Etikett: släktingar

Agent 007, för en dag!

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag var på Apoteket för några dagar sedan. Diskuterade och frågade, fick svar och valde det jag skulle ha. Plötsligt säger kvinnan i kassan…du är 007 va? Ehh, what, jag fattade ingenting. Ja, 007, hade du 007 på din kölapp?

Jo, sa jag, det hade jag. Så dök hon ner i muggen med kölappar, halade upp min lapp och la ner den i min påse, med orden: Jamen det var ju det jag tyckte, och därmed är du ju vår agent för idag.

17309376_10155057792436585_3296299970297743326_nAgent 007, så det kan hända att någon ringer för att få svar på frågor…bara så du vet, men du behöver inte svara, du kan säga att du, i egenskap av agent, redan är strängt upptagen.

Japp…ok, jag är med…eller, hm? Hahaa…ja, det måste ju var nån grej dom kör med, däruppe, det är ändå kul med överraskningar, eller då folk i gemen, bara är fantasifulla och roliga :D

BRENhJICMAAkkcoHär fann jag minion agenten

Det blev en trevlig kaffe och smoothie dejt hemma hos Helena igår. Känns aldrig som om vi inte har saker att säga eller diskutera. Hur våra liv kan vara så olika, erfarenheter som inte är den andre lik, men ändå med samma tankar, och samma känsla för saker, det är rätt så intressant, att det kan vara så.

Nu kan det ju vara så, kanske för dom flesta människor. Jag menar, en fläta eller en väv, kan man väl nästan göra av hur många trådar som helst, men man får ändå ihop den, i slutändan, till ett och samma.

originalHÄR finns den…annorlunda bilden

Efter en andra promenad med hunden så följde jag med Nicco och Adam till Avion. Jag har länge tänkt att jag skulle ha hittat mig en ny väska. Den jag har, håller faktiskt på att torka ihop…ve och fasa. Den tappar nån frans, då och då, har blivit jätteblekt på ovansidan och känns bara tråkig.

När vi sedan avslutat en lunch på Finas, skiljs våra vägar en stund och jag försvinner in på Modigt, en liten butik på övre plan. Och gissa vad mina ögon faller på, precis innan jag ska gå ut, på andra sidan. Jo, en väska, precis i min smak, och gissa vad, den är nedsatt med nästan 400:-…som att vinna på lotteri :D

Sen förberedde jag dagens middag, bakade inför ikväll och nu är det smågrejs kvar att göra. Vi ska nämligen fortsätta fira Nicco (man kan ju nästan tro att hon bara fyller år en gång vart fjärde år, typ :D ) och ikväll kommer då ett gäng med släktingar hit, och ska dricka kaffe, äta nåt gott till det och den som vill, kan få nåt starkare också. Här finns det resurser!

Önskar er alla en trevlig fredag!

Vi brer ut oss…och sprids

Av , , 2 kommentarer 10

Fick några fina julklappar igår med, bland annat ett litet fotoalbum med släktträd längst bak, och fotografier, som Theresé ordnat:

042 045

Mamma och pappa:

043

Farmor och farfar:

044

Mormor och morfar:

013

Mina syskon, och en liten sammanfattning:

047 046

Och bilder på äldre släktingar, finns också med.

014

Jösses vilken spridning vi har, eller hur :D 40 barnbarn, på båda sidor, vi sprider oss som en löpeld, kan man tro.

Fick höra då jag kom hem från jobbet att nu har katterna lyckats med konststycket att riva ut vattenbaljan utför källartrappen, den som står där för att dom inte ska klösa på kattluckan på nätterna, jodå.

Theresé föreslog att vi skulle ställa dit Anders karta med öl, jo hejsan, fort hade dom burkarna rullat utför, nä här krävs ett helt artilleri, tror jag. Nu ställde jag dit en STÖRRE balja, tyngre också då den rymmer mer vatten…jag kommer aldrig att ge mig, tjurig som jag är :D

Och om katterna kommer att ge sig…mja, osäkert. Här lade Eloise beslag på min väska som råkat hamna på golvet…dom inmutar ALLT, i sin väg.

032 034 041 039

Ha en fin dag, allihop!

007

 

 

 

Det där har jag testat…

Ikväll får vi tillbaka Niccolina, dom har haft det bra där borta i Budapest. Tidigare i veckan var dom på ett sånt där fiskspa, där små firrarna gnager lite på huden så den blir extra len och fin.

Nicco tyckte snarare att dom var som små pirayor. Hon hade nämligen at skavsår på hälen och firrarna hade gett sig tusan på att slita bort ett köttstycke därifrån. Nå, dom överlevde och hon fick behålla foten.

Sedan var dom och fick sig pedikyr, igår, och shoppat har dom också gjort och levt hotell liv i fem dagar. Får väl en bättre sammanfattning då hon kommer hem. Och då får vi väl också höra om hon skulle kunna tänka sig att åka tillbaka, någon gång i framtiden.

Det där med fiskspa, har jag redan testat, fast då var det inte bara fötterna som blev nafsade på, utan hela benen. Jag var ju nämligen ett riktigt vattendjur som barn. Här ser ni ju den som i princip vuxit upp i sjön.

Timtals kunde jag ligga i vattnet och morsan fick skicka ut spejare med jämna mellanrum för att kolla att jag inte drunknat. En av alla dessa badardagar så låg jag där, vid strandkanten, på magen med händerna på mina kinder och bara njöt. Kommer ihåg att vi var många därnere då. En massa släktingar som även dom, sökt sig ner till stranden.

Och plötsligt känner jag hur det kittlas längst efter bägge benen, och får se hur små spiggen, är där och nafsar på mina ben. Hahaa…mina släktingar stod också och pekade och skrattade, tyckte nog att detta var det yttersta beviset på att jag verkligen var ett vattendjur, till och med fiskarna accepterade att jag var där. Dom var inte fega, utan kom tillbaka hela tiden, så länge jag bara låg där.

Tänk om jag vetat då, vilken affärside detta blivit, då hade jag ju tagit fram storhåven :)

Idag ska jag träffa Anna, det var ett tag sedan, ska bli kul att få en uppdatering av hennes liv och leverne. Önskar er alla en fin fredag!


Det tror jag det

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Om det är någon här som inte noterat att det är måndag idag… kan jag upplysa om att så är fallet, och jag jobbar i vanlig ordning. Inte för att jag kan skryta om att jag tycker det är speciellt kul, kan det bero på att man sitter här och vet att alla andra i familjen ligger och gottar sig i sina täcken, ja, jag gissar på det.
Vad jag däremot tycker är väldans trevligt är att det bara är tre dagar som jag jobbar, sedan blir jag lite långledig, nyårshelgen är jag egentligen schemalagd att arbeta men jag får ledigt då och behöver alltså inte inställa mig förrän nästa onsdag, eftermiddag, sådeså.
Jag hör att Dagmar blåser lite utanför fönstren, men det låter inte alltför illa. Fast det är väl som vanligt, man ska inte säga sånt högt för då blir det alltid tvärtom, och det har jag en viss vana ifrån.
Vi blev inte bara bjudna på kaffe hos Åkes moster igår, utan hon hade även lunch att servera, vi blev där i tre timmar, mycket att prata om och det var ju trevligt.
Gunilla sa att hon tyckte att släkten skulle umgås och om det var närheten av dom som gjorde att man inte gör det. Mja, kan ju vara så, men jag tror också att det var mer ”vanligt” då man var yngre, att man umgicks med sina kusiner och tremenningar, man växer ifrån varandra, skaffar andra intressen, man känner dom inte på samma sätt som man gjorde som barn.
Jag har kusiner i Stockholm som jag inte ens tror att jag skulle känna igen om dom ringde på dörren. Dom är lika okända för mig som vilken annan människa som helst. Men vem vet, dom kan ju vara jätte intressanta personer (det är dom säkert) som man skulle trivas jättebra ihop med, men avstånden i detta fallet gör ju sitt.
Nå, vi får välan an se, rätt var det är dyker vi in hos någon kusin eller annan släkting och återupptar bekantskaperna, eller så kanske det dyker in någon här. Nu önskar jag er en bra dag och hoppas på en likadan själv.

ljus eller hus, psalmbok eller handduk?

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Läste återigen en inskickad, sann historia i Hemmets Journal, där det handlade om två kära vänner som samtalade i telefonen. Dom var båda två strax över 80 år och brukade talas vid på telefonen med jämna mellanrum.
 
Den ena vännen sa då att nu var det minsann dags, nu skulle hon köpa hus. Nämen, hallå, tyckte den andra vännen, är du inte lite väl gammal för det, det är ju jätte mycket att göra och rätt så tungt. Tänk på att du är över 80 år.
 
Då fnös väninnan och sa, vadå, det är väl ingen sak…och röda ska dom vara.
 
Den andra vännen övervägde nu på allvar, att hon skulle måsta ringa upp väninnans släktingar och tala om att det hade brunnit och att dom skulle behöva ta ett snack med väninnan innan hon gjorde något dumt. Nu uppfattade hon dessutom att hon inte bara tänkt köpa ett hus utan flera. -Säger du att du ska köpa flera gårdar, frågade hon??? Vadå gårdar, jag ska väl inte köpa några hus…jag ska stöpa ljus.
 
Haha…den där var ju riktigt bra, och där ser man hur lätt det kan vara att höra fel och missuppfatta vad någon säger. Nu har jag ju en tendens att lätt bli distraherad av annat och igår var det en sån kväll…tydligen. Nicco dansar ju street dance på torsdagar och hon pratade om detta, och sa att imorgon är det ingen dans kväll utan då skulle dom göra annat, alla ska ta med en psalmbok. VA??? Sa jag, och kisade med ögonen åt det håll där hon stod, en psalmbok, vad ska ni göra med den? –Åhhh, ingen psalmbok, en handduk, svarade hon…lätt irriterat.
 
Jag var absolut tvärsäker på att jag hört psalmbok, men Åke kunde intyga att hon sagt handduk så det var bara att ge sig :-) Vet inte heller om det låter så likt, psalmbok – handduk, nä, jag fattar inte vart jag fick det ifrån.
 
Inte heller vet jag hur jag bar mig åt i måndags då jag dundrade iväg till bilen, på väg till jobbet. Greppade två vantar i förbifarten och begav mig ut, efter en stund då jag ska sätta på mig vantarna upptäcker jag att jag fått med mig två högervantar *suck*. För att slippa sömmen i mitten av handen så vände jag då ena vanten avig, och det funkar ju, fast man kände sig som ett barn som klätt på sig för första gången.
 
Igår så skulle jag och Åke, träffas uppe på k-rauta för inköp av toalett, duschhörna, badrumsskåp etc. Jag tittar ordentligt på vantarna, innan jag tar ett par, samma mönster och färg på sidan så nu blev det ju rätt…trodde jag ja. Återigen, halvvägs till bilen, så upptäcker jag samma fel, två högervantar har jag fått med mig, snacka om det.
 
Idag, trodde arbetarna i huset, att badrumsgolvet skulle kunna läggas in, så nu händer det saker. Jag åkte också en sväng på färg affären igår och tittade ut tapet och färg till köket, så nu är det klart. Vi valde även en bänkskiva som ska vara däruppe i köket, det fanns en som ser ut som en perstorps skiva, och det ville jag ha, för att behålla den gamla känslan.
 
Idag få ni hålla en tumme för mig, ska nämligen besikta stor ”sata cheven” och det kan ju bli kul…eller nåt sånt. Sen börjar jag jobba en halvtimme tidigare för vi ska ha ett litet personalmöte i eftermiddag. Ska även komma på någon lämplig middag till Nicco, Åke kommer att få en typiskt torsdags rätt, ärtsoppa, men det äter inte Nicco (förvånad jag blir då, eller inte). Nå, nåt blir det väl i alla fall, även jag bör ju ha med mig en middag till jobbet. Ni får ha en bra torsdag, det tänker jag ha!