Etikett: mormor

Vi hade inget facit i hand…då det begav sig!

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 december 2019 kl 09:32, Bli först att kommentera

Med facit i hand skulle vi ha döpt Winstone till shadow/skuggan, eller, möjligtvis till, Lucky Luke, ni vet han som är snabbare än sin egna skugga, som Sally fick träffa:

Winstone följer mig i mina fotspår, hela tiden. Vart jag än vänder mig, så ser jag honom, ligger han i soffan och jag går in i sovrummet, så dröjer det 23 sekunder, så kommer han efter.

Enda stället han vägrar gå till, är ner i källaren. Men går jag dit, så står han i dörröppningen, eller så lägger han sig där, och väntar.

Det är trappen han inte tycker om, samma steg som när man går upp, men ner, är trappen smalare.

Och sitter jag i soffan, och han går ut i hallen, så ligger han och har full koll på mig ändå, han syns i alla hörn, överallt.

Senaste fotot från igår kväll och jag skulle föreviga fikabordet, visst ser ni vovven?

Gulligast är han då jag går ut genom ytterdörren. Det är som om han vet då jag ska ta bilen, då ids han inte skälla då jag går ut, men han står i fönstret, ända tills jag inte ser honom längre, han sätter huvudet mot fönstret så han ska se så långt han bara kan.

Om jag däremot ska in på lill Ica, då står han och skäller tills jag försvinner in på affären, och då jag kommer ut står han där och gluttar. För nån vecka sedan gick jag direkt från Ica til brevlådan, på andra sidan kyrkområdet, och då försvinner jag ur hans synfält under 2-3 minuter, och jag kommer fram från andra hållet, gissa vem som fortfarande står i fönstret, jomen hunden.

Nu händer det faktiskt, att jag blir less ibland, speciellt då han sätter en tass under min fot, för att han vill vara nära också…då suckar jag och säger åt honom, please, GÅ OCH LÄGG DIG!!! Och jo, jag kan få honom till det men inte utan att det ska gå långsamt, så det gäller att vara ihärdig.

Jag gjorde i alla fall en pepparkakskräm igår, till fika besöket, bestående av 200 gram Philadelphia ost och ½ dl rårörda lingon, en säker smaksättare, och nu funderar jag på att göra en liten rulltårtsbotten kryddad med pepparkakskrydda, och sedan använda ost och lingonblandningen till fyllning, why not!

Har redan varit ut med skuggan, och nä, jag gillar inte att det är plusgrader nu, så tråkigt med slask och halka. Men som vanligt, vad göra, annat än köpa att det är som det är, eller så får man flytta till nåt land där det aldrig snöar.

Är i alla fall glad att vintrarna då man var barn, såg aldrig ut så här, då var det snö, punkt slut, och kom inte och säg att man klippte gräset, en gång på 70 talet, så det har sett ut så här förr…JA EN GÅNG, och en gång, är ingen gång. Men nu snackar vi om alla vintrar dom sista 10-15 åren, så visst fasen är jorden ur led, och lika säkert som Winstone är där jag är, så är det vi, det beror på, och ingen annan.

Här är en bild från just 70 talet, och detta är Lainejaurudden, 1:a maj, och jag står med gul overall och vit mössa, tror att jag lutar mig mot min mormor Sadura. Kontra den bilden med hur 1:a maj sett ut sedan dess…jojo!

Önskar er alla en fin onsdag, slasket till trots och ger er en bild med en liten…twist 😀 Kusin Jenny, förstås 😀 För fler bilder och filmer kan ni följa henne på Instagram:

Spot on!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 oktober 2019 kl 10:25, 2 kommentarer

Nicco tipsade om en löpare som en kvinna norröver, ribb väver, färgerna var spot on, så jag beställde en, och 2 dagar senare så landade den på vårt matrumsbord:

Mycket fin, må jag säga 😀

Städade lite hit och dit igår, och det vanligaste felet som blivit med våra dammsugare, har varit att sladden till slut inte velat åka in automatiskt, utan man har fått linda upp sladden runt snabeldraken.

Så är inte fallet med den här draken.

Den käkar upp sladden, utan att jag har bett om det. Jag har väl funderat ett tag på hur jag alltid kommit åt knappen, eftersom sladden blivit kortare, men jag har aldrig sett eller förstått hur det har gått till, och tänkt att…jaja, det spökar väl.

Nu hörde jag igår, hur den började tugga och sladden blev kortare, så jag tog resolut sladden och la den under ena hjulet och bestämde mig för en kaffepaus…ingen bra idé.

När jag är klar och går tillbaka till matrummet så trasslar jag givetvis in fötterna i sladden och faller rätt i backen…kaboom!!!

Och nej, Nicco o Theresé, jag brukar inte ramla, möjligtvis snubbla lite lätt, men fortfarande stå kvar.

Jag tar emot mig med händerna och landar på dom och ena höften. Ligger kvar och tänker på vad Nicco sagt då hon brutit sina fötter (ja, hon har brutit bägge två vid olika tillfällen), och vad Åke sa då han fick sina frakturer på halskotan…det krasar och man hör ljudet av nåt som gör sönder, i huvudet.

Nå, jag hörde inga ljud, men bägge händerna domnade av inom loppet av 2 sekunder. Fast jag räknade då kallt med att det berodde på att mina redan illa åtgångna armbågar, fick sig en kyss, då det blev tryck på dom, via händerna. Jäkla spöken att vara påhittiga! Dom ville väl ha lite action! 😀

Vaknade i morse och hela högerhanden var bortdomnad, är ju lite lur på att jag har nåt vajs på gång, kan vara karpaltunnel för tredje gången, och nu blev den mer kännbar, efter gårdagens städmanöver med trippelsnurr och land på händerna. Nåja, jag avvaktar och ser vart det bär hän.

Jag bakade en vaniljkladdkaka med tosca topping igår, visste att Nicco skulle komma hit och vi skulle göra en bil rockad på gården och garaget. Hon tog med Georog och sin mormor, så det blev en fika efter omflyttningen. Och nu fick Camaron komma sig in i garaget, och Åke fick upp vinterdäcken från garagekällaren. Niccos Pontiac, hamnade återigen bakom bussen, under presenningen:

Och allt är frid och fröjd och ordningen är återställd!

Apropå kakan, så blev den hur god som helst, innehöll dock aningens för mycket socker för att jag ska må bra av den så Georgo offrade sig och fick ta med den till sina kollegor, om han nu inte skulle käka upp den själv…bara så där, för att han kan 😀

Bilen är nu lastad, med diverse skräp till återvinningen, fjärrvärme grejen är utbytt så jag ska väl ta och rulla iväg med skräpet, handla lite på Kvantum då jag liks är på rull och sen tänker jag chilla lite innan det blir utgång ikväll, middag med mina kollegor.

Ha en fin fredag, allihop!

Det blev too much, även för mig!

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 juli 2019 kl 11:36, 2 kommentarer

Älskar förvisso välrostade mackor, sa till Theresé att hennes och Sallys blekrostade saker inte alls passade min smak. Så jag tryckte ner min macka en sväng till och vred upp tiden nåt hack, eller två.

Kunde ju inte låta bli att skratta då mackan hoppade upp och fastnade precis så där, på kanten. Den här blev nog lite too much, även för jag 😀

Jag tvättade håret i Lainejaursjön igår, och jag är glad att min hjärna överlevde, brain frezee, blahablaha, säger jag.

Och med den kylan friskt i minne, kan jag inte förstå, hur i heeela nånting, jag som 10 åring…ish, badade i samma sjö, lagom till isbrytningen. Jag hoppade runt på isflaken och roade mig, brrrrrrrrrrr!!!

Åkte in med Theresé och Sally till Malå, där vi handlade lite mat, skruvar till ett hatthylleprojekt som Nicco startade upp ifjol, och avrundade med ett besök på Burwalls. Där köpte jag en hasp till utedasset, 2 små blomvaser jag ska hänga upp därute, samt en kaffeburk:

Tillbaka i stugan så kokade jag kaffe och dukade fram koppar och sen kom jag på att vi inte käkat lunch så kaffet kunde vi fetglömma, en stund i alla fall. Men sen kom koppen fram och jag fick träna min hand 😀

Inte bara det, Theresé har lärt känna en kvinna, på nätet, vars mamma, var kusin till min pappa, och hennes syster har stuga härute på Udden, så hon ville komma förbi och prata lite släkt med Theresé, samt släktforskning förstås.

Och nu, apropå släkt, kommer ni ihåg att jag nån gång skrivit att Jitte och jag, är släkt, på lååångt håll, men ändå 😀 Han frågade nämligen Theresé en nyårsafton, om hon kunde göra en liten tvärforskning på hans släkt, och kolla bara, vad hon hittade.

Christer Bjuhr är min (Marias) mormors mormors morfars brorsdotters dottersons sonsons son, och farfars mormors farfars farbrors sondotters dottersons sonsons son till Maria Hällsten. Hjälp! Det här innebär, precis som jag skrivit förut, att vi får nog lov att fira jul hemma hos Jitte och Ina 😀

Ha en underbar dag, allihop!

Som att vinna högsta vinsten…

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 juli 2019 kl 08:03, Bli först att kommentera

Sally kom fram hit utan problem, planet var något försenat men det hör nog mer till regel än undantag. När vi var i Järlåsa berättade hon att det hon önskade sig allra mest, var hål i öronen, men det skulle hon inte få ta.

Så, som den goda mormor jag är:

Förklarade jag då att det förmodligen berodde på att det är bättre, ju längre man väntar, då kan man nog undvika, framtida problem och allergier. Jag berättade också om hur viktigt det är med att hålla rent (sa hon då som gjorde dom sista 4 hålen på sig själv med en fet stoppnål, inget speciellt kliniskt, förutom att jag brände den lite med en tändare först), och sen ska man inte stoppa in vilka örhängen som helst heller (och det kom från hon som använde både säkerhetsnålar och annat skit man hittat i lådorna).

Nå, hon lät sig nöjas med dessa ord och förmodligen hade hon redan hört dom, till leda.

Sen frågade jag faktiskt både mamma Theresé och pappa Anders om hur dom förhöll sig till detta med hål i öronen och om dom kunde tänka sig att Sally kanske skulle kunna få det som present av mig och morfar Åke. Och jodå, det skulle gå bra, hon hade nog fått vänta rätt så länge och som vanligt, ”alla” i Sallys klass, har redan hål så att…

Jag beställde örhängen som hon sett då dom var i Stockholm, faktiskt rosa munkar med strössel på, så bilden på den goda mormorn, var ju passande 😀 Nu har dom inte hunnit komma, men jag frågade henne igår, om jag skulle berätta eller om hon ville vänta…hon ville INTE vänta. Talade då om att hon skulle få ett par örhängen och hon såg nalta skeptisk ut, tog sats och skulle nog berätta för mig att hon inte skulle få ta hål i öronen, men jag förekom henne och talade om att håltagning blir det då vi kommer upp till Malå, om hon nu inte ångrar sig, förstås.

Sally såg ut som om hon vunnit högsta vinsten på lotteri, hon skuttade runt och sms:ade en kompis som sedan ringde upp, och det blev ett himla gratulerande från både kompis och kompis bror, så med tanke på att ett hål, som egentligen inte är någonting alls, det är ju bara tomt, så undrar jag om nån annan skulle bli lika glad åt att få ett hål i en ost, till exempel 😀

På kvällen kom gammelmormor (till Sally), alias mormor (till Theresé och Nicco) alias mamma (till mig), hit och åt middag med oss och lagom till tårtan, som jag och Sally införskaffade på Ullas kondis:

Så kom även Nicco och Georgo hit. Av dom fick hon presenternas present, den bästa ever, om ni frågar Sally, hålen i öronen, glömdes bort, det blev en gitarr:

En lyckad dag för Sally, som till kvällen frågade om jag ville läsa lite för henne, och det var minsann inte vilken bok som helst (jisses), den heter, att leva med Tjernobyl:

Hon lyssnade uppmärksamt på allt jag läste…fortsättning följer.

Och med detta lämnar jag dagens inlägg och önskar er alla en toppen dag, själv hoppas jag att den lyckas för mig med, operation om 3 timmar *huvva* 😀

Som en fis i rymden!

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 maj 2019 kl 09:23, Bli först att kommentera

Det sved ordentligt i plånkan, igår. Hämtade Audin, tankade full tank, drog iväg på ombesiktningen och jag fick gräva fram 10 000:-…kaching…hohoo…där flög en fluga upp ur börsen, som ekade småtomt.

Men, det var absolut en njutning att köra den bilen, kontra Åkes Volvo 😀 Nu är det nya framdörrar som skulle ha varit fixade, sen är det bara att hålla efter, den där bilen har kostat så mycket nu att vi får ha kvar den tills den ramlar i smulor.

Efter middagen åkte jag och Nicco ner på stan. Hon hade sett ett par skor som skulle kunna passa, och sen ville hon hitta på nån present till mormor, som fyller år nu i helgen. Avslutade med en fika på Espresso house, of course!

Idag blir det ett besök på Ullas, där jag lovat en pigg 30 åring, att få bjuda på en räkmacka. Det fick bli presenten för att hon fyllt 30, passande tycker jag, då får ju även jag nåt 😀

Har sett klippt på folk som driver med andra, och här handlar det om en pruttmaskin, som dom utsätter andra för, och alltså, man skrattar, det hjälps inte. Och jag tycker det är hysteriskt roligt att en fis, kan få så mycket uppmärksamhet, seriöst, för det är väl ändå ingenting, det är luft…som en fis i rymden…

Och som vanligt, jag tvingar ingen till att titta eller lyssna, ni gör som ni vill 😀

Undrar om dom som bli rädd eller arg, egentligen blir det för att dom inte vill att nån annan, förbipasserande ska tro att det var dom? ”-Det var inte jag!!!”
Nå, det får vara som det vill med det. Nu ska hunden ut och jag ska känna efter om det kommer att bli utomhusväder idag, känner mig lite lurad av det fina vädret dom påstår att vi ska ha, på vädret på teven. Men nån gång ska dom väl gissa rätt, tycker jag.

Hoppas på en fin torsdag, för er alla och ger er en bild på min storebror Sivert, min killing Mattias och jag, förstås 😀

V8:or, lastbilar och bussar, alla är hans!

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 april 2019 kl 09:26, Bli först att kommentera

Vi åkte till Västerbotten museum igår:

Det var en Britta Marakatt Labba som hade en utställning som Theresé ville kolla in. Tavlor gjorda av fiskskinn, tyg och trådar. Här en del av en tavla med en sagofigur på:

Sally gick iväg åt ett annat håll för att göra lite påskpyssel. När vi gick ut noterade jag lite blå blommor som slagit ut, fick med 2 fjärilar (from hell) på bilden.

Sedan bjöd Theresé på en lunchmacka på Ullas, och dum som man är, då man får välja vad som helst, så tar man inte en räkmacka utan en ”vanlig” ost och skinksmörgås…fast, jaja, dom är goda, dom med:

Slutade inte där heller: Sally ville nödigt köpa en påskbakelse, så där vi satt ute på altanen och surrade så frågade plötsligt Theresé om inte Nicco skulle sluta tidigare och kanske hon med ville ha en påskkyckling.

Jag ringde och kollade, och visst, det ville hon så jag lurade iväg Theresé med Winstone, startade upp Camaron och blåste iväg och hämtade hit henne. Sally var i Hedlunda dungen så hon blev upphämtad där av mamma och medföljande hund, så hon fick gå och shoppa loss på Ullas. Go´ Fika!

Theresé undrade sedan varför jag inte hade kunnat vänta lite längre med att starta bilen, Winstone hörde givetvis ljudet och började trava baklänges. Hon fick dra honom en bra bit innan han blev följsam igen. Han gör likadant om det kommer en lastbil, i tron om att det är Åke. Och ifjol var han på väg in i en Ultrabuss som stannade vid hållplatsen…ja vadå, alla lastbilar, V8:or och blå bussar, är hans 😀

Idag blir det jobb för min del, Rödå Antik för Theresé och mormor (min mamma), Sally har vi inte frågat än, om hon följer med mig en stund eller hur hon gör. Åke och Winstone får hänga med varandra och chilla.

Ha en bra lååååångfredag, allihop!

Hon klarar sig i alla väder

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 september 2018 kl 08:29, 2 kommentarer

Att Sally, vårat barnbarn, har lösningar på det mesta och inte är bangen för nåt, det visste vi redan, och det får vi bevis för, lite då och då. Som till exempel igår, då Theresé, Sallys mamma, la ut följande lilla text på FB och jag citerar, rakt av.

”Sally hann inte med läsläxan med tillhörande frågor *suck* Men jag säger att hon måste läsa den under frukosten åtminstone. Så åker hon iväg till skolan och frågar skolbusschauffören om hjälp med frågorna! Det är service, och Sally kan ibland lösa bekymmer på alla möjliga, udda, sätt…” Slutcitat

Smart tjej…lik mormor 😀

Niccos mobil har plötsligt börja tala om för henne hur hon ska sova, om hon sover för lite eller, så kan hon få beröm, för att hon sovit tillräckligt många timmar, för att sedan få på skallen, då hon störde ordningen genom att sova mindre. Man ska hålla sig till rutiner, tycker mobilen.

Nå, det är nu inte mobilen i sig, utan nån app hon har, och hon var inte förberedd på att den skulle börja ge order, så där.

Min mobil, behöver dock inga appar, den kommer med konstiga saker som jag inte bett om, som det här, till exempel:

Vadå Ursäkta…nej, minnet var inte fullt, utan det där är nån reklam om nåt dom tycker jag ska ladda ner. Sen har autokorrekt, blivit riktigt jäkla knäpp. Nu väljer den inte det skriver mest, utan den tar nåt random ord som inte har en bokstav rätt, av det jag ska skriva. Jaja, det ska vara roligt nästan jämt, eller hur?

Bild hittad på pinterrest.se

Önskar er alla en bra torsdag!

Jag letade en sak men fann en annan!

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 mars 2018 kl 08:37, Bli först att kommentera

Det blev en till, hemma dag igår, så skönt, och lite sol på det, fast det var betydligt kyligare, då det blåste in lite, samt att molnen ibland skymde, det varma, gula. Jag tog Winstone ett varv, klippte pälsen på tassarna, tog nån tjorv vid örat och borstade det jag kunde.

På kvällen skrev Theresé och undrade över en sak, som står i en bok, som jag har någonstans, i huset. Jepp…denna fråga, föranledde naturligtvis ett letande, i garderober, på hyllor, i källaren, i lådor, men näpp, jag gav upp. Den ligger förmodligen i nån kasch, någonstans, och då får den ligga där. Hon fick ändå svar på sin fråga, av sin mormor (hon har samma bok).

Jag hittade dock någonting annat, mina gamla dagböcker, som jag skrev typ, 1990, och framåt. Jag blev svettig bara av att bläddra lätt i en av dom. Vad vi höll på! Första boken jag öppnade så var vi på väg söderut i vår folkabuss.

Färden gick först till min kusin Anna och hennes man Ingvar, där vi stannade över natten. Var på Skansen ena dagen och Kaknästornet den andra dagen. Ingvar skulle iväg till London, antagligen via hans arbete, och vi åkte vidare ner till High Chaparall, med en generator som slutade fungera. Livet ska vara spännande, alltjämt!

Jag hittade även Niccos pärm från hennes förskoletid, och man kan ju inte låta bli att glutta i den med. Hennes namn var då, som ni redan vet, Jennifer, men idag nåt helt annat.

Nicco som ville bli fotbollsspelare då hon var 5 år, sedan hockeyspelare, då hon var 6, men det blev hon inte. Här en liten intervju med henne, klockren! 😀

Och här, jag hade glömt att hennes intresse av bilar, fanns redan då:

Avrundar med en bild på hennes lilla hus, som jag och Theresé byggde ihop av en tv kartong, hon såg chill ut, redan på den tiden:

Winstone fick genomgå en lättare makeover sent igår kväll, jag ville duscha av honom på ryggen. Han visste så väl vad jag tänkte göra, så när jag lockade på honom, kom han fram emot mig, sedan vek han av in i hallen och tänkte spurta uppför trappan till Nicco, men se, den gubben gick inte 😀 Nu är han vit och fin, tyvärr då det börjar bli varmt ute, så kommer han att dynga ner sig ändå, men det får vi ta vartefter.

Önskar er alla en trevlig fredag!

Jag skådade ljuset!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 februari 2018 kl 09:19, Bli först att kommentera

I see the light!!!

Fast nu snackar jag inte i religiös mening, utan att det finns en sol, däruppe. Kan dock inte påstå att den skänker någon värme, -21 då vi klev upp för 1½ timme sedan. Det blir skor på, för stackars Winstone, men har han tur så blir det varmare till nästa sväng, -10, fixar hans trampdynor utan att krampa.

Tina hade delat ett inlägg på Instagram igår och taggat jag och Nicco i den, det är en kvinna från Malå trakterna som skrivit en del om vädret vi har. Hon heter Karin Sidén Lundmark och jag har hennes tillåtelse att lägga ut den här. Och när ni läser, tänk er dialekten i huvudet…detta är ju som att få min mormor, farmor, morfar eller farfar rätt in i hjärtat, klockrent, och roligt 😀

Idag blir det en bra dag att få vara hemma på, jag har ju bokstavligt talat ingen bil (och idag betyder det att jag inte ids skjutsa Åke till jobbet för att få låna hans Volvo) njae, jag klarar mig utan.

Sen må jag ju säga att hans Volvo inte är kul att köra, finns inget drag i den. Hade tänkt smsa honom i måndags och skriva att den där kan han aldrig ta till en dag på strippen. Jag höll ju på få panik bara att ta mig ut från vår gård innan bilen som kom körandes från vänster hade bucklat till förar dörren, och då var det låååångt kvar innan han ens skulle ha hunnit fram.

Jag gasade, och jag gasade och bilen förflyttades i slow motion, ut på vägen. Jaja, kylan kan ju ha spelat en viss roll också. Sen lyste en lampa med en stjärna (tyckte jag att det såg ut som), strax efter en bred pil, jag frågade Åke då jag kom hem vad dom betydde, han hade ingen aning.

Igår då jag skulle ut lyste en annan lampa, jag ringde upp bilägaren som förklarade att det var glykolen som krymper i kyla men då bilen blir varm så slocknar lampan, och det gjorde den, sen fyllde han även på glykol då han kom hem på lunchen.

Nu upptäckte jag att det inte alls var en stjärna som lyste kvällen innan utan en snöflinga, hm…mja, vad den betyder har vi ingen aning om, och igår lyste den inte. Däremot fick jag veta vad den breda pilen betydde. Jag hade råkat dra spaken ett snäpp längre ner vilket innebar att jag la in 3:an, typ, istället för driven. Nå, ett problem ur vägen, eller en lärdom rikare 😀

Theresé och Anders har tillbringat någon dag i Stockholm, mässor och annat, hon skickade en bild från ett ställe:

Haha, dags för oss att byta vårt efternamn, till engelska, fast då var vi där igen, egentligen blir det ju Flatrockstone, om vi ska vara nog. Hellstone lät lite roligare 😀

Ha en fin dag, allihop!

En sån, en sån och två såna!

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 februari 2018 kl 10:41, Bli först att kommentera

Jag brukar ha salta pinnar hemma, så även i fredags. Jag och Åke satt och knaprade på dom, och Åke sa som min ingifte morbror Sam, en gång sa, dom är inte god…men begärlig!

När Sam myntade det uttrycket, gällde det inte salta pinnar, utan en påse kakor som vi hade inhandlat på den lilla Ica affären i Springliden (några kilomter norr om vår stuga i Lainejaur).

Dom kakorna var väldigt fadd i smaken och jag började läsa på påsen och fick se att dom faktiskt hade passerat bäst före datumet med råge. Så vi slutade äta dom, men Sam hade som fått upp smaken för dom. Han gav hunden nån, sen stoppade han in i sin egen mun, fast vi sa åt honom att dom inte var bra.

Nå, han fortsatte äta dom och kunde som inte låta bli, så kom det då, från ingenstans…MJAA, dom är inte god…men begääärlig! Med betoning på Ä:et 😀

Och tänker man nu efter, så inte är salta pinnar goda, egentligen. Min mormor hade alltid ett glas med pinnar i och jag kunde inte för mitt liv förstå vad som var så speciellt med dom, men så sitter jag nu här i mitt eget ”saltapinnarträsk” och vill som inte vara utan dom 😀

Vi firade då min storebror igår, som egentligen inte fyller år förrän imorgon men ibland passar det ju bättre att rucka lite på dagarna. Han bjöd på jättegoda tapas saker, det var tunnbrödrullar med älgkött och annat gott i, salami, friterade kycklingbitar, små heta spjäll, små bröd med mozzarella, salt potatis med kall sås och annat smått och gott.

Ber om ursäkt för den våldsamt dåliga skärpan, men det kanske är lika bra, vet inte om dom där borta, ville vara med på bild 😀 och nu syns dom ju knapp ändå.

Vi kom hem, efter en trevlig kväll, först vid halv ett tiden. Jag hittade en mobil i baksätet på Taxin som vi gav till chauffören, men jag la även ut ett tips om detta i Umeå tipsgrupp på fejjan, dessutom tog jag reg numret på bilen, OM…det skulle behövas av nån anledning. Jag kan ju dock inte se varför nån människa skulle vilja ha nån annans mobiltelefon, men jag vet, jag är lite blåögd ibland.

Avrundar med denna lilla information om vad vi ska fira idag, det är nämligen den internationella 112 dagen. Kanske firar vi genom att ta nåt gott, typ, vi tar en sån, och en sån och två såna…hahaa…

Och det är då 112 som i larmnumret, och här får ni lite kort information om det:

”Tänk på att du endast ska ringa 112 när du är i en nödsituation som kräver omedelbar hjälp. Ditt samtal kan annars försena nödvändig hjälp till andra som är i akut behov av hjälp. Om ditt samtal inte är brådskande kan du istället ringa polisen på 114 14, sjukvårdsupplysningen på 1177 eller informationsnumret vid större olyckor eller kriser 113 13.
SOS Alarm ansvarar på uppdrag av staten för nödnumret 112 i Sverige. Nödnumret 112 infördes i Sverige den 1 juli 1996 och SOS Alarm tar årligen emot ca 3 000 000 samtal till nödnumret, varav två tredjedelar har ett faktiskt hjälpbehov.

112 är även ett europeiskt nödnummer och gäller i alla EU-länder. Det betyder att du kan ringa 112 och få lokal hjälp oavsett i vilket europeiskt land du befinner dig. Du kan inte ringa till 112 i Sverige från utlandet eftersom du automatiskt dirigeras till en nödcentral i det land du befinner dig i. ” Citat hämtat härifrån

HÄR hittade jag den bilden och mer info

Ha en fin söndag!

Etikett: mormor

Vi hade inget facit i hand…då det begav sig!

Spot on!!!

Det blev too much, även för mig!

Som att vinna högsta vinsten…

Som en fis i rymden!

V8:or, lastbilar och bussar, alla är hans!

Hon klarar sig i alla väder

Jag letade en sak men fann en annan!

Jag skådade ljuset!

En sån, en sån och två såna!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten