Etikett: brev

Gratis vill väl alla ha, men…

Apropå parkerings problematik, som jag bloggade om för nån dag sedan, så är ju parkeringen uppe på NUS, nåt som  ständigt återkommer i diskussioner.
Här handlar det inte om tiden man får stå där, utan man vill att det ska vara gratis.

Tror inte att folk i gemen, tänker att om det skulle vara gratis, skulle det kanske knappt gå att hitta nån ledig plats. Då ställde man sig ju där om man bodde i närheten, för att slippa betala parkering där man bor. Eller så gör man som den här personen, det är ju gratis :D

28782658_10156101265676585_3900613808259777753_nJag är inte bättre själv jag jobbar ju där i närheten, varför skulle jag fortsätta betala 320:- i månaden för garage, om jag kan stå gratis?

Däremot, med dagens teknik, varför skulle det inte kunna skickas ut en kod via smset du får med påminnelse om bokad tid, och den koden ger dig gratis parkering, du är ju där som patient.

Och har man nu inte en mobil eller om man av nån annan anledning inte kan ta emot en sån kod, så kan man få en p-lapp med posten i samma kuvert där kallelsen ligger. Easy! Jaja, det var bara en tanke…

När jag fick den här boten tänkte jag inte alls…  jag hade ju Åkes bil och inte min, och det stämde ju inte då jag parkster parkerade, attans! Detta var dock ett tag sedan, jag har lärt mig att dubbelkolla vilken bil jag har :D

28795935_10156103986036585_6534297832556901979_n

Nåja, jag är inte ensam om den fadäsen, inte då man läser i Umeås tipsgrupp, det är fler än jag som knappat in galet på regnumret, hm.

Har sett ett klipp förut, på en cp skadad kille som kör styrketräning, han lyfter skrot och annat. Här kan ni se då han lyfter en atlas sten, grymt! Känner ni samma som jag då man ser filmsnutten?


Man håller andan, man vill hjälpa till att putta upp den sista biten och sedan ren och skär lycka! :D

Hoppas på en fin fredag för er alla!

Screenshot 2019-05-16 08.51.26

Gjorde nåt jag aldrig trott!

Av , , Bli först att kommentera 16

Gjorde nåt jag inte trodde att jag skulle göra för cirka 1½  vecka sedan. Det var i samband med den lilla kaffedejten jag hade med min gamla klasskompis Annica och hennes föräldrar, som tanken väcktes.

Det var ju givetvis prat om gamla tider och minnen. Jag hade bland annat med mig bilder från den där klassresan vi gjorde i 6:an, och med på en av dom bilderna, var vår dåvarande lärare.

Vi spånade lite om hur gammal han kunde vara idag, hur vi hade varit som elever, och åtminstone jag, tyckte nog att jag inte tillhörde den där snälla, fogliga skaran av barn. Jag var säkert uppstudsig och gjorde som jag själv ville…stackars lärare!

f476f14615372f80ef07d34ec917246e--minions--minions-quotesMåste vara ett rätt så otacksamt yrke, till stor del, men även givande på andra sätt, att få lära ut det man själv kan, och kanske få följa en elev många år, innan dom går vidare i sina liv, och sedan veta att man varit en del av den resan.

Så jag tog helt sonika, och satte mig ner och skrev ett brev till den läraren. Inte för att be om ursäkt, vi var ju ändå barn, men mer för att säga att alla lärare, sätter sina avtryck, även han, och att jag ville att han skulle veta det. Han gjorde garanterat vad han kunde med dom medel han hade, för att vi skulle ha bra dagar. Och jag skickade även med ett kort på honom.

I måndags ringde min mobil, ett annat mobilnummer, hade först tänkt strunta i att svara, är ju oftast säljare på andra sidan luren, men så gjorde jag det ändå. Och det var då läraren som ringde.

54515057_10156989656596585_184302355250937856_nVad förvånad jag blir, sa jag till honom, att du ringer! Förvånad, sa han, då ska du veta vem som blev förvånad, då jag gick igenom brevlådan och hittar ett brev…ett riktigt brev, med porto och handskriven adress, det händer ju aldrig, numer.

Och vi pratade bort en stund, hur livet ser ut idag, vad vi gör, vart vi bor, lite kul faktiskt att vi bor nästan på samma område, han på Rödäng och vi här, på Västerslätt. Hade jag ingen aning om. Han har bott där sedan 70 talet, och vi här på slätten sedan början av 90, och vi har aldrig stött på varandra. Eller ja, det beror sig lite på, vet ju inte om jag skulle känna igen honom, förstås :D

Han sa att jag skrivit att han förmodligen inte skulle veta vem jag var, men du, sa han, jag vet alldeles bestämt, vem du är. Och då tog han upp det där skidminnet från Ammarnäs, jag med längdskidorna utför slalombacken. Du föll och du reste dig och du föll igen, sa han. Till slut trodde han att han skulle måsta ta mig på ryggen ner, men nej, sa han, du klev upp efter varje fall och skrattade, och fortsatte. Ner kom du och såg ut som en snöboll, hahaa…ja, det kommer ju till och med jag ihåg :D

201539842402451107646wx1015hy569Bild från pinterrest.se

Er klass sa han, var ju helt uppåt väggarna. Och ja, tänk, det kommer jag också ihåg. Många av oss som säkert skulle ha behövt säras på, och kanske haft tid att gå iväg med nån annan lärare. Men det var säkert precis som nu, dåligt med resurser och vart man ska lägga pengarna. Nå, jag avslutade brevet med att jag haft ett bra liv, så här långt och att jag hoppades att han haft detsamma.

Och nu avslutar jag detta inlägg på nåt jag gillar, Läkerol, salty caramel… och vad, en likör, Råstoff, även den, med samma smak, hm, oprövad men säkert god, och den lille krigaren, söt som en karamell, stark som en krigare men osaltad.

53615502_10156989560616585_1275996502598090752_nHa en fin dag, allihop!

Hur är jag navlad egentligen?

Av , , Bli först att kommentera 13

Hamnade i mina vårdkontakter igår, och på skoj, loggade jag in i mina journaler. Det har jag gjort förut, men knappast läst allt som står där. Inte nu heller, men lite brottstycken ögnade jag igenom.

Screenshot 2019-02-15 07.09.25Finns ju ute på nätet, små texter om läkare som skrivit lite fel i anteckningar och så vidare, kan ju bli riktigt knäppt ibland :D

En liten bokstav fel, kan betyda nåt helt annat, eller vad som sägs om följande skrift och jag citerar: ” har gått ner cirka 50 mg efter operation.” Wow, säger jag, 50 mg, jag skulle nog ha reklamerat den operationen, 50 kg blir nog mer korrekt :D

Och vad menar dom här: ” Före detta rökare, 28 pack years.” Jo, jag är en gammal rökare, slutade för 12 år sedan, hade dock rökt i 28 år, men förstår inte vad pack years, betyder?

En annan frågeställning dom hade var om Överkänslighet, och svar: Hej. Haha…jo hej du!

2016-02-29 16.16.09Nu nåt annat som väcker lite frågor hos mig. Detta handlar om hålet jag hade i magen, enligt journalen 10 cm i radie och 10 cm djupt, detta hål är såvitt jag vet (är ju dessutom min kropp så jag bör ju veta) placerat 10 cm ovanför min navel. Men så här har dom skrivit vid fler tillfällen och av olika läkare: ”Varit omlagd ett flertal gånger med Vac-Pac med anledning av en sårhåla kring navelporten.” Slutcitat

Nej, min navel sitter inte där, den befinner sig 10 cm under??? Fast ok, jag ska inte dra det så långt, vet att min navel är lite felplacerad från början, sitter långt ner, men ändå, haha, dom borde väl ändå ha sett den under alla omläggningar och operationer jag gjorde. Jaja, värre saker har man väl varit med om.

Roligt eller snopet blir det kanske den dagen, och OM jag bestämmer mig för att operera bort överflödigt skinn, och dom läser journalen och tror att min navel är väck. Surprise, det är den inte :D Idag ser det dock ut som om jag har 2 stycken.

Ska iväg på provtagning om en timme, sen blir det nog broddar på då jag ska ut med Winstone. Kände hur halkigt det är ute på vår gård, när jag satte in motorvärmarsladden på morgonen. Ska göra klart det sista i en årsräkning som ska in, angående mitt god man uppdrag. Och efter lunch och en till prommis med hunden, blir det kaffe hos mamma. Låter som en bra fredags plan.

Fick förresten en hälsning från södern igår, det var Sally som skrivit ett litet brev och skickat med teckningar hon gjort.

51949672_10156930124976585_1359385010636849152_nHon tackade för gawosen, som jag skickat ner till henne. När hon var liten och hade börjat prata så smått, så pekade hon på Lennart, ni vet, grabben/gubben vi hade här som blev kidnappad:

2016-03-12-11.48.00-768x1024Och samtidigt som hon pekade sa hon med mörk röst: GAWOS…GAWOS!!! Och nej, vi vet inte vart hon fick det ifrån, men internt kallar vi döskallar för gawosar. Och där avslöjade jag vad hon fick av mig :D Fast det var en fin gawos, i guld och glitter som man kan hänga på jacka eller väska.

Önskar er alla en trevlig fredag! Och avslutar med lite härlig och ett annorlunda musik framförande, lyssna bara!!!

Spännande värre!

Av , , Bli först att kommentera 13

Har nu påbörjat nedplockning av gardiner, stångar, fönsterbänkar, bära bort blommor och göra plats runt fönstren. Och guees what, det är fler än ett fönster. Puh!!!

Och det är inte bara insidan som behöver röjas, dom ska ha tillgång till fria ytor på utsidan med, alltså, vad dom begär.

Vi fick ett spännande brev från NUS:

41691086_10156582439571585_3284055079694368768_nSvärfar gick ju bort för 7½ år sedan, så jag trodde först att dom skrivit fel namn, och att det egentligen skulle till Åke. Men nej, det var till Nicke (Nils). Så nu lägger jag det på lådan igen:

41641367_10156583168761585_3797867239995080704_oEfter middagen blev det då en tur till Ikea, där vi möttes upp på parkeringen för vidare färd ner till Klabböle energicentrum. Och ja, vi blev några bilar igår också, trevligt!

41637595_10156583036961585_7916825577909125120_o 41644206_10156583034541585_1951418764599754752_o 41645193_10156583036526585_3620151148373082112_o 41654921_10156583029796585_1804002490429997056_o 41659024_10156583031446585_5427303731026722816_o 41662407_10156583040511585_8995284366921826304_o 41666392_10156583038336585_1467328297678405632_o 41668528_10156583039026585_2870582645442478080_o 41676319_10156583034081585_7923996644285087744_o 41679395_10156583037681585_5984110798882996224_o 41679729_10156583035511585_4627391850540433408_o 41685425_10156582917211585_2531901770955751424_n 41691701_10156583039651585_6058132326846562304_o 41692572_10156583041766585_1692242515060588544_o 41702127_10156583033501585_7265014963041730560_n 41718448_10156583032521585_2665110542418444288_n 41733091_10156583036131585_1650146243512369152_o 41737158_10156583030541585_2796068042348429312_o 41741224_10156583031926585_3496235444893384704_o 41764965_10156583037931585_5252070044602466304_oCamaron fångad i farten, på väg ner dit, av Larsa Berggren, snyggt fotat, må jag ju säga, och jag är inte ett dugg jäv :D

41575516_1830838117024125_3972604492624429056_nHar nu jobbarhelg i sikte, så jag laddar även för den. Hoppas på en fin fredag, för er alla!

Han är inte småaktig…han däruppe!

Av , , Bli först att kommentera 13

Vad härligt det är att man kan sitta ute och tycka att det är så varmt att man måste ta av sig jackan…och ändå är vi i mitten av september. Jaja, på kvällarna och nätterna, är det ju en annan femma :D

Vi fick besök igår, av Helena och hennes två söner, så vi passade på att sitta ute i solen och käkade fruktsallad och surrade bort en stund.

Vi lossade Camaron och Åke plockade bort en del annat som vi inte behöver dra ner till Järlåsa.Jag städade lite, på förmiddagen, och ikväll blir det att flytta bort sakerna från alla fönster, så dom kommer åt att putsa dom, imorgon.

Efter middagen åkte jag upp till mamma, vi satt på hennes balkong och drack kaffe. Hon hade plockat fram brev, som min morfar, skrivit till henne, på 70 talet. Hon tyckte att jag skulle ta hem dom och försöka läsa, vad han skrivit.

2016-09-19 07.48.29

Det är inte så lätt, kan jag säga :D

Jag kommer ju ihåg min morfar, som lite speciell, han var mycket sjuk, och låg ofta inlagd på sjukstugan i Malå. Som liten, vinkade jag alltid då vi passerade Tjamstan, jag trodde, att han bodde där.

Han var snäll, lite snål, men vadå, jag fick honom att ge mig en 50 öring så jag fick mig en Fantomen ring i en tuggummi automat, det var stort :D

Han skriver i ett av breven att han inte är rädd att dö, för Gud är inte småaktig, och han vill inte att vi gråter på hans begravning, han vill heller inte ha en sten på hans grav, utan ett kors, som får ruttna bort. Ja, att han var lite gudaktig, det hade jag ingen aning om, faktiskt. Men bara för att man är det så behöver man ju inte trycka upp det i ansiktet på någon, och det gjorde han då aldrig.

Tyvärr blev han inte så gammal, och han hade det inte så lätt, alla gånger. Mycket värk, han hade cancer, kunde inte gå så bra, men ändå var det aldrig något han klagade över. Han var alltid glad då man kom dit.

10455758_10152628338262060_4995347150589881670_nMin mormor Sadura och morfar Evert

Och här, ett lite nyare kort på honom, han älskade att sticka sockar, virka fiskenät, göra mjärdar och snida i trä, blommor var också något han pysslade med:

10404202_10152628338667060_8661813194350411996_n

Och apropå morfar, en äldre herre, så fanns det en ännu äldre sådan, på vår gård. Snälla farbrorn, som lillebror Lars, kallade honom. Han bodde i en etta, i huset bredvid, och han sa vid något tillfälle, till mamma, att han tyckte det var så tråkigt i hans lägenhet, för ettorna har bara fönster åt skogen, han fick aldrig se barnen som var ute på gården.

Min lillebror, är ju ingen som egentligen hittade på dumheter eller annat ofog, men igår fick jag allt höra :D Den snälla farbrorn hade tagit sig ut på en promenad, och han gick med händerna bak på ryggen, och där höll han sina handskar. Lars hade tydligen fått upp ett il, och sprungit ifatt honom, tagit av honom handskarna, vänt sig om i farten och skrattat åt farbrorn. Sedan gav han järnet uppför trappan hemma, och slängde ner handskarna i sopnedkastet.

Han kom in med ett flin och mamma undrade väl vad han hade gjort. Och han berättade precis allt, som om det inte varit några konstigheter. Detta resulterade sedan i att mamma fick leta reda på städerskan, som i sin tur kunde låsa upp till soprummet, där hittades handskarna och Lars fick sedan det eminenta uppdraget att återbörda handskarna med en ursäkt, till den snälle farbrorn.

Till historien hör också att den snälle farbrorn, fortsatte att vara snäll, han tyckte nog bara att det var kul att det hände något :D
Där ser man vad lite man vet, och ändå kul att höra att det inte bara var jag, som hittade på hyss.

Ha en fin måndag, ni alla hårt arbetande människor, och ni övriga med :D
2016-09-18 17.35.08ps, ser ni att Lennart blev fotad igår…igen :D ds.

Ta ett chill piller

Av , , Bli först att kommentera 13

Vilka dagar, man väntar bara på bakslaget, snöglopp eller annat nedfall. Jag och Winstone satt då ute någon timme på förmiddagen, igår, det var skönt. Och jag passade på att prata med Ulla, en internet polare, som jag aldrig träffat, men som jag utbytt många erfarenheter och tankar med.

Vem hade trott att det kunde bli så…för 20 år sedan. Att man skulle komma i kontakt med en främling, och sedan, sakta men säkert lära känna personen, utan att ha sett henne förut, i riktiga livet. Ja, idag är det knappast någon ovanlighet, snarare tvärtom.

På träningen igår, så kom jag att börja prata med en kvinna som var där, och ämnet föll sig på mobilen. Då vi var i omklädningsrummet och hon påpekade att det var bäst att slå igång ljudet på den, igen. Jag berättade att jag brukar använda larmet på mobilen, och så stänger jag givetvis av, alla andra ljud, men på morgonen, glömmer jag bort, i 9 fall av 10, att slå igång ljudet igen. Fast det brukar ändå inte ta lång stund innan problemet uppenbarar sig.

Och sedan det här, att man gjort sig tillgänglig, hela tiden. Och det kan lätt bli en fälla, där du aldrig lämnas i fred, samtidigt som du själv, inte kan låta bli, att sitta och fippla med mobilen, för tänk, hemska tanke, om man skulle missa nåt kul, som pågår medan du själv håller på att se på tv, städa, laga mat eller annat oviktigt. Och det finns en viss risk, att man kan bli lätt disträ, av allt man ska hinna göra, om man vill vara med, överallt.

c14c0dea0c94821fbac6806a99b0c151Jag kommer ju ihåg i begynnelsen, och min första mobil, en gammal avlagd sak, som jag enbart hade för att kunna bli nådd om förskolan ville ha tag i mig, eller om det hänt något efter vägen, för Åke. Och se hur man använder den idag.

Det blir en diskussion, mobilen åker fram och man googlar, man kan sköta bankärenden, leta reda på adresser och personer, öppettider, ja, allt, i princip, och det måste vara på gott och ont. Ordet informations samhälle, fyller då nu, sin funktion. Inget blir en nyhet, egentligen, alla vet, den dagen det händer, och sedan fylls infon på, med sekunders mellanrum.

Inte som då man var barn, och skickade ett brev, sedan gick man runt med spänd förväntan, på när det skulle komma ett svar, ibland kunde det dröja upp till 2 veckor, och andra gånger hann man skicka iväg ett brev till med en första fråga om inte det andra brevet kommit fram. :D

Det känns som om det var lite mer chill, på den tiden :D Ha en bra tisdag alla mina vänner!

images

Liv i luckan…

Av , , Bli först att kommentera 17

Igår fixade jag en tacogratäng, hämtade mamma så hon också fick testa denna goda maträtt. Dagen till ära, ni vet, söndag, Allt för Sverige på tv, och pannacotta tajm, och då hade Nicco ordnat en sådan, med Daim. Försvinnande god, men tyvärr lite för mäktig, för mig.

20151115_195749

När jag skulle skjutsa hem mamma stannade vi på Preem, Jeepen ville ha lite soppa för att inte riskera uttorkning, och mamma passade på att lägga sina räkningar på lådan. Hon rundar hörnet och kommer tillbaka efter uträttat ärende, hoppar in i bilen och väntar på att jag ska bli klar.

Då kommer plötsligt en farbror med en hund efter sig. Har hon postat ett brev, frågar han, njae, svarade jag, inte jag, men min mamma la ett brev på lådan. Ja, det föll ner på marken, sa han. Ojdå, sa jag, men du, då ska jag hälsa henne det…typ.

Han var som tvivlande, och funderade vart mamma var, ja, hon sitter ju i bilen, sa jag. Då ville han prompt prata med henne. Då jag betalat, och hoppade in så frågade mamma om jag hört, om brevet. Jo, fast det var inte bara att brevet hamnat på backen.

Farbrorn berättade för henne att han sett hur brevet föll ner, Han gick fram och plockade upp det, la det på lådan igen, men brevet föll ner på marken en gång till. Då såg han att botten på lådan, inte var stängd. Förmodligen har brevbäraren glömt att låsa igen efter tömning.

Nå, han la hennes brev på lådan intill, men ville väl informera om detta. Mamma satt sedan och retade upp sig på hu slarvig brevbäraren varit. Och visst, alla kan vi göra misstag och fel, men detta hade ju kunnat kosta mamma en slant, om man ska se lite krasst på det hela.

Det var mörkt ute, det regnade, hennes brev kanske ingen hade sett om det inte varit för farbrorn som gick snett bakom henne. Det hade kunnat bli en blöt pappersmassa av alltihop, och hon hade då åkt på förseningsavgifter, på grund av obetalda fakturor.

Jaja, så kan det gå om inte haspen är på. Jag har i alla fall mejlat posten och påtalat att lådan inte är i ordinarie skick, så dom kan ju åka dit och låsa den…kanske.

11150532_745543028891662_369426584593224900_n

Idag är det återigen veterinärbesök för Winstone, nu ska det väl äntligen vara över, tänker jag. Ser då bra ut, och han har ätit antibiotika i 6 dagar till, vore väl ändå själva den, om det inte gett med sig.

20151112_215056

Hoppas på en bra måndag, för er alla!

 

Mycket trevligt

En mycket trevlig förmiddag ute i Berttjärn igår. Där det bjöds på våfflor, kaffe och gamla minnen. Jag och Annica, gick i samma klass, bodde på samma gård och hängde med varandra nästan varje dag, under skoltiden. Så en hel del hyss, har vi hunnit med.

Ta bara då vi stal brorsans moppe, haha, 12 år var vi och full i sjutton. Passade på i ett obevakat ögonblick, och smög in i källaren och drog moppen på baksidan av huset. Kickade igång och körde som galningarna runt hela Mariehem, hade dock oturen att möta en klasskompis till Sivert, som sedan talade om att han sett att Sivert lånat ut moppen, ajaj, det var ju inte riktigt ett lån, fast vi kanske tyckte det :D

Karin, Annicas mamma, berättade att Annica ringde upp henne på jobbet en dag, och frågade Karin om hon kunde gissa vad vi hade gjort. Och gissa kunde hon inte, vi hade flyttat deras piano, som inte var en lätt pjäs, från ett rum till ett annat, bara så där, och Karin trodde inte sina öron.

Eva-Marie, som var den som undrade om jag ville haka på till Berttjärn, är inte en klasskompis, jag kommer inte ihåg, hur vi egentligen började umgås. Kan ha varit då Annica blev tillsammans med Mats ”Tigern” Boström och han hade vänner från andra sidan ängarna (Berghem). Vi var ett gäng som höll ihop, och hade mycket roligt tillsammans.

Lite kul också, att det låg ett brev i lådan då jag kom hem, och det var just från Tigern, en inbjudan att fira hans kommande 50 års dag, och ja, jag tänker att vi ska försöka oss på att göra just det :D

Och idag sitter vi här och är mormödrar, ja, Eva-Marie blir det nu i dagarna, kunde till och med ha blivit igår, dottern har gått över tiden. Och Annica har två pojkar, tvillingar, som blir 5 år, hon får allt vackert vänta ett tag innan hon blir farmor.

df249a8f25ec616d74f5a6ec9acabde2

Ha en trevlig dag, allesammans!

 

Det kan väcka minnen

Jag har försökt få tag i någon på Försäkringskassan, i 3 dagar nu, och börjar känna mig lätt irriterad. Då går man igenom hela cirkusen med att förklara för en inspelad röst vad ens ärende är, knappar in personnummer och blir lotsad fram till en handläggare där det sedan sägs att det är för många som ringer och man får återkomma…TACK för det, televerket!

Sen testar man, nästa dag, samma procedur men nu kommer man fram och dom säger att ditt samtal besvaras inom kort, 200 före dig i kö, beräknad kötid…34 minuter, jamen tjena, jag har annat att göra än att sitta i luren en halvtimme, aldrig i livet.

Dom har också hunnit meddela att deras återuppringnings system har havererat, tror väl jag med, om det ska vara så där många i kö, och säkert varenda dag, man undrar ju verkligen hur lite folk det finns där, egentligen, 2 personer på hela Sverige, eller vad? Här är väl ett ypperligt tillfälle att skapa arbetstillfällen, för uppenbarligen behövs det ju mer folk på FK.

Och att sitta i telefon kan också väcka minnen från förr, då telefonen bestod i en stor nummerskiva och det plingade i luren då man la på den. Man frågade snällt sina föräldrar om man kunde få ringa sin kusin i Stockholm, och det fick man, om man höll det kort.

Man hörde hur det tickade i luren och rikssamtal lät lite långt borta, så där. Så avslutades alltid samtalet med: Ja det blir nog dyrt, det här! Och sedan la man på och fick vänta en månad till nästa gång. Å andra sidan skrev man ju brev och det kan man sakna idag, visst, man håller kontakt på andra sätt, men det var som spännande att öppna ett handskrivet kuvert.

På mitt förra jobb, hemma hos ”gammbossen” fanns en fast telefon, givetvis med stjärna * och fyrkant #, jag skulle ringa ett samtal till banken och blev uppmanad att trycka på stjärnan för att bevisa att det var en knapptelefon, och varje gång jag tryckte där sa en inspelad röst att det INTE, var en knapptelefon, till slut stod man och gafflade tillbaka att det VISST var en knapptelefon och man frågade om det hade brunnit på kontoret, men att få svar från en bandspelare, var ju helt omöjligt.

Tekniken går ju framåt men ibland verkar den ta snedsteg och kan även backa nån bit för att sedan komma framåt igen. Att fela är mänskligt men idag vet vi väl att även maskiner, datorer och andra saker, kan göra fel, dom också, men det är svårare att bevisa.

Ha en fin fredag, allihop, jag ska umgås med bloggkompisar och njuta av dagen till fullo, på återhörande!

Vår rabatt börjar på växa till sig:

Foto1949 Foto1950

 

En very nice dag

Av , , 5 kommentarer 9

Hade jag nå tur igår då, Tina undrade om jag ville hänga med till Äggboa, och införskaffa några såna där vita hårda saker, och vem tackar nej till det. Hon hämtade upp mig för vidare färd dit ut:

Foto1331

Jag passade även på att köpa en säck med björkved… kan alltid vara bra att hitta… om man blev sugen på att elda, sådär, någonstans.

På hemvägen undrade hon om vi skulle gå in på restaurangen bredvid Granngården och käka lunch, hon hade ju ett gäng med såna där kuponger, ät 2, betala för 1… och se, då blev jag bjuden på lunchen också, kunde ju inte bli bättre. Vi valde en kycklingrätt, och den var inte alls så tokig:

Foto1334

Medan vi satt där så fick jag ett sms från Preem, min nya väska hade inkommit så jag travade bara över vägen efter lunchen, och hämtade upp den, vad sägs om min nya… röda?

018

Efter hundpromenad så hämtade jag upp bloggpolaren Helena som åkte med ner på strömpilen, det blev kaffe, lite gluttande i affärer och sedan gick vi in och handlade på Ica, det var trevligt.

Hade brev i brevlådan då jag kom hem, Sally och Theresé hade tåtat ihop ett kort och lite presenter i, Sally hade gjort ett armband till sin mormor, och Theresé, som gått en kurs i silversmide, hade gjort ett halsband till mig, det var jättefint, och lite döskallar skickade dom med också:

012 013 014 016

På kvällen kom jag plötsligt att tänka på kaffet som Brälla och Lena bjöd på, till nyår… det var smaksatt med kardemumma, jättegott, och nu visste ju jag att jag hade kardemumma hemma, eftersom jag använde det till bakningen av semlorna.

Kokade först ”vanligt” kaffe till Åke och Nicco, som ville ha det, sedan slog jag på en stor kopp… det började koka upp, signaturmelodin till Farmen satte igång… och jag hittade inte kardemumman… den är som bortblåst. Man kan ju bli elak för mindre… och nu hade jag ju planerat att ha en krydda i kaffet, samt lite grädde… och då skulle inget få stoppa mig, så jag tog kanel istället… sådeså. Och hör och häpna, det vart ju jättegott, det med :)

Önskar er alla en fin fredag!