Jag har för vana att kritisera det som kritiseras bör även om det jag kritiserar sker inom vårt eget parti Socialdemokraterna och idag ska jag göra precis det.

Till att börja med så vill jag hävda att det huvudlösa beslutet att använda sig av taxi för att resa mellan Sälen och Stockholm är ett beslut som i min värld borde leda till Botströms omedelbara avgång som SSU ordförande. Har man så dåligt omdöme ska man inte vara ordförande i vårt ungdomsförbund.

Att Botström sedan försöker sig på en pudel genom att påstå att han fattade beslutet på grund av sin egen personliga säkerhet reser en mängd frågor och slutsatser som jag kommer att behandla längre ner i inlägget.

Att sagde Botström sedan inte gick på det möte som föranledde taxiresan med hänvisning till att han lider av stress och utmattningssymptom som gör att han inte orkar gå upp varje morgon är ingen förmildrande omständighet för valet att åka taxi istället för kollektivt.

Jag beklagar givetvis att Botström inte mår bra men mår man inte bra ska man sjukskriva sig och överlåta uppdraget till någon som kan utföra det medan man jobbar på att bli frisk.

Låt oss därefter gå till det jag lovade att anföra som skäl till min inställning enligt löftet ovan.

Jag har i en rad inlägg framfört åsikten att våra unga partimedlemmar inte ska ha några ledande roller och några viktiga uppdrag av just den anledningen att de är unga och oerfarna.

Botströms handlande i detta sammanhang stryker under det jag tidigare sagt – Unga människor har inte den livserfarenhet som behövs för att fatta kloka och väl övervägda beslut.

Den uppfattningen står jag för även om jag redan nu vet att jag kommer att få massiv kritik för den inställningen.

Under mina resor och min bosättning runt om i världen har jag många gånger fått frågan varför Sverige har en ordning som innebär att ”barn” sitter i riksdagen?

Mitt svar har alltid varit att även unga måste få vara med för att lära sig inför den dag de själva ska ta över ansvaret för att regera landet men att även jag såsom varande svensk tycker att det är fel att unga ska utses till ledande positioner.

Min inställning är att unga ska sättas i arbete i juniora sammanhang som innebär att de får möjlighet att skaffa sig den erfarenhet som behövs för att fatta kloka och väl övervägda beslut.

I merparten av världen tillhör man ungdomsförbundet i vart fall fram till 40-års ålder och hade Botström varit 36 istället för 26 hade beslutet av ressätt sannolikt varit ett helt annat.

Det vi svenskar måste ta oss till livs är att merparten av världen både tycker och lever i en verklighet där man måste vara minst 50 år helst äldre för att ha ett högre politiskt ämbete – Den ordningen måste vi förhålla oss till om vi ska tas på allvar i resten av världen.

Ungdomar har förvisso drömmar och ambitioner men den bästa gåva vi kan ge dessa ungdomar är att hålla dem tillbaka så att de får chansen att skaffa den livserfarenhet som är ett måste att besitta för att kunna fatta kloka och välgrundade beslut.

Jag har full förståelse för att dagens unga tycker att jag är helt ute och cyklar och den kritiken kan jag ta därför att jag minns min ungdom som vore den igår.

När jag var ung trodde jag att jag visste allt. Nu med högre ålder och en masa livserfarenhet under bältet inser jag både hur lite jag faktiskt visste när jag var yngre samt hur oerhört viktigt det är att ha livserfarenhet.

Allt detta sagt vill jag se två saker hända utifrån Botströms dåliga omdöme även om detta dåliga omdöme beror på bristande livserfarenhet.

• Det första jag vill se är att Botström tar ansvar för sitt handlande genom att avgå och ställa sin plats till förfogande.
• Det andra jag vill se är ett förändrat tankesätt som innebär att vi Socialdemokrater värderar ålder och erfarenhet som den tillgång det faktiskt är – Detta genom att fatta beslut på central nivå om att alla som väljs in i Riksdagen och på andra ledande positioner i kommun och är landsting är 30 år eller äldre.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”