Cykelstället i Umeå är en av finalisterna i Dagens Samhälles tävling Årets samhällsbyggare! Det känns fantastiskt glädjande och jag önskar Umeå all lycka i denna tävling.
Jag har tidigare i år uppmärksammat cykelstället som enligt mig har en stor potential. Detta hus med det lilla minitorget är något som jag gärna skulle vilja bevara framöver – i en stad som förtätas med allt fler och högre fastigheter behövs det några öppna ytor. När Västra Esplanaden byggs om till en stadsgata med minskad biltrafik och förbud för tunga transporter kan denna gata komma att bli en trevlig stadsesplanad med grönska, butiker, caféer och restauranger.
Det finns en gammal plan sedan tidigare att riva detta cykelställ och bygga en fastighet med parkeringshus, lägenheter och kommersiella ytor. Men enligt UPAB finns i dagsläget inte ett behov för ytterligare ett parkeringshus i centrum. Och med de antagna planer som vi har är målet att vi inom några år ska ha ökat andelen som färdas kollektivt, med cykel eller gång från dagens c.a. 50 % till 65 %. Det är en avsevärd förändring, men fullt logiskt. I en stad som vill växa på ett hållbart sätt genom att förtätas är det viktigt att hålla nere biltrafiken.
Vad gör vi med vandrarhemmet?
Jag glömmer aldrig en fantastisk intervju som jag såg av en tidigare borgmästare i den brasilianska staden Curitiba. Under 70-talet stod de inför utmaningar som vi aldrig kan föreställa oss här. På 40 år hade stadens invånarantal tiodubblats, trafiksituationen var en mardröm och i andra större brasilianska städer gjorde man allt för att riva hus och ge plats åt större vägar. Gamla centrala stadsdelar försvann en efter en, något som han till varje pris ville undvika i Curitiba.
Enligt honom var äldre välbevarade hus som en porträttbild av ens släkt. Började man riva dem en efter en så förlorade staden sin identitet, sin historia, ”sin familj”. Istället skapade han en av Sydamerikas längsta gågator längs med de bevarade centrala stadsdelarna. En gågata som idag är levande och uppskattad.
Umeå har en del väldigt vackra och välbevarade träbyggnader. Men under de 19 år som jag bott här har jag sett hur ett flertal av dessa försvunnit. Det är därför viktigt att vi värnar de som större välbevarade träbyggnader som finns kvar.
I planerna för kvarteret Ymer är det inte bara cykelstället som är rivningshotat utan även vandrarhemmet – den vackra träbyggnaden från början av 1900-talet.
Att riva allt detta för att bygga ett nytt parkeringshus i centrala Umeå är något som jag är starkt emot – även om detta nya hus kommer att innehålla kontorsytor och lägenheter. Jag står fast vid vad jag sagt under valrörelsen: Det är viktigare att Umeå växer rätt än växer fort.
Vi måste värna det som är Umeå – vår identitet. När vi utvecklar de centrala delarna måste vi ge plats åt människor, liv och rörelse. I en tät stad måste vi ha öppna ytor. Vi måste värna stadens attraktion och våra äldre välbevarade träbyggnader. Vi måste prioritera hållbara resealternativ. Det finns enligt mig väldigt många argument för att inte riva vare sig cykelstället eller den vackra träbyggnaden med vandrarhemmet.
Istället ser jag en stor potential i detta område – som en utveckling av ett levande centrum – när väl Västra Esplanaden blir en stadsgata.
I den hållbara utvecklingen av Umeå ger vi plats för människor, liv och rörelse. Vi ser till att hålla nere biltrafiken för luftkvaliteten, miljön och ljudnivån i staden: Samtidigt ska vi se till att satsa på att ge människor möjlighet att resa hållbart – även när man bor på landsbygden (om detta har jag skrivit tidigare blogginlägg). För oss i Miljöpartiet är det så vi ställer om till ett hållbart Umeå – socialt, ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt.
Senaste kommentarerna