte ha en tid att förhålla sig till. Det hade väl varit najs att bara gå omkring och kolla in bilar, kanske ta en fika, ja sånt där. Men träning, det kan man ju styra lite hur som. Så vi for och gjorde vår grej och åkte hem igen.

Tid är och kommer alltid att vara relativ, precis som ålder. Det beror på vad du tänkt att du ska hinna med, och vem du frågar. Jag fick detta av Elisabeth, i morse, och det sammanfattar väl tid på ett bra sätt.

Jag gjorde mig i ordning för kvällens firande och plockade fram berlocken i glas, som jag fått av min bror Sivert, efter en resa han gjorde till Venedig. Året var 1977 och han fick fara på fotbollsläger till varmare breddgrader. Han åkte strax innan påskhelgen, som var andra veckan i april.

Det är inte ofta jag tar fram den berlocken men igår var väl en bra dag, tänkte jag.

Vi hade turen att få låna ut Åkes bil till Susanne som vi plockade upp på vägen till Siverts och sedan tog hon hem bilen till dom. Perfekt, kändes bra att slippa ta Taxi med tunga, och aningens stora paket.

Hemma hos Sivert och Ewa var det dukat fint långbord och folk droppade in vartefter

Vi fick börja med prat och goda småplocks saker, såsom, ostar, röror, kex och tunnbrödrullar, och en liten fördrink till det.

Sen rullades det upp ett bildspel på teven, haha, så kul att se, Camilla hade gjort ett fint jobb med det. Sivert i alla olika skepnader en människa har genom åren.

Middagen bestod av en hemgjord potatissallad, det var kyckling, rostbiff på älg, ostkrustader och nån till variant på kött. Allt med olika såser vid sidan om, mycket gott. Mera prat och mera folk som dök in. Present öppning och mera surr och skratt. Så frågar jag Sivert om när och vart just denna bild var tagen. Sivert längst till höger.

Jo, det var i Venedig säger han, haha. Jag visar upp halsbandet och påminner om hans present han köpte till mig på den resan. Varken han eller mamma kommer ihåg det men visst var det kul att en fråga leder till nåt annat och i detta fall var det andra just halsbandet jag valde att sätta på mig.

Vi började klura på vilket årtal det skulle ha varit. Vi vet ju, jag och lillebror Lars var hos vår farmor och farfar i Lainejaur. Mamma och pappa åkte söderut för pappa skulle tävla med Tegskäglorna och Sivert hade ju åkt till Venedig. Detta är påskhelgen då mina föräldrar är med om en tragisk bilolycka, och på nåt vis, så vet jag detta flera dagar innan det händer. Nå, det har jag skrivit om förut.

Mamma kommer in på vad som händer efteråt.

Vi är hemma i Umeå mamma ligger kvar i Uppsala då hon fått en större kross skada på lårbenet. Sivert kom inte ihåg detta, men jag minns händelsen som igår. Pappa tar på sig gympadojorna och far iväg på en träningsrunda. Jag och Sivert gör väl inget speciellt. Vi gissar att Lars stannat kvar hos farfars, för ingen av oss minns vart han är i allt detta.

Jag går in på toaletten, låser dörren. Jag hör då pappa kommer hem och plötsligt kan jag inte andas. Jag kämpar med att få åt mig andan och jag hör pappa fråga Sivert vart jag är nånstans. Tänker att jag måste ut, så jag låser upp dörren och går in till dom, håller mig fr halsen och det bara väser när jag andas. Pappa reagerar med en gång och kastar sig över telefonen och ringer dåtidens 90 000, (112 idag). Jag och Sivert står bredvid, Sivert går runt och slår i garderoben och säger att dom ska skynda sig. Hör att pappa säger till larmcentralen som ska skicka en ambulans att det går fortare om han tar mig i bilen och kör. Han säger till Sivert att ta fram kläder till mig och springer för att hämta bilen. Här kommer jag bara ihåg att Sivert tog fram gummistövlar och nånstans tänker jag att det är fel skor. Vet inte varför jag kommer ihåg just det, hjärnan är finurlig minsann

Nå, vi kommer oss iväg och nästa minne är då vi står i luckan inne på Akuten och kvinnan frågar pappa om min ålder. Pappa är förmodligen stressad och vet inte, han drar till med att jag är 12-13 år, och det vet jag ju att jag inte är, men, hahaa… Det spelade inte så stor roll. Jag var 9 år, kan jag ju säga. Även om jag fyllde 10 samma år.

Nåja, jag överlevde även om det blev en jobbig vecka då jag hamnade på intensiven och hade febertoppar med över 42 graders feber. Dom första dygnen där, kommer jag inte ihåg. Dom pratade om att detta skulle ha kunnat vara Akut inflammation i struplocket, något som inte är så vanligt idag då man tydligen blir vaccinerad mot det.

Jag hade varit förkyld innan och dom sa även att olyckan och allt innan kan ha bidragit till att detta utlöstes. Ja där ser man vad en berlock från förr, kan väcka för minnen, och att dom vävs ihop, av att nån säger nåt, som kopplas ihop med en grej och en bild och… på den vägen hamnar vi ofta, känns det som.

Jag ska dock dubbelchecka årtalet, mamma sa 1975, Sivert 1976, och jag velade mellan 76 och 77. Men 1977 stämmer bättre i mitt huvud, för jag fick brev från min skolfröken då jag låg inne på lasarettet. Och hon hade vi bara i årskurs 3, så… men jag kan fortfarande ha fel, vi kanske hade henne i 2:an också. Sen var det väl inte årtalet som var grejen, inte egentligen. Fast man ska alltid fastna i när det var, då man pratar om olika händelser 😁

Det var en trevlig kväll, med släkt och några av Siverts vänner. Musik quiss och vandring down memory lane, skratt och prat i vanlig ordning. Och ja just ja…efterrätten inte att förglömma. Semmelkladdkaka, med grädde, jordgubbar, melon och ananas…bra avslut på en fin middag, tänker jag.

Avslutar med ännu en fin bild tagen av vår pappa. Mamma berättade att det var en nyckelpiga Sivert hade på handen som han skulle visa mig. Med en önskar jag er alla en fin söndag!

 

Hur tänkte man här eller tänkte man inte alls 🤔😜

Av , , Bli först att kommentera 11

Var ute på lite ärenden igår, gjorde en tvärsväng in på Ohlssons tyger. Ville se om dom kanske hade nåt tyg jag kunde använda till köksgardin, och japp, det blev ett köp. Mönstret och färgerna till trots så såg inte Åke vad som hänt i köket. Inte ens då jag frågade honom om han inte såg nåt nytt. Är jag förvånad…nopp. Däremot nyfiken på vad andra går miste om då dom inte ser såna färgskiftningar. Från ljusgrått och aningens osynligt, till detta 

Fick lust att gå in på Marknadsplatsen/båsloppisen en sväng. Hittade detta fat med tillhörande ”nåt”. Jag vet inte riktigt vad man ska ha i den lilla saken till, hm…

Stod och höll i den ett tag, la tillbaka, backade lite men, nää, jag kunde inte lämna den där. Man kan väl säga att jag föll för den, fast jag ramlade inte på riktigt 😁

Apropå skillsen att ramla (fast det egentligen är så att jag gör mina egna stunts även om dom är oplanerade) så kan det vara nåt som går i släkten. Skrev om detta för x antal år sedan men ”ramlade” över det igår, då jag letade annan info. Och här citerar jag:

”Vi satt därute och pratade gamla minnen, och min pappa fanns med där. Uppe i storstugan finns det ju en potatiskällare, därnere slår man på vattenpumpen, eller hämtar upp matvaror om man använder den som skafferi.

Jag kommer inte ihåg vad han skulle ner dit och göra, men jag vet ”for a fact”, att trappan är livsfarligt brant, man rymmer inte en hel fot på trappstegen. Källarluckan sitter fast i ena hörnet med en kedja, för att den inte ska kunna tippa över på andra sidan.

Han kliver ner några steg, lägger av misstag handen på kedjan, med den följden att luckan kommer i 120 och smäller honom i skallen, och med dunder och brak faller han nerför trappan, luckan smäller igen och kvar på golvet låg bara hans armbandsklocka…tystnad!!!

Men sa Nicco, då jag berättade det där, hann han tända lampan då? Nej, du vet, lampan tänds automatiskt då man öppnar luckan så när den smällde igen, så slocknade den…totalt mörker, med andra ord.

Nå, det lät ju grymt men det gick bara bra, lite ont i skallen, möjligtvis men det hade kunnat sluta betydligt värre.”

Tänk om man fått det på film, jösses 🤪

Hann bara hem från mina ärenden, hälla upp en kopp kaffe så ringde Nicco och undrade om vi skulle köra ett litet träningspass igen. Så vi möttes upp där borta. Tjopp tjopp så hade en timme gått.

Ikväll är vi bjudna på 60 års fest på min ära. Det är storebror Sivert som fyller år. Inte idag men på måndag. Måndag kan ju vara en sämmerdag att fira på. Beror väl lite på vad man ska göra, kanske, hehe.

Ballonger är ju något som hör födelsedagar till. Här kan man dock fundera ordentligt om designern tänkt till ordentligt eller om det blev en liten miss i utförandet, hahaa…

Ha en fin lördag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten