Etikett: fjäril

Flärpflärp låter…fjärilen!

Av , , Bli först att kommentera 13

Nicco berättade igår att det var en spindel i hennes bil, men hon gjorde som inget åt den, och den försvann:

35eaa1920c414fa3c35980afd5cf8b5eHittad på pinterrest.com

Hon är inte speciellt, överdrivet förtjust i dom, inte jag heller, men dom går an, så länge dom inte slänger sig ner, likt en kamikazi pilot, mitt i fejjan på mig:

36327635_10156392461911585_6577888945223237632_nKom på mig själv igår, då jag och Winstone var ute i gräset och promenerade och det dök upp en sån där flärpflärp…annat ord för fjäril. Och jag gick rätt på, men, jag höll andan. Och det brukar jag göra då dom kommer, dom där flygfäna. Antingen hålla andan, eller så blåser jag ut luft, hm, ungefär som om jag är rädd att dom ska in i munnen, eller varför reagerar jag så där?

Jag fick tag i en ny sele till Winstone, den som sitter som en smäck, men jag undrar hur en sån enkel modell, ändå kan ställa till med huvudbry, då man ska sätta på den? Alltså man vrider och vänder och försöker tänka sig vart benen ska in och vad som ska upp på ryggen. Den andra var något lättare, men så mycket mera som skulle ligga på hans rygg och mage.

Något mer som skapat huvudbry, var då Åke undrade hur Pitabröden kunde vara ihåliga. Jodå!

36274709_10156390771626585_8600505855135186944_nJag sa att det har säkert nåt med naggningen att göra. Man brukar ju nagga bröd för att dom inte ska bulla upp sig. Fast om det stämmer, varför bullar inte pitabröden upp sig då man värmer dom i ugnen?

Jaja, dom är redan ätbara och uppbullningen är genomförd, menar ni nu. Men hur kan dom ändå vara delade så exakt i mitten och kan jag göra pita bröd då, med vilket brödrecept som helst, så länge jag låter bli att slå degen med gaffeln?

För varför blir då inte frallor, ihåliga? Dom perfekta hamburgerbröden, ihålig och klar :D

Nu ska jag sluta klura, kaffet är klart och frukost ska intagas. Hoppas på en fin dag, för er alla!

Främlingar i duschen

Av , , Bli först att kommentera 12

Nu kan vi snacka skare, vad förvånad jag blev då jag klev ut genom dörren. Nog såg jag sandbilen, och att det visade på plusgrader, men jag missade att det regnar, och all snö, har ett lätt istäcke över sig.


Nä fy, jag som tyckte att det var så bra med underlaget, äntligen kunde man gå utan att halka omkring. Nu blir det nog att gräva fram broddarna igen, innan jag och Winstone går ut på morgon promenaden.

Jag kom ihåg att ringa Tullverket igår och stämde av nästa måndag, då jag kan åka och hämta mitt illegala sprit lager, hehee…fast nu var det ju inte illegalt, jag har minsann betalat så det räcker. Vad som retar mig mest, just nu, är dom där 300:- extra, för transport, fast jag hade ju redan betalat för leverans hem till dörren. Mm, så kan det gå om inte haspen är på.

Kanske man kunde bråka om dom slantarna, men jag ids inte, seriöst. Jag sparar min energi till annat. Och sedan får jag se om man kan få sig en god likör till kaffet, om 2 veckor…kanske.

Vi hamnade vid det rektangulära tebordet igår kväll (läs, köksbordet där det serverades en kopp te). Ämnet gled från benbrott i foten, gymnastiska övningar, och en Lyckseleresa, över till, oinbjudna främlingar i duschen.

Ja, det är Nicco som brukar ha besök där, av…spindlar. Hon tycker dom är jätte läskig, då dom kommer fram och sitter där och glor. Jamen, sa jag, vad är det för typer då. Och nu syftade jag inte på människor, utan typen av spindlar. Dom sexbenta stackarna, eller såna där speedade saker som man knappt hinner se, ludna…stora, vindruveliknande bakkroppar, eller vad.

Nja, hon visste inte exakt, men dom är inte roliga. Det var ju inte heller det där stora fjärils aset, som var härutanför i höstas, men kolla in vad Nicco hittade på FB, alltså, man kan ju smälla av, för mindre, och jag är jätteglad att vi bor här i Sverige, där vi inte behöver ha dom största sakerna:

1919072_1727995660756019_944844346154756361_nHade en sån där suttit på vår sovrumsvägg, så hade jag flyttat, till ”långbortilandetingenstans”, och jag hade stannat där.

Ha en fin dag, allihop!

Kaffe, decibel och goda nyheter

 

Jag tror det blev kaffe för hela slanten igår. Först tog jag med termosmuggen och for på ”gammgården”, sen skulle jag upp till mamma, och där satt vi ute på deras gård, jag, syrran och morsan, sen tillbaka på ”gammgården” där Ingegerd bjöd på kaffe. Och hemma igen så var det dags för 16 trafiken på Timotejvägen.
Theresé tycker att jag kan ha en direktsänd radiokanal från 1:an på västerslätt, där jag kan referera hur tät trafiken är, om det helt plötsligt kommer en bil (som det gjorde igår) och passerar hela kön ända bort till rondellen, genar på vänster sida av rondellen och försvinner Skolgatan ner, tur att han inte fick möte där, minsann.
När hon sa det till mig så råkade jag ju sitta där ute och då, helt plötsligt kommer det en flärpande fjäril och ur min mun hoppade det några svordomar (ni vet ju vad jag tycker om dom där läskiga saker), då ändrade hon sig litegrann, om det här med radiopratandet, inte får man svära och helt plötsligt byta samtalsämnen då man snackar i radion :)
På tal om bilar, så dök det upp en lustigkurre igår, på mina föräldrars gård. Den Volvon hade allvarliga problem och om Camaron inte går igenom besiktningen på grund av ljudnivån, så skulle denna bil fått körförbud. Den lät som en folka fast 10 gånger värre, och det var inte bara bilen som lät, utan det gnisslade från bakhjulen, så man trodde att hela bilen skulle falla sönder.
Den försvann efter ett tag men dök upp igen, föraren sprang in i trappen och helt plötsligt slog stereon igång och det var inte måttligt på det ljudet, det dunkade så rutorna höll på poppa ut, och människor som passerade nere vid höghuset, 2-300 meter längre ner, kikade och vände sig om så dom höll på stå på näsan, kanske trodde dom att det var vi som satt och spelade dunkadunka på någon radio. Dessutom noterade vi att det satt en kille i bilen, då föraren kom tillbaka, men han kan ju inte ha varit annat än döv, då vi knappt hörde vad vi sa till varandra trots at vi satt 15 meter bort.
Nåja, kanhända var vi inte bättre själv, i den åldern, det skulle låta om allt, stereon, bilen, och hade man tillgång till en bärbar stereo så kunde man kånka runt på en sån med, bara för att kunna vrida upp ljudet och poppa lite, där man befann sig… skulle jag aldrig i livet göra idag :)
Mera kaffe blev det på kvällssidan då jag frågade om inte Jan A hade en decibelmätare i hans mobil och om inte han kunde komma hit och titta på våra blåbärsbuskar… och inte glömma att ta med mobilen. Så han och Ingegerd kom förbi… och tittade på buskarna :) , drack en kopp kaffe och sedan mätte vi upp ljudet på Camaron, 90 decibel, och efter att Åke satt dit ett ändmunstycke, 85 decibel, så nu får det räcka, tycker vi.
Och slutligen… när jag ändå är inne på detta med kaffe, min kusin André, ringde för att tala om den goda nyheten att Dungers konditori, i Malå, öppnar igen, i ny regi, med bättre och längre öppettider, det låter ju fint det, så kan man få fortsätta njuta av livets goda på Dungers, i sommar. Önskar er alla en fin tisdag!